LAST EXIT IN SWEDEN

Ledarskapskonsult och småbarnspappa. Bor vid sista avfarten innan man lämnar Sverige för Europa. Arbetar överallt i världen och längtar hem till kärleken, lillkillen och lilltjejen. Bloggar 60% på svenska, and 40% in English.

30 november 2006

DECEMBER!!! Jä jä jä!

I morgon fredag fredag fredag!

Jag drar upp till Stockholm för en timmes sitdown med klienten från Tanzania. Sen arbetsmöte för att virtuellt coacha en tjomme i Vietnam och planera en konferens i Dar es Salaam om ett par veckor med en kollega. Sen hem med 16.20:tåget, möjligen efter en snabb fredagspilsner på Nordic Lights hotellbar, bara för att testa västen i skarpt after work-läge.

Men framför allt är det första december och därmed julkickoff! På lördag är jag ensam hemma ett par timmar på dagen - då skall jag julpynta skiten ur lägenheten, så allt är färdigt och fint för kärleken när hon kommer tillbaka.

Jul. JUL! Jag älskar julen! Hela december är en enda lång smekning av alla sinnen; dofter, ljud, smaker, tjocka halsdukar, snoriga näsor, kalla nätter, snö som dämpar ljud och krasar under tunga vinterkängor, ångande glögg från en röd stuga på gågatan, pepparkakor med grönmögelost som jag pillar bort och äter för sig själv, rödkål, svagdricka, julafton, julklappar, mer glögg - den nya med smak av cognac, sill, julskinka, julesnaps, mys, mys, mys och familjetraditionen att se Love Actually (inbokat till den 9:e).

Vår familj älskar att fira jul. Särskilt jag.

Jag sitter med kärleken i soffan nu och provsmakar redan nu Shepherd Neames årgångsöl Christmas Ale 2006. För att komma i stämning.

Jag är nog en av de hårdast julande männen i Sverige.

29 november 2006

nyfikenhet

Hon är verkligen ofattbart nyfiken, kärleken.

Hon ropade för en liten stund sedan från soffan att hon måste ha sina presentunderkläder nuuu!!!

- Nä. Du får vänta lite.
- Men du lovade ju att jag skulle få dem när jag läst om dem på bloggen!!!
- Va?
- Ok, det kanske du inte lovade. Men när får jag dem?
- Mmmm... vet inte. Innan jul i alla fall.
*tystnad 10 sekunder*
- Det är faktiskt innan jul idag.

Jag älskar att hålla henne på halster.

fan fan fan

...fan att det skall vara stört jäkla omöjligt att få tag på boken "En sång om kärlek och andra dikter" av Eeva Kilpi. Två jular och en födelsedag har jag försökt hitta ett ex att ge till min kärlek.

Kanske det bästa som skrivits i poesiväg.

Smakprov?

Säg till om jag stör,
sa han när han steg in,
så går jag med detsamma.

Du inte bara stör,
svarade jag,
du rubbar hela min existens.
Välkommen.

28 november 2006

ofattbart smaskig mat

Jag har en kollega, Paul heter han.
När vi andra gör köttbullar gör han Marulk Norwegienne... och sen plåtar han det och visar det för oss.

Titta på hans blogg, men inte om du är lite hungrig.

Pauls matblogg

Själv hade jag fan aldrig hört talas om begreppet cederpepparkakor. Men det vattnas i munnen.

mystiska paket

Vi gick iväg för att äta lunch idag, jag och två stycken från företaget mitt bolag delar kontor med.

Vi noterade den tjugo meter breda reklambanderollen för H&M's underkläder. Per kommenterade att den nog kommer att sälja bra. Åsa sa att den nog inte kommer att sälja bra, den är ju inte ens sexig. Själv svalde jag hårt och mumlade något jag hoppades Per skulle uppfatta som "you bet" och Åsa skulle uppfatta som en hård känga mot patriarkatets förtryck av kvinnorna.

Sen sa hon något om att det ofta är killar som köper underkläder åt sina tjejer. Jag fnissade till och skulle just dra fram uthämtningstalongen från Victorias Secret som jag hade i innerfickan för att hämta ut efter lunchen.... då hon lade till att hon tror det oftast är killar som köper underkläder åt sina tjejer, men att tjejerna oftast inte vill bära dem eftersom de är opraktiska/obekväma.

Jag harklade mig, lät uthämtningstalongen ligga kvar i innerfickan och mumlade något jag hoppas Åsa tolkade som en bekräftelse av att jag minsann aldrig skulle köpa opraktiskt syndfulla underkläder åt min kärlek.

Efter lunchen hämtade jag i all hemlighet ut paketet från Victorias Secret. Nu njuter jag lite av att veta att min ofattbart nyfikna kärlek läser detta och undrar var i hela världen jag gömt paketet till henne.

