LAST EXIT IN SWEDEN

Ledarskapskonsult och småbarnspappa. Bor vid sista avfarten innan man lämnar Sverige för Europa. Arbetar överallt i världen och längtar hem till kärleken, lillkillen och lilltjejen. Bloggar 60% på svenska, and 40% in English.

12 oktober 2006

Stippes

Vad är det som får en att hålla fast vid gamla stamhak?

När jag var ett drygt decennium yngre brukade jag avsluta utekvällar med en burgare på Stippes här i Malmö.

Fortfarande tipsar jag folk om Stippes.
Idag gick jag inom Stippes på vägen från en after work.

Precis som de tio senaste gångerna blev jag besviken. Det smakar inte gott som förr.

Ändå inser jag att jag konstaterat detta förr, men ändå inte tycks fatta att det inte längre är gott.

Stället har changserat (hur stavas det?!).

Jag har samma skeva bild av James Grill i Staffanstorp.

Min lärkurva är flackare än jordens krökning.

Note to self: Sluta ta burgare på Stippes och James Grill.

4 kommentarer:

Line sa...

James hade en gång i tiden iaf goda stripps, mellanstorleken. Men nu vet jag inte längre, eftersom jag inte ätit där på minst tio år.

Kerstin sa...

Så där är det med mycket. Jag tror det handlar om att man har överdoserat av burgare, pommes och pizza. Vi har liksom mättat våran kvot - om det ska vara gott måste det vara någonting exceptionellt.

Jag minns då jag var liten. Ibland tog vi hem pizza på fredagen - alltså, det var så gott att jag nästan svimmade. Jag kunde leva på just den pizzan i kanske 1 vecka. Pratade om den, beskrev smaken, drömde om den. NU 100 pizzor senare är det mycket sällan jag lägger en pizza på minnet.

Tror du inte att det kan handla om något sånt för dig med? Äh, det är bara en flummig teori.

PS Tror det stavas: chanserat.

Anonym sa...

Visst är det tråkigt när ett ställe förändras sådär? Det finns en restaurang vid E4:an vid Enköping. Typ där. Den var jättebra förut, men när min pappa och jag stannade till där för ett par månader sen var maten verkligen inte alls bra. Ofräscht, flugor, smutsigt... jättetråkigt.

Konsultpappan (K-dude) sa...

Hm... så är det nog.
James Grill är inte längre spännande, eftersom jag vet att jag kan äta där när jag vill. Det är inte längre så att jag går och gottar mig en hel vecka i förväg, och sedan pratar om det en vecka efter.

Stippes faller nog under Johannaklausulen. De har chanserat.

Eller så är det rentav så att Stippes aldrig var bra, och att skillnaden är att jag numera passerar Stippes när jag är nykter...