Klockan är ett på morgonen. Kom precis in på rummet. Kvällspasset drog ut på tiden. Det gör det ibland.
Jag vet att det bara är en natt borta denna gång, och att högsäsongen är över så jag kan softa resten av veckan....
...men jag saknar ändå hemma.
Kärleken och lillkillen.
Han lärde sig förresten gå förra veckan.
Det är stort.
17 oktober 2006
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Stor pojke nu! :)
Va' fort det går...
Åh, vad häftigt. Jag kan bara prata för min systerdotter - jag tror fan jag lipade då hon tog sina första steg - helt overkligt stort alltså...
Skicka en kommentar