Små hemligheter är bara bra för kärleken. ;) Puss på dig.

27 november 2006

lervälling

Hämtade lillkillen halv fyra idag.

Det här med utedagis är härligt - han får massor av luft och kommer hem med rosiga kinder och ett lyckligt leende. Det är verkligen en ynnest att få hem honom.

Nu har han varit lite pappig på sistone, så när jag hämtar honom vill han hoppa upp i famnen på mig och visa vad han leker med just då; en pinne, en kotte, en sten eller en klump lera.

Jag upptäckte pinnen i hans vänstra hand, och när jag lyft upp en lyckligt sprallande grabb i famnen såg jag med fasa lerklumpen i den högra handen på väg mot min kind - hann med nöd och näppe böja bak huvudet så lerklumpen singlade förbi mig.

Stod kvar där och funderade. Rockport-skor, svarta Filippa K-byxor, vit Etonskjorta, Hugo Boss-väst och överrock från Tiger. Och i raka armar en exalterad lillkille i brunsölig Reimaoverall med lervälling i händerna och sandsandsand överallt.

Han såg ut som en pepparkaksgubbe på crack.

Sen bar jag honom med raka armar till bilen, spände fast honom i barnstolen och körde hem.

Hemma var det kliniskt rent. Städerskan hade kört sina två timmar relationsräddande städning, och när jag klev innanför dörren kände jag mig som forskaren som släpper lös antimateria i ett rum fullt av... well... materia.

Jag fattade ett exekutivt beslut (brukar mina kunder säga när de bestämmer något som inte blir populärt, och som ofta är förhastat) och satte lillkillen i en hörna av hallen - och höll min fot på honom så han inte kunde röra sig under tiden jag slet av mig rock, väst, byxor och skjorta. Sen slet jag av honom overall och kängor, och bar honom med raka armar till badrummet och spolade av honom lera från ansikte och händer.

Shit. Men det märkliga är att jag stod där i boxershorts och t-shirt och tvättade bort lervälling från lillkillen med ett stort leende och tänkte att "detta är något av det roligaste jag varit med om i hela mitt liv".

25 november 2006

väst eller slips


Ååååkej - denna vecka har jag kört väst.
Nästa vecka fortsätter jag med väst.

Sen kör jag två veckor med slips.

Sen får det bli någon form av omröstning.

Jag får en röst, de på kontoret en röst, och kärleken två.

puh

Stockholm igår. Upp 5, hemma 21.30
Sen ett glas rödvin med kärleken.

Det är jobbigt när mitt arbete gör att jag missar lillkillens hela vakna dag ibland.

Å andra sidan - ibland är det skönt att sakna, för att veta vad man har.

23 november 2006

pengar

Jag funderar mycket kring familj och pengar nu, antar att det är logiskt med tanke på lillkillen och husbygget.

I boken Tipping Point - som inte alls handlar om barnuppfostran - läste jag att barn med dysfunktionella familjer som bor i finare områden upplever sin tillvaro som lyckligare än barn med mönsterföräldrar som bor i slumområden.

Det gjorde mig förvirrad. Jag har alltid trott att det viktigaste är att man är fina föräldrar. Jag inbillar mig att det inte alltid varit så, och att det handlar lite om att vi definierar vår "lycklighet" mycket efter vad medierna tutar i oss. Medierna säger inte att vi är lyckliga om vi har integritet och en kärnfamilj och vänner. Smaka på MTV en vecka, och förstå att du bara är lycklig om du kör en aspimpad bil, bor i ett crib med tolv gästrum och har så mycket blingbling på dina händer att ingen ser att du gråter.

Jag brukar skita i den sortens resonemang. Jag utgår ifrån att alla människor är genier på något, men att de flesta aldrig hittar sin genialitet utan istället beter sig som om de är genuint obegåvade.

Jag brukar fnysa åt dem och tänka "folk".

Nu inser jag att lillkillen skall växa upp och formas av det samhälle jag inte brytt mig om att påverka.

Det är ett hårt slag.

22 november 2006

ok ok ok ... Linda Skugge är Bä. Eller Bu. Det som är bra.

Jag vet inte varför, men det finns en liten besvärlig röst i mitt huvud som tycker det är jobbigt att tycka Linda Skugge är ok.

Kanske en grej för terapistunder i framtiden.

Vi släpper det här, va.

Avslutar med åttiotalets transaktionsanalysgrunder.

Linda, baby. Du är ok. Jag är ok. Och det är ok.

Linda Skugge - bu eller bä?

Min fru är helsåld på Linda Skugge.

Själv är jag tveksam. Ibland är det bara så bra, ibland bara så blä. Det är som om hon pendlar mellan träffsäkert som fan, och blindskytte med armarna bakbundna.

Jag antar att det är eftersom hon har tre barn, och vi bara lillkillen.

