Jag kräks på alla summeringar av året som gått.
Kan vi inte bara leva året, istället för att ägna två veckor åt att göra listor över bäst/sämst 2006?
Det hamnar överst på min lista över saker som stört mig detta år:
1. Listor som summerar bäst/sämst under året som gått.
Gott slut, Gott nytt och God fortsättning - vänner och bloggers.
27 december 2006
22 december 2006
God Jul!
Säsongen är över.
Nu har jag kört årets sista workshop.
Det har varit en härlig och intensiv höst.
Nu jävlar skall det glöggas!
God Jul - vänner och bloggers
Nu har jag kört årets sista workshop.
Det har varit en härlig och intensiv höst.
Nu jävlar skall det glöggas!
God Jul - vänner och bloggers
21 december 2006
målsnöret
Det har varit en lång dag på kontoret, och jag har sluddrat mig igenom telefonsamtal eftersom jag blev fetbedövad av min omtänksamme tandläkare när han för 1100 pix undersökte, borrade och lade in kompositmaterial i en kindtand.
Om en timme drar jag iväg för en kvällsaktivitet med en grupp chefer jag skall handleda i morgon. Det är ett riktigt kul gäng, så det skall bli trevligt. Å andra sidan hade jag nog egentligen hellre varit hemma med familjen, men jobb är jobb. Det skall göras och göras bra.
15.30 i morgon är det färdigt.
Då är det jullov för K-dude, kärleken och lillkillen.
Det är ganska efterlängtat - hösten och förvintern har varit intensiv, spännande och utmattande!
Om en timme drar jag iväg för en kvällsaktivitet med en grupp chefer jag skall handleda i morgon. Det är ett riktigt kul gäng, så det skall bli trevligt. Å andra sidan hade jag nog egentligen hellre varit hemma med familjen, men jobb är jobb. Det skall göras och göras bra.
15.30 i morgon är det färdigt.
Då är det jullov för K-dude, kärleken och lillkillen.
Det är ganska efterlängtat - hösten och förvintern har varit intensiv, spännande och utmattande!
20 december 2006
Malmö
Kom hem till lägenheten vid 13, hämtade lillkillen på dagis 14.45.
Kärleken kom hem vid 18.
Puh.
Kärleken kom hem vid 18.
Puh.
19 december 2006
Swahili för nybörjare
Hittade en kort parlör på hotellrummet.
Useful phrases, är rubriken på första sidan.
Första meningen på första sidan av parlören:
Si cosa langu = It is not my fault
Jag bläddrar till sektionen med rubriken "Car, Automobile".
Första meningen:
Haifanyi kazi, imeharibika = This does not work
Första meningen under Housekeeping:
Nawa mikono vizuri = Keep your hands clean
Accidents/Illnesses:
Sitaki uling'oe = I do NOT want it extracted.
Jag vet inte om de som satte samman frasboken var genier som verkligen kan kontexten, eller om de bara rökte på och spånade kul fraser att kunna.
Useful phrases, är rubriken på första sidan.
Första meningen på första sidan av parlören:
Si cosa langu = It is not my fault
Jag bläddrar till sektionen med rubriken "Car, Automobile".
Första meningen:
Haifanyi kazi, imeharibika = This does not work
Första meningen under Housekeeping:
Nawa mikono vizuri = Keep your hands clean
Accidents/Illnesses:
Sitaki uling'oe = I do NOT want it extracted.
Jag vet inte om de som satte samman frasboken var genier som verkligen kan kontexten, eller om de bara rökte på och spånade kul fraser att kunna.
18 december 2006
Min vän PJ
Har jag berättat att en kille skrev en dikt åt mig 2002?
Clinging small forlorn alone
Wandered far so far from home
Love abandoned Warmth bereft
Only this burning within my chest
Freezing fear or searing pain
What will be my last refrain
Calling out to mountain high
Or reaching deep to one inside
To pull the strength the fire the rage
To lift my hand and write the page
Chiseled into this fractured stone
Written with blood, sinew and bone
I AM a man within this world
And here my soul to heaven hurl
To free my spirit Soar again
To cast myself upon my whim
Alive in fire
Alive in pain
I am reborn
To higher plane
Det är nog en av mina märkligaste vänner. Perry Durham. PJ mellan oss vänner.
Vi har aldrig träffats, men vi blev vänner i ett amerikansk diskussionsforum för ledarskap 1995 eller så, och vi har delat ganska djupa dalar med varandra över åren. Han har öst sorg och elände över mig, och jag har stöttat honom. Jag har vältrat över min självömkan och oro på honom, och han har stöttat mig.
Han har haft mycket och förlorat mer. Han är en veterinär i Texas mer ödsliga utkanter, en tystlåten man knappt tio år äldre än mig som kör i sin flatbed truck mellan gårdarna med sin veterinärsväska på flaket och en back ljummen öl på passagerarplatsen. En mycket god vän jag aldrig haft nöjet att träffa personligen eller tala med.
Jag var och besteg lite berg i Andorra 2002. Skulle inte riktigt träffa annat folk mer än en gång i veckan eller så, och PJ hade skickat med ett manus till en bok han skrivit, om ett sent missfall han fick uppleva med den kvinna som det sedan inte fungerade med. Det var ett manus på kanske tvåhundra A4-sidor, och jag printade ut det med stor tveksamhet eftersom klätterutrustningen redan klockade in på runt 40 kilo i min ryggsäck.
Det var en märklig klättring. Mitt dåvarande förhållande var på upphällningen, och om jag så här i efterhand skall vara ärlig så visste jag det nog ganska länge utan att riktigt sätta mig ner och reflektera och komma fram till det som ganska många ganska länge tyckt varit ganska tydligt.
Kanske var det de tankarna jag brottades med undermedvetet. Jag klantade mig lite på berget och klättrade in mig i ett hörn, satt i fosterställning och hulkade på en 60 cm bred klipphylla utan annan utväg än att klättra över ett stort överhäng utan rätt utrustning. Nedanför gapade en slät klippvägg på 2-300 m, och när man soloklättrar bränner man ofta sina skepp så att enda vägen är att fortsätta framåt/uppåt för att sedan ta en annan väg ner.
Jag skrev dagbok då - det har jag gjort sedan jag var knappt en tvärhand hög - och skickade dagboksnoteringen till PJ.
Nästa dag skickade han dikten. Den summerade rätt bra mina känslor den dagen, och när jag läser den så här i efterhand så inser jag att PJ fattade mer om mig än jag själv just då.
Clinging small forlorn alone
Wandered far so far from home
Love abandoned Warmth bereft
Only this burning within my chest
Freezing fear or searing pain
What will be my last refrain
Calling out to mountain high
Or reaching deep to one inside
To pull the strength the fire the rage
To lift my hand and write the page
Chiseled into this fractured stone
Written with blood, sinew and bone
I AM a man within this world
And here my soul to heaven hurl
To free my spirit Soar again
To cast myself upon my whim
Alive in fire
Alive in pain
I am reborn
To higher plane
Clinging small forlorn alone
Wandered far so far from home
Love abandoned Warmth bereft
Only this burning within my chest
Freezing fear or searing pain
What will be my last refrain
Calling out to mountain high
Or reaching deep to one inside
To pull the strength the fire the rage
To lift my hand and write the page
Chiseled into this fractured stone
Written with blood, sinew and bone
I AM a man within this world
And here my soul to heaven hurl
To free my spirit Soar again
To cast myself upon my whim
Alive in fire
Alive in pain
I am reborn
To higher plane
Det är nog en av mina märkligaste vänner. Perry Durham. PJ mellan oss vänner.
Vi har aldrig träffats, men vi blev vänner i ett amerikansk diskussionsforum för ledarskap 1995 eller så, och vi har delat ganska djupa dalar med varandra över åren. Han har öst sorg och elände över mig, och jag har stöttat honom. Jag har vältrat över min självömkan och oro på honom, och han har stöttat mig.
Han har haft mycket och förlorat mer. Han är en veterinär i Texas mer ödsliga utkanter, en tystlåten man knappt tio år äldre än mig som kör i sin flatbed truck mellan gårdarna med sin veterinärsväska på flaket och en back ljummen öl på passagerarplatsen. En mycket god vän jag aldrig haft nöjet att träffa personligen eller tala med.
Jag var och besteg lite berg i Andorra 2002. Skulle inte riktigt träffa annat folk mer än en gång i veckan eller så, och PJ hade skickat med ett manus till en bok han skrivit, om ett sent missfall han fick uppleva med den kvinna som det sedan inte fungerade med. Det var ett manus på kanske tvåhundra A4-sidor, och jag printade ut det med stor tveksamhet eftersom klätterutrustningen redan klockade in på runt 40 kilo i min ryggsäck.
Det var en märklig klättring. Mitt dåvarande förhållande var på upphällningen, och om jag så här i efterhand skall vara ärlig så visste jag det nog ganska länge utan att riktigt sätta mig ner och reflektera och komma fram till det som ganska många ganska länge tyckt varit ganska tydligt.
Kanske var det de tankarna jag brottades med undermedvetet. Jag klantade mig lite på berget och klättrade in mig i ett hörn, satt i fosterställning och hulkade på en 60 cm bred klipphylla utan annan utväg än att klättra över ett stort överhäng utan rätt utrustning. Nedanför gapade en slät klippvägg på 2-300 m, och när man soloklättrar bränner man ofta sina skepp så att enda vägen är att fortsätta framåt/uppåt för att sedan ta en annan väg ner.
Jag skrev dagbok då - det har jag gjort sedan jag var knappt en tvärhand hög - och skickade dagboksnoteringen till PJ.
Nästa dag skickade han dikten. Den summerade rätt bra mina känslor den dagen, och när jag läser den så här i efterhand så inser jag att PJ fattade mer om mig än jag själv just då.
Clinging small forlorn alone
Wandered far so far from home
Love abandoned Warmth bereft
Only this burning within my chest
Freezing fear or searing pain
What will be my last refrain
Calling out to mountain high
Or reaching deep to one inside
To pull the strength the fire the rage
To lift my hand and write the page
Chiseled into this fractured stone
Written with blood, sinew and bone
I AM a man within this world
And here my soul to heaven hurl
To free my spirit Soar again
To cast myself upon my whim
Alive in fire
Alive in pain
I am reborn
To higher plane
countdown, baby
trots värmen har det gått mycket bra idag på workshopen
klockan är 21.41
i morgon skall det gå ännu bättre på workshopen
sen
om 27 h och 9 minuter kliver jag på planet från Dar es Salaam till Amsterdam.
honey, I'm comin' home!
klockan är 21.41
i morgon skall det gå ännu bättre på workshopen
sen
om 27 h och 9 minuter kliver jag på planet från Dar es Salaam till Amsterdam.
honey, I'm comin' home!
vaaaaaaarmt
Luftkonditioneringen small i förmiddags.
Konferensrummets stora aggregat slutade kyla, och visade istället bara hur varmt det var genom den inbyggda termometern.
29-31-34.... där planade den ut....
34 grader i konferensrummet. Fuktig och kvalmig värme. I full workshopmundering.
Jag valde att ta av kavajen, och bita ihop.
Puuuuuhhhh......Glassigt, det här konsulteriresandet.
Konferensrummets stora aggregat slutade kyla, och visade istället bara hur varmt det var genom den inbyggda termometern.
29-31-34.... där planade den ut....
34 grader i konferensrummet. Fuktig och kvalmig värme. I full workshopmundering.
Jag valde att ta av kavajen, och bita ihop.
Puuuuuhhhh......Glassigt, det här konsulteriresandet.
17 december 2006
sleepless in Salaam
klockan är tjugo i ett här, två timmar framför Sverige.
jag är trött, slut.
hemma har kärleken också fått maginfluensan.
både hon och lillkillen är däckade, och hon måste ändå sköta om honom. han har druckit tre påsar vätskeersättning.
jag önskar att jag vore hemma och inte i Dar es Salaam.
samtidigt är detta ett uppdrag som är stimulerande och intressant, långsiktigt och utvecklande. det är något jag är bra på, något som uppskattas och ger effekt.
jag vet att jag inte skall ha dåligt samvete för att vara här, men jag har det ändå.
just nu vill jag inte ligga på Holiday Inn och tänka på hur det skulle vara att just i detta ögonblick ligga sked bakom min kärlek och lägga en svalkande hand på hennes panna, att burra ner näsan i hennes hår och njuta av doften, att somna så tätt intill att hon flyttar bort täcket från mig och säger att jag är som en kamin.
men jag tänker på det ändå, och på hur det skulle vara om jag just nu kunde gå in och titta till lillkillen där han sover i sin säng.
det är jobbigast för dem, men jag tycker ändå det är lite jobbigt själv just nu.
måste somna nu. klockan ringer 6.30, och det är en stor dag i morgon.
jag råkade packa en av lillkillens tröjor, och en av kärlekens T-shirts, jag har lagt dem på en pall intill sängen. om jag blundar och luktar på dem så blir jag lättad och sorgsen på en gång.
alla behöver en styrketår ibland.
jag förstår om de flesta av er kanske tycker att jag låter ganska gråtmild och fånig. komigen, föffan!, tänker ni kanske. det är bara fem nätter borta, och maginfluensa går över, och var glad för att företaget har uppdrag och beläggning. föffan.
jag förstår alla de tankarna, och i den sämsta av världar hade jag brytt mig. jag gjorde nog det mer förut, men mindre nuförtiden. och det är bra.
på gott och ont är vi de vi är. en del hårda, andra mjuka. ingen är perfekt, men ingen är värdelös heller. den kalla psykopatchefen är bra att ha i vissa lägen - när det brinner i fabriken vill man inte ha en känslig feelgoodchef som lite oroat säger "nu ser jag att en del vill springa i säkerhet, men jag känner att det är viktigt att vi vädrar den oro jag märker att många känner av hela den här brandgrejen, så jag tänkte att vi kunde sätta oss i smågrupper och reflektera över hur vi reagerar och vad vi vill att vi som organisation skall göra - sen tar vi en plenumdiskussion och försöker nå ett gemensamt beslut kring hur vi skall göra. funkar det, är det ok för alla?"
nix - då vill vi ha en chef som pekar med en fet bred hand och säger "Åååååååkej Ni två stora grabbar sparkar upp DEN bakdörren och jag vill att ALLA lugnt och sansat tar er ut den vägen. jag behöver tre frivilliga - du, du och du - som följer mig till receptionen och ser till att de hunnit ta sig i säkerhet. manfred, du ringer brandkåren. Sätt igång!" ....
men... shit.
hm
jag märker att jag försöker dra ut på hela den här "sova"-grejen.
klockan är tio över ett, jag säger att jag måste sova, och sen kör jag introt till min föreläsning om vikten av olika ledarstilar. ni har tur att jag kom på mig, för det är en tvåtimmarsföreläsning som säkert skulle tagit halva natten att skriva i ett blogginlägg.
måste sova.
mjukisen loggar ut.
godnatt ni alla, vänner och bloggers.
jag är trött, slut.
hemma har kärleken också fått maginfluensan.
både hon och lillkillen är däckade, och hon måste ändå sköta om honom. han har druckit tre påsar vätskeersättning.
jag önskar att jag vore hemma och inte i Dar es Salaam.
samtidigt är detta ett uppdrag som är stimulerande och intressant, långsiktigt och utvecklande. det är något jag är bra på, något som uppskattas och ger effekt.
jag vet att jag inte skall ha dåligt samvete för att vara här, men jag har det ändå.
just nu vill jag inte ligga på Holiday Inn och tänka på hur det skulle vara att just i detta ögonblick ligga sked bakom min kärlek och lägga en svalkande hand på hennes panna, att burra ner näsan i hennes hår och njuta av doften, att somna så tätt intill att hon flyttar bort täcket från mig och säger att jag är som en kamin.
men jag tänker på det ändå, och på hur det skulle vara om jag just nu kunde gå in och titta till lillkillen där han sover i sin säng.
det är jobbigast för dem, men jag tycker ändå det är lite jobbigt själv just nu.
måste somna nu. klockan ringer 6.30, och det är en stor dag i morgon.
jag råkade packa en av lillkillens tröjor, och en av kärlekens T-shirts, jag har lagt dem på en pall intill sängen. om jag blundar och luktar på dem så blir jag lättad och sorgsen på en gång.
alla behöver en styrketår ibland.
jag förstår om de flesta av er kanske tycker att jag låter ganska gråtmild och fånig. komigen, föffan!, tänker ni kanske. det är bara fem nätter borta, och maginfluensa går över, och var glad för att företaget har uppdrag och beläggning. föffan.
jag förstår alla de tankarna, och i den sämsta av världar hade jag brytt mig. jag gjorde nog det mer förut, men mindre nuförtiden. och det är bra.
på gott och ont är vi de vi är. en del hårda, andra mjuka. ingen är perfekt, men ingen är värdelös heller. den kalla psykopatchefen är bra att ha i vissa lägen - när det brinner i fabriken vill man inte ha en känslig feelgoodchef som lite oroat säger "nu ser jag att en del vill springa i säkerhet, men jag känner att det är viktigt att vi vädrar den oro jag märker att många känner av hela den här brandgrejen, så jag tänkte att vi kunde sätta oss i smågrupper och reflektera över hur vi reagerar och vad vi vill att vi som organisation skall göra - sen tar vi en plenumdiskussion och försöker nå ett gemensamt beslut kring hur vi skall göra. funkar det, är det ok för alla?"
nix - då vill vi ha en chef som pekar med en fet bred hand och säger "Åååååååkej Ni två stora grabbar sparkar upp DEN bakdörren och jag vill att ALLA lugnt och sansat tar er ut den vägen. jag behöver tre frivilliga - du, du och du - som följer mig till receptionen och ser till att de hunnit ta sig i säkerhet. manfred, du ringer brandkåren. Sätt igång!" ....
men... shit.
hm
jag märker att jag försöker dra ut på hela den här "sova"-grejen.
klockan är tio över ett, jag säger att jag måste sova, och sen kör jag introt till min föreläsning om vikten av olika ledarstilar. ni har tur att jag kom på mig, för det är en tvåtimmarsföreläsning som säkert skulle tagit halva natten att skriva i ett blogginlägg.
måste sova.
mjukisen loggar ut.
godnatt ni alla, vänner och bloggers.
övergödda kalkonjävel
Ta en tupps galande. Gör det lite mörkare och många många många decibel starkare.
Dra ut på det lite, och lägg till ett hest filter.
Se sedan till att tuppen inte är en tupp, utan istället större. Som en övergödd kalkon.
Förläng fjädrarna, ge den konstiga färger.
Hotellet har en maskot. En ståtlig påfågel som heter något på Kiswahili som betyder "fridens lilja" eller whatever. Något vackert som turisterna gillar.
De har inte den övergödda kalkonjäveln rakt nedanför rummet. Kacklandeskriken håller mig vaken.
I övrigt är rummet bra.
Klockan är halv elva. Antar att jag borde sova istället för att blogga.
Dra ut på det lite, och lägg till ett hest filter.
Se sedan till att tuppen inte är en tupp, utan istället större. Som en övergödd kalkon.
Förläng fjädrarna, ge den konstiga färger.
Hotellet har en maskot. En ståtlig påfågel som heter något på Kiswahili som betyder "fridens lilja" eller whatever. Något vackert som turisterna gillar.
De har inte den övergödda kalkonjäveln rakt nedanför rummet. Kacklandeskriken håller mig vaken.
I övrigt är rummet bra.
Klockan är halv elva. Antar att jag borde sova istället för att blogga.
Simkungen i Tanzania
Läste om nationella simmästerskapen i morgontidningen här i Dar es Salaam.
Motsvarigheten till att ta SM-guld måste vara att ta TM-guld. Väl?
Hursomhelst.
En av mina yngre bröder är simmare. Han är fortfarande mycket snabb - även om han inte äter och andas och lever bara för simning - och hans USM och JSM-medaljer hänger i klasar i föräldrahemmet. Han tog inte med sig sina medaljer och plaketter när han flyttade hemifrån. En gång vägde jag medaljerna, typ 12 kilo. Orkade inte väga alla pokaler och skit, för det var för mycket meck med det.
Hursomhelst. Min lillebror är snabb som fan i en bassäng. Men att komma efter Frölander i SM ger ingen cred i Sverige. Jag har försökt få honom att emigrera till Andorra, för att då säkra en plats i deras OS-lag i simning.
Nu har jag en ny kampanj. Brorsan skall flytta till Dar es Salaam.
Följande mailkonversation hade jag med honom idag:
JAG:
Nyligen rapporterat från mästerskapen:
50 fritt - för att ta guld hade du tvingats besegra Ally Juma från
Tanzanianska flottan. Han klockade in på 40 blankt. Tvåan Dennis
Sizya kom in på 41 blankt.
Eller kanske är du mer sugen på ett Tanzanianskt SM-guld på 100 m
fritt? Då hade du fått kämpa ner Fumu Kombo från zanzibarpoliskårens
simlag - han satte handen i kaklet efter 1 min och 18 sek.
Vad har du för pers på motsvarande distanser?
HAN:
he he :D
beror på om det var 50-meterbassäng eller 25.
men ca 24 sek på 50 meter fritt och 53 på 100 fritt :)
JAG:
50-metersbassäng.
Du skulle kunna simma hem guldet med 16 sekunders marginal, hoppa upp ur bassängen och heja på silvermedaljören hans sista 10 metrarna av hans lopp....
Sen hade du nog varit trygg i en plats i OS-laget tills du är 40 bast. ;)
HAN:
Fixar du medborgarskapet?
Jag hade antagligen kunnat fixa rätt bra referenser av rätt höga politikertjommar här i Tanzania. Men innan jag exporterar lillbrorsan vill jag bolla tanken med föräldrarna. Det känns som om jag borde cleara vissa idéer med dem.
Just nu är jag rätt nöjd med att ha samtliga tre yngre bröder i Skåne. Kanske inte skall rubba balansen.
Motsvarigheten till att ta SM-guld måste vara att ta TM-guld. Väl?
Hursomhelst.
En av mina yngre bröder är simmare. Han är fortfarande mycket snabb - även om han inte äter och andas och lever bara för simning - och hans USM och JSM-medaljer hänger i klasar i föräldrahemmet. Han tog inte med sig sina medaljer och plaketter när han flyttade hemifrån. En gång vägde jag medaljerna, typ 12 kilo. Orkade inte väga alla pokaler och skit, för det var för mycket meck med det.
Hursomhelst. Min lillebror är snabb som fan i en bassäng. Men att komma efter Frölander i SM ger ingen cred i Sverige. Jag har försökt få honom att emigrera till Andorra, för att då säkra en plats i deras OS-lag i simning.
