"Försök bara att sitta på händerna & inte ta över; du som är "mötes-van" kommer snart att inse att förskole-lärare har många talanger, men det där med att hålla i ett möte är överkurs.
Det tog mig två möten innan jag satt & förde protokoll och skötte allt runt mötet - så nu är jag "fast"..."
Ovan ser du Ninnibeths kommentar på mitt förra inlägg.
Tyvärr läste jag det inte förrän nu när vi kommit hem igen.
För givetvis klarade jag inte av att sitta på händerna och inte ta över. Jag gjorde precis tvärtom. På måndag skall jag sitta med på ett möte där politiker är inbjudna, och parallellt med det har jag tagit på mig att leda ett slags föräldrarevolt för att driva igenom ett par punkter som behöver förändras.
Jag glömde sitta på händerna, och jag använde nog vartenda manöver i min processledarroll för att så effektivt som möjligt ta ledarskapet i gruppen.
Min kärlek sa nyss att hon satt och var alldeles spänd i kroppen av stolthet. Själv känner jag att det inte är ofta jag känner ett behov av att engagera mig i saker - men lillkillens vardagsmiljö är viktig.
Det var nog inte så mycket ett val, som ett nödvändigt agerande.
18 oktober 2006
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
He, he, jag visste det!!!
:)
Men jag kan ju inte annat än hålla med; ska man engagera sig i nå't så är det ju in ungarnas vardag.
Säger hon som sitter i matråd, centrala föräldrarådet, är klassrepresentant och dagisfröknarnas allt i allo vad gäller datorer, skrivare, digi kameror, rapporter & presentationer, se'n var det ju det där med protokollen med...
;)
Du & ja' 'Dude, tillsammans ska vi nog få ordning till kidsen! ;)
Skicka en kommentar