Om en handfull år kommer jag antagligen att slå mig i huvudet och undra varför jag smädade den enda rätta gudinnan som verkligen fattade.

Men just nu saknar jag hennes rätta "mansperspektiv".

Och nu undrar jag varför jag skriver detta. Linda Skugge skulle lika gärna kunna hacka på mig för att jag inte riktigt förmedlar hur det känns att vara kvinna med småbarn.

Jag måste sluta testa nya lättchips sent på kvällen.
Hjärnan blir mjuk och såsig.

Förlåt, Linda Skugge.
Jag var förvirrad.

21 november 2006

ett hack högre

Jag går ofta i kostym på kontoret, ibland även när jag kör workshops.
Fast egentligen inte ofta när jag kör workshops. Då är det på sin höjd en manchesterkavaj.

Nu tänkte jag rycka upp nivån ett hack. Har testat slips, det känns ovant och opraktiskt. Har även testat väst, det känns ovant.

Jag minns att det kändes ovant i början med kostym, så ovant kan jag hantera.

Slips.
Väst.

Fan. Kanske läge för kostym och näverhatt.

beundran och framtidsångest

Lillkillen är inne i en pappig fas. Just nu är jag gud.
När jag hämtar honom på dagis sitter han i bilstolen och bara... tittar andäktigt på mig. Inte ett ljud, inte en rörelse - han bara tittar, rakt på mig.

Igår tyckte jag det var smickrande, men lite kusligt.
Idag känns det smickrande, och... well - fortfarande lite kusligt.

Jag känner plötsligt en oro för att inte kunna leva upp till hans förväntningar. Plötsligt kommer en dag när han inte blir fett imponerad av att jag kan studsa en boll mot en vägg. Då får jag leva på att jag är bättre på huvudräkning än han.

Sen kommer en dag när han kan räkna bättre än jag, springa snabbare, kasta längre, hoppa högre. Plötsligt känner jag mig lite orolig för vad han kommer att tycka om mig när han är vuxen.

Jag vägrar sätta mig i en knarrig gungstol och tjurigt spela ut Visdomskortet tills jag dör hän, men samtidigt har jag aldrig riktigt tänkt på vad som krävs för att "duga" inför sina egna barn.

Han kommer att bli bättre än jag, lillkillen. Allt jag kan hoppas är att jag inte hejdar honom när jag märker att han håller på att växa förbi mig. Det är nog en lätt fälla att falla i.

Det är nog inget kul när man inte längre kan fejka superkrafter - som att få TV:n att starta och stängas av när man blinkar... med en fjärrkontroll gömd i byxfickan.

Hm...

Lillkillen bara satt där i bilstolen. Tittade tyst och andäktigt på mig.
Jag får prestationsångest och hjärtsnörp bara jag tänker på det.

20 november 2006

Gottebutiken nalkas

I morgon skall jag träffa min reklamprylskille Robban.
Jag skall beställa T-shirts och muggar, och kanske något annat skoj.
Det är skitkul att köpa reklamprylar till företaget - rena julafton.

Vem vet - kanske kommer hem efter att ha lagt en beställning på 3600 näverhattar med företagets logo och slogan på sidan.

Det lär kunderna minnas.

små maränger på flykt från rättvisan

Idag har varit en bra dag.
Jag fixade båda mina deadlines, lämnade och hämtade bilen på 2000-milaservice, skrev lite texter till webben, expedierade en beställning på mitt lilla sidoprojekt (en webbsajt om motivation), hämtade lillkillen på dagis vid halv fyra, gick och handlade mat med honom på Hemköp, gick till Paparazzi och bytte ett par Etonskjortor som behövde bytas...

...jooo. En effektiv dag.

På den kvalitativa sidan är jag nöjd med att ha blivit kallad både en suverän bordskavaljer av Jennie, en manlig motsvarighet till silikontuttebimbomedlarvläppar av en kommentator på silverfishys blogg, och fått en dröm tydd av en helt ny bloggkompis som skriver slickare än en Alfa Romeo från sjuttiotalet.

Japp. Jag är nöjd.

19 november 2006

söndag

Det har varit en kul helg.
Fördrink igår på Hilton, sen bröllopsfest på konsthallens excellenta restaurang Smak.

När bra folk gifter sig blir man glad. Linda och Niklas - brudparet - är jättebra vänner till oss, bäst i världen att semestra med.

Jag hamnade vid ett förträffligt bord, och hade en härlig kväll! Kul att få Jennie som bordsdam - vi har följt varandras bloggar länge men aldrig träffats. Skitkul!

Fick dock avvika redan vid ettsnåret. Det där att trycka i sig anka från buffén, kombinerat med ohemula mängder kronärtskocka, och en låååååång arbetsvecka utan ordentlig sömn.

Men en riktigt skön fest. :-)

Nu är det sovdags. Ett par tuffa deadlines på rapporter och analyser imorgon. Time to deliver again...

