Workshopen är över.
Sex dagar som börjat åtta på morgonen och slutat vid tio på kvällen.
Deltagarna var fullständigt utmattade när vi skiljdes åt för någon timme sedan.
Nu är klockan åtta på kvällen. Jag har precis styrt om ett möte från 20 till imorgon bitti.
Så nu kan jag sitta och hantera efterbörden.
Jag blir alltid lite deprimerad efter en lång workshop. Det känns inte tomt eller så, men jag känner mig nedstämd och lite oroad. Det är svårt att förklara.
Så nu sitter jag här i sängen. Tänker beställa upp lite nasi goreng eller något från room service.
Och en öl. Jag skall fira med en Halida, ett vietnamesiskt öl.
Sen skall jag se fyra avsnitt av House M.D så jag kan varva ner.
Sen skall jag lyssna på Hallelujah med Jeff Buckley. Kanske tre-fyra gånger.
Sen skall jag somna.
Imorgon skall jag ta 13-flighten till Ho Chi Minh City, sitta fem timmar i en transferhall, ta 20.30-flighten till Paris sunkigt patetiska ursäkt till internationell flygplats, vänta där i tre timmar, ta flyget till köpenhamn, ta tåget till Malmö, ta taxin till Bergsgatan, hissen upp till översta våningen, nyckel, dörr.
Sen skall jag krama min kärlek och min son tills världshaven torkar ut och allt salt är uppätet.
Jag saknar dem.
06 oktober 2006
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
Jeff Buckley kan väl knappast ta dig ur den där molande nedstämdheten? Ölen, kanske, Nasi gorengen om den är god, definitivt.
I Japan säger vi 'Otsukaresama' när någon slutfört ett jobb, diskning eller presidentsittande spelar ingen roll, det är en verbal klapp på axeln. Väl gjort. Otsukaresama.
Tack!
Jeff Buckley spelar och sjunger så vackert att tom änglar tar sig för pannan och säger "shit, mannen har röst!"
Det behöver inte vara klämkäckt för att vara vackert, finstämt - och ibland är det vackra det som behövs för att lyfta.
Jag gillar otsukaresama. Tack.
Det är vackert, sorgligt vackert, särskilt hans version av Hallelujah.
Vänta bara tills dina workshops i Japan. Du kommer få höra Otsukaresama dagligen efter varje session. Jag gillar också att höra det, då känns jobbet som det var värt det, diskning eller presidentsittande.
Nasi goreng är underbart. Mmm.
Jeff Buckley är underbar. Mmm.
Skicka en kommentar