sex cl orörd whiskey

När jag kom hem igår kväll var jag fortfarande tagen av den där bilden från perrongen.

Försökte beskriva för kärleken, men höll på att börja gråta.
Fattar inte varför just den här grejen fastnade så hårt, jag har sett handikappade barn förut, sett bra mycket tyngre misär i andra länder.

Men den här lille killen var precis i lillkillens ålder och storlek, och kanske var det det som gjorde att han fastnade på någon slags känslonäthinna.

Jag var helt förstörd hela kvällen.
Min kärlek sa att jag nog behövde något litet att smutta på.

Jag gick och hämtade sex cl whiskey, och satte mig i soffan igen.

Sen stod glaset där, orört, resten av kvällen.

Fan. Det här är inte likt mig.