17 november 2006

varför jag gör det jag gör

Ibland tar det år innan det börjar synas resultat.
Ibland får man feedback dagen efter:

"Jag vill översända ett stort tack för gårdagens föreläsningar och aktiviteter!!

Det var mycket uppskattat och doktoranderna blev verkligen inspierade att jobba vidare med deras karriärplanering! Vid den efterföljande middagen diskuterades det livligt om hur man kan gå vidare och vilka strategier man ska lägga upp. Vi alla överöste också beröm över ditt sätt att få med gruppen och få till alla att tänka i andra banor. Så... åter igen... TACK!!"


Det kommer mitt ego att trippa på hela helgen ;-)

superkraft

Över åren har jag utvecklat en ofattbart nischad superkraft.

Jag kan höra en applåd och träffsäkert gissa antalet åhörare i publiken.

Lyssnade just på en podcast av en motivationskonsults föredrag. Halvägs in säger han något banbrytande klokt och alla applåderar. Jag tänker "drygt hundra pers", och börjar föreställa mig bilden av konferensrummet.

En stund senare säger han "Let's do an exercise... there is roughly 110 people in here, so try to form groups of 10..."

Jag har ingen aning om hur jag skall kapitalisera på min nyfunna superkraft, men visst borde jag väl kunna bara tanka hem pengar på en sådan grej?!

over 'n' out

Har jobbat färdigt nu. Klockan är över ett.
Helsingborg gick bra.
Västerås idag gick kanon, klockrent.
Nu skall jag varva ner lite, och sen är det väl imorgon. Eller - idag.

whatever

Stor dag framför mig. Adios.

14 november 2006

lillkillen förkyld

Nu står jag vid diskbänken och jobbar.
Lillkillens dagis ringde, kärleken hämtade först honom - sedan mig - och nu är jag hemma med sjukt barn. Sen kommer hon hem, och då skall jag jobba i kväll.

Stor workshop i Helsingborg imorgon, lika stor i Västerås på torsdag - och sedan viktigt möte i Stockholm på fredag.

Kärleken har lika mycket på sitt bord.

Perfekt tajming för att bli lös i kistan, lillkillen ;)

These are not my shoes

Visst är det en perfekt boktitel, va?
Synd bara att jag inte har en bok att sätta den på.

12 november 2006

soundtrack of my life

Kärleken sitter bredvid mig i soffan och jobbar.
Själv relaxar jag med en av alla de listor som cirkulerar på nätet.

Instruktioner:
1. Put your music player on shuffle.
2. Press forward for each question.
3. Use the song title as the answer to the question even if it doesn't make sense.
NO CHEATING!


Det handlar alltså om att sätta sin musiksamling på slumpgenerator och se vilken låt som kommer fram som svar på ett antal förutbestämda frågor.

Så jag kickade igång iTunes, satte reglaget på shuffle och lät programmet hoppa hejvilt mellan de 6427 låtar jag har i biblioteket.

Jag har kört vissa i fetstil. De är de jag tycker är lite kul, eller förvirrande.

Will it be ok? (I believe in miracles) You sexy thing, Barry White
How are you feeling today? Ända Till September, Peter LeMarc
How do your friends see you? You And Your Sister, The Mortal Coil
Will you get married? Run On, Moby
What is your best friend's theme song? Let down, Radiohead
What is the story of your life? Make it right, Christian Falk feat. Demetreus
What was high school like? Crossroads, Eric Clapton

How can you get ahead in life? In The Ghetto (Live Version), Natalie Merchant
What is the best thing about your friends? Another Brick In The Wall Part 3, Pink Floyd
What is tonight going to be like? Internet, Tyskarna från Lund
What is in store for the reminder of this weekend? Here With Me, Dido
What song describes you? Sing For The Moment, Eminem
To describe your grandparents? I Could Never Take The Place Of Your Man, Prince
How is your life going? Matching, Eric Gadd
What song will they play at your funeral? Keep Me On Fire, Kojak
How does the world see you? God (Interlude), Outkast

Will you have a happy life? computerwelt, Anthony Rother
What do your friends really think of you? Silent All These Years, Tori Amos & Leonard Cohen
Do people secretly lust after you? Guess Who's Back (Alternative Mix), Rakim
How can I make myself happy? If I could, Jack Johnson
What should you do with your life? Ease Back, The Meters
Will you ever have children? Ré-évolution, Etienne Daho

toastmaster

Äntligen. Makt.
Jag skall vara toastmaster på Linda och Niklas bröllopsfest nästa lördag.

Makt. Obegränsad.

Jag skall kanske bära min näverhatt... hm...

