house house baby

Det finns en viss komik i detta.

När jag och kärleken förklarade för vänkretsen att vi skrivit på kontrakt för att bygga ett nyfunkishus i Bunkeflostrand var det många av våra vänner som förklarade att de inte fattar varför vi vill flytta till hus, och att DE minsann skulle bo kvar i innerstadslägenheten trots att de nyss blivit småbarnsföräldrar.

Detta var i början av året. Vårt hus är färdigt för inflyttning i maj nästa år.

Under tiden har många av de andra insett det vi insåg kring hus, och en efter en har de förklarat att även de nu letar hus.

Komiken i det hela är att flera nu hittat hus, den senaste ringde i dag och meddelade de goda nyheterna. Inflyttning i januari.

Vi skrev kontrakt först, och flyttar in sist - senare än de som hårdast raljerade över hur man inte behöver trädgård eftersom det finns så många fina parker, eller vad de nu hade för synpunkter. Min egen favorit är folk som klagade över hur homogen befolkning lillkillen får frotteras med när vi flyttar in i ett helt nybyggt kvarter - och som sedan flyttade till kvarter med endast akademiker som kan hånka upp en handfull miljoner för sina hus. Härligt heterogen population. Jä? Njä...

Handen på hjärtat. Jag tycker det är skitkul att alla flyttar till hus - jag tror alla kommer att trivas kanonbra. Grillandet kommer att nå nya nivåer nästa år!

Men det finns som sagt en viss komik i det hela.