Dagislöpet

Nu sprang jag igen. Efter att ha flugit hela natten från Dar es Salaam.
Jag var så trött när jag parkerade bilen utanför lillkillens dagis.

Sen sprang jag ändå fram till grinden, och in på den stora gården där alla ungar var ute och lekte.

Lillkillen stod med ryggen mot mig. En mycket större kille - två år äldre - kastade en hink halvfull av sand på lillkillens rygg. Den träffade mitt på ryggen, och jag fick en ingivelse att straffa den äldre ungen genom att rusa fram de sista fem metrarna och sparka honom i huvudet eller åtminstone hälla en hink sand innanför hans overall. (Jag kan vara rätt överbeskyddande när det gäller min familj.)

Men så vänder sig lillkillen om. Han har en halvmeter lång pinne i handen, och ger den större killen ett ordentligt rapp i maghöjd och säger strängt "Albin INTE knuffas!"

Killen går buttert därifrån, och min son petar med pinnen på den nu tomma hinken och säger "MIN hink!"

Jag är stolt över grabben.


Sen ser han mig, och springer mot mig. Jag får nästan ett öga spetsat av hans pinne när jag lyfter upp honom i min famn. Han tittar på mig säkert två sekunder, rakt in i ögonen, och säger sen:

"Pappa inte tjänsteresa. Pappa stannar hemma nu."
Sen lägger han båda sina små armar runt min hals. Kramar mig och säger:
"Du är min favoritkille."

Det är skönt att vara hemma igen. Nu är det jul, gott folk.

Något att förstöra eller sno är vad som behövs!

Här hemma i Bunkeflostrand slår det mig att vi inte har någon destruktiv tradition.

Gävle har sin bock som de i all tysthet hoppas skall brinna, eftersom det då skrivs mer om Gävle. Ingen hade brytt sig om en bock som bara står där. Men en bock med ondskefulla och kreativa antagonister som bränner ner den år efter år - där har du kvällslöp och mediauppmärksamhet och 12% ökad omsättning i stadens turistnäring.

Jag var och jobbade med ett gäng i Linköping igår, och de visade stolt hur stadens julkrubba som vanligt hade fått lilla jesusbarnet stulet. De pekade ut hur man detta år hade haft ordentliga stålskruvar som fäst fast träbarnet. Men ack - lilla jesusbarnet norpades ändå av antikristliga illviljor.

Bunkeflostrand behöver något liknande. Något vi indignerat kan uttala oss om i medier.

Jag funderar på att låta mitt företag sponsra en 10 m hög dildo i tomtemössa som kan placeras på torget. Antingen kallar vi den för Bunkeflostrands Julesnopp eller Tomtens Morgongåva i Bunkeflostrand.

Det viktiga är att sedan provocera fram aggressionsfeminister eller fredshetsare som vill gott men använder fel metoder - och sedan låta dem gå och puttra någon vecka. Sen låter vi kommunpolitiker göra förmätliga uttalanden i medier om att "Vi var först oroliga att Julesnoppen skulle uppfattas provocerande, men eftersom den står här ståtlig och orörd känner vi att det finns ett stort folkligt stöd för den. Vi funderar på att göra den till en årlig tradition, en ståndaktig symbol för alla styvnackade skåningar i Bunkeflostrand".

Sen lär den brännas ner, eller smädas, eller dekoreras av RFSU i en gigantisk rebell-safe-sex:aktion. Jag ser Greenpeace i små gummibåtar på hjul som kör runt den och med hätska banderoller proklamerar att det nu måste bli ett slut på jakten på oskyldiga valar för att använda deras genitalier som statyer - ända tills de råkar i intern konflikt med ett gäng trädkramare som kedjat fast sig i Julesnoppen och vill skydda den från att fällas.

Samtidigt får vi skaka fram en hederlig byfåne som ger lite lokal krydda när TV4 intervjuar "vanligt folk" i Bunkeflostrand. Han skall vilja stå riktigt nära Julesnoppen när han intervjuas, och på varje fråga svarar han monotont med flackande blick: "hi hi .... tomten kommer... tomten kommer...."

Jag tycker vi kör på detta. Alla i fullmäktige som bifaller - skaka på era huvuden och sucka nu.

Pepparkakstjejen

Det sitter en liten pepparkaka i en bilbarnstol bredvid mig.

Min kärlek gick ut för att testa att hämta lillkillen på dagis samtidigt som lilltjejen skulle följa med.