10 november 2006

spritfest

Vi var på en liten spritfest nyss, hos ett par goda vänner vi börjat umgås med. De bor i kvarteret intill. Connections från mammagruppen ;)

Började 19.00, och eftersom vi hade lillkillen med oss, deras lillkille var också med, och tre andra par hade 4-5 andra kids som sedan sprang runt hälarna på oss vuxna när vi blandade drinkar - det hade bullats upp helt kopiösa mängder sprit. Jag är lättimponerad, men detta var stort!

Vi gick först, lillkillen var så trött att han var rent svettig i de blonda lockarna i nacken. Han sov innan huvudet nuddade kudden när vi nyss kom hem och lade honom i hans säng.

Det känns som om vi är över den där tröskeln när vi aldrig är ute, och eftersom nästan alla har skaffat barn så är det som om det uppfinns nya sätt att umgås hela tiden. Snart kommer ungarna att spela datorspel och slockna i ett rum, så vi vuxna kan hålla på längre än till 21.45 på våra fester ;)

hårresande

Jag hade maskintrimmat, kort hår i tio år. Det gjorde att jag vande mig vid att aldrig ha frisyr, att aldrig behöva tänka på huruvida schampot var bra för kluvna toppar osv.

Snaggat innebär att aldrig behöva tänka "vilka hårprodukter behöver jag?".

Nu när jag är kortklippt men ändå med en tydlig frisyr, har jag inte riktigt vant mig vid att vårda mitt hår. Jag har alltid tagit de produkter min kärlek kasserat (hon har långa korkskruvslockar och är blond, mitt hår är kort och råttfärgat).

Hon köper ofta specialschampon som skall lyfta eller vårda ditten eller datten. Ofta betyder detta att ett schampo testas och förkastas.

När mitt förra schampo (Sunsilk Waves & Curls) tog slut fick jag genast ett nytt av henne (schwarzkopf shining blonde).

Sen körde jag slut på det också, men eftersom min kärlek var borta den gången så tog jag bara ett som såg coolt ut, och har nu använt det i tre-fyra veckor.

I morse kollade jag lite mer på schampot, och såg att det heter "Sunsilk DuoKeratines - reparerande balsamkur för torrt och slitet hår".

Det har jag alltså använt som schampo i snart en månad.

Jag skrattade länge åt min egen dumhet, tvättade håret med en annan produkt och var jättenöjd med hur håret kändes riktigt strävt och genomtvättat för första gången på länge.

Strax innan jag skulle gå hemifrån kollade jag lite extra på förpackningen för att kanske gå inom en affär och köpa ett matchande balsam för att överraska min kärlek.

Produkten hette: "Nivea Rice & Lotus - care shower cream", tydligen en alldeles makalöst bra tvål för kroppen. Tro fan att håret kändes strävt och genomtvättat...

Jag måste ha något slags blind fläck när jag läser schampoförpackningar. Mitt hår måste hata mig har nog hemliga fackföreningsmöten för att kunna avsätta mig som bärare.

Min morgon

Det var min morgon att ta lillkillen när han vaknade. Men när han började gnälla klockan halv sex gick min kärlek upp och sa "jag tar honom".

Ibland handlar inte kärlek om att bestiga berg eller dräpa drakar för någon, utan bara om den där lilla detaljen en vanlig vardag.

Jag blev så glad att jag knappt kunde somna om.

lite småbakis

Trevlig och sober svensexa igår. Ytterst civiliserad.
Trappaner här i Malmö. Av en slump ligger restaurangen precis intill huset där jag gjorde en liten uppstart i början av sekelskiftet.

Nåväl. Vi gav presentkort på alla traditionella svensexesaker (utstyrsel på Buttericks, halvflaska sprit på systemet, virtuell strippa på en websajt, en runda laserdome och slutligen en rikskupong till fylleburgaren på vägen hem).

Sen fokuserade vi på att äta en avsmakningsmeny, och dricka en matchande vinmeny.

- Råräka, blomkålspuré och löjrom
- Piggvar och hjärtmussla med persiljerot och äpple
- Hummer, nypon och stjärnanis samt kålrot x 2
- Oxsvansragu och oxtunga med morot
- Bröst från duva med hasselnötspuré samt syltade lingon och sellerirot
- Boltjärn Blå med hjortron och rågbröd
- Grapefrukt i olika texturer med palsternacka
- Korngrynsglass med chokladkräm och ölgelé

- Cidre Bouché Fermier Récolte, Domaine Dupont, Pays d'Auge Frankrike
- 2004 Staforte, Soave Classico, Pra Graziano e Sergio, Veneto Italien
- 2002 Hochheimer Kirchenstück, Erstes Gew�chs, Domdechant Werner, Rheingau Tyskland
- Nøgne Ø Brown Ale, Nøgne Ø Norge
- 2003 Granchaia, Le Macie, Toscana Italien
- 2003 Gewrürstraminer, Vendanges Tardive Domain Ostertag, Alsace Frankrike
- 2004 Moscato d'Asti G.D. Vajra, Piemonte Italien
- East India Solera, Emilio Lustau, Jerez Spanien

Förutom ovanstående så smög de in små "aptitretare" mellan vissa rätter. Vi lade till en dry martini i deras två dar gamla lounge, och avslutade med kaffe och ekologisk cognac.

