Efter de senaste två veckornas test av väst var det nu dags för två veckor slips.
Slips funkade i 3 h, sen åkte den av.
Ofattbart meningslös attiralj. Lillkillen slet i den när jag bar honom till bilen för att köra till dagis.
Sen flög den hela tiden upp i ansiktet på mig hela när jag promenerade till kontoret. (Den som föreslår slipsnål kanske bör veta att även de mest långsamma av alla trendorakel nu förstår att sådana hör hemma i åttiotalet. Låt oss - som med Milli Vanilli - glömma dessa.)
Slutligen satt jag på kontoret med en vag känsla av att inte få luft, ganska oroad över om blodkärlen i min hals/panna buktade ut och/eller begränsades - och om detta påverkade min tankekapacitet.
Kl. 11 gav jag upp, slet av slipsen och blev genast en glad människa igen.
04 december 2006
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Vi hade en kille på kursen som överraskade med lång rock, kavaj och hatt en dag. Det var oväntat, men trevligt traditionellt. Jag tycker du ska ge slipsen ett par dagar innan du ger upp.
men jag kände mig ond, liksom
Jag tror det är vanesak faktiskt. Eller kanske inte - min pappa vägrar fortfarande slips och han är 65 bast. På syrrans bröllop åkte den av under middagen.
Skicka en kommentar