Såååå.... planet blev försenat från Ho Chi Minh City, eller rättare sagt när det mellanlandade i Bangkok. Tydligen lastade någon in bagage på fel sätt, så det tog två timmar innan vi kunde flyga vidare.
Landade här 07.05, och eftersom personalen på Charles de Gaulle inte är särskilt brighta så blev alla vi som hade panikbråttom tvungna att stå i kö efter alla de som inte hade alls bråttom.
Så jag missade 07.30-planet till Köpenhamn.
Jag gick till transferdisken, svettig efter att ha sprungit mellan terminal F och D, och gick fram till killen vid "business class / Elite Club" (jag flyger inte business class, men jag har däremot frequent flyer miles så det sprutar ur öronen, så den där klubben är jag medlem i av bara farten).
Han beklagade lite blasé och bytte till nästa flight som var 12.15. Gav mig plats 29 F (min plats på planet de fick mig att missa hade varit 2A), en voucher för gratis frukost på fiket (kaffe, juice och wienerbröd) och tittade över min axel på mannen bakom mig.
Sån't där fixar inte jag. Arrogans.
Ungefär följande diskussion följde:
- So.... you have 250 passengers on the flight who can vouch for the fact that your captain apologized that you had messed up with the luggage in Bangkok. The fault is entirely yours. Your way of compensating this is by giving me a REALLY crappy seat on a flight five hours later - and a cup of coffee. I cannot accept that.
- But sir. I cannot help you, these are the regulations.
- Ah. I am sorry, but I cannot accept that. I understand that YOU cannot help me, so I need your full name and the name of your manager.
- I don't want to hand out my name, I don't think you have the right...
- According to international flight laws (här improviserade jag stenhårt) I have the right to your name for formal complaints, and if you do not solve this problem or bring your supervising manager I will stand here and keep asking to speak with your manager until my flight leaves. And - WHOA! - it looks like I have FIIIIIIIIVE hours and nothing better to do.
Nu skriver jag detta från Air Frances platinumlounge på andra våningen, har käkat en ljuvlig frukost här uppe, sitter i en behaglig fåtölj med ryggmassage inbyggd, skall se några avsnitt House på datorn. Sen har jag fått fyra vouchers för mina framtida besök på flygplatsen (två frukostar och två middagar på valfri restaurang här), och min plats på planet hem är ändrad till 1A.
Det är lustigt hur hot om att hålla någon personligt ansvarig på ett märkligt sätt öppnar dörrar.
09 oktober 2006
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
11 kommentarer:
WooHoo!
Så ska dom tas! Hatar, hatar, hatar CdG av hela mitt hjärta och deras "helpdesk" ännu mera, så nu sitter jag här & flinar brett & gläds med dig! :)
Var är det för fel på Charles de Gaulle? Eller äh, jag har bara landat och lyft därifrån en gång, så jag har väl ingen större erferanhet. Fransmän är ju annars lite... knepiga ibland. :)
Såna som du är det som vi som jobbar med kunder inte gillar. ;) Haha, "jag vill prata med din chef!" är något man mest suckar åt eftersom chefen kommer säga samma sak som jag. MEN det är såna som du som får sin vilja igenom. Tyvärr är det de snälla och lugna som sällan får något...
Jag håller med. Och det som stör mig är särbehandlingen av de som ställer till med besvär.
Det tog 35 år innan jag insåg att de snälla kunderna får ett beklagande leende, och de som står på sig och kräver sin rätt - är de som får sin rätt.
Och min erfarenhet är att chefen ofta säger tvårtom. När jag säger "vad heter du och vad heter din chef?" så handlar det bara om att fortsätta till jag snackar med någon som kan förändra saker.
När Telia krånglade med mitt nya mobilkonto så fick jag fortsätta ställa frågan tills marknadschefen för region söder fanns i andra luren. Sen tog det en halvtimme innan en butikschef i Malmö ringde mig och bad om ursäkt och lovade fixa det som skulle fixas och kompensera ordentligt.