Normalt är det ju mitt privilegium att få springa och hämta honom på dagis.

Men idag skulle det testas.

Sen blev det akut ändrade planer. Det ösregnar ute, och då kändes det inte lika spännande för min kärlek att släpa lilltjejen i bilbarnstolen i ösregn den distans jag brukar sprinta på strax under 15 sekunder (ja - jag har börjat klocka mig själv).

Så hon ställde bilbarnstolen bredvid mitt skrivbord här i arbetsrummet, och stack.

Nu sitter en liten flicka i en pepparkaksoutfit, med armarna sträckta rakt åt sidorna, i en liten bilbarnstol och tittar på mig med stora ögon.

Hon suger frenetiskt på en napp.

Undrar vad hon tänker.

borde sova

Klockan är över två på natten.
Jag vet att jag borde sova. Det har varit en lång och intensiv dag.
I morgon blir tuff.

Men jag är på kursgård.

Det är lite motsägelsefullt att ogilla kursgårdar och hotell och ägna sig åt ett yrke som kräver att man kör workshops och seminarier på varje sketen liten håla i världen, och sova sova sova på hotell efter hotell efter hotell.

Välkomna till oss. Vi är helt unika genom vår miljöpolicy/hälsoinriktning/spaavdelning/blomstergård/ajurfuckingveda/
kryddsalong/1700:talsmatsal/kuddmeny/treminutersgaranti/tiominutersgaranti/
shuttleservice/spökrum/heltnöjdgaranti/100%trivselgaranti/Rökfrihet/
Spritfrihet/Klättervägg/Meditationskammare/Fängelsehåla/designrum/
trådlöstmenlöstbredband/executivenågot....

Alla kursgårdar är som ett smörigt töcken av unicitet som gör dem mer klonade än (insert politiskt skämt som riktar sig mot båda blockens representanter).

Jag har varit på dem alla.
Jag blir genuint överraskad om någon nämner en kursgård i Sverige som jag inte varit på. Och ganska ofta utomlands också. De stora drakarna håller sig till de vanliga hotellkedjorna utomlands också.

Jag kan inte sova när jag inte är hemma.
Inte särskilt bra.

Det är inte så att jag gottar mig åt att klockan är 2.10 nu.

Och snart mer.

Jag vet att jag borde sova.
Men jag gillar inte att vara hemifrån.

Coolfaktorn med att resa i tjänsten gnuggades bort efter ett par år.

Shitfaktorn med att resa i tjänsten kom när lillkillen lärt sig vad "tjänsteresa" betyder.

"Inte tjänsteresa", säger han. Sen lägger han sina små små armar runt min hals och kramar hårt, klappar på min skäggstubb, tittar mig rakt i ögonen från tio centimeters avstånd och säger bestämt med tårar och oro i blicken: "Pappa INTE tjänsteresa". Han är ledsen och arg.

Hur fan förklarar man att pappa måste åka till Tanzania/Tyskland/England/Kanada/Umeå för att dra in pengar till företaget och få lön och kunna ge finansiell trygghet? Hur förklarar man det för den där lilla killen som inte ens kan förstå om man skall vara borta en natt eller sju?

Det gör ont i magen varje gång, och det är många gånger varje månad som jag måste sätta mig på huk och säga "Pappa kommer snart, jag måste bara på en kort tjänsteresa."

Jag vet att jag borde sova, men jag önskar bara att jag var hemma och halvslumrade i väntan på att bli väckt av honom 5.15-5.30, så jag måste lägga mig i fosterställning för att få plats i hans 1.40-säng så han kan sova en halvtimme längre intill mig, och sedan stappla nerför trappan till soffan och sätta på någon tecknad film på laptopen så han kan sitta på ömsom min rygg, ömsom mitt huvud och berätta för mig när han vill att jag skall hoppa förbi en obehaglig scen på datorn.

Jag håller på att gå under av trötthet hemma, men jag längtar efter det så det gör ont i magen.

Jag vet. Jag borde sova.
Nu är klockan 2.24.

Borde sova.

det där springandet

Det var samma visa idag.

Parkerar bilen vid dagis. Börjar gå mot grindarna. Jag lovar - jag försökte verkligen gå steg för steg i vanlig takt. Men sen börjar jag längta så det fysiskt knyter sig i magen, och sen bara måste jag springa de hundra meterna från grinden över gården till dagisets port. Jag hinner möta två andra föräldrar. Den ene hojtar glatt åt mig "ta't lugnt - hon är bara kvart över fyra". Jag springer förbi föräldern och undrar om de är sådana som bara springer över dagisgården om de är sena med upphämtningen.