Nu har jag en ny kampanj. Brorsan skall flytta till Dar es Salaam.
Följande mailkonversation hade jag med honom idag:
JAG:
Nyligen rapporterat från mästerskapen:
50 fritt - för att ta guld hade du tvingats besegra Ally Juma från
Tanzanianska flottan. Han klockade in på 40 blankt. Tvåan Dennis
Sizya kom in på 41 blankt.
Eller kanske är du mer sugen på ett Tanzanianskt SM-guld på 100 m
fritt? Då hade du fått kämpa ner Fumu Kombo från zanzibarpoliskårens
simlag - han satte handen i kaklet efter 1 min och 18 sek.
Vad har du för pers på motsvarande distanser?
HAN:
he he :D
beror på om det var 50-meterbassäng eller 25.
men ca 24 sek på 50 meter fritt och 53 på 100 fritt :)
JAG:
50-metersbassäng.
Du skulle kunna simma hem guldet med 16 sekunders marginal, hoppa upp ur bassängen och heja på silvermedaljören hans sista 10 metrarna av hans lopp....
Sen hade du nog varit trygg i en plats i OS-laget tills du är 40 bast. ;)
HAN:
Fixar du medborgarskapet?
Jag hade antagligen kunnat fixa rätt bra referenser av rätt höga politikertjommar här i Tanzania. Men innan jag exporterar lillbrorsan vill jag bolla tanken med föräldrarna. Det känns som om jag borde cleara vissa idéer med dem.
Just nu är jag rätt nöjd med att ha samtliga tre yngre bröder i Skåne. Kanske inte skall rubba balansen.
16 december 2006
packning
Först lät jag lillkillen leka med väskan. Han packade bara det viktigaste.
Själv tog jag det vanliga. Tre workshopdagar och två resdagar = fem Etonskjortor i diskret rutmönster på vit botten.
maginfluensa vs malaria
Fick e-brev från kärleken.
Lillkillen har tydligen kaskadkräkts och bajsat vatten. Maginfluensan landade visst igår kväll.
Typiskt. När jag är borta och inte kan hjälpa.
Jag känner mig maktlös på mitt hotellrum i Dar es Salaam.
Samtidigt hade jag just en avstämning med projektkoordinatorn här. Hans lilla barn är 6 månader och ligger idag på sjukhuset med malaria.
Det är konstigt. Varje gång jag tycker något jobbigt händer i mitt liv, så får jag en reality check-snyting i ansiktet. Är det mitt sätt att hantera svårigheter - att zooma runt tills jag hittar något som är värre? Eller söker de där händelserna upp mig så jag blir påmind om hur bra jag har det?
Det är kvalmig värme här.
Lillkillen har tydligen kaskadkräkts och bajsat vatten. Maginfluensan landade visst igår kväll.
Typiskt. När jag är borta och inte kan hjälpa.
Jag känner mig maktlös på mitt hotellrum i Dar es Salaam.
Samtidigt hade jag just en avstämning med projektkoordinatorn här. Hans lilla barn är 6 månader och ligger idag på sjukhuset med malaria.
Det är konstigt. Varje gång jag tycker något jobbigt händer i mitt liv, så får jag en reality check-snyting i ansiktet. Är det mitt sätt att hantera svårigheter - att zooma runt tills jag hittar något som är värre? Eller söker de där händelserna upp mig så jag blir påmind om hur bra jag har det?
Det är kvalmig värme här.
Dar es Salaam airport - för elitresenärer
Framme. Kunde skicka SMS på Kastrup. Kunde skicka SMS på Shiphol i Amsterdam. Kunde skicka SMS i Nairobi.
Men inte faaaaaaan går det att skicka SMS i Dar es Salaam. Det går inte heller att ringa, så jag vet inte hur jag skall kunna meddela min kärlek att jag kommit fram.
Får använda telefonen på hotellrummet. Det är säkert galet billigt.
Det är kvalmigt varmt här. Jag gick ut och satte mig på hotellets patio, men gav upp efter 2-3 minuter. Nu sitter jag inne i restaurangens mer avslappnade del och smuttar på kaffe.
Visumproceduren gick på 5 minuter denna gång. Jag har optimerat processen för visumfixande på JN-International Airport i Dar es Salaam, Tanzania
.
När du bokar flyg är det viktigaste att sitta långt fram på den sista delen av flygningen. Sitt hellre i mitten på femte raden än gång/fönster på tjugonde. Varje rad är en eller två visum som skall processas. Varje visum är 5-10 minuter. Hamnar du på tjugonde plats i visumkön är det bara att bita ihop och se timmarna flyta förbi.
Jag hade plats 5D - gång - och lämnade planet som nr 10-11.
När du går av planet gäller det att gå i rask takt så du avancerar förbi den handfull som gått av före dig. Om du inte gillar att verka ha oartigt bråttom så mumla "sorry - very late" och upprepa som ett mantra inombords att "varje passerad tjomme är tio minuter vunnen tid". Du har cirka 2-300 m korridorer på dig.
I korridorerna drog jag förbi 4-5 kraftiga konsultkaggar - tror de var danska biståndskonsulter - och låg på 6-7:e plats.
Proffsrycket kommer på slutet, där korridoren vidgas och övergår i en vänstersväng till en bred trappa. Här håller alla till vänster för att välja kortaste vägen, men jobba kontraintuitivt och syfta åt höger i slutet av korridoren - för att sedan göra ett par avslappnade trippande ner i trappans högra del (som alltid är helt tom eftersom alla håller vänster).
Efter trappan hade jag bara två kvar framför mig. Rutinerade affärsresenärer som precis som jag ökat takten i korridorerna. Jag kan svära på att jag fick en uppskattande nick från en av dem - han låg tvåa - när han såg min listiga trappmanöver, samtidigt som han tydligt markerade med sitt kroppsspråk att han inte skulle släppa förbi mig.
Två konkurrenter kvar, och efter trappan är det rakt fram tio meter till visumbåsen. På planet har alla fått fylla i ett blått visumkort. Rookies tror att det är allt som behövs, men sedan ett halvår eller så har Tanzania infört att man även skall fylla i en A4 med ungefär samma uppgifter. Detta papper delas ut när man lämnar fram sitt blåa kort, och de två männen framför mig lade sina blåa kort, sina pass, och sina 50 USD i jämna pengar i en prydlig hög framför sig och slet upp sina Mont Blanc-pennor för att så fort som möjligt fylla i A4-blanketten. Killen som ledde hade hunnit skriva två rader när visumkontrollanten gav mig min blankett. Han viftade lite med sin penna och höjde ögonbrynen som för att säga "ja - då är det bara att fylla i som vanligt". Först ifylld får först behandling.
Det är här - mina vänner - som vi skiljer elitresenärer från vanliga frequent-fuckin'-flyers.
När jag var här i september tog jag en extra blankett och lade i min arbetsmapp för Tanzania. Den hade jag fyllt i på planet. Så demonstrativt vek jag ihop den tomma blanketten, stoppade in den i min högra kavajficka. Nu tittade båda de andra upp, de blev väl förvirrade av att jag inte kastade ner pappret på bordet bredvid dem och började fylla i uppgifterna.
Med ett i ärlighetens namn ganska förmätet och belåtet leende drog jag upp ett färdigt paket ur den vänstra kavajfickan, med pass, 50 USD, blått visumkort och vit A4-blankett. Jag föste in det i visumhandläggarens lucka och sa samtidigt till de båda andra tjommarna "Details, gentlemen. The devil is in the details."
Då skrattade de högt. När jag fem minuter senare fick mitt visum noterade jag att de båda hade bett om en extra blankett när de lämnade in sina visumansökningar för handläggning.
Man behöver inte vara bra på en idrott för att vara en elitutövare.
Men inte faaaaaaan går det att skicka SMS i Dar es Salaam. Det går inte heller att ringa, så jag vet inte hur jag skall kunna meddela min kärlek att jag kommit fram.
Får använda telefonen på hotellrummet. Det är säkert galet billigt.
Det är kvalmigt varmt här. Jag gick ut och satte mig på hotellets patio, men gav upp efter 2-3 minuter. Nu sitter jag inne i restaurangens mer avslappnade del och smuttar på kaffe.
Visumproceduren gick på 5 minuter denna gång. Jag har optimerat processen för visumfixande på JN-International Airport i Dar es Salaam, Tanzania
.
När du bokar flyg är det viktigaste att sitta långt fram på den sista delen av flygningen. Sitt hellre i mitten på femte raden än gång/fönster på tjugonde. Varje rad är en eller två visum som skall processas. Varje visum är 5-10 minuter. Hamnar du på tjugonde plats i visumkön är det bara att bita ihop och se timmarna flyta förbi.
Jag hade plats 5D - gång - och lämnade planet som nr 10-11.
När du går av planet gäller det att gå i rask takt så du avancerar förbi den handfull som gått av före dig. Om du inte gillar att verka ha oartigt bråttom så mumla "sorry - very late" och upprepa som ett mantra inombords att "varje passerad tjomme är tio minuter vunnen tid". Du har cirka 2-300 m korridorer på dig.
I korridorerna drog jag förbi 4-5 kraftiga konsultkaggar - tror de var danska biståndskonsulter - och låg på 6-7:e plats.
Proffsrycket kommer på slutet, där korridoren vidgas och övergår i en vänstersväng till en bred trappa. Här håller alla till vänster för att välja kortaste vägen, men jobba kontraintuitivt och syfta åt höger i slutet av korridoren - för att sedan göra ett par avslappnade trippande ner i trappans högra del (som alltid är helt tom eftersom alla håller vänster).
Efter trappan hade jag bara två kvar framför mig. Rutinerade affärsresenärer som precis som jag ökat takten i korridorerna. Jag kan svära på att jag fick en uppskattande nick från en av dem - han låg tvåa - när han såg min listiga trappmanöver, samtidigt som han tydligt markerade med sitt kroppsspråk att han inte skulle släppa förbi mig.
Två konkurrenter kvar, och efter trappan är det rakt fram tio meter till visumbåsen. På planet har alla fått fylla i ett blått visumkort. Rookies tror att det är allt som behövs, men sedan ett halvår eller så har Tanzania infört att man även skall fylla i en A4 med ungefär samma uppgifter. Detta papper delas ut när man lämnar fram sitt blåa kort, och de två männen framför mig lade sina blåa kort, sina pass, och sina 50 USD i jämna pengar i en prydlig hög framför sig och slet upp sina Mont Blanc-pennor för att så fort som möjligt fylla i A4-blanketten. Killen som ledde hade hunnit skriva två rader när visumkontrollanten gav mig min blankett. Han viftade lite med sin penna och höjde ögonbrynen som för att säga "ja - då är det bara att fylla i som vanligt". Först ifylld får först behandling.
Det är här - mina vänner - som vi skiljer elitresenärer från vanliga frequent-fuckin'-flyers.
När jag var här i september tog jag en extra blankett och lade i min arbetsmapp för Tanzania. Den hade jag fyllt i på planet. Så demonstrativt vek jag ihop den tomma blanketten, stoppade in den i min högra kavajficka. Nu tittade båda de andra upp, de blev väl förvirrade av att jag inte kastade ner pappret på bordet bredvid dem och började fylla i uppgifterna.
Med ett i ärlighetens namn ganska förmätet och belåtet leende drog jag upp ett färdigt paket ur den vänstra kavajfickan, med pass, 50 USD, blått visumkort och vit A4-blankett. Jag föste in det i visumhandläggarens lucka och sa samtidigt till de båda andra tjommarna "Details, gentlemen. The devil is in the details."
Då skrattade de högt. När jag fem minuter senare fick mitt visum noterade jag att de båda hade bett om en extra blankett när de lämnade in sina visumansökningar för handläggning.
Man behöver inte vara bra på en idrott för att vara en elitutövare.
15 december 2006
Tillbaks till Tanzania
Skall en vända till Tanzania. Flyger i eftermiddag.
Det gjorde ont i mig att lämna lillkillen på dagis i morse. Han är bara 14 månader, fattar inte att jag inte kommer att kunna krama honom på fem dagar.
Jag vet - det är en skitsak i det stora hela. Jag älskar mitt jobb, får se hela världen och så. I Dar es Salaam kommer jag dessutom att tvingas konfrontera så mycket fattigdom och misär att jag garanterat älskar min tillvaro - även om jag måste resa ofta och långt.
Men det gjorde ont i morse. Hade läst Birros blogg och nästan börjat lipa. Puh.
Men jag ler och vinkar till lillkillen när han sitter vid bordet på dagis, han ler tillbaka och vinkar hejdå med en ostmacka. Jag vet att han inte har en tidsuppfattning eller förväntan om att jag skall hämta honom i eftermiddag.
Sen går jag ut, sätter mig i bilen och slår knytnäven i instrumentpanelen för att känna något annat än saknad.
Det gjorde ont i mig att lämna lillkillen på dagis i morse. Han är bara 14 månader, fattar inte att jag inte kommer att kunna krama honom på fem dagar.
Jag vet - det är en skitsak i det stora hela. Jag älskar mitt jobb, får se hela världen och så. I Dar es Salaam kommer jag dessutom att tvingas konfrontera så mycket fattigdom och misär att jag garanterat älskar min tillvaro - även om jag måste resa ofta och långt.
Men det gjorde ont i morse. Hade läst Birros blogg och nästan börjat lipa. Puh.
Men jag ler och vinkar till lillkillen när han sitter vid bordet på dagis, han ler tillbaka och vinkar hejdå med en ostmacka. Jag vet att han inte har en tidsuppfattning eller förväntan om att jag skall hämta honom i eftermiddag.
Sen går jag ut, sätter mig i bilen och slår knytnäven i instrumentpanelen för att känna något annat än saknad.
fuck bobby mcferrin
Imogen Heap.
Mer talang i en av hennes julfisar än i alla oss andra tillsammans.
Norpade länken från Silverfisken.
Njut, för fan. Det blir inte bättre än så här.
Mer talang i en av hennes julfisar än i alla oss andra tillsammans.
Norpade länken från Silverfisken.
Njut, för fan. Det blir inte bättre än så här.
14 december 2006
till alla singelmammor och singelpappor där ute
Jag har precis nattat lillkillen. Tio minuter tidigt, enligt min kärleks rigorösa rutiner.
Hon är i Stockholm över natten. En stor festlighet för att avsluta en stor grej på hennes jobb.
När jag hämtade lillkillen var klockan 16.10. Han var sist kvar på dagis. Ensam med en fröken. Jag tyckte synd om honom, men han blev skitglad när han såg mig.
Sen har jag varit med honom sedan dess. På tu man hand. Jag inser att det är en jäkla skillnad mot när jag och min kärlek är hemma, eller när jag kommer hem en timme senare när hon hämtat honom på dagis.
När man är två så kan man turas om. När man är två så sitter han och leker och hör oss prata, skratta, kramas och käbbla - nu blev det knäpp tyst när jag inte talade direkt till honom.
Plötsligt kände jag vilket enormt lass som vilar på ensamma mammor/pappor. Det är inte så att de "bara" måste sköta barnet själva. Det ligger liksom ett lock av dåligt samvete över hela situationen. Att inte orka leka/aktivera hela tiden, att inte ge en mysig känsla i hemmet genom att barnet ser ens föräldrar hålla om varandra eller sitta och prata. Det kanske bara är jag som inbillar mig, kanske är det bara jag själv som hade varit sådan. Men jag hade nog hela tiden haft dåligt samvete utan att riktigt kunna sätta fingret på skälet.
Hur som helst. Jag tänker på sådant när jag är ensam med lillkillen, och just nu så kände jag en väldigt stor respekt för alla som klarar av att vara ensamstående mamma eller pappa. Det är nog fan så mycket svårare än man tror.
Hon är i Stockholm över natten. En stor festlighet för att avsluta en stor grej på hennes jobb.
När jag hämtade lillkillen var klockan 16.10. Han var sist kvar på dagis. Ensam med en fröken. Jag tyckte synd om honom, men han blev skitglad när han såg mig.
Sen har jag varit med honom sedan dess. På tu man hand. Jag inser att det är en jäkla skillnad mot när jag och min kärlek är hemma, eller när jag kommer hem en timme senare när hon hämtat honom på dagis.
När man är två så kan man turas om. När man är två så sitter han och leker och hör oss prata, skratta, kramas och käbbla - nu blev det knäpp tyst när jag inte talade direkt till honom.
Plötsligt kände jag vilket enormt lass som vilar på ensamma mammor/pappor. Det är inte så att de "bara" måste sköta barnet själva. Det ligger liksom ett lock av dåligt samvete över hela situationen. Att inte orka leka/aktivera hela tiden, att inte ge en mysig känsla i hemmet genom att barnet ser ens föräldrar hålla om varandra eller sitta och prata. Det kanske bara är jag som inbillar mig, kanske är det bara jag själv som hade varit sådan. Men jag hade nog hela tiden haft dåligt samvete utan att riktigt kunna sätta fingret på skälet.
Hur som helst. Jag tänker på sådant när jag är ensam med lillkillen, och just nu så kände jag en väldigt stor respekt för alla som klarar av att vara ensamstående mamma eller pappa. Det är nog fan så mycket svårare än man tror.
13 december 2006
Akta er, barn!
Aja baja - knark är farligt.
Plötsligt gör man idiotiska webbgrejer och vaknar en dag och måste leva upp till löftena...
http://www.andrehedetoft.com/
Plötsligt gör man idiotiska webbgrejer och vaknar en dag och måste leva upp till löftena...
http://www.andrehedetoft.com/
Accused? Jodie Foster?
Värst av allt tyckte grisen var alla de som bara tittade på utan att ingripa.
ljugstrutar!
Kommentar till mitt tandläkarinlägg:
"spunken said...
känner igen mig. Varför gör man sådär? ljuger för sin tandläkare, iofs alltid små halvvita lönger.
tror dom får se lika många ljug-strutar som vilken tv-pejlare, skattmas, polis som hellst"
Tack Spunken!
...och glöm inte min egen yrkeskår. Hur ofta sitter vi inte i organisationer och hör vita lögner, gröna lögner, glödröda lögner? Hur ofta hör vi en medveten otydlighet för att ha ryggen fri, eller en snäv tolkning för att styra mot ett visst beslut.
Hälften av organisationsutvecklingsarbete handlar om att hitta vägar till ett oföreställt samtal, en ärlig men välmenande öppenhet och en tydlighet om vad som skall åstadkommas.
oj. brandtal där.
Måste vara Lucia som smittar av sig.
"spunken said...
känner igen mig. Varför gör man sådär? ljuger för sin tandläkare, iofs alltid små halvvita lönger.
tror dom får se lika många ljug-strutar som vilken tv-pejlare, skattmas, polis som hellst"
Tack Spunken!
...och glöm inte min egen yrkeskår. Hur ofta sitter vi inte i organisationer och hör vita lögner, gröna lögner, glödröda lögner? Hur ofta hör vi en medveten otydlighet för att ha ryggen fri, eller en snäv tolkning för att styra mot ett visst beslut.
Hälften av organisationsutvecklingsarbete handlar om att hitta vägar till ett oföreställt samtal, en ärlig men välmenande öppenhet och en tydlighet om vad som skall åstadkommas.
oj. brandtal där.
Måste vara Lucia som smittar av sig.
12 december 2006
Tandläkarskräck
Jag var hos tandläkaren nyss.
Tydligen har jag ett hål, och eftersom det är en underliggande amalgamfyllning så skall vi passa på att byta ut den mot ett kompositmaterial (jag är övertygad om att hans sekreterare väste "ka-ching" när han förklarade detta, och att de gjorde high fives med varandra när jag lämnat mottagningen).
Så jag skall tillbaka dit på morgonen den 21:e, direkt efter vändan i Tanzania, och uppgradera mitt leende.
Sen frågade han om jag använder bettskenan varje natt, den som skall göra att jag sover bättre och bevarar mitt konsultleende resten av livet.
Jag ljög och svarade "varje natt".
I själva verket är det bara två till tre gånger per vecka. Min kärlek hånar mig och ställer frågor efter att jag satt in den, bara för att sen kunna skratta när jag sluddrar fram svaren.
Tydligen har jag ett hål, och eftersom det är en underliggande amalgamfyllning så skall vi passa på att byta ut den mot ett kompositmaterial (jag är övertygad om att hans sekreterare väste "ka-ching" när han förklarade detta, och att de gjorde high fives med varandra när jag lämnat mottagningen).
Så jag skall tillbaka dit på morgonen den 21:e, direkt efter vändan i Tanzania, och uppgradera mitt leende.
Sen frågade han om jag använder bettskenan varje natt, den som skall göra att jag sover bättre och bevarar mitt konsultleende resten av livet.
Jag ljög och svarade "varje natt".
I själva verket är det bara två till tre gånger per vecka. Min kärlek hånar mig och ställer frågor efter att jag satt in den, bara för att sen kunna skratta när jag sluddrar fram svaren.
11 december 2006
oheliga kor
Snackade just med en gammal kund, om ett workshopuppdrag i januari.
Ungefär så här gick diskussionen, och med hennes godkännande får jag nu blogga om vad vi sa:
Jag: Så du vill etablera en tydlig känsla av att förändringens vindar skall blåsa, och att detta är en spännande resa för er organisation?
Kund: Ja!!! En skarp signal att vi måste avrätta alla oheliga kor!
*tystnad*
Jag: Jag vet inte vad det där egentligen betyder.
Kund: Heliga kor, menar jag.
*fniss från oss båda*
Jag: "Avrätta"?!
Kund: Det kanske lät lite hårt, va?
Ibland är det riktigt komiskt när vi snubblar på våra egna floskler.
Ungefär så här gick diskussionen, och med hennes godkännande får jag nu blogga om vad vi sa:
Jag: Så du vill etablera en tydlig känsla av att förändringens vindar skall blåsa, och att detta är en spännande resa för er organisation?
Kund: Ja!!! En skarp signal att vi måste avrätta alla oheliga kor!
*tystnad*
Jag: Jag vet inte vad det där egentligen betyder.
Kund: Heliga kor, menar jag.
*fniss från oss båda*
Jag: "Avrätta"?!
Kund: Det kanske lät lite hårt, va?
Ibland är det riktigt komiskt när vi snubblar på våra egna floskler.
ryggen fri
Jag säger alltså inte att de på försäkringskassan är dumma och långsamma.
De är sköna människor, med fina husdjur och en varm empati som förgyller min tillvaro.