Mycket civiliserat.

Så varför är jag så trött och törstig idag?

09 november 2006

nya rutiner

Vi har hittat nya rutiner för morgonen.

När lillkillen vaknar har vi börjat med att jag lyfter upp honom och lägger honom i sängen bredvid mig. Sen ligger han halvdåsande och sparkar mig förstrött i magen, rycker i mitt hår och krafsar i min skäggstubb (eller trycker in sina knubbiga fingrar i min mun).

...och ger oss samtidigt en halvtimme till att slippa gå upp.

Det är märkligt när jag börjat bedöma när det är dags att klippa lillkillens naglar baserat på om jag tycker det gör ont eller skitont när han rotar runt med fingrarna i mitt tandkött.

Å andra sidan är det så mycket som är bisarrt sedan vi blev föräldrar att vi nu anser att saker som "bara" är märkligt är helt normalt.

Hängde ni med där?

inblick i mitt jobb

Det lär väl inte ha undgått någon att jag ofta coachar chefer i mitt arbete.

Nu tänker jag bjuda på en liten godbit. En avgörande faktor i många samtal.

Chefer talar ofta om problematiken att balansera familjen och jobbet. De slits i bitar mellan detta, och de fokuserar otrolig energi på att försöka hinna med båda.

De blir ofta irriterade när jag försöker lansera tanken att det egentligen är TRE cirklar som måste balanseras. Arbete, Familj, Egentid.

Frustrationen handlar ofta om en snabb insikt i stil med "ja ja ja - jag VET att jag inte har tid till mig själv, men jag hinner ju för fasen inte med både arbete och familj, så något måste jag ju prioritera ner."

Min utmaning är ofta att få cirklarna i balans. Nästan alltid är det egentiden som skjuts undan.

And for the punchline: ...och oftast är det den försummade egentiden som gör att det är så infernaliskt svårt att balansera och uppfylla cirklarna Arbete och Familj.

Kom bara att tänka på detta nu.
Vet inte varför.

Det är ok att inte hålla med.

Jag kan alltid radera kommentarerna, så det ser ut som om jag har rätt. ;)

hotelldröm

Jag har en märklig, återkommande dröm.
Ibland drömmer jag den inte på ett halvår, sen dyker den upp igen.

Nu har jag drömt den två nätter i rad.

Det är ett ställe. Jag vet inte var det ligger, men ibland "vet" jag det i drömmen och ser det på skyltar.

Det är en stad, vid kusten, någonstans där det antingen är varmt och skönt alltid, eller kanske bara när jag är där. Inte kvalmigt, fuktigt varmt utan en mild värme. Som i Barcelona eller Malaga i november. Jeans och t-shirt.

Jag vet exakt hur kustlinjen ser ut vid staden, vet hur vissa gränder ser ut, vet hur det ser ut vid flygplatsen som ligger vid staden.

Oftast anländer jag med flyg, men ibland börjar drömmen när jag är i någon av de gränder jag känner igen. Ibland börjar den när jag sitter på ett enkelt café vid vattenbrynet, inte där stranden är, utan på en klippa som vätter ner mot stranden. Jag brukar alltid dricka en cortado där, ibland med en pastis vid sidan om.

Igår natt började den när jag gick in på det hotell jag alltid bor på i drömmen. Det är inte alls ett jobbhotell, inte alls ett konferensställe. Snarare något jag skulle placera på en backpackertur för många år sedan.

De känner igen mig, och jag får nyckeln till mitt rum. Här är något märkligt. Jag VET att mitt rum ligger en trappa ner, mao i källaren. Men jag har aldrig varit på rummet. Istället sätter jag mig alltid i den stora lobbyn/entrén/gemensamhetsrummet. Där finns massor av slitna skinnstolar och skinnsoffor i någon grön färg, och hela hotellet är charmigt men har sett sina bästa dagar.

Jag ser att folk sitter i grupper och snackar, någon försker få igång en storbilds-TV.

Jag frågar tjejen i receptionen om de visar matchen ikväll. Hon svarar ja. Här är också något märkligt. Jag VET i drömmen att jag inte bryr mig om någon sport, men att jag hoppas att massa gäster/resenärer som inte känner varandra skall samlas och se på matchen, och att jag då kommer att gilla att sitta i en av de gröna fåtöljerna med en immig ölflaska och en bok att läsa.

Sen vaknar jag. Alltid i det läget.

Jag älskar stället, men det påminner inte om något ställe jag varit på. Alltid när jag skall göra ett uppdrag på en ny plats hoppas jag att jag skall känna igen mig.
Drömtydning, någon?