Och jag ser hans rygg där de sitter runt ett bord. Någon buffar till lillkillen, pekar på honom och säger "Din pappa är här".

Han vänder sig om och ryter:
- "Jag SKA äta en frukt!"

Jag kontrar:
- "Vi skall handla på vägen hem. Vi kan handla frukt och äta när vi kommit hem. Ok?"

Jag ser hur han brottas med tanken en sekund. Sen återtar han initiativet:
- "Vi SKA handla blanblaner! Vi SKA handla averkados! Vi SKA handla melon! Tretton, femton FYRA blanblaner! Kanske äpple. Ja. Kanske äpple. Sen ska VI äta frukt pappa. Och bada. Massor av blubbor!"

Jag älskar honom så det gör ont i hjärtat. Det går inte att sluta springa till dagisporten.

Vassego MAS

Nio månader av barnmorskebesök, ett dygn av förlossning i high-tech miljö med massor av personal, eftervård, veckovisa besök på BVC sedan dess. Tungt utbildade experter överallt - at our beck and call.

Gratis.

Nästan.

Jag är inte otacksam, bara förvirrad.
Varför får man hem en faktura från MAS... på 80 spänn (åttio)... med rubriceringen "Vårdavgift 1 dag"?!

Hela graviditetförlossningefterkontroller-kitet måste ha kostat 60-70-80' av våra skattepengar.

Vad är det som gör att vi får en faktura på 80 spänn? Administrationen av den måste kosta ett par hundra, ju.

Märkligt.
Men den är betald nu.
Vassego MAS.

Springandet

Det var samma sak idag med.
Fattar det inte.

Jag gick upp med honom kvart över fem i morse. Han var sur och gnällig och irriterad hela morgonen, och när jag lämnade honom på dagis 7.38 så gallskrek han och var skitlack.

Sen parkerar jag bilen utanför dagis klockan 16.20. 40 minuter innan sista upphämtningsdeadlinen. Ingen brådska i världen.

Och jag springer.
Jag verkligen hundrametersrusar längs gården för att komma lite snabbare fram.

What's up with that???

Det är precis som om jag överrumplas av känslan att jag snart får hålla honom igen.

pappandet

De som inte har småbarn lyssnar oftast bara på det jobbiga.
Ja. Man är aldrig fri. Ja. Man oroar sig flera gånger om dagen och får ångestattack om det är dagisets nummer som syns i mobildisplayen - man hinner se sin son eller dotter med utslagna framtänder, eller en bruten arm, eller mängder av farligare saker - innan man hör dem säga att han/hon "bara" har feber och måste hämtas upp.
Ja. Fetglöm all sömn. Har du pärlor till praktbarn så kommer du bara att sluta ha sovmornar och bara gå upp någon enstaka gång per natt. Om du har praktbarn, alltså. Jag har läst om någon som känner någon som kanske har träffat någon som har praktbarn på det sättet.
Spontana weekends utomlands är körda, umgänget med vänner blir lidande, du har ständigt dåligt samvete för att du inte ens lyckats hänga med på en after work och stå där med barnkräk på kavajslaget och flika in hur ascoolt det är att komma ut på Paddys och dricka öl som förr i tiden, innan du vid 21 rusar hemåt för att orka ta morgonrycket när lillkillen vaknar 04.20.

De som inte har barn brukar ofta räkna upp alla negativa saker, och sedan vifta det framför ögonen på oss som har barn och säga att det är någon kemisk fuckupgrej som händer i våra hjärnor, slavar under våra biologiska drifter att skapa avkomma, att vi förtränger hur jobbigt det är genom hjärnans knipsluga självmanipulation.

Ja. Jag träffade på en sådan idag, en halvkollega som kräkte ur sig hur han VERKLIGEN inte känner någon lust att bli pappa när allt han hör är hur jobbigt det är.

Och jag stod lite handfallen. För det är så här. Så länge du bara smakat äpple så kan jag inte beskriva hur hallon smakar.

Alla har tvingats gå upp astidigt. Alla kan relatera till det, och fundera på hur det skulle kännas att alltid tvingas gå upp astidigt.

De som inte har barn kan nästan bara relatera till de jobbiga sidorna, för de har de upplevt någon gång. De flesta har bytt en bajsblöja på något syskonbarn eller yngre syskon, så det är lätt att relatera till hur äckligt det måste vara att tvingas göra det 4-5 gånger om dagen.