Jag vill bjuda dem alla på glass och smördeg.
De är sköna människor, med fina husdjur och en varm empati som förgyller min tillvaro.
Jag vill bjuda dem alla på glass och smördeg.
favorit i repris...
Det ÄR komik på hög nivå, så jag måste upprepa mig...
JAG vill ha pengar för pappaledighet. Försäkringskassan är osäkra på hur egenföretagare skall hanteras, så efter sju månader har jag fortfarande inte fått en spänn.
KOMMUNEN vill ha pengar för dagisavgift. Kommunen är osäkra på hur egenföretagare skall hanteras, så sedan första dagismånaden har jag fått betala maxtaxa.
Är det bara jag som önskar jag kunde stämma "Det sociala skyddsnätet" för inkonsekvens och bisarrhet? Kan man skicka en skrivelse från företagsjuristerna, med hot om vite?
JAG vill ha pengar för pappaledighet. Försäkringskassan är osäkra på hur egenföretagare skall hanteras, så efter sju månader har jag fortfarande inte fått en spänn.
KOMMUNEN vill ha pengar för dagisavgift. Kommunen är osäkra på hur egenföretagare skall hanteras, så sedan första dagismånaden har jag fått betala maxtaxa.
Är det bara jag som önskar jag kunde stämma "Det sociala skyddsnätet" för inkonsekvens och bisarrhet? Kan man skicka en skrivelse från företagsjuristerna, med hot om vite?
yay!
Snackade med försäkringskassan idag.
Hon bekräftade att de nu har alla papper, och att de skall titta på det i eftermiddag.
Jag vågar knappt hoppas - men det kanske är så att de lyckas klara av att närma sig någon form av beslut kring huruvida min SGI/pappapeng skall vara noll eller max.
Kanske redan denna vecka, hon lät hoppfull.
Jag tackade och förklarade att jag "verkligen förstår att det är mycket att stå i nu innan julen...."
Artighet varar längst.
Och just därför avslutade jag inte meningen med: "...så ni kanske borde ha klarat av detta lilla skitärende i somras, eftersom jag skickade in anmälan i maj - era jävla dynghuvuden till ineffektiva hösäckar."
För ärlighet varar inte längst. När handläggarna rakt ut säger att det är så många ärenden att de bara handlägger de som ringer och påminner om att de har rätt till handläggning (!) - då är all makt i puckonas händer. Då fungerar inte ärlighet, bara artighet. Handläggarmakt är så ofattbart fel.
Så jag tackade dem ofattbart artigt för att de efter sju månader nu nästan börjar närma sig ett beslut. Och ler så det hörs genom telefonen. På samma sätt som jag inte klagar på en restaurang (och får en spottloska i nästa rätt) utan istället väljer att inte återkomma dit.
Försäkringskassan... jag antar att det här med storstatliga försäkringar är ännu en relik under välfärdsstatens missriktade devis "lika jävla dåligt för alla".
Mitt försäkringsBOLAG är däremot väldigt alert.
DE vet att jag kan byta ut dem närsomhelst.
DET är medborgarmakt.
Hon bekräftade att de nu har alla papper, och att de skall titta på det i eftermiddag.
Jag vågar knappt hoppas - men det kanske är så att de lyckas klara av att närma sig någon form av beslut kring huruvida min SGI/pappapeng skall vara noll eller max.
Kanske redan denna vecka, hon lät hoppfull.
Jag tackade och förklarade att jag "verkligen förstår att det är mycket att stå i nu innan julen...."
Artighet varar längst.
Och just därför avslutade jag inte meningen med: "...så ni kanske borde ha klarat av detta lilla skitärende i somras, eftersom jag skickade in anmälan i maj - era jävla dynghuvuden till ineffektiva hösäckar."
För ärlighet varar inte längst. När handläggarna rakt ut säger att det är så många ärenden att de bara handlägger de som ringer och påminner om att de har rätt till handläggning (!) - då är all makt i puckonas händer. Då fungerar inte ärlighet, bara artighet. Handläggarmakt är så ofattbart fel.
Så jag tackade dem ofattbart artigt för att de efter sju månader nu nästan börjar närma sig ett beslut. Och ler så det hörs genom telefonen. På samma sätt som jag inte klagar på en restaurang (och får en spottloska i nästa rätt) utan istället väljer att inte återkomma dit.
Försäkringskassan... jag antar att det här med storstatliga försäkringar är ännu en relik under välfärdsstatens missriktade devis "lika jävla dåligt för alla".
Mitt försäkringsBOLAG är däremot väldigt alert.
DE vet att jag kan byta ut dem närsomhelst.
DET är medborgarmakt.
dagens skojiga möte
...blev flyttat till morgondagen.
Så nu har jag fått stuva om ordentligt i almanackan. Allt som skall vara färdigt "innan jul" måste jag vara färdig med innan fredag, innan jag reser.
Och det är ett antal grejer som skall vara färdiga.
Det är därför det är lite julstressigt nu.
Så nu har jag fått stuva om ordentligt i almanackan. Allt som skall vara färdigt "innan jul" måste jag vara färdig med innan fredag, innan jag reser.
Och det är ett antal grejer som skall vara färdiga.
Det är därför det är lite julstressigt nu.
angst
Jag har börjat få lite ångest inför att lämna lillkillen på dagis på fredag morgon och veta att jag inte ser honom på sex dagar. Han kommer ju inte att veta det. Men jag kommer att veta det.
Det känns jobbigt.
Sen kommer jag hem på onsdag eftermiddag, och på torsdag-fredag handleder jag en liten grupp chefer på kursgård.
Sen på fredag kväll är det julledigt.
Det har varit en mycket intensiv höst. Det är kul - som egenföretagare gillar jag god beläggning och spännande uppdrag. Det vill jag inte ändra på.
Men det tar inte bort faktumet att jag saknar min kärlek och min lillkille när jag är borta.
Varje mynt har två sidor.
Det känns jobbigt.
Sen kommer jag hem på onsdag eftermiddag, och på torsdag-fredag handleder jag en liten grupp chefer på kursgård.
Sen på fredag kväll är det julledigt.
Det har varit en mycket intensiv höst. Det är kul - som egenföretagare gillar jag god beläggning och spännande uppdrag. Det vill jag inte ändra på.
Men det tar inte bort faktumet att jag saknar min kärlek och min lillkille när jag är borta.
Varje mynt har två sidor.
10 december 2006
nobel
Ok. Rapportering från Nobelmiddagen pågår. En hurtsmärtande tant gjorde reportage från köket och resonerade kring kalorier och mängden smör.
Just det.
Den dagen jag blir bjuden på Nobelbanketten kommer jag att sitta som ett nervvrak och tänka "bara de nu valde lätt-creme fraiche till såsen, annars vet jag inte vad jag gör".
Hand upp, ni som hade suttit på Nobelmiddagen och räknat kalorier. Vänd sen handen mot ert ansikte och knip er i örat. Skäms.
Just det.
Den dagen jag blir bjuden på Nobelbanketten kommer jag att sitta som ett nervvrak och tänka "bara de nu valde lätt-creme fraiche till såsen, annars vet jag inte vad jag gör".
Hand upp, ni som hade suttit på Nobelmiddagen och räknat kalorier. Vänd sen handen mot ert ansikte och knip er i örat. Skäms.
fredriksdals julmarknad
Fredriksdals julmarknad är en tradition. I år slopade vi den gamla traditionen med både Fredriksdals- och Köpenhamns Tivolis julmarknad. Vi hinner helt enkelt inte med det.
Däremot hade vi planerat en grej idag, som sedan inte verkade bli av, som sedan verkade bli av ändå, men då hade vi redan bestämt med mormor i Helsingborg, och tur var det eftersom vi hade väldigt trevligt på julmarknaden. Jag åt skitmånga olika sillamackor och korvar, så jag har bälgat vatten hela kvällen.
Nu sover lillkillen, och i morgon påbörjas en hektisk vecka som börjar med planering av ett uppdrag för en stor livsmedelskoncern och avslutas i Dar es Salaam.
Men jag är hemma till jul. Det blir bara en kort vända på fem dagar denna gång. ;-)
Däremot hade vi planerat en grej idag, som sedan inte verkade bli av, som sedan verkade bli av ändå, men då hade vi redan bestämt med mormor i Helsingborg, och tur var det eftersom vi hade väldigt trevligt på julmarknaden. Jag åt skitmånga olika sillamackor och korvar, så jag har bälgat vatten hela kvällen.
Nu sover lillkillen, och i morgon påbörjas en hektisk vecka som börjar med planering av ett uppdrag för en stor livsmedelskoncern och avslutas i Dar es Salaam.
Men jag är hemma till jul. Det blir bara en kort vända på fem dagar denna gång. ;-)
09 december 2006
tunga jultraditioner
Ikväll är det traditionstyngt i vårt hem.
Varje år, ända sedan vi såg filmen vår första jul tillsammans, har vi tittat på Love Actually tillsammans under någon av de första helgerna i advent.
Redan första året kände vi att det skulle bli en tradition, och för varje år har det blivit mer och mer julljuvlig känsla kring det hela.
Ikväll sitter vi i soffan. Love Actually i DVD-spelaren, surroundsound och kristallklar bild. Vi dricker glögg med tillbehör, i de exklusiva snurrglögglasen från den där galne danske kockens restaurang, där jag åt trettonrätters representationsmiddag med några ryssar i Stockholm för 3-4 år sedan. Specialiteten där var bisarra blandningar som faktiskt funkar. Efterrätten var surströmmingsglass....
Hursomhelst. Kärleken packar in julklappar. Jag sitter och bloggar.
Sen skall vi hångla, hoppas jag.
Julen är här.
Varje år, ända sedan vi såg filmen vår första jul tillsammans, har vi tittat på Love Actually tillsammans under någon av de första helgerna i advent.
Redan första året kände vi att det skulle bli en tradition, och för varje år har det blivit mer och mer julljuvlig känsla kring det hela.
Ikväll sitter vi i soffan. Love Actually i DVD-spelaren, surroundsound och kristallklar bild. Vi dricker glögg med tillbehör, i de exklusiva snurrglögglasen från den där galne danske kockens restaurang, där jag åt trettonrätters representationsmiddag med några ryssar i Stockholm för 3-4 år sedan. Specialiteten där var bisarra blandningar som faktiskt funkar. Efterrätten var surströmmingsglass....
Hursomhelst. Kärleken packar in julklappar. Jag sitter och bloggar.
Sen skall vi hångla, hoppas jag.
Julen är här.
go global, dude
Min kompis Otto kan bara säga ett ord på finska. Det ordet är å andra sidan den finska översättningen av "centralsjukhuset i Björnestad" eller något sådant.
Det kanske jag skall hämta hit till bloggen, nu när jag tydligen fått en läsare i Rovaniemi, Finland.
Krasst talat är det rent bisarrt vilka länder som tycks husera minst en handfull unika läsare per dag i min statistik.
Följande länder har jag mer än fem unika läsare i varje dag.
Sweden
Hungary
Ireland
Italy
Norway
United Kingdom
Belgium
Germany
Denmark
Och nu en ensam tjomme i Rovaniemi, Finland.
Välkommen hit, kompis.
Det kanske jag skall hämta hit till bloggen, nu när jag tydligen fått en läsare i Rovaniemi, Finland.
Krasst talat är det rent bisarrt vilka länder som tycks husera minst en handfull unika läsare per dag i min statistik.
Följande länder har jag mer än fem unika läsare i varje dag.
Sweden
Hungary
Ireland
Italy
Norway
United Kingdom
Belgium
Germany
Denmark
Och nu en ensam tjomme i Rovaniemi, Finland.
Välkommen hit, kompis.
sex cl orörd whiskey
När jag kom hem igår kväll var jag fortfarande tagen av den där bilden från perrongen.
Försökte beskriva för kärleken, men höll på att börja gråta.
Fattar inte varför just den här grejen fastnade så hårt, jag har sett handikappade barn förut, sett bra mycket tyngre misär i andra länder.
Men den här lille killen var precis i lillkillens ålder och storlek, och kanske var det det som gjorde att han fastnade på någon slags känslonäthinna.
Jag var helt förstörd hela kvällen.
Min kärlek sa att jag nog behövde något litet att smutta på.
Jag gick och hämtade sex cl whiskey, och satte mig i soffan igen.
Sen stod glaset där, orört, resten av kvällen.
Fan. Det här är inte likt mig.
Försökte beskriva för kärleken, men höll på att börja gråta.
Fattar inte varför just den här grejen fastnade så hårt, jag har sett handikappade barn förut, sett bra mycket tyngre misär i andra länder.
Men den här lille killen var precis i lillkillens ålder och storlek, och kanske var det det som gjorde att han fastnade på någon slags känslonäthinna.
Jag var helt förstörd hela kvällen.
Min kärlek sa att jag nog behövde något litet att smutta på.
Jag gick och hämtade sex cl whiskey, och satte mig i soffan igen.
Sen stod glaset där, orört, resten av kvällen.
Fan. Det här är inte likt mig.
08 december 2006
klumpfot
Satt en kvart på perrongen och väntade på tåget. En mamma hjälpte sin lille grabb att lära sig gå. Hon höll honom i händerna och stöttade honom. Han var i lillkillens ålder, så jag tittade på dem och log. Tänkte att vår lillkille går mycket stadigare. Den här grabben linkade på något sätt, och verkade inte kunna gå utan mammans stöd.
Sen såg jag att han hans ena ben var mycket kortare än det andra, han hade en specialsko som var kanske sju-tio centimeter tjock på ena foten.
Jag vet inte vad som flög i mig, men jag fick bita mig i läppen för att inte börja gråta.
Hur får man reda på det som förälder? Hur berättas sånt av läkarna?
Vi är så ofattbart lyckligt lottade. Lillkillen var mjölkallergisk när han föddes, men det växer man ifrån. Eksem och förkylningar, ögoninfektioner och standardkurvor hit eller dit.... alla föräldrar får sitt ok att bära. En del får bara så tunga ok.
Jag fattar inte hur de mäktar med det, hur de hittar styrkan att vara positiva.
Jag beundrar dem för deras styrka.
Själv får jag tårar i ögonen bara av att försöka sätta mig in i hur det måste kännas.
Sen såg jag att han hans ena ben var mycket kortare än det andra, han hade en specialsko som var kanske sju-tio centimeter tjock på ena foten.
Jag vet inte vad som flög i mig, men jag fick bita mig i läppen för att inte börja gråta.
Hur får man reda på det som förälder? Hur berättas sånt av läkarna?
Vi är så ofattbart lyckligt lottade. Lillkillen var mjölkallergisk när han föddes, men det växer man ifrån. Eksem och förkylningar, ögoninfektioner och standardkurvor hit eller dit.... alla föräldrar får sitt ok att bära. En del får bara så tunga ok.
Jag fattar inte hur de mäktar med det, hur de hittar styrkan att vara positiva.
Jag beundrar dem för deras styrka.
Själv får jag tårar i ögonen bara av att försöka sätta mig in i hur det måste kännas.
Lost in translation
Sitter på tåget hem från Stockholm.
Nordic Light är nu permanent borta.
Tog en fika på Royal Viking istället.
Sitter nu och ser på Lost in translation för mmmpfte gången. Genialisk.
Jag identifierar mig med en viss luttrad resenär.
Soundtracket av Air är så pärlande klockrent.
Fick precis mail från min resekille. Om resan till Dar es Salaam nästa vecka, och mina preliminärbokningar för våren. Två gånger Tanzania, en gång Hanoi, en gång Berlin, en preliminär till Ukraina.
Märkligt hur mycket jag slitit för att få uppdrag internationellt. När jag egentligen bara vill vara hemma och krama min kärlek och leka med lillkillen.
Nordic Light är nu permanent borta.
Tog en fika på Royal Viking istället.
Sitter nu och ser på Lost in translation för mmmpfte gången. Genialisk.
Jag identifierar mig med en viss luttrad resenär.
Soundtracket av Air är så pärlande klockrent.
Fick precis mail från min resekille. Om resan till Dar es Salaam nästa vecka, och mina preliminärbokningar för våren. Två gånger Tanzania, en gång Hanoi, en gång Berlin, en preliminär till Ukraina.
Märkligt hur mycket jag slitit för att få uppdrag internationellt. När jag egentligen bara vill vara hemma och krama min kärlek och leka med lillkillen.
knip för helvete käft så jag kan få sova!
Klockan var fem i halv sex i morse. Jag ville bara sitta och dåsa i taxin mellan Malmö och Sturup, kanske rentav somna fem minuter.
Taxichauffören var av den hårda skolan, en sådan som inte ser att man ler artigt och vid varje halvsekunds paus lutar huvudet åt sidan, sluter ögonen och låtsas sova med halvöppen mun.
Han såg inte heller hur jag klöste i luften med min högra hand varje gång han missade alla mina signaler och påbörjade ett nytt samtalsämne som om vi redan var mitt i en diskussion. Han pratade högt, antagligen för att hålla sig vaken.
- Neeeej, jag ser nämligen på denna din enda väskan att du skall Stockholm. Alltid män i kostym, bara en väska. Stockholm?
Ville svara: Knip käft för helvete så jag kan få sova.
Svarade: Mmm...
*lutar huvudet bakåt, sluter ögonen, fem sekunder går, jag tror jag är safe*
- Neeeeej, alltså - jag hade en passagerare två veckor sedan. Flickor, med tre stora tomma resväskor. De hade jättestora väskor som de hade helt tomma. Vet du varför? Va? Vet du varför?
Ville svara: Om jag klöser loss ditt struphuvud, hinner du berätta det spännande svaret innan du blöder ut?
Svarade: Mmm.. nej.
Sen kom en lång utläggning om hur jeans kostar femti spänn i Turkiet och hur alla borde åka dit med tomma väskor och tjäna skitmycket pengar. Det tog kanske fem minuter.
Därefter följde monologerna:
- Neeeej, förstår du. Jag hörde på femnyheterna att någon vill ändra namn på Sturups flygplats. Vet du varför?
- Neeej, förstår du. Många tror jag är från lkjsldkjflksjdfstan, men det är jag inte. Vet du varifrån jag kommer? Vet du? Kan du gissa varifrån jag kommer?
Jag har vid ett par tillfällen sagt - så artigt det bara går - att jag ber tusen gånger om ursäkt om jag är oartig, men jag är småbarnsförälder med en lång arbetsdag i Stockholm framför mig, och att jag verkligen behöver försöka vila i taxin och sedan på planet.
Men det spelar ingen roll hur snällt man än säger det, för det har hittills slutat med att jag fraktas i 150 km/h på beckmörka skogsvägar till Sturup av en pissförolämpad taxichaffis utan riktigt genuina körkunskaper.
Sen kallas jag för snobb om jag istället för 339:- vill betala 449:- för att åka med det dyra taxibolaget vars förare vet att affärsresenärer inte har längtat elva veckor inför den spännande taxiresan till Sturup som markerar början på en utlandssemester.
Vi vill bara knipa käft och dåsa i baksätet.
Åtminstone halv sex på morgonen.
Taxichauffören var av den hårda skolan, en sådan som inte ser att man ler artigt och vid varje halvsekunds paus lutar huvudet åt sidan, sluter ögonen och låtsas sova med halvöppen mun.
Han såg inte heller hur jag klöste i luften med min högra hand varje gång han missade alla mina signaler och påbörjade ett nytt samtalsämne som om vi redan var mitt i en diskussion. Han pratade högt, antagligen för att hålla sig vaken.
- Neeeej, jag ser nämligen på denna din enda väskan att du skall Stockholm. Alltid män i kostym, bara en väska. Stockholm?
Ville svara: Knip käft för helvete så jag kan få sova.
Svarade: Mmm...
*lutar huvudet bakåt, sluter ögonen, fem sekunder går, jag tror jag är safe*
- Neeeeej, alltså - jag hade en passagerare två veckor sedan. Flickor, med tre stora tomma resväskor. De hade jättestora väskor som de hade helt tomma. Vet du varför? Va? Vet du varför?
Ville svara: Om jag klöser loss ditt struphuvud, hinner du berätta det spännande svaret innan du blöder ut?
Svarade: Mmm.. nej.
Sen kom en lång utläggning om hur jeans kostar femti spänn i Turkiet och hur alla borde åka dit med tomma väskor och tjäna skitmycket pengar. Det tog kanske fem minuter.
Därefter följde monologerna:
- Neeeej, förstår du. Jag hörde på femnyheterna att någon vill ändra namn på Sturups flygplats. Vet du varför?
- Neeej, förstår du. Många tror jag är från lkjsldkjflksjdfstan, men det är jag inte. Vet du varifrån jag kommer? Vet du? Kan du gissa varifrån jag kommer?
Jag har vid ett par tillfällen sagt - så artigt det bara går - att jag ber tusen gånger om ursäkt om jag är oartig, men jag är småbarnsförälder med en lång arbetsdag i Stockholm framför mig, och att jag verkligen behöver försöka vila i taxin och sedan på planet.
Men det spelar ingen roll hur snällt man än säger det, för det har hittills slutat med att jag fraktas i 150 km/h på beckmörka skogsvägar till Sturup av en pissförolämpad taxichaffis utan riktigt genuina körkunskaper.
Sen kallas jag för snobb om jag istället för 339:- vill betala 449:- för att åka med det dyra taxibolaget vars förare vet att affärsresenärer inte har längtat elva veckor inför den spännande taxiresan till Sturup som markerar början på en utlandssemester.
Vi vill bara knipa käft och dåsa i baksätet.
Åtminstone halv sex på morgonen.
07 december 2006
grötknep
Vi har kommit på ett sätt att få lillkillen att äta upp sin gröt på kvällen (vilket gör att han sover gott hela natten).
Han får sitta på huk - bara iklädd blöjan - i ena diskhon i köket. Där engagerar han sig genast i någon form av diskprocess där han stänker runt med vatten och viftar med vispar. Under tiden bryr han sig inte om något annat, inte ens att vi matar in sked efter sked av gröten i hans mun.
Det är genialiskt.
Vi hoppas det skall funka en hel vecka.
Han får sitta på huk - bara iklädd blöjan - i ena diskhon i köket. Där engagerar han sig genast i någon form av diskprocess där han stänker runt med vatten och viftar med vispar. Under tiden bryr han sig inte om något annat, inte ens att vi matar in sked efter sked av gröten i hans mun.
Det är genialiskt.
Vi hoppas det skall funka en hel vecka.
...åsså Stockholm igen...
Ingen ordentlig vecka utan ett besök i den där huvudstaden.
