Det var min morgon att ta lillkillen när han vaknade. Men när han började gnälla klockan halv sex gick min kärlek upp och sa "jag tar honom".
Ibland handlar inte kärlek om att bestiga berg eller dräpa drakar för någon, utan bara om den där lilla detaljen en vanlig vardag.
Jag blev så glad att jag knappt kunde somna om.
10 november 2006
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Åhhh - det är kärlek det! :)
Vad mysigt! :)
lyckligt lottad.
That's me.
Skicka en kommentar