Jag klarade inte av att förklara det positiva för halvkollegan, för han talar inte det språket.

Han räknade upp massor av jobbiga saker, och jag kände bara "jag kan inte nå honom, han har inte det vokabuläret ännu".

Jag kan inte beskriva för honom hur det känns att springa från dagisparkeringen mot dagisgrindarna, för att jag vill att det skall gå lite fortare innan jag ser lillkillens min när han ser mig och pekar på mig med orden "Det är MIN pappa".

Jag kan inte förklara att lillkillen sover skitjobbigt nu, att han vaknar klockan 2 och skriker "Jag VILL INTE sova mer nu" och att jag måste förhandla med honom och slutligen sova på golvet bredvid hans säng, med honom i min famn, med bara ett täcke under mig och ett lakan över mig... och vakna öm i hela kroppen av att han drar upp mig klockan 5.30 för att han vill se fuckingjävlakukKattenFindusochPettsson på DVD.... och att jag nu, klockan 22.40, sitter och själv längtar som ett barn efter att han skall vakna så jag kan få sitta sömndrucken vid hans säng och förhandla och truga och böna att han skall sova lite längre.

Vi har precis fått vårt andra barn. Hon är snart fyra veckor. Det är inte för att vi är obegåvade och inte fattar hur jobbigt det har varit med lillkillen.

Det är för att det inte på något sätt går att finna ord för att ens börja beskriva hur starka känslor vi har för lillkillen, och hur intensivt vi kände att vi vill vidga vår familj och ge honom ett syskon vi älskar lika intensivt.

Så jag tittade på halvkollegan. Lät honom beklaga sig färdigt. Sen sa jag: "Nej, om man skulle ta en kopp kaffe till."

What about Brian?

Jag följer ett otal serier när jag sover på kursgård.
What about Brian är min senaste fix.
Tog med den till Tanzania för några veckor sedan. Fastnade stenhårt.
Nu är det som knark.

Ibland...

...måste man bara kolla lite.
Se om det fortfarande är helt stilla här.

Det är det.
Även om jag ibland saknar denna blogg.

Här är en öl jag drack i Kairo när jag var där och jobbade förra veckan.

Ciao

Ha det riktigt gott :-)

*check*

Jag har noterat att många andra bloggers med jämna mellanrum gör inlägg där de checkar av saker.

Det känns mysigt, så jag tänkte göra det jag med.

#1 Blogga om att jag också vill blogga om saker jag checkar av.

*check*

mer eller mindre kvinna?

"Jag är ny och blond och så har jag opererat bysten. Visst kan jag vara rädd för att bli klassad som bimbo, men jag är den jag är. Bara lite mer kvinna."
Schlagerdeltagaren Verona till Expressen

Mja, Verona. Jag förstår att du är osäker och har taskigt självförtroende och har köpt in dig på det skönhetsideal en mansdominerad maktstruktur prackat på kvinnor i många decennier.

Men även med det å sidan så vill jag nog påstå att du har fel.

Du är fortfarande den du är. Bara lite mindre kvinna.
Och lite mera plast.

liten liten semester

Vi har haft vår beskärda del av stress och oro kring lillkillen. Vi har gått på knäna ganska länge, och det har tärt ordentligt på reserverna.

Men nu, de senaste dagarna, har vi faktiskt haft det riktigt riktigt bra med honom. Han äter bra, sover hela nätterna och är bara lite snorig. Vi sörplar i oss av lugnet, och konstaterar att vi är mycket lyckligt lottade.

Det är som en liten liten semester.

I väntan på vår nästa semester. Jag tror vi har en inbokad spahelg med Linda och Diddy i början av april.

Skall bli mycket skönt.

blödiga människa!

Jag fattar inte varför jag alltid börjar böla när jag ser Extreme Home Makeover på TV#. När min kärlek är hemma och vi råkar se en stund tillsammans sitter jag med en klump i halsen och kämpar emot.

Men nu är hon på tjejmiddag, lillkillen har precis somnat, och jag har sett de sista tio minuterna av veckans avsnitt.

Och har bölat.

Som vanligt.

Jag fattar inte varför jag alltid gör så. Det är bara så himla vackert när en familj som haft det hopplöst svårt - sjukdom eller dödsfall eller tragedier en masse - plötsligt inser att de får ett massivt lucky break.