Upp med sjuplanet, ner med tåg vid fyrablecket. Om jag har lite flax hinner jag en snabb after work på .... wait... jag blev mycket besviken på Nordic Lights hotellbar förra veckan. De byggde om där - såg helt kaotiskt ut - så jag tog en kaffe på Nordic Ice hotellbar istället.
Jag ger Nordic Light en sista chans om jag hinner i morgon. Men det är verkligen sista chansen. Man kan inte bygga om hur som helst och behålla sina stammisar... Faktiskt.
Så är det.
Upp med sjuplanet, ner med tåg vid fyrablecket. Om jag har lite flax hinner jag en snabb after work på .... wait... jag blev mycket besviken på Nordic Lights hotellbar förra veckan. De byggde om där - såg helt kaotiskt ut - så jag tog en kaffe på Nordic Ice hotellbar istället.
Jag ger Nordic Light en sista chans om jag hinner i morgon. Men det är verkligen sista chansen. Man kan inte bygga om hur som helst och behålla sina stammisar... Faktiskt.
Så är det.
tolv gånger nu
tydligen.
When the revenant came down,
We couldn't imagine what it was.
In the spirit of three stars.
The alien thing that took its form.
Then to Lebanon, oh God.
The flashing at night, the sirens grow and grow.
Oh, history involved itself.
Mysterious shade that took its form.
Or what it was, incarnation, three stars.
Delivering signs and dusting from their eyes.
Ay. Vackert.
When the revenant came down,
We couldn't imagine what it was.
In the spirit of three stars.
The alien thing that took its form.
Then to Lebanon, oh God.
The flashing at night, the sirens grow and grow.
Oh, history involved itself.
Mysterious shade that took its form.
Or what it was, incarnation, three stars.
Delivering signs and dusting from their eyes.
Ay. Vackert.
kanske det vackraste....
....i musikväg just nu...
Sufjan Stevens låt "UFO Sightings" från skivan Illinoise.
Två minuter och åtta sekunder av ren, skir skönhet.
Har spelat den åtta gånger idag, enligt iTunes.
Sufjan Stevens låt "UFO Sightings" från skivan Illinoise.
Två minuter och åtta sekunder av ren, skir skönhet.
Har spelat den åtta gånger idag, enligt iTunes.
06 december 2006
två dagar och en evighet
Det har varit ett par långa dagar. Har suttit på kontoret till 19.45 och betat av saker från listor som aldrig tar slut.
Kärleken "körde och krockade lite igår" (hörde jag henne just beskriva det som).
Inga personskador, både hon och lillkillen är ok. Det small borta vid södervärn, kanske tre-fyrahundra meter hemifrån. Hon ringde min mobil, och jag sprang hela vägen dit.
Själv blev jag överlycklig när jag insåg att ingen blev skadad, men kärleken pratade och pratar om de 4000 självrisken går på.
Shiiit... med allt annat som kunnat hända - vem fan bryr sig om pengarna.
Men livet jämnar ut sig. Idag fick jag ett stipendium på 12' från en stiftelse. ;)
Jag har upptäckt en sak. Om en tjej fått lite plåtskador på en bil så ringer hon och säger att hon "har kvaddat bilen". Om en kille kvaddar en bil så ringer han och säger att han "fått lite plåtskador på bilen".
What's up with that?
Kärleken "körde och krockade lite igår" (hörde jag henne just beskriva det som).
Inga personskador, både hon och lillkillen är ok. Det small borta vid södervärn, kanske tre-fyrahundra meter hemifrån. Hon ringde min mobil, och jag sprang hela vägen dit.
Själv blev jag överlycklig när jag insåg att ingen blev skadad, men kärleken pratade och pratar om de 4000 självrisken går på.
Shiiit... med allt annat som kunnat hända - vem fan bryr sig om pengarna.
Men livet jämnar ut sig. Idag fick jag ett stipendium på 12' från en stiftelse. ;)
Jag har upptäckt en sak. Om en tjej fått lite plåtskador på en bil så ringer hon och säger att hon "har kvaddat bilen". Om en kille kvaddar en bil så ringer han och säger att han "fått lite plåtskador på bilen".
What's up with that?
04 december 2006
bara i vårt hem
Kärleken sitter bredvid mig i soffan, och knappar på sin dator. Hon vände sig nyss mot mig och fnissade.
- Vad? frågade jag.
- Jag har MSN:at med Linda på låtsastyska, och det blir bara värre och värre, men ingen av oss vill ge upp först.
När kärleken berättar sådant här har jag sedan länge slutat fråga henne "Varför?".
- Vad? frågade jag.
- Jag har MSN:at med Linda på låtsastyska, och det blir bara värre och värre, men ingen av oss vill ge upp först.
När kärleken berättar sådant här har jag sedan länge slutat fråga henne "Varför?".
juldipp?
Det slog mig en grej.
Julen hade en dipp när jag var typ 25. Det varade ett gäng år. Julen var förknippad med en besvikelse över att julen inte var som jular var när jag var liten. Inte för att jular var exceptionellt underbara, utan mest för att jag själv blivit.... ah... vuxen.
Det var jobbigt.
Nu märker jag att många tycks uppleva samma dipp, och alltid när de blivit "vuxna".
Sen - när man varit vuxen några år - kommer ett vägskäl.
Antingen: Fira jul "för barnens skull" (men utan att hitta tillbaka till den där riktiga glädjen i den igen)
Eller: Fira jul med eller utan barn som svepskäl (och börja frossa på ett nästan fånigt sätt i den)
Själv valde jag alternativ två. För mig vände det 2003. Inte helt otippat var det första julen med kärleken. Vi såg på Love Actually i början av december, och plötsligt slog det mig att jag för första gången på skitmånga år verkligen längtade efter att fira jul.
Kanske är det så att det är blir en hårdare uppdelning när folk börjat fylla 30. De som är ensamma gillar inte julen, de som är i förhållanden gillar julen. Det är kanske den lösaste hypotes jag någonsin formulerat, men jag inbillar mig att en viss empiri stöder den.
Lillkillen fick smaka en pepparkaka för första gången igår. Tänkte göra honom hooked på x-mas redan som ettåring.
Julen hade en dipp när jag var typ 25. Det varade ett gäng år. Julen var förknippad med en besvikelse över att julen inte var som jular var när jag var liten. Inte för att jular var exceptionellt underbara, utan mest för att jag själv blivit.... ah... vuxen.
Det var jobbigt.
Nu märker jag att många tycks uppleva samma dipp, och alltid när de blivit "vuxna".
Sen - när man varit vuxen några år - kommer ett vägskäl.
Antingen: Fira jul "för barnens skull" (men utan att hitta tillbaka till den där riktiga glädjen i den igen)
Eller: Fira jul med eller utan barn som svepskäl (och börja frossa på ett nästan fånigt sätt i den)
Själv valde jag alternativ två. För mig vände det 2003. Inte helt otippat var det första julen med kärleken. Vi såg på Love Actually i början av december, och plötsligt slog det mig att jag för första gången på skitmånga år verkligen längtade efter att fira jul.
Kanske är det så att det är blir en hårdare uppdelning när folk börjat fylla 30. De som är ensamma gillar inte julen, de som är i förhållanden gillar julen. Det är kanske den lösaste hypotes jag någonsin formulerat, men jag inbillar mig att en viss empiri stöder den.
Lillkillen fick smaka en pepparkaka för första gången igår. Tänkte göra honom hooked på x-mas redan som ettåring.
hästakör
FAVORIT I REPRIS
Lillkillen och jag har haft en lång stund framför datorn med ovanstående länk.
Länken är gammal, men vissa grejer är bara så genialiska att man måste återkomma till dem år efter år.
Jag brukar börja med att klicka den längst till höger, och sen klicka in de andra så det matchar.
Lillkillen skiter i vilket - sitter som förhäxad oavsett vilken som gör vad.
Lillkillen och jag har haft en lång stund framför datorn med ovanstående länk.
Länken är gammal, men vissa grejer är bara så genialiska att man måste återkomma till dem år efter år.
Jag brukar börja med att klicka den längst till höger, och sen klicka in de andra så det matchar.
Lillkillen skiter i vilket - sitter som förhäxad oavsett vilken som gör vad.
slips vs väst
Efter de senaste två veckornas test av väst var det nu dags för två veckor slips.
Slips funkade i 3 h, sen åkte den av.
Ofattbart meningslös attiralj. Lillkillen slet i den när jag bar honom till bilen för att köra till dagis.
Sen flög den hela tiden upp i ansiktet på mig hela när jag promenerade till kontoret. (Den som föreslår slipsnål kanske bör veta att även de mest långsamma av alla trendorakel nu förstår att sådana hör hemma i åttiotalet. Låt oss - som med Milli Vanilli - glömma dessa.)
Slutligen satt jag på kontoret med en vag känsla av att inte få luft, ganska oroad över om blodkärlen i min hals/panna buktade ut och/eller begränsades - och om detta påverkade min tankekapacitet.
Kl. 11 gav jag upp, slet av slipsen och blev genast en glad människa igen.
Slips funkade i 3 h, sen åkte den av.
Ofattbart meningslös attiralj. Lillkillen slet i den när jag bar honom till bilen för att köra till dagis.
Sen flög den hela tiden upp i ansiktet på mig hela när jag promenerade till kontoret. (Den som föreslår slipsnål kanske bör veta att även de mest långsamma av alla trendorakel nu förstår att sådana hör hemma i åttiotalet. Låt oss - som med Milli Vanilli - glömma dessa.)
Slutligen satt jag på kontoret med en vag känsla av att inte få luft, ganska oroad över om blodkärlen i min hals/panna buktade ut och/eller begränsades - och om detta påverkade min tankekapacitet.
Kl. 11 gav jag upp, slet av slipsen och blev genast en glad människa igen.
sjövädersrapporten på CD
Är det någon som vet om man kan köpa sjövädersrapporten som sänds i radions P1? Jag skulle vilja ha den på CD, eller i iTunes.
Seriously - det är en rofylld och ofattbart sömnframkallande grej för mig. Jag vet inte om mina föräldrar råkade ha den i bakgrunden när jag var liten och somnade, men nu räcker det att jag hör hallåan säga "Och nu är det dags för Sjövädersrapporten..." och när den samplade gong-gongen klämtar känner jag att det klipper i ögonen.
Även om jag skulle vara rastlös och uppstirrad (tänk kursgård) är jag övertygad om att jag skulle vara helt utslagen innan den monotona mansrösten förklarar vindstyrkan i första väderstrecket vid södra kvarken.
Ni som seglar - säger ni sån't? "Vi tänkte segla vid norra kvarken i helgen, det skall tydligen blåsa kuling till styv kuling där framåt eftermiddagen".
Jag har själv aldrig använt ordet kvarken, annat än i sammanhang där jag hånar Sjövädersrapporten på P1.
Var ligger egentligen kvarken, och varför hittade de ingen bättre användning för ett så coolt ord?
Seriously - det är en rofylld och ofattbart sömnframkallande grej för mig. Jag vet inte om mina föräldrar råkade ha den i bakgrunden när jag var liten och somnade, men nu räcker det att jag hör hallåan säga "Och nu är det dags för Sjövädersrapporten..." och när den samplade gong-gongen klämtar känner jag att det klipper i ögonen.
Även om jag skulle vara rastlös och uppstirrad (tänk kursgård) är jag övertygad om att jag skulle vara helt utslagen innan den monotona mansrösten förklarar vindstyrkan i första väderstrecket vid södra kvarken.
Ni som seglar - säger ni sån't? "Vi tänkte segla vid norra kvarken i helgen, det skall tydligen blåsa kuling till styv kuling där framåt eftermiddagen".
Jag har själv aldrig använt ordet kvarken, annat än i sammanhang där jag hånar Sjövädersrapporten på P1.
Var ligger egentligen kvarken, och varför hittade de ingen bättre användning för ett så coolt ord?
02 december 2006
Sovmorgon, vänner och bloggers!
I morse vaknade lillkillen 4.50.
Förutom en tupplur på 30 minuter har jag alltså varit vaken sedan 4.50.
Igår gick ju planet tidigt, så då gick jag upp 5.15.
De två morgnarna dessförinnan hade jag morgonskiftet. 5.20 resp. 5.15.
Lillkillen är morgonmänniska.
Vi håller på att bli det. Långsamt.
Just nu är kärleken på väg till Helsingborg för att lämna av lillkillen hos mormor. Själv skall jag gå ner till förrådet och hämta upp kartongerna med julpynt. Jag skall göra färdigt den grejen innan hon kommer hem.
Sen skall vi ta en fördrink någonstans, gå på tidiga föreställningen av nya Bondrullen och sedan tillbringa resten av kvällen på Hilton för att äta min favvorätt - Hiltonburgare. (Sorry Paul, men inte ens gårdagens bloggade Torskrygg med äggsås med smaskiga formuleringar som "När den är klar rör jag i de hackade äggen och äggula vilket ger såsen en mjuk rondör." lyckas rå på Hiltonburgaren i mitt huvud. Det är en klassiker.)
Bäst av allt, nästan, är nog att hela kvällen kommer att vara inlindad i ett ljuvligt skimmer av "sovmorgonsovmorgonsovmorgon i morgon".
Mmmmmm. Lyx.
Förutom en tupplur på 30 minuter har jag alltså varit vaken sedan 4.50.
Igår gick ju planet tidigt, så då gick jag upp 5.15.
De två morgnarna dessförinnan hade jag morgonskiftet. 5.20 resp. 5.15.
Lillkillen är morgonmänniska.
Vi håller på att bli det. Långsamt.
Just nu är kärleken på väg till Helsingborg för att lämna av lillkillen hos mormor. Själv skall jag gå ner till förrådet och hämta upp kartongerna med julpynt. Jag skall göra färdigt den grejen innan hon kommer hem.
Sen skall vi ta en fördrink någonstans, gå på tidiga föreställningen av nya Bondrullen och sedan tillbringa resten av kvällen på Hilton för att äta min favvorätt - Hiltonburgare. (Sorry Paul, men inte ens gårdagens bloggade Torskrygg med äggsås med smaskiga formuleringar som "När den är klar rör jag i de hackade äggen och äggula vilket ger såsen en mjuk rondör." lyckas rå på Hiltonburgaren i mitt huvud. Det är en klassiker.)
Bäst av allt, nästan, är nog att hela kvällen kommer att vara inlindad i ett ljuvligt skimmer av "sovmorgonsovmorgonsovmorgon i morgon".
Mmmmmm. Lyx.
å ena sidan å andra sidan
Juha hängde sig inatt.
Stackarn.
Å andra sidan vann Markus Idol 2006.
Kul.
----UPPDATERING
Tydligen misslyckades Juha med hängningsförsöket och vårdas nu för djup idioti.
Eller nåt.
Stackarn.
Å andra sidan vann Markus Idol 2006.
Kul.
----UPPDATERING
Tydligen misslyckades Juha med hängningsförsöket och vårdas nu för djup idioti.
Eller nåt.
01 december 2006
house house baby
Det finns en viss komik i detta.
När jag och kärleken förklarade för vänkretsen att vi skrivit på kontrakt för att bygga ett nyfunkishus i Bunkeflostrand var det många av våra vänner som förklarade att de inte fattar varför vi vill flytta till hus, och att DE minsann skulle bo kvar i innerstadslägenheten trots att de nyss blivit småbarnsföräldrar.
Detta var i början av året. Vårt hus är färdigt för inflyttning i maj nästa år.
Under tiden har många av de andra insett det vi insåg kring hus, och en efter en har de förklarat att även de nu letar hus.
Komiken i det hela är att flera nu hittat hus, den senaste ringde i dag och meddelade de goda nyheterna. Inflyttning i januari.
Vi skrev kontrakt först, och flyttar in sist - senare än de som hårdast raljerade över hur man inte behöver trädgård eftersom det finns så många fina parker, eller vad de nu hade för synpunkter. Min egen favorit är folk som klagade över hur homogen befolkning lillkillen får frotteras med när vi flyttar in i ett helt nybyggt kvarter - och som sedan flyttade till kvarter med endast akademiker som kan hånka upp en handfull miljoner för sina hus. Härligt heterogen population. Jä? Njä...
Handen på hjärtat. Jag tycker det är skitkul att alla flyttar till hus - jag tror alla kommer att trivas kanonbra. Grillandet kommer att nå nya nivåer nästa år!
Men det finns som sagt en viss komik i det hela.
När jag och kärleken förklarade för vänkretsen att vi skrivit på kontrakt för att bygga ett nyfunkishus i Bunkeflostrand var det många av våra vänner som förklarade att de inte fattar varför vi vill flytta till hus, och att DE minsann skulle bo kvar i innerstadslägenheten trots att de nyss blivit småbarnsföräldrar.
Detta var i början av året. Vårt hus är färdigt för inflyttning i maj nästa år.
Under tiden har många av de andra insett det vi insåg kring hus, och en efter en har de förklarat att även de nu letar hus.
Komiken i det hela är att flera nu hittat hus, den senaste ringde i dag och meddelade de goda nyheterna. Inflyttning i januari.
Vi skrev kontrakt först, och flyttar in sist - senare än de som hårdast raljerade över hur man inte behöver trädgård eftersom det finns så många fina parker, eller vad de nu hade för synpunkter. Min egen favorit är folk som klagade över hur homogen befolkning lillkillen får frotteras med när vi flyttar in i ett helt nybyggt kvarter - och som sedan flyttade till kvarter med endast akademiker som kan hånka upp en handfull miljoner för sina hus. Härligt heterogen population. Jä? Njä...
Handen på hjärtat. Jag tycker det är skitkul att alla flyttar till hus - jag tror alla kommer att trivas kanonbra. Grillandet kommer att nå nya nivåer nästa år!
Men det finns som sagt en viss komik i det hela.
30 november 2006
DECEMBER!!! Jä jä jä!
I morgon fredag fredag fredag!
Jag drar upp till Stockholm för en timmes sitdown med klienten från Tanzania. Sen arbetsmöte för att virtuellt coacha en tjomme i Vietnam och planera en konferens i Dar es Salaam om ett par veckor med en kollega. Sen hem med 16.20:tåget, möjligen efter en snabb fredagspilsner på Nordic Lights hotellbar, bara för att testa västen i skarpt after work-läge.
Men framför allt är det första december och därmed julkickoff! På lördag är jag ensam hemma ett par timmar på dagen - då skall jag julpynta skiten ur lägenheten, så allt är färdigt och fint för kärleken när hon kommer tillbaka.
Jul. JUL! Jag älskar julen! Hela december är en enda lång smekning av alla sinnen; dofter, ljud, smaker, tjocka halsdukar, snoriga näsor, kalla nätter, snö som dämpar ljud och krasar under tunga vinterkängor, ångande glögg från en röd stuga på gågatan, pepparkakor med grönmögelost som jag pillar bort och äter för sig själv, rödkål, svagdricka, julafton, julklappar, mer glögg - den nya med smak av cognac, sill, julskinka, julesnaps, mys, mys, mys och familjetraditionen att se Love Actually (inbokat till den 9:e).
Vår familj älskar att fira jul. Särskilt jag.
Jag sitter med kärleken i soffan nu och provsmakar redan nu Shepherd Neames årgångsöl Christmas Ale 2006. För att komma i stämning.
Jag är nog en av de hårdast julande männen i Sverige.
Jag drar upp till Stockholm för en timmes sitdown med klienten från Tanzania. Sen arbetsmöte för att virtuellt coacha en tjomme i Vietnam och planera en konferens i Dar es Salaam om ett par veckor med en kollega. Sen hem med 16.20:tåget, möjligen efter en snabb fredagspilsner på Nordic Lights hotellbar, bara för att testa västen i skarpt after work-läge.
Men framför allt är det första december och därmed julkickoff! På lördag är jag ensam hemma ett par timmar på dagen - då skall jag julpynta skiten ur lägenheten, så allt är färdigt och fint för kärleken när hon kommer tillbaka.
Jul. JUL! Jag älskar julen! Hela december är en enda lång smekning av alla sinnen; dofter, ljud, smaker, tjocka halsdukar, snoriga näsor, kalla nätter, snö som dämpar ljud och krasar under tunga vinterkängor, ångande glögg från en röd stuga på gågatan, pepparkakor med grönmögelost som jag pillar bort och äter för sig själv, rödkål, svagdricka, julafton, julklappar, mer glögg - den nya med smak av cognac, sill, julskinka, julesnaps, mys, mys, mys och familjetraditionen att se Love Actually (inbokat till den 9:e).
Vår familj älskar att fira jul. Särskilt jag.
Jag sitter med kärleken i soffan nu och provsmakar redan nu Shepherd Neames årgångsöl Christmas Ale 2006. För att komma i stämning.
Jag är nog en av de hårdast julande männen i Sverige.
29 november 2006
nyfikenhet
Hon är verkligen ofattbart nyfiken, kärleken.
Hon ropade för en liten stund sedan från soffan att hon måste ha sina presentunderkläder nuuu!!!
- Nä. Du får vänta lite.
- Men du lovade ju att jag skulle få dem när jag läst om dem på bloggen!!!
- Va?
- Ok, det kanske du inte lovade. Men när får jag dem?
- Mmmm... vet inte. Innan jul i alla fall.
*tystnad 10 sekunder*
- Det är faktiskt innan jul idag.
Jag älskar att hålla henne på halster.
Hon ropade för en liten stund sedan från soffan att hon måste ha sina presentunderkläder nuuu!!!
- Nä. Du får vänta lite.
- Men du lovade ju att jag skulle få dem när jag läst om dem på bloggen!!!
- Va?
- Ok, det kanske du inte lovade. Men när får jag dem?
- Mmmm... vet inte. Innan jul i alla fall.
*tystnad 10 sekunder*
- Det är faktiskt innan jul idag.
Jag älskar att hålla henne på halster.
fan fan fan
...fan att det skall vara stört jäkla omöjligt att få tag på boken "En sång om kärlek och andra dikter" av Eeva Kilpi. Två jular och en födelsedag har jag försökt hitta ett ex att ge till min kärlek.
Kanske det bästa som skrivits i poesiväg.
Smakprov?
Säg till om jag stör,
sa han när han steg in,
så går jag med detsamma.
Du inte bara stör,
svarade jag,
du rubbar hela min existens.
Välkommen.
Kanske det bästa som skrivits i poesiväg.
Smakprov?
Säg till om jag stör,
sa han när han steg in,
så går jag med detsamma.
Du inte bara stör,
svarade jag,
du rubbar hela min existens.
Välkommen.
28 november 2006
ofattbart smaskig mat
Jag har en kollega, Paul heter han.