07 november 2006

puh...

Vissa dagar har man så många små detaljer att rodda att det känns som om man är en jonglör.

Jag sitter och betar av saker i en rasande takt, har skickat 36 e-brev till folk i tre världsdelar, coachat en chef i Tanzania via instant messenger samtidigt som jag pratat i telefon med en kollega på hemresa från Guatemala om en offert till några tjommar i Vietnam.... jag har multitaskat så jag får ångest ända ut i tånaglarna.

Varför?

Jo - lika ruggigt effektiv som jag känner mig när jag gör tusen saker samtidigt och tuggar mig igenom hopplöst långa att-göralistor...

...lika ångestfylld känner jag mig inför risken att jag klantat mig någonstans. Att en mellanchef i norra Ryssland nu skakar på huvudet och undrar varför jag skickat honom en offert på en fyradagarsworkshop i Ho Chi Minh City, eller att en kollega sitter i transferhallen i Houston och undrar varför jag avslutade samtalet med "Puss puss, vi ses ikväll", eller att min kärlek är lika förvirrad över att jag avslutat samtalet med "lycka till i jänkarnas fanatiska incheckning, och hoppas du slipper turbulens"...


...eller att jag om två månader går igenom vad jag skall göra under veckan, och noterar att jag på något ställe har skrivit in "Möte 9-11" i min almanacka - utan referens till vem, vad eller var.

Det är ett tveeggat svärd, det här att komma in i en flowkänsla på kontoret.

06 november 2006

sjukligt beteende

Jag gillar att trycka i mig en halv förpackning salta pinnar bara för att det är en så himla go känsla när man sedan är skittörstig och bara drar två stora halvlitersglas iskallt vatten på raken.

Är det sjukligt?

Inte är väl det konstigare än att man hoppar i en iskall bassäng på ett spa bara för att det sedan känns så skönt när man är i den varma bassängen? Väl?

idiot

Nu har jag gjort det igen. Bokat ett möte.
Fan.

Jag skulle kolla ett eventuellt uppdrag under en vecka i februari nästa år. På onsdagen, mellan 9-11, står det i min iCal: "Möte".

Jag hatar när jag gör sånt.

Ni vet hur det är. Man sitter i telefon med någon, och snackar samtidigt som man skriver in det i almanackan. Man säger "Visst - vi kör möte nio till elva den dagen", sen skriver man INTE in "Pelle, IKEA, mitt kontor"... utan istället taggar hjärnan fast vid ordet möte och utan att vara medveten om det så skriver man bara in ordet "Möte".

Så nu vet jag inte med vem eller var. Men ATT jag har ett möte är solklart.

Fan.

House MD

Det regnade i förmiddags, så jag tog det stora paraplyet. Det är ett under av brittisk elegans, med böjt trähandtag och rustik konstruktion. Ganska snarlikt en käpp, när jag tänker efter.

Halvvägs till kontoret råkade jag komma på mig själv med att stötta min gång på paraplyet, som om jag hade ett dåligt högerben.

Jag tror jag måste dra ner på min dagliga dos House MD. Jag identifierar mig nog för intensivt med rollkaraktären dr Gregory House om jag börjar ta efter en hälta.

05 november 2006

Hemma

Kärleken kom hem för ett par timmar sedan.
Vi har storhandlat på Willys, och just nu är hon ute med lillkillen på en liten eftermiddagspromenad.

Han har fortsatt vara på lilleprinshumör hela dagen.

Enastående.

Jag borde filmat det hela, på något sätt.

otroligt

Lillkillen vaknade 6.30 idag!
Inte 4.45, inte 5.... han sov ända till halv sju!

(småbarnsföräldrar ler och gläds åt mig, andra fattar nog inte riktigt innebörden eller vidden av min nöjdhet).

MEN - detta var inte nog.
Jag gick och lyfte upp honom ur sängen, och genast borrar han ner ansiktet vid min hals, som om han ville gosa lite.

Så jag tar täcket och kudden och bär ut rubbet till soffan, lägger honom innanför mig så han inte skall rulla av.

Han slocknar direkt, och sen sover vi vidare till 7.55

Fattar ni?! Vi sov till åtta!!!
Först sov han längre än han brukar, sen la vi oss i soffan och somnade OM till åttasnåret.

OCH - under hela förmiddagen har han varit en jollrande pärla till son. Lekt egna lekar när jag gjort kaffe och läst tidningen osv. Nu har han läst ihjäl ett nummer av tidningen Hennes under tiden jag bloggat detta. Han sitter lugnt och river sidor och diggar med hela överkroppen till Jack Johnson på stereon.

WOW! Nyss reste han sig upp, gick sin stapplande gång ut i köket och kom tillbaka med en boll, gav den till mig och satte sig med tidningen igen!

