LAST EXIT IN SWEDEN

Ledarskapskonsult och småbarnspappa. Bor vid sista avfarten innan man lämnar Sverige för Europa. Arbetar överallt i världen och längtar hem till kärleken, lillkillen och lilltjejen. Bloggar 60% på svenska, and 40% in English.

17 september 2008

bublioteket?

Lillkillen berättade för mig att han "köpt några böcker på bublioteket".
Jag förklarade att man lånar böcker där.

Han satt tyst en stund:
- Pappa. Kan man låna bubblor på bublioteket?

Inte en min, han var helt seriös. Det såg nästan lite väl allvarligt ut när han i sin nya frilla ser ut som en treårig sångare i Duran Duran.

En enda bokstav fel, och plötsligt öppnas en värld av möjligheter för barn.

Tänk, så kul om även vi vuxna kunde göra lite skojigare antaganden.

Jag skämdes nästan över att svara att man inte kan låna bubblor där, och att det heter BIBliotek.

Klart fan man borde kunna hämta ut ett gäng bubblor någonstans.
Ta den affärsidén, rikta den till barnfamiljer. Spring med den.

04 september 2008

Feedback

Jag tänker på det där ganska ofta, hur vi hanterar feedback.
För min egen del får jag rätt ofta översvallande feedback, och jag tänker ofta vilken flax jag haft som lyckades få till det lite tursamt på just det sättet.

Samtidigt inser jag att det är som Stenmark (Ingemar, inte han sångaren som alltid vill raka av sitt hår och ta långa jävla sjumilakliv) sa i en intervju. Intervjuaren tyckte han hade haft en oerhörd tur de sista portarna.

- Jo, svarade Stenis. Det lustiga med tur är att ju mer jag tränar desto mer tur verkar jag ha.

Ungefär så är anekdoten. Jag nämner den ganska ofta för andra, men jag inser att jag har slitit häcken av mig under 13 år som ledarskapskonsult för att ha tur med utvärderingar i 99 fall av 100.

Kruxet är ju bara att jag tenderar att zooma in något ofattbart på den där hundrade utvärderingen. Om nittionio utvärderingar pendlar mellan bra och lilla reinkarnerade jesusbarnet, så är det ändå den där sågningen som hänger kvar.

Egentligen har jag bara blivit sågad ordentligt en enda gång. Det var 1999, på ett stort sjukhus. 250 läkare som åhörare, och själv var jag arrogant och lyssnade inte på min publik.

Å andra sidan är det en nyttig läxa att påminnas om gång på gång på gång på gång på gång.

Men jag undrar om jag inte mått lite bättre om jag tagit mig lika mycket tid att lyssna på de som tycker om mig, som jag tar tid att älta snart tio år gamla misslyckanden.a

Sarajevo feedback

Sagt till mig och min kollega efter andra workshopdagen:
- Of the 8000 other international consultants here in Bosnia-Herzegovina, only 2-3 of the others can do what you do.

Kändes bra.

Efter femte dagen fick vi ny version av feedbacken. Då hade vi skakat av oss de där 2-3 andra, och var varmt välkomna tillbaka. Utvärderingarna gnistrade.

Det känns bra här på toppen.