Den som tror att det materiella inte spelar någon roll har nog inte haft det påvert. Det materiella är inte det viktigaste, men visst fan spelar det roll om man inte har något.

Jag antar att det är därför jag bölar. För de familjer som får en Extreme Home Makeover är de som aldrig haft det fett, eller ens halvsmörigt.

Det hade inte varit samma sak om någon kört en Extreme Home Makeover på kändisar, eller Christer Gardell som förvaltar stjärnfonden Cevian och är god för några tiotals miljoner.

- Grattis, Pieter Wallenberg! Titta vad snyggt vi renoverat om din lya i Gamla Stan!

- Oj oj oj, Prinsessan Victoria. Nu är du allt nyfiken på att se hur vi byggt till Drottningholm Slott... say it with me: Busdriver! Mooooooove that bus!!!"

Det hade inte fått mig att böla.

CV

Det finns många sätt att presentera sig på. Jag hittade den här via en fellow blogger.

Rene

Det är så det skall göras. Tjejen har humor. :-)

otippad Malmöbild

Jag körde lillkillen till dagis idag. Utanför garageporten höll jag på att krocka med en skidåkare.

Just det - på Bergsgatan i centrala Malmö.

Lite charmigt, ändå.

Och ganska otippat. ;-)

Rösta på Paul

Paul har fått för sig att han skall låta läsarna bestämma hur han skall skriva sina matrecensioner.

Det vill inte jag. Jag tycker de är kanonbra precis som de är.
Kan ni inte gå dit och klicka för att han skall behålla recepten precis som de är?

Och kolla in hans recept på jordgubbspanacotta på 1% creme fraiche när du ändå är där.

Själv blev jag såld på curryn nu senast. Oj oj oj.

Här är hans blogg.

barn på julafton

Hemma nu.

Det var en seeeeg flight hem, men nu är jag äntligen hemma.

Om en timme skall jag hämta lillkillen på dagis, jag har längtat efter att få göra det varenda dag i Tanzania. Jag har visualiserat hur jag kommer till utedagiset och att han sitter i sin bruna overall, med en macka i handen, och skiner upp när han ser mig. Det är en vision som blivit så tydlig och fylld med längtan att jag de sista två dagarna nästan tappat andan när jag tänkt på hur mycket jag längtar efter den stunden.

Ok, det sunda förnuftet säger att många små barn börjar gråta när de återser en förälder efter en vecka - något om att de först då inser att föräldern varit borta. Förra gången jag kom hem ifrån en vecka i Ulburfurstan eller Laglakalien minns jag att han noterade mig och sedan fortsatte äta sin macka på ett ganska oberört sätt.

Men idag kommer han säkert att springa till mig, rent överlycklig över att pappa är hemma.

Ett par timmar senare kommer kärleken hem, och då är äntligen äntligen äntligen familjen hel igen.

Tills dess skall lillkillen och jag leka Expedition i tältet i vardagsrummet. Jag fyller hans IKEA-tält med coola expeditionsprylar, och sedan läser vi Totte eller Tutu därinne - i ljuset av en pannlampa.

Vi kanske har på oss våra expeditionshattar från Tilley.

Skönt att vara hemma. Jag känner mig som ett barn på julafton.

vilodagen

Lördagsworkshopen gick bra. Resan tillbaka hit till Dar tog tredubbla tiden pga köer.
Nu skall jag fila på två olika upphandlingar och kanske hinna se ett avsnitt 24 på datorn innan jag slocknar.

I morgon är det söndag. Kör igång workshop nr 2 kl. 9. Blir upphämtad i kundens feta Toyota Landcruiser av härlige chaffisen Jacobi kvart i nio.

Lite sovmorgon, på vilodagen.

Tur jag inte är religiös.

The road to Bagamoyo

Det är ofattbart tröttande att 1) harva runt i kvalmig hetta i Bagamoyo och 2) inte kunna använda Internet.

Spännande uppdrag, spännande kund.
Men the basics, kom igen!

Jag berättade just för killen i receptionen att jag gillar deras restaurangs chili prawns, men att jag inte kommer att återvänd hit med någon grupp eftersom de på sin hemsida anger att de har "high speed internet". Jag förklarade att i Sverige anser vi inte att en uppkoppling med 2,5 Kb (nej - inte Mb) som man lyckas få att funka en gång på två dygn klassas som "high speed internet".