När vi andra gör köttbullar gör han Marulk Norwegienne... och sen plåtar han det och visar det för oss.
Titta på hans blogg, men inte om du är lite hungrig.
Pauls matblogg
Själv hade jag fan aldrig hört talas om begreppet cederpepparkakor. Men det vattnas i munnen.
När vi andra gör köttbullar gör han Marulk Norwegienne... och sen plåtar han det och visar det för oss.
Titta på hans blogg, men inte om du är lite hungrig.
Pauls matblogg
Själv hade jag fan aldrig hört talas om begreppet cederpepparkakor. Men det vattnas i munnen.
mystiska paket
Vi gick iväg för att äta lunch idag, jag och två stycken från företaget mitt bolag delar kontor med.
Vi noterade den tjugo meter breda reklambanderollen för H&M's underkläder. Per kommenterade att den nog kommer att sälja bra. Åsa sa att den nog inte kommer att sälja bra, den är ju inte ens sexig. Själv svalde jag hårt och mumlade något jag hoppades Per skulle uppfatta som "you bet" och Åsa skulle uppfatta som en hård känga mot patriarkatets förtryck av kvinnorna.
Sen sa hon något om att det ofta är killar som köper underkläder åt sina tjejer. Jag fnissade till och skulle just dra fram uthämtningstalongen från Victorias Secret som jag hade i innerfickan för att hämta ut efter lunchen.... då hon lade till att hon tror det oftast är killar som köper underkläder åt sina tjejer, men att tjejerna oftast inte vill bära dem eftersom de är opraktiska/obekväma.
Jag harklade mig, lät uthämtningstalongen ligga kvar i innerfickan och mumlade något jag hoppas Åsa tolkade som en bekräftelse av att jag minsann aldrig skulle köpa opraktiskt syndfulla underkläder åt min kärlek.
Efter lunchen hämtade jag i all hemlighet ut paketet från Victorias Secret. Nu njuter jag lite av att veta att min ofattbart nyfikna kärlek läser detta och undrar var i hela världen jag gömt paketet till henne.
Små hemligheter är bara bra för kärleken. ;) Puss på dig.
Vi noterade den tjugo meter breda reklambanderollen för H&M's underkläder. Per kommenterade att den nog kommer att sälja bra. Åsa sa att den nog inte kommer att sälja bra, den är ju inte ens sexig. Själv svalde jag hårt och mumlade något jag hoppades Per skulle uppfatta som "you bet" och Åsa skulle uppfatta som en hård känga mot patriarkatets förtryck av kvinnorna.
Sen sa hon något om att det ofta är killar som köper underkläder åt sina tjejer. Jag fnissade till och skulle just dra fram uthämtningstalongen från Victorias Secret som jag hade i innerfickan för att hämta ut efter lunchen.... då hon lade till att hon tror det oftast är killar som köper underkläder åt sina tjejer, men att tjejerna oftast inte vill bära dem eftersom de är opraktiska/obekväma.
Jag harklade mig, lät uthämtningstalongen ligga kvar i innerfickan och mumlade något jag hoppas Åsa tolkade som en bekräftelse av att jag minsann aldrig skulle köpa opraktiskt syndfulla underkläder åt min kärlek.
Efter lunchen hämtade jag i all hemlighet ut paketet från Victorias Secret. Nu njuter jag lite av att veta att min ofattbart nyfikna kärlek läser detta och undrar var i hela världen jag gömt paketet till henne.
Små hemligheter är bara bra för kärleken. ;) Puss på dig.
27 november 2006
lervälling
Hämtade lillkillen halv fyra idag.
Det här med utedagis är härligt - han får massor av luft och kommer hem med rosiga kinder och ett lyckligt leende. Det är verkligen en ynnest att få hem honom.
Nu har han varit lite pappig på sistone, så när jag hämtar honom vill han hoppa upp i famnen på mig och visa vad han leker med just då; en pinne, en kotte, en sten eller en klump lera.
Jag upptäckte pinnen i hans vänstra hand, och när jag lyft upp en lyckligt sprallande grabb i famnen såg jag med fasa lerklumpen i den högra handen på väg mot min kind - hann med nöd och näppe böja bak huvudet så lerklumpen singlade förbi mig.
Stod kvar där och funderade. Rockport-skor, svarta Filippa K-byxor, vit Etonskjorta, Hugo Boss-väst och överrock från Tiger. Och i raka armar en exalterad lillkille i brunsölig Reimaoverall med lervälling i händerna och sandsandsand överallt.
Han såg ut som en pepparkaksgubbe på crack.
Sen bar jag honom med raka armar till bilen, spände fast honom i barnstolen och körde hem.
Hemma var det kliniskt rent. Städerskan hade kört sina två timmar relationsräddande städning, och när jag klev innanför dörren kände jag mig som forskaren som släpper lös antimateria i ett rum fullt av... well... materia.
Jag fattade ett exekutivt beslut (brukar mina kunder säga när de bestämmer något som inte blir populärt, och som ofta är förhastat) och satte lillkillen i en hörna av hallen - och höll min fot på honom så han inte kunde röra sig under tiden jag slet av mig rock, väst, byxor och skjorta. Sen slet jag av honom overall och kängor, och bar honom med raka armar till badrummet och spolade av honom lera från ansikte och händer.
Shit. Men det märkliga är att jag stod där i boxershorts och t-shirt och tvättade bort lervälling från lillkillen med ett stort leende och tänkte att "detta är något av det roligaste jag varit med om i hela mitt liv".
Det här med utedagis är härligt - han får massor av luft och kommer hem med rosiga kinder och ett lyckligt leende. Det är verkligen en ynnest att få hem honom.
Nu har han varit lite pappig på sistone, så när jag hämtar honom vill han hoppa upp i famnen på mig och visa vad han leker med just då; en pinne, en kotte, en sten eller en klump lera.
Jag upptäckte pinnen i hans vänstra hand, och när jag lyft upp en lyckligt sprallande grabb i famnen såg jag med fasa lerklumpen i den högra handen på väg mot min kind - hann med nöd och näppe böja bak huvudet så lerklumpen singlade förbi mig.
Stod kvar där och funderade. Rockport-skor, svarta Filippa K-byxor, vit Etonskjorta, Hugo Boss-väst och överrock från Tiger. Och i raka armar en exalterad lillkille i brunsölig Reimaoverall med lervälling i händerna och sandsandsand överallt.
Han såg ut som en pepparkaksgubbe på crack.
Sen bar jag honom med raka armar till bilen, spände fast honom i barnstolen och körde hem.
Hemma var det kliniskt rent. Städerskan hade kört sina två timmar relationsräddande städning, och när jag klev innanför dörren kände jag mig som forskaren som släpper lös antimateria i ett rum fullt av... well... materia.
Jag fattade ett exekutivt beslut (brukar mina kunder säga när de bestämmer något som inte blir populärt, och som ofta är förhastat) och satte lillkillen i en hörna av hallen - och höll min fot på honom så han inte kunde röra sig under tiden jag slet av mig rock, väst, byxor och skjorta. Sen slet jag av honom overall och kängor, och bar honom med raka armar till badrummet och spolade av honom lera från ansikte och händer.
Shit. Men det märkliga är att jag stod där i boxershorts och t-shirt och tvättade bort lervälling från lillkillen med ett stort leende och tänkte att "detta är något av det roligaste jag varit med om i hela mitt liv".
25 november 2006
väst eller slips
Ååååkej - denna vecka har jag kört väst.
Nästa vecka fortsätter jag med väst.
Sen kör jag två veckor med slips.
Sen får det bli någon form av omröstning.
Jag får en röst, de på kontoret en röst, och kärleken två.
puh
Stockholm igår. Upp 5, hemma 21.30
Sen ett glas rödvin med kärleken.
Det är jobbigt när mitt arbete gör att jag missar lillkillens hela vakna dag ibland.
Å andra sidan - ibland är det skönt att sakna, för att veta vad man har.
Sen ett glas rödvin med kärleken.
Det är jobbigt när mitt arbete gör att jag missar lillkillens hela vakna dag ibland.
Å andra sidan - ibland är det skönt att sakna, för att veta vad man har.
23 november 2006
pengar
Jag funderar mycket kring familj och pengar nu, antar att det är logiskt med tanke på lillkillen och husbygget.
I boken Tipping Point - som inte alls handlar om barnuppfostran - läste jag att barn med dysfunktionella familjer som bor i finare områden upplever sin tillvaro som lyckligare än barn med mönsterföräldrar som bor i slumområden.
Det gjorde mig förvirrad. Jag har alltid trott att det viktigaste är att man är fina föräldrar. Jag inbillar mig att det inte alltid varit så, och att det handlar lite om att vi definierar vår "lycklighet" mycket efter vad medierna tutar i oss. Medierna säger inte att vi är lyckliga om vi har integritet och en kärnfamilj och vänner. Smaka på MTV en vecka, och förstå att du bara är lycklig om du kör en aspimpad bil, bor i ett crib med tolv gästrum och har så mycket blingbling på dina händer att ingen ser att du gråter.
Jag brukar skita i den sortens resonemang. Jag utgår ifrån att alla människor är genier på något, men att de flesta aldrig hittar sin genialitet utan istället beter sig som om de är genuint obegåvade.
Jag brukar fnysa åt dem och tänka "folk".
Nu inser jag att lillkillen skall växa upp och formas av det samhälle jag inte brytt mig om att påverka.
Det är ett hårt slag.
I boken Tipping Point - som inte alls handlar om barnuppfostran - läste jag att barn med dysfunktionella familjer som bor i finare områden upplever sin tillvaro som lyckligare än barn med mönsterföräldrar som bor i slumområden.
Det gjorde mig förvirrad. Jag har alltid trott att det viktigaste är att man är fina föräldrar. Jag inbillar mig att det inte alltid varit så, och att det handlar lite om att vi definierar vår "lycklighet" mycket efter vad medierna tutar i oss. Medierna säger inte att vi är lyckliga om vi har integritet och en kärnfamilj och vänner. Smaka på MTV en vecka, och förstå att du bara är lycklig om du kör en aspimpad bil, bor i ett crib med tolv gästrum och har så mycket blingbling på dina händer att ingen ser att du gråter.
Jag brukar skita i den sortens resonemang. Jag utgår ifrån att alla människor är genier på något, men att de flesta aldrig hittar sin genialitet utan istället beter sig som om de är genuint obegåvade.
Jag brukar fnysa åt dem och tänka "folk".
Nu inser jag att lillkillen skall växa upp och formas av det samhälle jag inte brytt mig om att påverka.
Det är ett hårt slag.
22 november 2006
ok ok ok ... Linda Skugge är Bä. Eller Bu. Det som är bra.
Jag vet inte varför, men det finns en liten besvärlig röst i mitt huvud som tycker det är jobbigt att tycka Linda Skugge är ok.
Kanske en grej för terapistunder i framtiden.
Vi släpper det här, va.
Avslutar med åttiotalets transaktionsanalysgrunder.
Linda, baby. Du är ok. Jag är ok. Och det är ok.
Kanske en grej för terapistunder i framtiden.
Vi släpper det här, va.
Avslutar med åttiotalets transaktionsanalysgrunder.
Linda, baby. Du är ok. Jag är ok. Och det är ok.
Linda Skugge - bu eller bä?
Min fru är helsåld på Linda Skugge.
Själv är jag tveksam. Ibland är det bara så bra, ibland bara så blä. Det är som om hon pendlar mellan träffsäkert som fan, och blindskytte med armarna bakbundna.
Jag antar att det är eftersom hon har tre barn, och vi bara lillkillen.
Om en handfull år kommer jag antagligen att slå mig i huvudet och undra varför jag smädade den enda rätta gudinnan som verkligen fattade.
Men just nu saknar jag hennes rätta "mansperspektiv".
Och nu undrar jag varför jag skriver detta. Linda Skugge skulle lika gärna kunna hacka på mig för att jag inte riktigt förmedlar hur det känns att vara kvinna med småbarn.
Jag måste sluta testa nya lättchips sent på kvällen.
Hjärnan blir mjuk och såsig.
Förlåt, Linda Skugge.
Jag var förvirrad.
Själv är jag tveksam. Ibland är det bara så bra, ibland bara så blä. Det är som om hon pendlar mellan träffsäkert som fan, och blindskytte med armarna bakbundna.
Jag antar att det är eftersom hon har tre barn, och vi bara lillkillen.
Om en handfull år kommer jag antagligen att slå mig i huvudet och undra varför jag smädade den enda rätta gudinnan som verkligen fattade.
Men just nu saknar jag hennes rätta "mansperspektiv".
Och nu undrar jag varför jag skriver detta. Linda Skugge skulle lika gärna kunna hacka på mig för att jag inte riktigt förmedlar hur det känns att vara kvinna med småbarn.
Jag måste sluta testa nya lättchips sent på kvällen.
Hjärnan blir mjuk och såsig.
Förlåt, Linda Skugge.
Jag var förvirrad.
21 november 2006
ett hack högre
Jag går ofta i kostym på kontoret, ibland även när jag kör workshops.
Fast egentligen inte ofta när jag kör workshops. Då är det på sin höjd en manchesterkavaj.
Nu tänkte jag rycka upp nivån ett hack. Har testat slips, det känns ovant och opraktiskt. Har även testat väst, det känns ovant.
Jag minns att det kändes ovant i början med kostym, så ovant kan jag hantera.
Slips.
Väst.
Fan. Kanske läge för kostym och näverhatt.
Fast egentligen inte ofta när jag kör workshops. Då är det på sin höjd en manchesterkavaj.
Nu tänkte jag rycka upp nivån ett hack. Har testat slips, det känns ovant och opraktiskt. Har även testat väst, det känns ovant.
Jag minns att det kändes ovant i början med kostym, så ovant kan jag hantera.
Slips.
Väst.
Fan. Kanske läge för kostym och näverhatt.
beundran och framtidsångest
Lillkillen är inne i en pappig fas. Just nu är jag gud.
När jag hämtar honom på dagis sitter han i bilstolen och bara... tittar andäktigt på mig. Inte ett ljud, inte en rörelse - han bara tittar, rakt på mig.
Igår tyckte jag det var smickrande, men lite kusligt.
Idag känns det smickrande, och... well - fortfarande lite kusligt.
Jag känner plötsligt en oro för att inte kunna leva upp till hans förväntningar. Plötsligt kommer en dag när han inte blir fett imponerad av att jag kan studsa en boll mot en vägg. Då får jag leva på att jag är bättre på huvudräkning än han.
Sen kommer en dag när han kan räkna bättre än jag, springa snabbare, kasta längre, hoppa högre. Plötsligt känner jag mig lite orolig för vad han kommer att tycka om mig när han är vuxen.
Jag vägrar sätta mig i en knarrig gungstol och tjurigt spela ut Visdomskortet tills jag dör hän, men samtidigt har jag aldrig riktigt tänkt på vad som krävs för att "duga" inför sina egna barn.
Han kommer att bli bättre än jag, lillkillen. Allt jag kan hoppas är att jag inte hejdar honom när jag märker att han håller på att växa förbi mig. Det är nog en lätt fälla att falla i.
Det är nog inget kul när man inte längre kan fejka superkrafter - som att få TV:n att starta och stängas av när man blinkar... med en fjärrkontroll gömd i byxfickan.
Hm...
Lillkillen bara satt där i bilstolen. Tittade tyst och andäktigt på mig.
Jag får prestationsångest och hjärtsnörp bara jag tänker på det.
När jag hämtar honom på dagis sitter han i bilstolen och bara... tittar andäktigt på mig. Inte ett ljud, inte en rörelse - han bara tittar, rakt på mig.
Igår tyckte jag det var smickrande, men lite kusligt.
Idag känns det smickrande, och... well - fortfarande lite kusligt.
Jag känner plötsligt en oro för att inte kunna leva upp till hans förväntningar. Plötsligt kommer en dag när han inte blir fett imponerad av att jag kan studsa en boll mot en vägg. Då får jag leva på att jag är bättre på huvudräkning än han.
Sen kommer en dag när han kan räkna bättre än jag, springa snabbare, kasta längre, hoppa högre. Plötsligt känner jag mig lite orolig för vad han kommer att tycka om mig när han är vuxen.
Jag vägrar sätta mig i en knarrig gungstol och tjurigt spela ut Visdomskortet tills jag dör hän, men samtidigt har jag aldrig riktigt tänkt på vad som krävs för att "duga" inför sina egna barn.
Han kommer att bli bättre än jag, lillkillen. Allt jag kan hoppas är att jag inte hejdar honom när jag märker att han håller på att växa förbi mig. Det är nog en lätt fälla att falla i.
Det är nog inget kul när man inte längre kan fejka superkrafter - som att få TV:n att starta och stängas av när man blinkar... med en fjärrkontroll gömd i byxfickan.
Hm...
Lillkillen bara satt där i bilstolen. Tittade tyst och andäktigt på mig.
Jag får prestationsångest och hjärtsnörp bara jag tänker på det.
20 november 2006
Gottebutiken nalkas
I morgon skall jag träffa min reklamprylskille Robban.
Jag skall beställa T-shirts och muggar, och kanske något annat skoj.
Det är skitkul att köpa reklamprylar till företaget - rena julafton.
Vem vet - kanske kommer hem efter att ha lagt en beställning på 3600 näverhattar med företagets logo och slogan på sidan.
Det lär kunderna minnas.
Jag skall beställa T-shirts och muggar, och kanske något annat skoj.
Det är skitkul att köpa reklamprylar till företaget - rena julafton.
Vem vet - kanske kommer hem efter att ha lagt en beställning på 3600 näverhattar med företagets logo och slogan på sidan.
Det lär kunderna minnas.
små maränger på flykt från rättvisan
Idag har varit en bra dag.
Jag fixade båda mina deadlines, lämnade och hämtade bilen på 2000-milaservice, skrev lite texter till webben, expedierade en beställning på mitt lilla sidoprojekt (en webbsajt om motivation), hämtade lillkillen på dagis vid halv fyra, gick och handlade mat med honom på Hemköp, gick till Paparazzi och bytte ett par Etonskjortor som behövde bytas...
...jooo. En effektiv dag.
På den kvalitativa sidan är jag nöjd med att ha blivit kallad både en suverän bordskavaljer av Jennie, en manlig motsvarighet till silikontuttebimbomedlarvläppar av en kommentator på silverfishys blogg, och fått en dröm tydd av en helt ny bloggkompis som skriver slickare än en Alfa Romeo från sjuttiotalet.
Japp. Jag är nöjd.
Jag fixade båda mina deadlines, lämnade och hämtade bilen på 2000-milaservice, skrev lite texter till webben, expedierade en beställning på mitt lilla sidoprojekt (en webbsajt om motivation), hämtade lillkillen på dagis vid halv fyra, gick och handlade mat med honom på Hemköp, gick till Paparazzi och bytte ett par Etonskjortor som behövde bytas...
...jooo. En effektiv dag.
På den kvalitativa sidan är jag nöjd med att ha blivit kallad både en suverän bordskavaljer av Jennie, en manlig motsvarighet till silikontuttebimbomedlarvläppar av en kommentator på silverfishys blogg, och fått en dröm tydd av en helt ny bloggkompis som skriver slickare än en Alfa Romeo från sjuttiotalet.
Japp. Jag är nöjd.
19 november 2006
söndag
Det har varit en kul helg.
Fördrink igår på Hilton, sen bröllopsfest på konsthallens excellenta restaurang Smak.
När bra folk gifter sig blir man glad. Linda och Niklas - brudparet - är jättebra vänner till oss, bäst i världen att semestra med.
Jag hamnade vid ett förträffligt bord, och hade en härlig kväll! Kul att få Jennie som bordsdam - vi har följt varandras bloggar länge men aldrig träffats. Skitkul!
Fick dock avvika redan vid ettsnåret. Det där att trycka i sig anka från buffén, kombinerat med ohemula mängder kronärtskocka, och en låååååång arbetsvecka utan ordentlig sömn.
Men en riktigt skön fest. :-)
Nu är det sovdags. Ett par tuffa deadlines på rapporter och analyser imorgon. Time to deliver again...
Fördrink igår på Hilton, sen bröllopsfest på konsthallens excellenta restaurang Smak.
När bra folk gifter sig blir man glad. Linda och Niklas - brudparet - är jättebra vänner till oss, bäst i världen att semestra med.
Jag hamnade vid ett förträffligt bord, och hade en härlig kväll! Kul att få Jennie som bordsdam - vi har följt varandras bloggar länge men aldrig träffats. Skitkul!
Fick dock avvika redan vid ettsnåret. Det där att trycka i sig anka från buffén, kombinerat med ohemula mängder kronärtskocka, och en låååååång arbetsvecka utan ordentlig sömn.
Men en riktigt skön fest. :-)
Nu är det sovdags. Ett par tuffa deadlines på rapporter och analyser imorgon. Time to deliver again...
17 november 2006
varför jag gör det jag gör
Ibland tar det år innan det börjar synas resultat.
Ibland får man feedback dagen efter:
"Jag vill översända ett stort tack för gårdagens föreläsningar och aktiviteter!!
Det var mycket uppskattat och doktoranderna blev verkligen inspierade att jobba vidare med deras karriärplanering! Vid den efterföljande middagen diskuterades det livligt om hur man kan gå vidare och vilka strategier man ska lägga upp. Vi alla överöste också beröm över ditt sätt att få med gruppen och få till alla att tänka i andra banor. Så... åter igen... TACK!!"
Det kommer mitt ego att trippa på hela helgen ;-)
Ibland får man feedback dagen efter:
"Jag vill översända ett stort tack för gårdagens föreläsningar och aktiviteter!!
Det var mycket uppskattat och doktoranderna blev verkligen inspierade att jobba vidare med deras karriärplanering! Vid den efterföljande middagen diskuterades det livligt om hur man kan gå vidare och vilka strategier man ska lägga upp. Vi alla överöste också beröm över ditt sätt att få med gruppen och få till alla att tänka i andra banor. Så... åter igen... TACK!!"
Det kommer mitt ego att trippa på hela helgen ;-)
superkraft
Över åren har jag utvecklat en ofattbart nischad superkraft.
Jag kan höra en applåd och träffsäkert gissa antalet åhörare i publiken.
Lyssnade just på en podcast av en motivationskonsults föredrag. Halvägs in säger han något banbrytande klokt och alla applåderar. Jag tänker "drygt hundra pers", och börjar föreställa mig bilden av konferensrummet.
En stund senare säger han "Let's do an exercise... there is roughly 110 people in here, so try to form groups of 10..."
