klumpfot

Satt en kvart på perrongen och väntade på tåget. En mamma hjälpte sin lille grabb att lära sig gå. Hon höll honom i händerna och stöttade honom. Han var i lillkillens ålder, så jag tittade på dem och log. Tänkte att vår lillkille går mycket stadigare. Den här grabben linkade på något sätt, och verkade inte kunna gå utan mammans stöd.

Sen såg jag att han hans ena ben var mycket kortare än det andra, han hade en specialsko som var kanske sju-tio centimeter tjock på ena foten.

Jag vet inte vad som flög i mig, men jag fick bita mig i läppen för att inte börja gråta.

Hur får man reda på det som förälder? Hur berättas sånt av läkarna?

Vi är så ofattbart lyckligt lottade. Lillkillen var mjölkallergisk när han föddes, men det växer man ifrån. Eksem och förkylningar, ögoninfektioner och standardkurvor hit eller dit.... alla föräldrar får sitt ok att bära. En del får bara så tunga ok.

Jag fattar inte hur de mäktar med det, hur de hittar styrkan att vara positiva.

Jag beundrar dem för deras styrka.

Själv får jag tårar i ögonen bara av att försöka sätta mig in i hur det måste kännas.