Jag kan vara rätt krass ibland. Men det är skillnad på turistbehov och affärsresebehov. Som turist hade jag skitit fullständigt i om det fanns Internet över huvud taget - men som affärsresenär måste jag veta i förväg om jag kan arbeta effektivt under dagen och på kvällarna.

Då duger det inte att lova och inte hålla. Då måste det bara funka.

Jag skriver detta här i Bagamoyo, men jag inser att det inte kommer att bloggas förrän jag är tillbaka i Dar es Salaam.

---

...vilket jag är nu :-)

Tanzania igen

I morgon bitti, en fis efter tre, går jag upp och åker iväg för en serie taxi/tåg/flyg/flyg/taxi som skall få mig att landa på kursgården i Dar es Salaam.

Längtar redan hem. Till min fina lilla familj.

Till all denna kärlek som så många bara utgår ifrån att livet skall servera en på silverfat.

Det är ju inte så. Faktiskt.

Kärlek är ingen mänsklig rättighet, och jag är lyckligt lottad som har ett hav av kärlek att simma runt i.

Jag tänker jämt på det när jag är utomlands på uppdrag. Jämt!

Denna hemliga lilla klubb

"Välkommen till klubben", sa min svärfar Bengt när vi berättade att vi skulle bli föräldrar.

Om någon sa till mig att jag som småbarnsförälder skulle konstatera att jag utan att tveka skulle ge mitt liv om det innebar att lillkillen skulle vara trygg resten av sitt.... då hade jag sagt: Ja - det förstår jag.

Men jag hade inte förstått det.
Intellektuellt - ja.
Med hjärtat - nej.

Man tror man fattar. Men det gör man inte.

Det går inte att förmedla hur trött man kommer att vara, hur utmattande vardagen är, hur man går sönder inombords gång på gång över oroande känslor man inte visste man kunde känna.

Å andra sidan går det heller inte att förklara vidden av känslan när man kommer hem och lillkillen stapplande springer mot en där man står i hallen, hela hans ansikte skiner upp när han ser en, och han kluckar av skratt när han håller upp en apelsin mot en och säger upprymt "KAKA". Man står där med en stor klump av svällande lycka i halsen och fattar inte varför man plötsligt har tårar i ögonen.

Det går inte att beskriva hur jobbigt och tärande skrämmande det är att bli förälder.
Det går heller inte att beskriva hur ofattbart stark kärlek man känner.

Det är en hemlig liten klubb.

Glöm alla andra barn

Sötast och ljuvligast på denna märkvärdiga jord är lillkillen.
Från gårdagens promenad i parken, han fick syn på en hund och började springa efter den i sin otympliga Reimaoverall.
Men varm och go var han hela tiden :-)

böcker som blänger

Jag har lagt fem böcker om strategi på mitt skrivbord.
Innan dess hade jag dem på bokhyllan bakom mig.
Sedan hade jag dem ett tag i bokhyllan till höger om mig.

Nu ligger de i en trave framför mig.

Och blänger.

Onda, onda böcker. Fattar ni inte att jag inte hinner läsa er just nu?!?!

Personbästa för Försäkringskassan!!!

De lyckades behandla färdigt mitt ärende på bara åtta månader och sju dagar!!!!

Tänk om resten av samhället funkade lika smidigt som Försäkringskassan - WOW!

familjers olika ok att bära

Ibland undrar jag om vi inte gör det onödigt svårt för oss.

En kompis har en dotter sover tydligen hela nätter alltid - de fick väcka henne för att amma henne när hon var liten. En annan har en unge som nästan aldrig är sjuk. Någon har en unge som lärde sig gå vid 8 månader. En annan har en som simultantolkar svenska till armeniska på teckenspråk vid 6 månaders ålder.... GAAAAH!!!

Folk - och vi själva också - jämför alltid med andra barns bästa kvaliteter. Och blir frustrerade över varför ens egen unge inte klarar av samma saker.

Men det är ju bara båg.

Allas ungar har några fantastiska sidor, och några för jävliga sidor.

Och när man snöar in på något som är jobbigt, då glömmer man att tänka på att alla föräldrar har sina egna ok att bära.

Vi har haft massor av utmaningar med lillkillen. Komjölksallergi första året, ögoninfektion som spårade ur när han var några veckor, maginfluensor, förkylningar och infektioner som avlöst varandra under sedan julen. Och morgnarna... uppstigning klockan FEM, tidigare än så om han är sjuk... Vi har gått på knäna och knappt mäktat med.

