pengaångest

Ibland förstår jag inte riktigt hur jag är funtad.

Idag har jag ångest eftersom jag inte har påbörjat den rapport som skall vara inskickad förra fredagen. Jag vet att de brukar vara flexibla, men denna gång är jag skitlångt efter.

Men mest har jag ångest inför en kund som skall ringa.
Here's the deal:
De kontaktade mig, någon där hade lyssnat på mig i något sammanhang.
De har nästan inga pengar alls, så jag skickade en offert i fredags där jag lade mig på halva mitt ordinarie pris för en halvdagsworkshop.

Jag VET att det ändå är alldeles för mycket för deras budget, jag gissar på att de kommer att ha en tredjedel eller fjärdedel av de pengarna att röra sig med. De kommer att tycka det är för dyrt, och då sitter jag redan och tänker att jag prisat det så lågt att det knappt är värt att göra det.

På ytan verkar det enkelt. De kommer att ringa, försöka pruta, och jag kommer inte att vilja pruta - eftersom jag vet att det är den sortens uppdrag som visar sig ta flera heldagar i anspråk med kringarbete. Just say no.

Så nu har jag ångest över att jag behöver göra dem besvikna och säga att jag inte kan ta uppdraget utan att kunna förklara varför.
- Jo, för jag har en maggropskänsla att du är en sådan som kommer att vilja ha både Y och Z när du beställt X - och maggropskänslan brukar jag lyssna på. Och jag kan beskriva Y och Z nu, och då säger du att du inte behöver det - så i kontraktet skriver vi tydligt att Y & Z inte ingår. Men när det är två dagar kvar så ringer du med panik eftersom någon i din ledningsgrupp upptäckt att Y & Z är det coolaste han/hon vet - något din VD nappat på. Men i din budget har du redan slått i taket och därför bönar du och ber mig att slänga in X & Y - och eftersom jag är en pushover i DET läget så svarar jag ja. Så mitt enda alternativ är att säga nej här och nu.

iiiiiisch... jag behöver en kaffe innan hon ringer.