Jag är en mjuk och snäll människa, men när någon har schabblat har jag insett att jag måste spela obstinat-och-elak:rollen för att faktum kvarstår. De snälla och lugna får nästan aldrig något kompenserat.
Det tycker jag är skitsynd.
Jag håller med - tror att jag är alldeles för snäll när jag är ute och flyger. Speciellt när det gäller Malev airlines, som är kanske det värsta flygbolaget som finns med kanske den minst service-vänliga "help desk" som någonsin har skådats. Senast Malevs förseningar gjorde att jag faktiskt missade anslutningsflyget blev jag incheckad på nästa flyg - åtta timmar senare - utan några försök till en halv ursäkt. Tog mig två sura besök vid helpdesken för att få ut en inbjudan till buisness loungen och ett telefonkort. Japp, jag måste bli tuffare....
Ja, det är synd. Jag som ibland sitter på Telias kundtjänst, brukar försöka stå på mig, och har det varit något fel för den snälla och lugna människan som säger att "det har faktiskt inte gått så himla bra till..." så vill jag jättegärna ge den någon kompensation, medan jag försöker stå på mig åt den skrikiga. Det är dock inte alltid så lätt.
Själv har jag svårt att bli förbannad, men i och med att jag jobbat på två olika kundtjänster nu i två år så vet jag vad det handlar om - att inte ge sig. Jobbigt men sant. Det brukar löna sig.
Men håll med om att det är irriterande. Det funkar verkligen - tyvärr.
Jag hade verkligen gillat om mitt naturliga sätt att vara snäll och artig hade funkat.
Men det GÖR det inte. Jag har också varit på andra sidan telefonen, bland annat ett sommarjobb på företagsförsäljningen på GB-glass. Den snälle VILL man hjälpa, men den som verkar vara beredd att skicka två jurister på ens chef med en personlig anmälan om kränkande kundservice där ens eget namn står i feta bokstäver överst... det är han/hon man faktiskt hjälper.
Men jag håller med - man VILL hjälpa den snälle. Det finns bara en gräns för hur många gratispaket glass man kan dela ut, och efter några månader lär man sig att spara de där tjänsterna till de som skriker högst. Tyvärr. Eller de som företaget behöver fjäska för.
Suck. Varför är inte världen vackrare än den är?
Ja, det är jätteirriterande. Man tycker att alla ska få samma hjälp, oavsett om man skriker eller är lite försiktig.
När jag åkte till Samos i somras var vårt flyg 7 timmar försenat och vi satt där på flygplatsen, hungriga och dana... Det hela slutade med att planet blev 7 timmar och 15 minuter försenat. Vet du vad vi har fått för kompensation? 100 kr tillbaka, som kompensation för mat vi var tvungna att köpa på flygplatsen. Att vi förlorade en hel dag av semestern, de struntar de i, eftersom de har en gräns för kompensation på 8 timmar. Det är ju ett skämt!
Tänk att det där verkligen funkar. Jag har drömt om det där scenariot. Nu känner jag mig inspirerad igen, tack. Och..ja..otsukaresama får man väl säga här.
LOL! you go sistah´!
;-)
Otsukaserama. Håller med.
Intressant. Men som makens scoutvänner på Vässarö brukar säga "Ge idioten vad idioten vill ha, så blir det lugnt..." Så naturligtvis skapar man också en massa negativitet på det viset...
Själv jobbar jag som enkel spårvagnsförare, och den som ber vänligt och snällt gör jag ju vad jag kan för... Men den som kanske har bråttom och låter sin ilska gå ut över mig... hoppsan så dåligt alla signaler plötsligt fungerar... men det är ju tyvärr inget jag kan göra nåt åt... så ledsen, tyvärr, vi hann visst inte...
Skicka en kommentar