Och samtidigt har vi avundats de som haft så mycket enklare med sina barn.

Men så är det ju inte.

Alla har sina egna ok att bära.

De som slipper det ena, har ofta något annat att stå ut med.

Det är det vi fattar gradvis, även om vi ibland glömmer det när vårt eget hela tiden är tre centimeter framför ögonen på oss.

Så därför tänkte jag skryta nu. Med det som vi tar för givet, men som egentligen är en ofattbar lyx.

Lillkillen äter allt, älskar grönsaker och frukt. Trycker lustfyllt i sig allt vi ställer fram. Vi behöver aldrig oroa oss för att han inte skall få i sig rätt mat - han frossar med ett leende i det som ställs framför honom. Gnaskar på morötter, trycker i sig nävar av linser, smaskar på fiskbitar. Allt.

Lillkillen somnar själv och direkt. När vi lägger honom kl. 19.55 brukar han börja sträcka sig mot sängen när vi närmar oss den. Han lägger huvudet mot kudden och sover innan vi hunnit lämna rummet. Inget nattande i timtal. Han må vakna tidigt, men han har aldrig haft problem att somna. Igår gick han 19.45 och hämtade sin snuttefilt, gick fram till kärleken och tog ett grepp om hennes pekfinger och drog henne fram till sin säng, pekade upp mot sängen och gnydde till. Hon lyfte upp honom i sängen, och då lade han sig ner, log nöjt med hela ansiktet och vinkade hejdå till henne.

Det är rätt skönt med det som verkligen funkar smidigt.

24

Dessutom kan jag ju sitta här på tåget och multitaska lite. E-posta, surfa, blogga, och plöja avsnitt av 24.

Soft.

Tågtågtåg

Jag brukar varva tåg och flyg.
Till Stockholm föredrar jag tåg - mer tid att diska av småsaker, och nu även med Internet inbyggt i förstaklassbiljetten.

Är man som jag en man av framförhållning så kan man boka Just Nu-biljetter. Då kostar en tur och retur i första klass en dryg tusenlapp. Rätt ok.

Men visst är det segt att gå upp strax efter fyra för att tillbringa 4,5 h upp och sedan 4,5 h ner för att ha ett tvåtimmarsmöte och en lunch.

Å andra sidan var det ett möte med en kollega som kan sina saker, så vi hann planera galet mycket saker - som jag nu renskriver.

Effektivt, trots lång restid. :-)

Långaste listjävelen i bloggersvärlden!

Det är tur att Ninnibeth är en av mina favoritbloggers. Annars hade jag ALDRIG pallat mig igenom den här listan.

Såååå - för första gången i blogghistorien - svarar jag på en bloggutmaning!

1. Vilken svordom använder du mest?
Take a pick - jag multitaskar verbalt när jag svär...

2. Äger du en iPod?
Faktiskt inte

3. Vilken tid är din väckarklocka inställd på?
Väckarklocka? Sött frågat. Småbarnsförälder, typ. Jag har lillkillen hemma. Varje morgon.

4. Hur många resväskor äger du?
En. Jag använder en resväska ca tre varv runt jorden, sen köper jag en ny.

5. Använder du flip-floppar?
Nej. De låter för mycket på mig.

6. Var köper du dina matvaror ifrån?
En sk. livsmedelsbutik. Coola ställen - de har skitmycket mat.

7. Skulle du hellre ta bilden än vara med på bilden?
Linslus. Min mammas fel.

8. Vilken var den senaste filmen du såg?
Babel. Men jag går inte på bio längre.

9. Du får ledigt idag. Umgås du helst med en hel barnfamilj eller med en vän?
Är det ok om jag sitter tyst och ensam?

10. Om du vann på lotto, vad är det första du skulle köpa?
Jag har funderat på att börja samla på salt, men jag antar att jag hellre skulle köpa en personlig mekaniker/barnskötare-assistent som kunde fixa min Spitfire och sedan passa lillkillen en dag så jag och kärleken kan dra ut på landet när våren kommer.

11. Har någon någonsin kallat dig lat?
Nej. Inte vad jag kan minnas, men ibland förtränger jag saker ganska hårt.

12. Tar du någonsin medicin för att hjälpa dig somna snabbare?
Nope.

13. Vilken CD ligger i din CDspelare just nu?
CD? Känns jäkligt 90:tal. Jag har 7000 låtar i datorn, men CD:skivor snurrar sällan i mitt liv.