Jag har ingen aning om hur jag skall kapitalisera på min nyfunna superkraft, men visst borde jag väl kunna bara tanka hem pengar på en sådan grej?!
Jag kan höra en applåd och träffsäkert gissa antalet åhörare i publiken.
Lyssnade just på en podcast av en motivationskonsults föredrag. Halvägs in säger han något banbrytande klokt och alla applåderar. Jag tänker "drygt hundra pers", och börjar föreställa mig bilden av konferensrummet.
En stund senare säger han "Let's do an exercise... there is roughly 110 people in here, so try to form groups of 10..."
Jag har ingen aning om hur jag skall kapitalisera på min nyfunna superkraft, men visst borde jag väl kunna bara tanka hem pengar på en sådan grej?!
over 'n' out
Har jobbat färdigt nu. Klockan är över ett.
Helsingborg gick bra.
Västerås idag gick kanon, klockrent.
Nu skall jag varva ner lite, och sen är det väl imorgon. Eller - idag.
whatever
Stor dag framför mig. Adios.
Helsingborg gick bra.
Västerås idag gick kanon, klockrent.
Nu skall jag varva ner lite, och sen är det väl imorgon. Eller - idag.
whatever
Stor dag framför mig. Adios.
14 november 2006
lillkillen förkyld
Nu står jag vid diskbänken och jobbar.
Lillkillens dagis ringde, kärleken hämtade först honom - sedan mig - och nu är jag hemma med sjukt barn. Sen kommer hon hem, och då skall jag jobba i kväll.
Stor workshop i Helsingborg imorgon, lika stor i Västerås på torsdag - och sedan viktigt möte i Stockholm på fredag.
Kärleken har lika mycket på sitt bord.
Perfekt tajming för att bli lös i kistan, lillkillen ;)
Lillkillens dagis ringde, kärleken hämtade först honom - sedan mig - och nu är jag hemma med sjukt barn. Sen kommer hon hem, och då skall jag jobba i kväll.
Stor workshop i Helsingborg imorgon, lika stor i Västerås på torsdag - och sedan viktigt möte i Stockholm på fredag.
Kärleken har lika mycket på sitt bord.
Perfekt tajming för att bli lös i kistan, lillkillen ;)
These are not my shoes
Visst är det en perfekt boktitel, va?
Synd bara att jag inte har en bok att sätta den på.
Synd bara att jag inte har en bok att sätta den på.
12 november 2006
soundtrack of my life
Kärleken sitter bredvid mig i soffan och jobbar.
Själv relaxar jag med en av alla de listor som cirkulerar på nätet.
Instruktioner:
1. Put your music player on shuffle.
2. Press forward for each question.
3. Use the song title as the answer to the question even if it doesn't make sense.
NO CHEATING!
Det handlar alltså om att sätta sin musiksamling på slumpgenerator och se vilken låt som kommer fram som svar på ett antal förutbestämda frågor.
Så jag kickade igång iTunes, satte reglaget på shuffle och lät programmet hoppa hejvilt mellan de 6427 låtar jag har i biblioteket.
Jag har kört vissa i fetstil. De är de jag tycker är lite kul, eller förvirrande.
Will it be ok? (I believe in miracles) You sexy thing, Barry White
How are you feeling today? Ända Till September, Peter LeMarc
How do your friends see you? You And Your Sister, The Mortal Coil
Will you get married? Run On, Moby
What is your best friend's theme song? Let down, Radiohead
What is the story of your life? Make it right, Christian Falk feat. Demetreus
What was high school like? Crossroads, Eric Clapton
How can you get ahead in life? In The Ghetto (Live Version), Natalie Merchant
What is the best thing about your friends? Another Brick In The Wall Part 3, Pink Floyd
What is tonight going to be like? Internet, Tyskarna från Lund
What is in store for the reminder of this weekend? Here With Me, Dido
What song describes you? Sing For The Moment, Eminem
To describe your grandparents? I Could Never Take The Place Of Your Man, Prince
How is your life going? Matching, Eric Gadd
What song will they play at your funeral? Keep Me On Fire, Kojak
How does the world see you? God (Interlude), Outkast
Will you have a happy life? computerwelt, Anthony Rother
What do your friends really think of you? Silent All These Years, Tori Amos & Leonard Cohen
Do people secretly lust after you? Guess Who's Back (Alternative Mix), Rakim
How can I make myself happy? If I could, Jack Johnson
What should you do with your life? Ease Back, The Meters
Will you ever have children? Ré-évolution, Etienne Daho
Själv relaxar jag med en av alla de listor som cirkulerar på nätet.
Instruktioner:
1. Put your music player on shuffle.
2. Press forward for each question.
3. Use the song title as the answer to the question even if it doesn't make sense.
NO CHEATING!
Det handlar alltså om att sätta sin musiksamling på slumpgenerator och se vilken låt som kommer fram som svar på ett antal förutbestämda frågor.
Så jag kickade igång iTunes, satte reglaget på shuffle och lät programmet hoppa hejvilt mellan de 6427 låtar jag har i biblioteket.
Jag har kört vissa i fetstil. De är de jag tycker är lite kul, eller förvirrande.
Will it be ok? (I believe in miracles) You sexy thing, Barry White
How are you feeling today? Ända Till September, Peter LeMarc
How do your friends see you? You And Your Sister, The Mortal Coil
Will you get married? Run On, Moby
What is your best friend's theme song? Let down, Radiohead
What is the story of your life? Make it right, Christian Falk feat. Demetreus
What was high school like? Crossroads, Eric Clapton
How can you get ahead in life? In The Ghetto (Live Version), Natalie Merchant
What is the best thing about your friends? Another Brick In The Wall Part 3, Pink Floyd
What is tonight going to be like? Internet, Tyskarna från Lund
What is in store for the reminder of this weekend? Here With Me, Dido
What song describes you? Sing For The Moment, Eminem
To describe your grandparents? I Could Never Take The Place Of Your Man, Prince
How is your life going? Matching, Eric Gadd
What song will they play at your funeral? Keep Me On Fire, Kojak
How does the world see you? God (Interlude), Outkast
Will you have a happy life? computerwelt, Anthony Rother
What do your friends really think of you? Silent All These Years, Tori Amos & Leonard Cohen
Do people secretly lust after you? Guess Who's Back (Alternative Mix), Rakim
How can I make myself happy? If I could, Jack Johnson
What should you do with your life? Ease Back, The Meters
Will you ever have children? Ré-évolution, Etienne Daho
toastmaster
Äntligen. Makt.
Jag skall vara toastmaster på Linda och Niklas bröllopsfest nästa lördag.
Makt. Obegränsad.
Jag skall kanske bära min näverhatt... hm...
Jag skall vara toastmaster på Linda och Niklas bröllopsfest nästa lördag.
Makt. Obegränsad.
Jag skall kanske bära min näverhatt... hm...
10 november 2006
spritfest
Vi var på en liten spritfest nyss, hos ett par goda vänner vi börjat umgås med. De bor i kvarteret intill. Connections från mammagruppen ;)
Började 19.00, och eftersom vi hade lillkillen med oss, deras lillkille var också med, och tre andra par hade 4-5 andra kids som sedan sprang runt hälarna på oss vuxna när vi blandade drinkar - det hade bullats upp helt kopiösa mängder sprit. Jag är lättimponerad, men detta var stort!
Vi gick först, lillkillen var så trött att han var rent svettig i de blonda lockarna i nacken. Han sov innan huvudet nuddade kudden när vi nyss kom hem och lade honom i hans säng.
Det känns som om vi är över den där tröskeln när vi aldrig är ute, och eftersom nästan alla har skaffat barn så är det som om det uppfinns nya sätt att umgås hela tiden. Snart kommer ungarna att spela datorspel och slockna i ett rum, så vi vuxna kan hålla på längre än till 21.45 på våra fester ;)
Började 19.00, och eftersom vi hade lillkillen med oss, deras lillkille var också med, och tre andra par hade 4-5 andra kids som sedan sprang runt hälarna på oss vuxna när vi blandade drinkar - det hade bullats upp helt kopiösa mängder sprit. Jag är lättimponerad, men detta var stort!
Vi gick först, lillkillen var så trött att han var rent svettig i de blonda lockarna i nacken. Han sov innan huvudet nuddade kudden när vi nyss kom hem och lade honom i hans säng.
Det känns som om vi är över den där tröskeln när vi aldrig är ute, och eftersom nästan alla har skaffat barn så är det som om det uppfinns nya sätt att umgås hela tiden. Snart kommer ungarna att spela datorspel och slockna i ett rum, så vi vuxna kan hålla på längre än till 21.45 på våra fester ;)
hårresande
Jag hade maskintrimmat, kort hår i tio år. Det gjorde att jag vande mig vid att aldrig ha frisyr, att aldrig behöva tänka på huruvida schampot var bra för kluvna toppar osv.
Snaggat innebär att aldrig behöva tänka "vilka hårprodukter behöver jag?".
Nu när jag är kortklippt men ändå med en tydlig frisyr, har jag inte riktigt vant mig vid att vårda mitt hår. Jag har alltid tagit de produkter min kärlek kasserat (hon har långa korkskruvslockar och är blond, mitt hår är kort och råttfärgat).
Hon köper ofta specialschampon som skall lyfta eller vårda ditten eller datten. Ofta betyder detta att ett schampo testas och förkastas.
När mitt förra schampo (Sunsilk Waves & Curls) tog slut fick jag genast ett nytt av henne (schwarzkopf shining blonde).
Sen körde jag slut på det också, men eftersom min kärlek var borta den gången så tog jag bara ett som såg coolt ut, och har nu använt det i tre-fyra veckor.
I morse kollade jag lite mer på schampot, och såg att det heter "Sunsilk DuoKeratines - reparerande balsamkur för torrt och slitet hår".
Det har jag alltså använt som schampo i snart en månad.
Jag skrattade länge åt min egen dumhet, tvättade håret med en annan produkt och var jättenöjd med hur håret kändes riktigt strävt och genomtvättat för första gången på länge.
Strax innan jag skulle gå hemifrån kollade jag lite extra på förpackningen för att kanske gå inom en affär och köpa ett matchande balsam för att överraska min kärlek.
Produkten hette: "Nivea Rice & Lotus - care shower cream", tydligen en alldeles makalöst bra tvål för kroppen. Tro fan att håret kändes strävt och genomtvättat...
Jag måste ha något slags blind fläck när jag läser schampoförpackningar. Mitt hår måste hata mig har nog hemliga fackföreningsmöten för att kunna avsätta mig som bärare.
Snaggat innebär att aldrig behöva tänka "vilka hårprodukter behöver jag?".
Nu när jag är kortklippt men ändå med en tydlig frisyr, har jag inte riktigt vant mig vid att vårda mitt hår. Jag har alltid tagit de produkter min kärlek kasserat (hon har långa korkskruvslockar och är blond, mitt hår är kort och råttfärgat).
Hon köper ofta specialschampon som skall lyfta eller vårda ditten eller datten. Ofta betyder detta att ett schampo testas och förkastas.
När mitt förra schampo (Sunsilk Waves & Curls) tog slut fick jag genast ett nytt av henne (schwarzkopf shining blonde).
Sen körde jag slut på det också, men eftersom min kärlek var borta den gången så tog jag bara ett som såg coolt ut, och har nu använt det i tre-fyra veckor.
I morse kollade jag lite mer på schampot, och såg att det heter "Sunsilk DuoKeratines - reparerande balsamkur för torrt och slitet hår".
Det har jag alltså använt som schampo i snart en månad.
Jag skrattade länge åt min egen dumhet, tvättade håret med en annan produkt och var jättenöjd med hur håret kändes riktigt strävt och genomtvättat för första gången på länge.
Strax innan jag skulle gå hemifrån kollade jag lite extra på förpackningen för att kanske gå inom en affär och köpa ett matchande balsam för att överraska min kärlek.
Produkten hette: "Nivea Rice & Lotus - care shower cream", tydligen en alldeles makalöst bra tvål för kroppen. Tro fan att håret kändes strävt och genomtvättat...
Jag måste ha något slags blind fläck när jag läser schampoförpackningar. Mitt hår måste hata mig har nog hemliga fackföreningsmöten för att kunna avsätta mig som bärare.
Min morgon
Det var min morgon att ta lillkillen när han vaknade. Men när han började gnälla klockan halv sex gick min kärlek upp och sa "jag tar honom".
Ibland handlar inte kärlek om att bestiga berg eller dräpa drakar för någon, utan bara om den där lilla detaljen en vanlig vardag.
Jag blev så glad att jag knappt kunde somna om.
Ibland handlar inte kärlek om att bestiga berg eller dräpa drakar för någon, utan bara om den där lilla detaljen en vanlig vardag.
Jag blev så glad att jag knappt kunde somna om.
lite småbakis
Trevlig och sober svensexa igår. Ytterst civiliserad.
På Trappaner här i Malmö. Av en slump ligger restaurangen precis intill huset där jag gjorde en liten uppstart i början av sekelskiftet.
Nåväl. Vi gav presentkort på alla traditionella svensexesaker (utstyrsel på Buttericks, halvflaska sprit på systemet, virtuell strippa på en websajt, en runda laserdome och slutligen en rikskupong till fylleburgaren på vägen hem).
Sen fokuserade vi på att äta en avsmakningsmeny, och dricka en matchande vinmeny.
- Råräka, blomkålspuré och löjrom
- Piggvar och hjärtmussla med persiljerot och äpple
- Hummer, nypon och stjärnanis samt kålrot x 2
- Oxsvansragu och oxtunga med morot
- Bröst från duva med hasselnötspuré samt syltade lingon och sellerirot
- Boltjärn Blå med hjortron och rågbröd
- Grapefrukt i olika texturer med palsternacka
- Korngrynsglass med chokladkräm och ölgelé
- Cidre Bouché Fermier Récolte, Domaine Dupont, Pays d'Auge Frankrike
- 2004 Staforte, Soave Classico, Pra Graziano e Sergio, Veneto Italien
- 2002 Hochheimer Kirchenstück, Erstes Gew�chs, Domdechant Werner, Rheingau Tyskland
- Nøgne Ø Brown Ale, Nøgne Ø Norge
- 2003 Granchaia, Le Macie, Toscana Italien
- 2003 Gewrürstraminer, Vendanges Tardive Domain Ostertag, Alsace Frankrike
- 2004 Moscato d'Asti G.D. Vajra, Piemonte Italien
- East India Solera, Emilio Lustau, Jerez Spanien
Förutom ovanstående så smög de in små "aptitretare" mellan vissa rätter. Vi lade till en dry martini i deras två dar gamla lounge, och avslutade med kaffe och ekologisk cognac.
Mycket civiliserat.
Så varför är jag så trött och törstig idag?
På Trappaner här i Malmö. Av en slump ligger restaurangen precis intill huset där jag gjorde en liten uppstart i början av sekelskiftet.
Nåväl. Vi gav presentkort på alla traditionella svensexesaker (utstyrsel på Buttericks, halvflaska sprit på systemet, virtuell strippa på en websajt, en runda laserdome och slutligen en rikskupong till fylleburgaren på vägen hem).
Sen fokuserade vi på att äta en avsmakningsmeny, och dricka en matchande vinmeny.
- Råräka, blomkålspuré och löjrom
- Piggvar och hjärtmussla med persiljerot och äpple
- Hummer, nypon och stjärnanis samt kålrot x 2
- Oxsvansragu och oxtunga med morot
- Bröst från duva med hasselnötspuré samt syltade lingon och sellerirot
- Boltjärn Blå med hjortron och rågbröd
- Grapefrukt i olika texturer med palsternacka
- Korngrynsglass med chokladkräm och ölgelé
- Cidre Bouché Fermier Récolte, Domaine Dupont, Pays d'Auge Frankrike
- 2004 Staforte, Soave Classico, Pra Graziano e Sergio, Veneto Italien
- 2002 Hochheimer Kirchenstück, Erstes Gew�chs, Domdechant Werner, Rheingau Tyskland
- Nøgne Ø Brown Ale, Nøgne Ø Norge
- 2003 Granchaia, Le Macie, Toscana Italien
- 2003 Gewrürstraminer, Vendanges Tardive Domain Ostertag, Alsace Frankrike
- 2004 Moscato d'Asti G.D. Vajra, Piemonte Italien
- East India Solera, Emilio Lustau, Jerez Spanien
Förutom ovanstående så smög de in små "aptitretare" mellan vissa rätter. Vi lade till en dry martini i deras två dar gamla lounge, och avslutade med kaffe och ekologisk cognac.
Mycket civiliserat.
Så varför är jag så trött och törstig idag?
09 november 2006
nya rutiner
Vi har hittat nya rutiner för morgonen.
När lillkillen vaknar har vi börjat med att jag lyfter upp honom och lägger honom i sängen bredvid mig. Sen ligger han halvdåsande och sparkar mig förstrött i magen, rycker i mitt hår och krafsar i min skäggstubb (eller trycker in sina knubbiga fingrar i min mun).
...och ger oss samtidigt en halvtimme till att slippa gå upp.
Det är märkligt när jag börjat bedöma när det är dags att klippa lillkillens naglar baserat på om jag tycker det gör ont eller skitont när han rotar runt med fingrarna i mitt tandkött.
Å andra sidan är det så mycket som är bisarrt sedan vi blev föräldrar att vi nu anser att saker som "bara" är märkligt är helt normalt.
Hängde ni med där?
När lillkillen vaknar har vi börjat med att jag lyfter upp honom och lägger honom i sängen bredvid mig. Sen ligger han halvdåsande och sparkar mig förstrött i magen, rycker i mitt hår och krafsar i min skäggstubb (eller trycker in sina knubbiga fingrar i min mun).
...och ger oss samtidigt en halvtimme till att slippa gå upp.
Det är märkligt när jag börjat bedöma när det är dags att klippa lillkillens naglar baserat på om jag tycker det gör ont eller skitont när han rotar runt med fingrarna i mitt tandkött.
Å andra sidan är det så mycket som är bisarrt sedan vi blev föräldrar att vi nu anser att saker som "bara" är märkligt är helt normalt.
Hängde ni med där?
inblick i mitt jobb
Det lär väl inte ha undgått någon att jag ofta coachar chefer i mitt arbete.
Nu tänker jag bjuda på en liten godbit. En avgörande faktor i många samtal.
Chefer talar ofta om problematiken att balansera familjen och jobbet. De slits i bitar mellan detta, och de fokuserar otrolig energi på att försöka hinna med båda.
De blir ofta irriterade när jag försöker lansera tanken att det egentligen är TRE cirklar som måste balanseras. Arbete, Familj, Egentid.
Frustrationen handlar ofta om en snabb insikt i stil med "ja ja ja - jag VET att jag inte har tid till mig själv, men jag hinner ju för fasen inte med både arbete och familj, så något måste jag ju prioritera ner."
Min utmaning är ofta att få cirklarna i balans. Nästan alltid är det egentiden som skjuts undan.
And for the punchline: ...och oftast är det den försummade egentiden som gör att det är så infernaliskt svårt att balansera och uppfylla cirklarna Arbete och Familj.
Kom bara att tänka på detta nu.
Vet inte varför.
Det är ok att inte hålla med.
Jag kan alltid radera kommentarerna, så det ser ut som om jag har rätt. ;)
Nu tänker jag bjuda på en liten godbit. En avgörande faktor i många samtal.
Chefer talar ofta om problematiken att balansera familjen och jobbet. De slits i bitar mellan detta, och de fokuserar otrolig energi på att försöka hinna med båda.
De blir ofta irriterade när jag försöker lansera tanken att det egentligen är TRE cirklar som måste balanseras. Arbete, Familj, Egentid.
Frustrationen handlar ofta om en snabb insikt i stil med "ja ja ja - jag VET att jag inte har tid till mig själv, men jag hinner ju för fasen inte med både arbete och familj, så något måste jag ju prioritera ner."
Min utmaning är ofta att få cirklarna i balans. Nästan alltid är det egentiden som skjuts undan.
And for the punchline: ...och oftast är det den försummade egentiden som gör att det är så infernaliskt svårt att balansera och uppfylla cirklarna Arbete och Familj.
Kom bara att tänka på detta nu.
Vet inte varför.
Det är ok att inte hålla med.
Jag kan alltid radera kommentarerna, så det ser ut som om jag har rätt. ;)
hotelldröm
Jag har en märklig, återkommande dröm.
Ibland drömmer jag den inte på ett halvår, sen dyker den upp igen.
Nu har jag drömt den två nätter i rad.
Det är ett ställe. Jag vet inte var det ligger, men ibland "vet" jag det i drömmen och ser det på skyltar.
Det är en stad, vid kusten, någonstans där det antingen är varmt och skönt alltid, eller kanske bara när jag är där. Inte kvalmigt, fuktigt varmt utan en mild värme. Som i Barcelona eller Malaga i november. Jeans och t-shirt.
Jag vet exakt hur kustlinjen ser ut vid staden, vet hur vissa gränder ser ut, vet hur det ser ut vid flygplatsen som ligger vid staden.
Oftast anländer jag med flyg, men ibland börjar drömmen när jag är i någon av de gränder jag känner igen. Ibland börjar den när jag sitter på ett enkelt café vid vattenbrynet, inte där stranden är, utan på en klippa som vätter ner mot stranden. Jag brukar alltid dricka en cortado där, ibland med en pastis vid sidan om.
Igår natt började den när jag gick in på det hotell jag alltid bor på i drömmen. Det är inte alls ett jobbhotell, inte alls ett konferensställe. Snarare något jag skulle placera på en backpackertur för många år sedan.
De känner igen mig, och jag får nyckeln till mitt rum. Här är något märkligt. Jag VET att mitt rum ligger en trappa ner, mao i källaren. Men jag har aldrig varit på rummet. Istället sätter jag mig alltid i den stora lobbyn/entrén/gemensamhetsrummet. Där finns massor av slitna skinnstolar och skinnsoffor i någon grön färg, och hela hotellet är charmigt men har sett sina bästa dagar.
Jag ser att folk sitter i grupper och snackar, någon försker få igång en storbilds-TV.
Jag frågar tjejen i receptionen om de visar matchen ikväll. Hon svarar ja. Här är också något märkligt. Jag VET i drömmen att jag inte bryr mig om någon sport, men att jag hoppas att massa gäster/resenärer som inte känner varandra skall samlas och se på matchen, och att jag då kommer att gilla att sitta i en av de gröna fåtöljerna med en immig ölflaska och en bok att läsa.
Sen vaknar jag. Alltid i det läget.
