Ta en tupps galande. Gör det lite mörkare och många många många decibel starkare.
Dra ut på det lite, och lägg till ett hest filter.
Se sedan till att tuppen inte är en tupp, utan istället större. Som en övergödd kalkon.
Förläng fjädrarna, ge den konstiga färger.
Hotellet har en maskot. En ståtlig påfågel som heter något på Kiswahili som betyder "fridens lilja" eller whatever. Något vackert som turisterna gillar.
De har inte den övergödda kalkonjäveln rakt nedanför rummet. Kacklandeskriken håller mig vaken.
I övrigt är rummet bra.
Klockan är halv elva. Antar att jag borde sova istället för att blogga.
17 december 2006
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
6 kommentarer:
men lyxen av att få vara i Tanzania istället för regnkallt sverige måste väl uppväga för skrikande fågel utanför fönstret?
/j
nä.
jag menar givetvis mycket mer än bara Nä.
det är bara att jag så sällan på ett rätt sätt lyckas förmedla att detta inte är mer kul än om jag hade samma gig i Nacka.
detta är bara jobb. hårt jobb med långa arbetsdagar.
jag älskar mitt jobb och det jag gör. Resandet är ett nödvändigt ont.
min bäste vän började resa stenhårt i tjänsten några år före mig. Han sade ofta "det är inte alls glammigt, det är bara jobb, jag är inte på semester".
yeah, right, tänkte jag. falsk blygsamhet.
sen hamnade jag själv i samma läge, och nu är jag den som förklarar för min resbyråkille Andy att "jag tar gärna en svindyr biljett bara jag slipper vara kvar en dag extra"
det är skitsvårt att förklara utan att det låter märkligt, och jag vill varken låta förmäten eller blasé - för jag är varken det ena eller det andra - men jag vill inte resa.
Det är ett nödvändigt ont.
Jag vill bara vara hemma hos min familj.
Om jag skall vara i Stockholm två dagar en vecka åker jag hellre upp och ner båda dagarna för att få sova några ynka timmar hemma och veta att det viktigaste i mitt liv finns så nära att jag kan höra andetagen.
Precis så känns det.
Jag tror jag har långsamt hamnat på samma ställe. I fredags bokade jag på eget bevåg en svindyr biljett till Zagreb för att kunna flyga fram och tillbaka över dan istället för att stanna över natt och lägga halva lördagen på att komma hem.
Det är en vecka innan jul. Jag vill bara sova i min egen säng. Om min firma klagar över de extra 2000 det kostade kan jag lätt rada upp alla lördagar jag har lagt på att flyga hit och dit.
I början såg jag det inte som en nackdel. Nu gör jag det. Att sova i sin egen säng är underskattat ibland. Semester är en sak, jobbresor en helt annan. Visst, ska inte sticka under stol med att jag fortfarande tycker om att resa, och jag tycker nog att det är lite roligare att hålla seminarium i Cacak än i Frankfurt. Men jag vill fortfarande sova i min säng om jag kan.
På ett märkligt sätt känns det som en tröst att veta att det inte bara är jag som prioriterar att sova hemma. :-)
åh, jag tänkte inte så... för en fettig men ressugen student låter ett jobb en massa resande som rena drömjobbet. Men jag tycker att det är jättefint att du saknar din familj så, det är ju inte alls fånigt!
/j
Skicka en kommentar