04 november 2006

lillkillen sover

Det har varit en lång dag sedan han skrek mig ur soffan klockan fem i morse.
Vi hann inom farmor/farfar, klätterklubben, McDonalds (han fick sitt första happy meal med skalade McNuggets, fruktpåse och Ramlösa), sen hann vi göra många små ärenden på stan innan han fick ett tokbryt när jag kollade skor på Hansacompagniet.

Jag är nöjd.
Jag är också ganska trött.

Nu skall jag välja en Bond-film från arkivet och gotta mig.

Shhhh....

Han sover lunch nu.

03 november 2006

grabbhelg

Kärleken skall på tjej-spa-grej i Torekov i helgen, så det är bara jag och lillkillen hemma.
Jag har gjort en lång lista över saker vi skall hitta på, vi skall gå på fotbollsmatch i Trelleborg (500 nioåringar spelar något slags turnering), vi skall gå på klätterklubben (han skall få testa bouldring), hälsa på hundar och minigrisar i Lund, äta osaltad hamburgare på McDonalds osv.

Listan har typ 14 punkter, men vi hinner nog inte med allt.

Det är jobbigt att ha honom dygnet runt, ingen egentid alls.
Samtidigt är det kul att ha honom dygnet runt. Han är en riktig liten människa nu, med åsikter och preferenser.

Det gillar jag.

Sex vackraste kvinnorna

Snodde en utmaning från Kerstin.
Vilka är de sex vackraste kvinnorna.

Det blir inga bilder, utan bara en lista, och jag fixade bara tre.
1. Min kärlek. INGET gör mig lika lycklig som hennes ögon, leende och blonda korkskruvade hår.
2. Carrie Anne Moss. I Matrix-outfiten, INTE i filmen Chocolat.
3. Hon danskan som spelade i High Fidelity (Iben Hjejle?). Hon satt bakom mig i business class från Amsterdam eller något för någon månad sedan, och såg inte så hot ut i verkligheten, men jag förbehåller mig rätten att referera till filmversionen av människor.

That's it. Mina sex vackraste kvinnor.

02 november 2006

Mongoliet

En av mina gamla kursdeltagare från Ryssland tjänar mycket pengar på fastigheter. Nu har han gett sig in på property development i Ulan Bator.

Idag hörde han av sig och undrade om jag var intresserad av penthouselägenheten i hans nya projekt.

300 kvadrat. 150 000 USD var listpriset, men jag kunde få den för strax över hundra.

...skakar på huvudet

..lutar pannan i mina händer

.suckar djupt

- Nej.

01 november 2006

Kenya Airways rockar

Dels för att de ersätter en 35-dollarflaska med 70 dollar.
Dels för att de på ett snyggt sätt kan använda det nyskapande ordet "confisticating" i sina kundrelationer. Som en konfiskering med knuten näve - vilket är den känsla jag hade efter att ha blivit av med min flarra.

Det är stort att erkänna misstag. Sådant premieras. Jag skall meddela min resekille Andy att han kan börja boka mig på Kenya Airways igen.

Oväntat!

Minns ni att jag blev sur på Kenya Airways när de snodde en flaska single malt från mig? Ok, jag blev mer än sur, som synes av blogginlägget Kenya Airways Suger Hästballe.

Nåväl. Jag skrev ju ett klagobrev på planet, sen upptäckte jag att Kenya Airways inte hade ett lokalkontor i skandinavien, och ingen e-post till kundserviceavdelningen, och ingen complaints department. Så jag skrev ut brevet och skickade det fysiskt till Kenya Airways huvudkontor i Nairobi.

Jag trodde inte de skulle höra av sig. Men nu, två månader senare, fick jag ett e-mail:

Dear Mr. K

Am in receipt of your letter to us dated 31st August 2006.
We learn with sincere regret the inconvenience caused to you by Kenya Airports Authority by confisticating your whiskey during your travel with us to Amsterdam.

Allow me to reimburse you the amount of USD 70.00 the cost that you incurred for the purchase of a bottle of whiskey. Kindly furnish me with your account details to enable us to wire this amount to your account.

I take this opportunity to sincerely apologise for the inconvenience caused to you and we thank you for your patronage.

Sincerely,

Lydia

bättre

det känns bättre nu
ville mest informera om det
;)

tomt

det är tomt i huvudet
jag är förkyld

antar att jag tappat bloggsugen lite, och den allmäna sugen också

blir så ibland

ibland är allt för jäkligt, men ändå känner man sig helt ok - eller rentav glad
ibland är livet bara bra, men ändå känner man sig lite nere

jag hör mig själv i min yrkesroll säga åt mig själv att göra si eller så för att lyfta bort mina allt-känns-jobbigt:glasögon, men jag vet ju också att det ibland inte spelar någon roll

och jag vet att jag kommer att må bättre snart igen
för allt är bra, om jag tittar på saker utifrån

man tappar bara sugar ibland

sen hittar man dem igen