Jag älskar stället, men det påminner inte om något ställe jag varit på. Alltid när jag skall göra ett uppdrag på en ny plats hoppas jag att jag skall känna igen mig.
Drömtydning, någon?
Ibland drömmer jag den inte på ett halvår, sen dyker den upp igen.
Nu har jag drömt den två nätter i rad.
Det är ett ställe. Jag vet inte var det ligger, men ibland "vet" jag det i drömmen och ser det på skyltar.
Det är en stad, vid kusten, någonstans där det antingen är varmt och skönt alltid, eller kanske bara när jag är där. Inte kvalmigt, fuktigt varmt utan en mild värme. Som i Barcelona eller Malaga i november. Jeans och t-shirt.
Jag vet exakt hur kustlinjen ser ut vid staden, vet hur vissa gränder ser ut, vet hur det ser ut vid flygplatsen som ligger vid staden.
Oftast anländer jag med flyg, men ibland börjar drömmen när jag är i någon av de gränder jag känner igen. Ibland börjar den när jag sitter på ett enkelt café vid vattenbrynet, inte där stranden är, utan på en klippa som vätter ner mot stranden. Jag brukar alltid dricka en cortado där, ibland med en pastis vid sidan om.
Igår natt började den när jag gick in på det hotell jag alltid bor på i drömmen. Det är inte alls ett jobbhotell, inte alls ett konferensställe. Snarare något jag skulle placera på en backpackertur för många år sedan.
De känner igen mig, och jag får nyckeln till mitt rum. Här är något märkligt. Jag VET att mitt rum ligger en trappa ner, mao i källaren. Men jag har aldrig varit på rummet. Istället sätter jag mig alltid i den stora lobbyn/entrén/gemensamhetsrummet. Där finns massor av slitna skinnstolar och skinnsoffor i någon grön färg, och hela hotellet är charmigt men har sett sina bästa dagar.
Jag ser att folk sitter i grupper och snackar, någon försker få igång en storbilds-TV.
Jag frågar tjejen i receptionen om de visar matchen ikväll. Hon svarar ja. Här är också något märkligt. Jag VET i drömmen att jag inte bryr mig om någon sport, men att jag hoppas att massa gäster/resenärer som inte känner varandra skall samlas och se på matchen, och att jag då kommer att gilla att sitta i en av de gröna fåtöljerna med en immig ölflaska och en bok att läsa.
Sen vaknar jag. Alltid i det läget.
Jag älskar stället, men det påminner inte om något ställe jag varit på. Alltid när jag skall göra ett uppdrag på en ny plats hoppas jag att jag skall känna igen mig.
Drömtydning, någon?
07 november 2006
puh...
Vissa dagar har man så många små detaljer att rodda att det känns som om man är en jonglör.
Jag sitter och betar av saker i en rasande takt, har skickat 36 e-brev till folk i tre världsdelar, coachat en chef i Tanzania via instant messenger samtidigt som jag pratat i telefon med en kollega på hemresa från Guatemala om en offert till några tjommar i Vietnam.... jag har multitaskat så jag får ångest ända ut i tånaglarna.
Varför?
Jo - lika ruggigt effektiv som jag känner mig när jag gör tusen saker samtidigt och tuggar mig igenom hopplöst långa att-göralistor...
...lika ångestfylld känner jag mig inför risken att jag klantat mig någonstans. Att en mellanchef i norra Ryssland nu skakar på huvudet och undrar varför jag skickat honom en offert på en fyradagarsworkshop i Ho Chi Minh City, eller att en kollega sitter i transferhallen i Houston och undrar varför jag avslutade samtalet med "Puss puss, vi ses ikväll", eller att min kärlek är lika förvirrad över att jag avslutat samtalet med "lycka till i jänkarnas fanatiska incheckning, och hoppas du slipper turbulens"...
...eller att jag om två månader går igenom vad jag skall göra under veckan, och noterar att jag på något ställe har skrivit in "Möte 9-11" i min almanacka - utan referens till vem, vad eller var.
Det är ett tveeggat svärd, det här att komma in i en flowkänsla på kontoret.
Jag sitter och betar av saker i en rasande takt, har skickat 36 e-brev till folk i tre världsdelar, coachat en chef i Tanzania via instant messenger samtidigt som jag pratat i telefon med en kollega på hemresa från Guatemala om en offert till några tjommar i Vietnam.... jag har multitaskat så jag får ångest ända ut i tånaglarna.
Varför?
Jo - lika ruggigt effektiv som jag känner mig när jag gör tusen saker samtidigt och tuggar mig igenom hopplöst långa att-göralistor...
...lika ångestfylld känner jag mig inför risken att jag klantat mig någonstans. Att en mellanchef i norra Ryssland nu skakar på huvudet och undrar varför jag skickat honom en offert på en fyradagarsworkshop i Ho Chi Minh City, eller att en kollega sitter i transferhallen i Houston och undrar varför jag avslutade samtalet med "Puss puss, vi ses ikväll", eller att min kärlek är lika förvirrad över att jag avslutat samtalet med "lycka till i jänkarnas fanatiska incheckning, och hoppas du slipper turbulens"...
...eller att jag om två månader går igenom vad jag skall göra under veckan, och noterar att jag på något ställe har skrivit in "Möte 9-11" i min almanacka - utan referens till vem, vad eller var.
Det är ett tveeggat svärd, det här att komma in i en flowkänsla på kontoret.
06 november 2006
sjukligt beteende
Jag gillar att trycka i mig en halv förpackning salta pinnar bara för att det är en så himla go känsla när man sedan är skittörstig och bara drar två stora halvlitersglas iskallt vatten på raken.
Är det sjukligt?
Inte är väl det konstigare än att man hoppar i en iskall bassäng på ett spa bara för att det sedan känns så skönt när man är i den varma bassängen? Väl?
Är det sjukligt?
Inte är väl det konstigare än att man hoppar i en iskall bassäng på ett spa bara för att det sedan känns så skönt när man är i den varma bassängen? Väl?
idiot
Nu har jag gjort det igen. Bokat ett möte.
Fan.
Jag skulle kolla ett eventuellt uppdrag under en vecka i februari nästa år. På onsdagen, mellan 9-11, står det i min iCal: "Möte".
Jag hatar när jag gör sånt.
Ni vet hur det är. Man sitter i telefon med någon, och snackar samtidigt som man skriver in det i almanackan. Man säger "Visst - vi kör möte nio till elva den dagen", sen skriver man INTE in "Pelle, IKEA, mitt kontor"... utan istället taggar hjärnan fast vid ordet möte och utan att vara medveten om det så skriver man bara in ordet "Möte".
Så nu vet jag inte med vem eller var. Men ATT jag har ett möte är solklart.
Fan.
Fan.
Jag skulle kolla ett eventuellt uppdrag under en vecka i februari nästa år. På onsdagen, mellan 9-11, står det i min iCal: "Möte".
Jag hatar när jag gör sånt.
Ni vet hur det är. Man sitter i telefon med någon, och snackar samtidigt som man skriver in det i almanackan. Man säger "Visst - vi kör möte nio till elva den dagen", sen skriver man INTE in "Pelle, IKEA, mitt kontor"... utan istället taggar hjärnan fast vid ordet möte och utan att vara medveten om det så skriver man bara in ordet "Möte".
Så nu vet jag inte med vem eller var. Men ATT jag har ett möte är solklart.
Fan.
House MD
Det regnade i förmiddags, så jag tog det stora paraplyet. Det är ett under av brittisk elegans, med böjt trähandtag och rustik konstruktion. Ganska snarlikt en käpp, när jag tänker efter.
Halvvägs till kontoret råkade jag komma på mig själv med att stötta min gång på paraplyet, som om jag hade ett dåligt högerben.
Jag tror jag måste dra ner på min dagliga dos House MD. Jag identifierar mig nog för intensivt med rollkaraktären dr Gregory House om jag börjar ta efter en hälta.
Halvvägs till kontoret råkade jag komma på mig själv med att stötta min gång på paraplyet, som om jag hade ett dåligt högerben.
Jag tror jag måste dra ner på min dagliga dos House MD. Jag identifierar mig nog för intensivt med rollkaraktären dr Gregory House om jag börjar ta efter en hälta.
05 november 2006
Hemma
Kärleken kom hem för ett par timmar sedan.
Vi har storhandlat på Willys, och just nu är hon ute med lillkillen på en liten eftermiddagspromenad.
Han har fortsatt vara på lilleprinshumör hela dagen.
Enastående.
Jag borde filmat det hela, på något sätt.
Vi har storhandlat på Willys, och just nu är hon ute med lillkillen på en liten eftermiddagspromenad.
Han har fortsatt vara på lilleprinshumör hela dagen.
Enastående.
Jag borde filmat det hela, på något sätt.
otroligt
Lillkillen vaknade 6.30 idag!
Inte 4.45, inte 5.... han sov ända till halv sju!
(småbarnsföräldrar ler och gläds åt mig, andra fattar nog inte riktigt innebörden eller vidden av min nöjdhet).
MEN - detta var inte nog.
Jag gick och lyfte upp honom ur sängen, och genast borrar han ner ansiktet vid min hals, som om han ville gosa lite.
Så jag tar täcket och kudden och bär ut rubbet till soffan, lägger honom innanför mig så han inte skall rulla av.
Han slocknar direkt, och sen sover vi vidare till 7.55
Fattar ni?! Vi sov till åtta!!!
Först sov han längre än han brukar, sen la vi oss i soffan och somnade OM till åttasnåret.
OCH - under hela förmiddagen har han varit en jollrande pärla till son. Lekt egna lekar när jag gjort kaffe och läst tidningen osv. Nu har han läst ihjäl ett nummer av tidningen Hennes under tiden jag bloggat detta. Han sitter lugnt och river sidor och diggar med hela överkroppen till Jack Johnson på stereon.
WOW! Nyss reste han sig upp, gick sin stapplande gång ut i köket och kom tillbaka med en boll, gav den till mig och satte sig med tidningen igen!
Inte 4.45, inte 5.... han sov ända till halv sju!
(småbarnsföräldrar ler och gläds åt mig, andra fattar nog inte riktigt innebörden eller vidden av min nöjdhet).
MEN - detta var inte nog.
Jag gick och lyfte upp honom ur sängen, och genast borrar han ner ansiktet vid min hals, som om han ville gosa lite.
Så jag tar täcket och kudden och bär ut rubbet till soffan, lägger honom innanför mig så han inte skall rulla av.
Han slocknar direkt, och sen sover vi vidare till 7.55
Fattar ni?! Vi sov till åtta!!!
Först sov han längre än han brukar, sen la vi oss i soffan och somnade OM till åttasnåret.
OCH - under hela förmiddagen har han varit en jollrande pärla till son. Lekt egna lekar när jag gjort kaffe och läst tidningen osv. Nu har han läst ihjäl ett nummer av tidningen Hennes under tiden jag bloggat detta. Han sitter lugnt och river sidor och diggar med hela överkroppen till Jack Johnson på stereon.
WOW! Nyss reste han sig upp, gick sin stapplande gång ut i köket och kom tillbaka med en boll, gav den till mig och satte sig med tidningen igen!
04 november 2006
lillkillen sover
Det har varit en lång dag sedan han skrek mig ur soffan klockan fem i morse.
Vi hann inom farmor/farfar, klätterklubben, McDonalds (han fick sitt första happy meal med skalade McNuggets, fruktpåse och Ramlösa), sen hann vi göra många små ärenden på stan innan han fick ett tokbryt när jag kollade skor på Hansacompagniet.
Jag är nöjd.
Jag är också ganska trött.
Nu skall jag välja en Bond-film från arkivet och gotta mig.
Vi hann inom farmor/farfar, klätterklubben, McDonalds (han fick sitt första happy meal med skalade McNuggets, fruktpåse och Ramlösa), sen hann vi göra många små ärenden på stan innan han fick ett tokbryt när jag kollade skor på Hansacompagniet.
Jag är nöjd.
Jag är också ganska trött.
Nu skall jag välja en Bond-film från arkivet och gotta mig.
03 november 2006
grabbhelg
Kärleken skall på tjej-spa-grej i Torekov i helgen, så det är bara jag och lillkillen hemma.
Jag har gjort en lång lista över saker vi skall hitta på, vi skall gå på fotbollsmatch i Trelleborg (500 nioåringar spelar något slags turnering), vi skall gå på klätterklubben (han skall få testa bouldring), hälsa på hundar och minigrisar i Lund, äta osaltad hamburgare på McDonalds osv.
Listan har typ 14 punkter, men vi hinner nog inte med allt.
Det är jobbigt att ha honom dygnet runt, ingen egentid alls.
Samtidigt är det kul att ha honom dygnet runt. Han är en riktig liten människa nu, med åsikter och preferenser.
Det gillar jag.
Jag har gjort en lång lista över saker vi skall hitta på, vi skall gå på fotbollsmatch i Trelleborg (500 nioåringar spelar något slags turnering), vi skall gå på klätterklubben (han skall få testa bouldring), hälsa på hundar och minigrisar i Lund, äta osaltad hamburgare på McDonalds osv.
Listan har typ 14 punkter, men vi hinner nog inte med allt.
Det är jobbigt att ha honom dygnet runt, ingen egentid alls.
Samtidigt är det kul att ha honom dygnet runt. Han är en riktig liten människa nu, med åsikter och preferenser.
Det gillar jag.
Sex vackraste kvinnorna
Snodde en utmaning från Kerstin.
Vilka är de sex vackraste kvinnorna.
Det blir inga bilder, utan bara en lista, och jag fixade bara tre.
1. Min kärlek. INGET gör mig lika lycklig som hennes ögon, leende och blonda korkskruvade hår.
2. Carrie Anne Moss. I Matrix-outfiten, INTE i filmen Chocolat.
3. Hon danskan som spelade i High Fidelity (Iben Hjejle?). Hon satt bakom mig i business class från Amsterdam eller något för någon månad sedan, och såg inte så hot ut i verkligheten, men jag förbehåller mig rätten att referera till filmversionen av människor.
That's it. Mina sex vackraste kvinnor.
Vilka är de sex vackraste kvinnorna.
Det blir inga bilder, utan bara en lista, och jag fixade bara tre.
1. Min kärlek. INGET gör mig lika lycklig som hennes ögon, leende och blonda korkskruvade hår.
2. Carrie Anne Moss. I Matrix-outfiten, INTE i filmen Chocolat.
3. Hon danskan som spelade i High Fidelity (Iben Hjejle?). Hon satt bakom mig i business class från Amsterdam eller något för någon månad sedan, och såg inte så hot ut i verkligheten, men jag förbehåller mig rätten att referera till filmversionen av människor.
That's it. Mina sex vackraste kvinnor.
02 november 2006
Mongoliet
En av mina gamla kursdeltagare från Ryssland tjänar mycket pengar på fastigheter. Nu har han gett sig in på property development i Ulan Bator.
Idag hörde han av sig och undrade om jag var intresserad av penthouselägenheten i hans nya projekt.
300 kvadrat. 150 000 USD var listpriset, men jag kunde få den för strax över hundra.
...skakar på huvudet
..lutar pannan i mina händer
.suckar djupt
- Nej.
Idag hörde han av sig och undrade om jag var intresserad av penthouselägenheten i hans nya projekt.
300 kvadrat. 150 000 USD var listpriset, men jag kunde få den för strax över hundra.
...skakar på huvudet
..lutar pannan i mina händer
.suckar djupt
- Nej.
01 november 2006
Kenya Airways rockar
Dels för att de ersätter en 35-dollarflaska med 70 dollar.
Dels för att de på ett snyggt sätt kan använda det nyskapande ordet "confisticating" i sina kundrelationer. Som en konfiskering med knuten näve - vilket är den känsla jag hade efter att ha blivit av med min flarra.
Det är stort att erkänna misstag. Sådant premieras. Jag skall meddela min resekille Andy att han kan börja boka mig på Kenya Airways igen.
Dels för att de på ett snyggt sätt kan använda det nyskapande ordet "confisticating" i sina kundrelationer. Som en konfiskering med knuten näve - vilket är den känsla jag hade efter att ha blivit av med min flarra.
Det är stort att erkänna misstag. Sådant premieras. Jag skall meddela min resekille Andy att han kan börja boka mig på Kenya Airways igen.
Oväntat!
Minns ni att jag blev sur på Kenya Airways när de snodde en flaska single malt från mig? Ok, jag blev mer än sur, som synes av blogginlägget Kenya Airways Suger Hästballe.
Nåväl. Jag skrev ju ett klagobrev på planet, sen upptäckte jag att Kenya Airways inte hade ett lokalkontor i skandinavien, och ingen e-post till kundserviceavdelningen, och ingen complaints department. Så jag skrev ut brevet och skickade det fysiskt till Kenya Airways huvudkontor i Nairobi.
Jag trodde inte de skulle höra av sig. Men nu, två månader senare, fick jag ett e-mail:
Dear Mr. K
Am in receipt of your letter to us dated 31st August 2006.
We learn with sincere regret the inconvenience caused to you by Kenya Airports Authority by confisticating your whiskey during your travel with us to Amsterdam.
Allow me to reimburse you the amount of USD 70.00 the cost that you incurred for the purchase of a bottle of whiskey. Kindly furnish me with your account details to enable us to wire this amount to your account.
I take this opportunity to sincerely apologise for the inconvenience caused to you and we thank you for your patronage.
Sincerely,
Lydia
Nåväl. Jag skrev ju ett klagobrev på planet, sen upptäckte jag att Kenya Airways inte hade ett lokalkontor i skandinavien, och ingen e-post till kundserviceavdelningen, och ingen complaints department. Så jag skrev ut brevet och skickade det fysiskt till Kenya Airways huvudkontor i Nairobi.
Jag trodde inte de skulle höra av sig. Men nu, två månader senare, fick jag ett e-mail:
Dear Mr. K
Am in receipt of your letter to us dated 31st August 2006.
We learn with sincere regret the inconvenience caused to you by Kenya Airports Authority by confisticating your whiskey during your travel with us to Amsterdam.
Allow me to reimburse you the amount of USD 70.00 the cost that you incurred for the purchase of a bottle of whiskey. Kindly furnish me with your account details to enable us to wire this amount to your account.
I take this opportunity to sincerely apologise for the inconvenience caused to you and we thank you for your patronage.
Sincerely,
Lydia
tomt
det är tomt i huvudet
jag är förkyld
antar att jag tappat bloggsugen lite, och den allmäna sugen också
blir så ibland
ibland är allt för jäkligt, men ändå känner man sig helt ok - eller rentav glad
ibland är livet bara bra, men ändå känner man sig lite nere
jag hör mig själv i min yrkesroll säga åt mig själv att göra si eller så för att lyfta bort mina allt-känns-jobbigt:glasögon, men jag vet ju också att det ibland inte spelar någon roll
och jag vet att jag kommer att må bättre snart igen
för allt är bra, om jag tittar på saker utifrån
man tappar bara sugar ibland
sen hittar man dem igen
jag är förkyld
antar att jag tappat bloggsugen lite, och den allmäna sugen också
blir så ibland
ibland är allt för jäkligt, men ändå känner man sig helt ok - eller rentav glad
ibland är livet bara bra, men ändå känner man sig lite nere
jag hör mig själv i min yrkesroll säga åt mig själv att göra si eller så för att lyfta bort mina allt-känns-jobbigt:glasögon, men jag vet ju också att det ibland inte spelar någon roll
och jag vet att jag kommer att må bättre snart igen
för allt är bra, om jag tittar på saker utifrån
man tappar bara sugar ibland
sen hittar man dem igen
31 oktober 2006
möte
Har nu varit på ett tvådagarsmöte på ett mycket trevligt litet ställe som drivs av Monica och Christian Einarson. Monica var sångpedagog och rektor på Fame Factory, för de som följer sådant.
Villa Ancora heter det. Mycket behagligt.
Monica ägnade två timmar åt att hjälpa oss konsulter tänka lite på hur vi använder våra röster och kroppar till att "inta scenen". Hon var kanonduktig och en trevlig inspiration att fylla på med.
Villa Ancora heter det. Mycket behagligt.
Monica ägnade två timmar åt att hjälpa oss konsulter tänka lite på hur vi använder våra röster och kroppar till att "inta scenen". Hon var kanonduktig och en trevlig inspiration att fylla på med.
30 oktober 2006
Ingen chokladfontän...
...däremot pekade jag på två stora bitar att ta med hem från chokladfestivalen. Hon bakom disken sken upp och sa:
- En spansk stock och en spansk trekant! Jajamen!
Dewt har faktiskt aldrig hänt att jag blivit generad när jag köpt choklad. Expediten sade det lite VÄL insinuerande. Jag tyckte hon var elak. Sen insåg jag att det fanns en stor skylt bakom henne där det talades stort och väl om hur just denna choklad är sprängfylld av afrodisiak.
Det kändes inte särskilt porrigt att äta den.
Den spanska trekanten var som en lite krämig/fadd toblerone, men den spanska stocken var inte så lustfylld.
Cognacen var emellertid magnific.
nice try på zoo
Lillkillen var inte så intresserad av varken minigrisar, får, getter, kaniner eller fåglar.
Han var mest intresserad av de små plastkonerna som markerade träningsyta för sk. klickerträning med hundar.
Här försöker man så gott man kan.
29 oktober 2006
minigrisar
Kärleken skall shoppa kläder och sånt idag.
Jag och lillkillen skall till ett zoo utanför Lund och klappa minigrisar.
Jag och lillkillen skall till ett zoo utanför Lund och klappa minigrisar.
28 oktober 2006
för alltid barnsliga
Det slog mig idag.
Vi är generationen som aldrig blir vuxna.
Våra föräldrar är de som blev vuxna, och sedan ångrade sig. Nu har vi sextio-sjuttioåringar i korta toppar som skall bestiga berg och testa bungyjumping, göra saker som är "oj oj oj, så vilt och galet".
Vår egen generation är de som förvånat säger "Skall du ha barn?! Men du har ju knappt fyllt 33..." och "nej, nej... jag säger inte att det är fel att skaffa hus... det verkar mest som en grej man gör senare i livet... va? Jo, jag vet att du är 37, jag menar mest att ett hus är en... alltså, du vet - en vuxengrej."
Vi är generationen som aldrig blir vuxna.
Vi är generationen som aldrig blir vuxna.
Våra föräldrar är de som blev vuxna, och sedan ångrade sig. Nu har vi sextio-sjuttioåringar i korta toppar som skall bestiga berg och testa bungyjumping, göra saker som är "oj oj oj, så vilt och galet".
