Vissa dagar har man så många små detaljer att rodda att det känns som om man är en jonglör.
Jag sitter och betar av saker i en rasande takt, har skickat 36 e-brev till folk i tre världsdelar, coachat en chef i Tanzania via instant messenger samtidigt som jag pratat i telefon med en kollega på hemresa från Guatemala om en offert till några tjommar i Vietnam.... jag har multitaskat så jag får ångest ända ut i tånaglarna.
Varför?
Jo - lika ruggigt effektiv som jag känner mig när jag gör tusen saker samtidigt och tuggar mig igenom hopplöst långa att-göralistor...
...lika ångestfylld känner jag mig inför risken att jag klantat mig någonstans. Att en mellanchef i norra Ryssland nu skakar på huvudet och undrar varför jag skickat honom en offert på en fyradagarsworkshop i Ho Chi Minh City, eller att en kollega sitter i transferhallen i Houston och undrar varför jag avslutade samtalet med "Puss puss, vi ses ikväll", eller att min kärlek är lika förvirrad över att jag avslutat samtalet med "lycka till i jänkarnas fanatiska incheckning, och hoppas du slipper turbulens"...
...eller att jag om två månader går igenom vad jag skall göra under veckan, och noterar att jag på något ställe har skrivit in "Möte 9-11" i min almanacka - utan referens till vem, vad eller var.
Det är ett tveeggat svärd, det här att komma in i en flowkänsla på kontoret.
07 november 2006
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Oj, så träffande... jag väntar fortfarande på att bli AVSLÖJAD någon gång. Att någon kommer avslöja att jag inte alls är förberedd (för att man har haft så mycket att göra att man liksom försöker multitaska sig igenom allt på en OK nivå)....ångest!
Skickade vidare ett papper till en konsult utan att läsa det själv idag. Tänkte att jag nog skulle ha tid att läsa senare. Vilket hade funkat om inte konsulten hade ringt 5 min senare och ville diskutera innehållet.... Förstår fortfarande inte hur jag lyckades ta mig ur situationen... puh.... tur att kvalificerat ordbajsande ingår i mina talanger....
he, he... Ibland blir "flyt" en tsunami...
;)
Hej! Jag hoppas att det är ok att jag citerar dig hos oss.
http://livingbycw.blogsome.com/2006/11/09/pappabloggare/
mvh mamma c
Mia: Det är en rädsla du delar med 75% av alla chefer jag mött. "När kommer någon att lägga en tung hand på min axel och säga att jag bara bluffar halva tiden" ;)
Ninnibeth: Ack så sant!
Mamma C: Shit - vad trevligt! Jag är alltid rädd att det blir för mycket av mitt jobbskrivande här, och att pappan inte skall komma fram ordentligt... Tack. Vad glad jag blev!
Skicka en kommentar