Klockan är ett på morgonen. Kom precis in på rummet. Kvällspasset drog ut på tiden. Det gör det ibland.
Jag vet att det bara är en natt borta denna gång, och att högsäsongen är över så jag kan softa resten av veckan....
...men jag saknar ändå hemma.
Kärleken och lillkillen.
Han lärde sig förresten gå förra veckan.
Det är stort.
LAST EXIT IN SWEDEN
Ledarskapskonsult och småbarnspappa. Bor vid sista avfarten innan man lämnar Sverige för Europa. Arbetar överallt i världen och längtar hem till kärleken, lillkillen och lilltjejen. Bloggar 60% på svenska, and 40% in English.
17 oktober 2006
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Stor pojke nu! :)
Va' fort det går...
Åh, vad häftigt. Jag kan bara prata för min systerdotter - jag tror fan jag lipade då hon tog sina första steg - helt overkligt stort alltså...
Skicka en kommentar