Vår egen generation är de som förvånat säger "Skall du ha barn?! Men du har ju knappt fyllt 33..." och "nej, nej... jag säger inte att det är fel att skaffa hus... det verkar mest som en grej man gör senare i livet... va? Jo, jag vet att du är 37, jag menar mest att ett hus är en... alltså, du vet - en vuxengrej."
Vi är generationen som aldrig blir vuxna.
chokladfestival
Farmor och farfar passade lillkillen 12-14.
Vi hann bruncha med lindadiddylollolinus på Metro på Möllan. Mycket god lunch, och med en mörk Samuel Adams blev det perfekt.
Vi hann även in på chokladfestivalen i Mazettihuset.
Jag accepterar att betala 100 spänn för att komma in och få lov att köpa choklad. Det kan verka konstigt, men vi var många hundratals människor som tydligen tycker det är en fair deal.
Det jag däremot aldrigaldrigaldrig kommer att acceptera, är att någon kan få saluföra en produkt som heter "chokladfontän".
Det ger äckliga vibbar. Och om du nu tycker att jag har en skev fantasi så betyder det bara att du också har det.
Vi hann bruncha med lindadiddylollolinus på Metro på Möllan. Mycket god lunch, och med en mörk Samuel Adams blev det perfekt.
Vi hann även in på chokladfestivalen i Mazettihuset.
Jag accepterar att betala 100 spänn för att komma in och få lov att köpa choklad. Det kan verka konstigt, men vi var många hundratals människor som tydligen tycker det är en fair deal.
Det jag däremot aldrigaldrigaldrig kommer att acceptera, är att någon kan få saluföra en produkt som heter "chokladfontän".
Det ger äckliga vibbar. Och om du nu tycker att jag har en skev fantasi så betyder det bara att du också har det.
27 oktober 2006
Man vet att man är småbarnsförälder när...
...följande ordväxling sker klockan sex på morgonen:
Kärlek: Var är min duschhandduk?
Jag: Vi hade en incident igår. Det råkade komma bajs på den.
Kärlek: Ok.
Shit happens.
For real.
Kärlek: Var är min duschhandduk?
Jag: Vi hade en incident igår. Det råkade komma bajs på den.
Kärlek: Ok.
Shit happens.
For real.
26 oktober 2006
tupplur
Han tar en tupplur på balkongen nu.
Jag hämtade honom på dagis mitt i lunchtuppluren, och tandläkarbesöket gjorde honom så uppspelt att han inte somnade en stund vid 16 som vanligt. Sedan 13 har han varit som en slagbjörn och vaggat runt med valpiga armar och ben - vält allt som inte är fastskruvat i väggen och råmat som en yster kalv.
Men nu slocknade han plötsligt, i mina armar. 17.40.
Tio över sex skall jag väcka honom och leka/äta/bada till 20.00. Sen kan han sova igen, förhoppningsvis längre än till fem på morgonen.
Kärleken är på tjejmiddag idag.
Lillkillen och jag skulle ha en soft eftermiddag-kväll, men det där paniktandläkarbesöket 13.30 skapade ändrade planer.
Rätt skönt att vara egenföretagare ibland. När det inte är högsäsong kan jag vara mycket flexibel. Det kändes bra idag att kunna ringa runt och ordna tandläkartid, åka och hämta lillkillen - och inte ha någon chef som blänger på en och suckar något om skeva prioriteringar....
Jag hämtade honom på dagis mitt i lunchtuppluren, och tandläkarbesöket gjorde honom så uppspelt att han inte somnade en stund vid 16 som vanligt. Sedan 13 har han varit som en slagbjörn och vaggat runt med valpiga armar och ben - vält allt som inte är fastskruvat i väggen och råmat som en yster kalv.
Men nu slocknade han plötsligt, i mina armar. 17.40.
Tio över sex skall jag väcka honom och leka/äta/bada till 20.00. Sen kan han sova igen, förhoppningsvis längre än till fem på morgonen.
Kärleken är på tjejmiddag idag.
Lillkillen och jag skulle ha en soft eftermiddag-kväll, men det där paniktandläkarbesöket 13.30 skapade ändrade planer.
Rätt skönt att vara egenföretagare ibland. När det inte är högsäsong kan jag vara mycket flexibel. Det kändes bra idag att kunna ringa runt och ordna tandläkartid, åka och hämta lillkillen - och inte ha någon chef som blänger på en och suckar något om skeva prioriteringar....
Puuuh
Ingen fara. Vi skall kolla så framtanden inte blir grå. Men det såg bra ut.
Lillkillen är på gott humör igen. Och på köpet hittade vi stans bästa tandläkare.
Puuuh.
Lillkillen är på gott humör igen. Och på köpet hittade vi stans bästa tandläkare.
Puuuh.
ostron
Dagisfröken ringde till kärleken nyss. Lillkillen har trillat och slagit sig ordentligt i läppen. En tand har fått en smäll. Den har inte gått av, men hon tyckte vi skulle ta honom till en tandläkare bara för säkerhets skull, så tandläkaren kan vicka på tanden och dokumentera just in case.
Puuuh.
Man slutar visst aldrig att oroa sig. Om något så tillkommer ny oro hela tiden, i takt med att man får reda på allt som kan hända ens barn.
I början trodde jag man skulle vänja sig vid oron, ungefär som en del säger att de gör med ostron ("Smakar som saltvatten, först tyckte jag det var äckligt - nu har jag vant mig vid smaken och tycker det är ok").
Men det är inte alls som ostron.
Den där oron är något man måste stå ut med. Hela tiden, faktiskt.
Hela. Tiden.
Puuuh.
Har ringt privattandläkaren, skall dit kl. 14.30 med honom. Folktandvården var inte på kartan. Känner mig ganska trött på storstatligt kommunala alternativ som inte kan något. BVC blev jordens antiklimax, och Försäkringskassan har nu klurat i snart fem månader på huruvida jag skall ha max föräldrapenning eller ingen alls.
Privattandläkaren gav mig en tid direkt.
Pang, tjoff, klart.
Återkommer med hälsorapport i kväll, när lillkillen somnat vid 20-blecket.
Puuuh.
Man slutar visst aldrig att oroa sig. Om något så tillkommer ny oro hela tiden, i takt med att man får reda på allt som kan hända ens barn.
I början trodde jag man skulle vänja sig vid oron, ungefär som en del säger att de gör med ostron ("Smakar som saltvatten, först tyckte jag det var äckligt - nu har jag vant mig vid smaken och tycker det är ok").
Men det är inte alls som ostron.
Den där oron är något man måste stå ut med. Hela tiden, faktiskt.
Hela. Tiden.
Puuuh.
Har ringt privattandläkaren, skall dit kl. 14.30 med honom. Folktandvården var inte på kartan. Känner mig ganska trött på storstatligt kommunala alternativ som inte kan något. BVC blev jordens antiklimax, och Försäkringskassan har nu klurat i snart fem månader på huruvida jag skall ha max föräldrapenning eller ingen alls.
Privattandläkaren gav mig en tid direkt.
Pang, tjoff, klart.
Återkommer med hälsorapport i kväll, när lillkillen somnat vid 20-blecket.
Ducken
Så här, va. När lillkillen skulle födas, någon vecka innan, kom jag hem från något utland. Hemresan gick via Amsterdams flygplats och jag köpte en liten liten anka, en tvärhand hög.
Den fick heta Ducken, och blev lillkillens bästis.
Sen försvann plötsligt Ducken. Vi vet inte vart eller varför, kanske utslängd ur barnvagnen eller nåt.
För några veckor sedan - på väg hem från något utland via Amsterdams flygplats - tänkte jag köpa en exakt likadan.
- Tyvärr. De små är slut. Vi har exakt samma, fast fem gånger större.
Så istället för en tvärhandstor Duckersättning vaknade lillkillen en dag med en knappt fyrtio cm hög Duck-on-steroids. Jag sa till kärleken att vi måste berätta en trovärdig förklaring till varför lillkillens Duck plötsligt är fem gånger så stor. Även om han bara är ett år gammal så måste verkligheten förklaras, tycker jag.
Så jag viftade med jätte-Ducken framför lillkillens lyckliga ögon.
- Titta!! Ducken har kommit hem!!! Han har bara varit på fatcamp i USA några månader.
Min fru skakar ofta på huvudet åt mig, och suckar.
Men här har ni en bild på den nya Ducken. Själv är jag orolig för två saker:
1. Hur förklarar jag det om den gamla, lilla Ducken plötsligt dyker upp i en städning?
2. Hur skall jag kunna motstå frestelsen att köpa den en meter höga godzilla-Duck som finns i butiken på Amsterdams flygplats? Och hur förklarar jag i så fall den?!
Tänkte att ni alla borde känna till Ducken, och veta hur han ser ut.
Att Ducken har blöja på sig är en helt annan story.
24 oktober 2006
Dear Fisher Price
Dear Fischer Price,
This is somewhat embarrasing. My son was playing with one of your Little People dolls. I must have bought this without taking a closer look at the package. My question is: Can I return the doll, or possibly exchange it for one that isn't carrying a dildo?
Dear Fisher Price
Dear Fisher Price,
I am a satisfied client in the south of Sweden.
My son loves to play with your "little people"-dolls.
I would like to thank you for the new Presidential Collection of little people dolls. As you can see in the picture I have already bought the "George W Bush", but I simply cannot find the Clinton or Bush Sr dolls. Could you please advice where I can get those.
23 oktober 2006
fantastisk helg
Denna helg har varit fantastisk.
Lördagskvällen var kanske en av de mest romantiska kvällarna i mitt liv.
Hittar bara inte energin att blogga just nu.
Och lillkillen har lärt sig äta melon med gaffel.
Lördagskvällen var kanske en av de mest romantiska kvällarna i mitt liv.
Hittar bara inte energin att blogga just nu.
Och lillkillen har lärt sig äta melon med gaffel.
20 oktober 2006
nytt diners
kom nyss hem
härligt
hade fått två räkningar, en personförsäkring och en till den där veteranbilen som står och rostar
sen hade jag fått ett nytt dinerskort.
det är ju bra.
härligt
hade fått två räkningar, en personförsäkring och en till den där veteranbilen som står och rostar
sen hade jag fått ett nytt dinerskort.
det är ju bra.
19 oktober 2006
Stockholm revisited
I morgon fredag skall jag ta 6.30-planet från Kastrup till Arlanda.
Sen skall jag coacha en tjomme från Umeå under förmiddagen, och på eftermiddagen skall jag köra videokonferens med ett gäng tanzanier.
Sen innan hemresan skall jag ta en liten Caol Ila i Nordic Lights softa lobbybar. Jag brukar alltid försöka stanna till där eftersom det är så nära kontoret, och eftersom jag känner mig så scandinavian continental när jag sitter där och samlar tankarna efter dagen, till skön café del mar-musik.
Sen tar jag tåget hem vid halv sex på kvällen. Middag och arbete på tåget. Hemma vid 22.
Sen skall jag coacha en tjomme från Umeå under förmiddagen, och på eftermiddagen skall jag köra videokonferens med ett gäng tanzanier.
Sen innan hemresan skall jag ta en liten Caol Ila i Nordic Lights softa lobbybar. Jag brukar alltid försöka stanna till där eftersom det är så nära kontoret, och eftersom jag känner mig så scandinavian continental när jag sitter där och samlar tankarna efter dagen, till skön café del mar-musik.
Sen tar jag tåget hem vid halv sex på kvällen. Middag och arbete på tåget. Hemma vid 22.
heja Tanzania!
Normalt sett brukar jag bli irriterad när min kund i Tanzania bommar i sin planering och vill flytta runt mina workshops.
Idag blev jag dock mycket glad när de ville flytta min novemberworkshop till december.
För det gör att jag inte missar Linda och Diddys bröllopsfest i november!!!!
Jag har nästan gråtit blod över att jag skulle missa partyt.
Men nu blir det inte så. Jag skall ta på mina tajtaste brallor och kanske en näverhatt. Sen skall jag festa tills morgonen gryr och bartendern säger:
- Nej, jag skiter i om brudparet är dina 'schå finaschte polare i världen' - och det är inte coolt att du vill muta mig till att blanda manhattans direkt i din mun. Det är äckligt. Gå hem. Det har alla andra gjort. Din fru står bakom dig och ser arg ut.
Yieeeeeehaaaa!!!
Vissa dagar blir man riktigt glad av en uppskjuten workshop!
Idag blev jag dock mycket glad när de ville flytta min novemberworkshop till december.
För det gör att jag inte missar Linda och Diddys bröllopsfest i november!!!!
Jag har nästan gråtit blod över att jag skulle missa partyt.
Men nu blir det inte så. Jag skall ta på mina tajtaste brallor och kanske en näverhatt. Sen skall jag festa tills morgonen gryr och bartendern säger:
- Nej, jag skiter i om brudparet är dina 'schå finaschte polare i världen' - och det är inte coolt att du vill muta mig till att blanda manhattans direkt i din mun. Det är äckligt. Gå hem. Det har alla andra gjort. Din fru står bakom dig och ser arg ut.
Yieeeeeehaaaa!!!
Vissa dagar blir man riktigt glad av en uppskjuten workshop!
18 oktober 2006
Att bomma Ninnibeths råd...
"Försök bara att sitta på händerna & inte ta över; du som är "mötes-van" kommer snart att inse att förskole-lärare har många talanger, men det där med att hålla i ett möte är överkurs.
Det tog mig två möten innan jag satt & förde protokoll och skötte allt runt mötet - så nu är jag "fast"..."
Ovan ser du Ninnibeths kommentar på mitt förra inlägg.
Tyvärr läste jag det inte förrän nu när vi kommit hem igen.
För givetvis klarade jag inte av att sitta på händerna och inte ta över. Jag gjorde precis tvärtom. På måndag skall jag sitta med på ett möte där politiker är inbjudna, och parallellt med det har jag tagit på mig att leda ett slags föräldrarevolt för att driva igenom ett par punkter som behöver förändras.
Jag glömde sitta på händerna, och jag använde nog vartenda manöver i min processledarroll för att så effektivt som möjligt ta ledarskapet i gruppen.
Min kärlek sa nyss att hon satt och var alldeles spänd i kroppen av stolthet. Själv känner jag att det inte är ofta jag känner ett behov av att engagera mig i saker - men lillkillens vardagsmiljö är viktig.
Det var nog inte så mycket ett val, som ett nödvändigt agerande.
Det tog mig två möten innan jag satt & förde protokoll och skötte allt runt mötet - så nu är jag "fast"..."
Ovan ser du Ninnibeths kommentar på mitt förra inlägg.
Tyvärr läste jag det inte förrän nu när vi kommit hem igen.
För givetvis klarade jag inte av att sitta på händerna och inte ta över. Jag gjorde precis tvärtom. På måndag skall jag sitta med på ett möte där politiker är inbjudna, och parallellt med det har jag tagit på mig att leda ett slags föräldrarevolt för att driva igenom ett par punkter som behöver förändras.
Jag glömde sitta på händerna, och jag använde nog vartenda manöver i min processledarroll för att så effektivt som möjligt ta ledarskapet i gruppen.
Min kärlek sa nyss att hon satt och var alldeles spänd i kroppen av stolthet. Själv känner jag att det inte är ofta jag känner ett behov av att engagera mig i saker - men lillkillens vardagsmiljö är viktig.
Det var nog inte så mycket ett val, som ett nödvändigt agerande.
föräldramöte
Det känns rätt mäktigt att jag och min kärlek skall på vårt livs första föräldramöte idag.
18-20.
Vi har ordnat farmor och farfar som barnvakter.
Shit - föräldramöte.
Måste man ha slips då? Och tala grötmyndigt med lite djupare stämma?
Jag får samma vibbar som inför min första bolagsstämma. Den där känslan av att någon plötsligt kommer att resa sig upp och peka på mig.
- Vänta lite!! Han där är väl inte vuxen nog att få vara med?! Han är väl fan inte en riktig förälder, det syns på långt håll att han inte har en aning om vad som krävs!!!
Måste jag plugga in läroplaner och sån't före? Gäller fortfarande LGR -80, eller är det modernare saker nu?
18-20.
Vi har ordnat farmor och farfar som barnvakter.
Shit - föräldramöte.
Måste man ha slips då? Och tala grötmyndigt med lite djupare stämma?
Jag får samma vibbar som inför min första bolagsstämma. Den där känslan av att någon plötsligt kommer att resa sig upp och peka på mig.
- Vänta lite!! Han där är väl inte vuxen nog att få vara med?! Han är väl fan inte en riktig förälder, det syns på långt håll att han inte har en aning om vad som krävs!!!
Måste jag plugga in läroplaner och sån't före? Gäller fortfarande LGR -80, eller är det modernare saker nu?
klurigt
Hon ringde.
Skitbra. Men det lät dyrt.
*suck*
Jag förklarade att hon redan fått "50% off - special deal", men att jag känner skitmånga andra konsulter som ligger på den prisnivå hon söker.
- Är de lika bra?
- Då hade de nog kostat lika mycket. De är helt ok, och värda sitt pris. Jag tycker jag är värd mitt pris också.
- Och du kan inte gå ner alls?
- Jo. Jag kan faktiskt gå ner 50% till, om du kan lägga workshopdagen i maj-juni-juli nästa år. Då är det alltid tomt i min kalender.
- Men inte nu?
- Jag klämmer in er mellan en tredagarsworkshop och ännu en vända till Tanzania. Jag skulle bli jätteglad om ni ville köra detta nästa år istället, och då blir det billigare för er.
- Då får vi nog tänka på det. Kan jag återkomma i eftermiddag?
- Japp.
Fem minuter senare ringde hon och tackade ja. November it is.
Klurigt det här med utbud och efterfrågan.
Skitbra. Men det lät dyrt.
*suck*
Jag förklarade att hon redan fått "50% off - special deal", men att jag känner skitmånga andra konsulter som ligger på den prisnivå hon söker.
- Är de lika bra?
- Då hade de nog kostat lika mycket. De är helt ok, och värda sitt pris. Jag tycker jag är värd mitt pris också.
- Och du kan inte gå ner alls?
- Jo. Jag kan faktiskt gå ner 50% till, om du kan lägga workshopdagen i maj-juni-juli nästa år. Då är det alltid tomt i min kalender.
- Men inte nu?
- Jag klämmer in er mellan en tredagarsworkshop och ännu en vända till Tanzania. Jag skulle bli jätteglad om ni ville köra detta nästa år istället, och då blir det billigare för er.
- Då får vi nog tänka på det. Kan jag återkomma i eftermiddag?
- Japp.
Fem minuter senare ringde hon och tackade ja. November it is.
Klurigt det här med utbud och efterfrågan.
pengaångest
Ibland förstår jag inte riktigt hur jag är funtad.
Idag har jag ångest eftersom jag inte har påbörjat den rapport som skall vara inskickad förra fredagen. Jag vet att de brukar vara flexibla, men denna gång är jag skitlångt efter.
Men mest har jag ångest inför en kund som skall ringa.
Here's the deal:
De kontaktade mig, någon där hade lyssnat på mig i något sammanhang.
De har nästan inga pengar alls, så jag skickade en offert i fredags där jag lade mig på halva mitt ordinarie pris för en halvdagsworkshop.
Jag VET att det ändå är alldeles för mycket för deras budget, jag gissar på att de kommer att ha en tredjedel eller fjärdedel av de pengarna att röra sig med. De kommer att tycka det är för dyrt, och då sitter jag redan och tänker att jag prisat det så lågt att det knappt är värt att göra det.
På ytan verkar det enkelt. De kommer att ringa, försöka pruta, och jag kommer inte att vilja pruta - eftersom jag vet att det är den sortens uppdrag som visar sig ta flera heldagar i anspråk med kringarbete. Just say no.
Så nu har jag ångest över att jag behöver göra dem besvikna och säga att jag inte kan ta uppdraget utan att kunna förklara varför.
- Jo, för jag har en maggropskänsla att du är en sådan som kommer att vilja ha både Y och Z när du beställt X - och maggropskänslan brukar jag lyssna på. Och jag kan beskriva Y och Z nu, och då säger du att du inte behöver det - så i kontraktet skriver vi tydligt att Y & Z inte ingår. Men när det är två dagar kvar så ringer du med panik eftersom någon i din ledningsgrupp upptäckt att Y & Z är det coolaste han/hon vet - något din VD nappat på. Men i din budget har du redan slått i taket och därför bönar du och ber mig att slänga in X & Y - och eftersom jag är en pushover i DET läget så svarar jag ja. Så mitt enda alternativ är att säga nej här och nu.
iiiiiisch... jag behöver en kaffe innan hon ringer.
Idag har jag ångest eftersom jag inte har påbörjat den rapport som skall vara inskickad förra fredagen. Jag vet att de brukar vara flexibla, men denna gång är jag skitlångt efter.
Men mest har jag ångest inför en kund som skall ringa.
Here's the deal:
De kontaktade mig, någon där hade lyssnat på mig i något sammanhang.
De har nästan inga pengar alls, så jag skickade en offert i fredags där jag lade mig på halva mitt ordinarie pris för en halvdagsworkshop.
Jag VET att det ändå är alldeles för mycket för deras budget, jag gissar på att de kommer att ha en tredjedel eller fjärdedel av de pengarna att röra sig med. De kommer att tycka det är för dyrt, och då sitter jag redan och tänker att jag prisat det så lågt att det knappt är värt att göra det.
På ytan verkar det enkelt. De kommer att ringa, försöka pruta, och jag kommer inte att vilja pruta - eftersom jag vet att det är den sortens uppdrag som visar sig ta flera heldagar i anspråk med kringarbete. Just say no.
Så nu har jag ångest över att jag behöver göra dem besvikna och säga att jag inte kan ta uppdraget utan att kunna förklara varför.
- Jo, för jag har en maggropskänsla att du är en sådan som kommer att vilja ha både Y och Z när du beställt X - och maggropskänslan brukar jag lyssna på. Och jag kan beskriva Y och Z nu, och då säger du att du inte behöver det - så i kontraktet skriver vi tydligt att Y & Z inte ingår. Men när det är två dagar kvar så ringer du med panik eftersom någon i din ledningsgrupp upptäckt att Y & Z är det coolaste han/hon vet - något din VD nappat på. Men i din budget har du redan slått i taket och därför bönar du och ber mig att slänga in X & Y - och eftersom jag är en pushover i DET läget så svarar jag ja. Så mitt enda alternativ är att säga nej här och nu.
iiiiiisch... jag behöver en kaffe innan hon ringer.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