14. Vilken är världens bästa artist just nu?
Han pantomimkillen i svarta tajts - Marcel nånting - lever han fortfarande?

15. Har någon berättat en hemlighet för dig den här veckan och i så fall vad?
Nej.

16. När var senast någon stötte på dig?
Tror det var -87 eller -88. Gymnasiet. Hon var kort och spelade trumpet i skolorkestern. Vi gick och såg Mitt Afrika och jag kände mig ganska obekväm.

17. Vad åt du till middag senast?
Potatis- och purjolöksoppa, med pannkakor efteråt :-)

18 Använder du huvtröjor?
Har en, men det står Tiger i stora bokstäver över bröstet och jag har fått för mig att det märket är passé - så jag använder den inte.

19. Kan du vissla?
Faktiskt riktigt bra på inandning också.

20. Vem var den senaste som ringde dig?
Någon som fått mitt namn från personliga coachen Max Samuels och vill träffas angående något slags utvecklingsgrej för ledare. Kan bli kul.

21. Vilken är din favoritåkattraktion på ett nöjesfält?
Berg- och dalbanan, tätt följd av de där stånden där man kan köpa munkar.

22. Tror du folk pratar bakom ryggen om dig?
Absolut.

23. Vilket riktnummer befinner du dig i?
040

24. Tittade du på tecknat när du var liten?
Det var en gång, alla serierna. Gillade rymdversionen bäst.

25. Hur stort är ditt närmaste köpcentrum?
Triangelns köpcentrum är nog inte så ruggigt stort, men det är mitt. Närmaste.

26. Hur många syskon har du?
två hel, fyra halv och tre plast

27. Är du blyg inför det motsatta könet?
Ofattbart blyg fram till 33, inte alls därefter.

28. Vilken film kan du alla replikerna till?
Det här blir pinsamt. "Gotcha - pang pang du är död!" Obskyr collegefilm från tidigt åttiotal med han som sedan blev bästa doktorn i "E.R." som vuxen.

29. Äger du några popband t-shirts?
Inte en enda.

30. När flög du senast?
Varje vecka, i jobbet. Ibland långt, ibland för långt.

31. Hur många stolar står kring ditt köksbord?
4, och två barnstolar.

32. Läser du för skojs skull?
Ja, men mest jobbgrejor. Borde nog läsa mer annat också. Hinner bara inte.

33. Pratar du några andra språk?
Jobbar mest på engelska, är helt ok på spanska och kan beställa välstekta biffar på franska.

34. Diskar du din egen disk?
Vi har en diskmaskin vi döpt till Hannes. Han är Gud.

35. Har du gråtit offentligt?
Nix.

36. Har du en stationär dator eller en laptop?
Båda delarna.

37. Försöker du alltid lära dig nya saker?
Tyvärr. Ibland uppfinner jag hjulet gång på gång.

38. Vill du just nu göra några tatueringar eller piercingar?
Jag ville ha en cool skruvkarbin (klättersäkring) på ena axeln, men jag sade nej. (Inre kamp, ibland vinner lattjolajbanjag - ibland vinner rationelljag)

39. Tycker du att killen borde bjuda på första dejten?
Absolut.

40. Kan du kasta macka?
Skitbra.

41. Har du någonsin varit på Jamaica?
Nej, men jag har köpt T-shirten och beställt DVD:n.

42. Vad har du med dig in på bion?
Två eller tre påsar godis som jag sedan äter innan reklamen är slut och efteråt ångrar jag mig och sitter skittörstig hela bion.

43. Vem var din favoritlärare och varför?
Svett-Berra. Fysiklärare på Katte.

44. Har du dejtat någon av en annan religion?
Jag dejtade en tjej som hade katt. Räknas det?

45. Vad har du för väder?
Malmö. Ok?

46. Har du en blogg?
Fyra stycken. En för ena företaget, en för det andra, denna och en för lillkillen.

47. Vilket var ditt favoritämne på gymnasiet?
Pest? Kolera? Jag började inte gilla studier förrän universitetet.

48. Gillar du att flyga?
Nej. Det tar tid och tar mig bort ifrån familjen.

49. Vilket personlighetsdrag är ett måste hos en partner?
Humor. Förståelse. Tålamod... ;)

50. När sov du senast på golvet?
Småbarnsförälder... nästan varje natt det senaste halvåret.

51. Vilken är din favoritdrink?
Carlos Primero och brandy från Armenien.

52. Gillar du din boende-situation?
Snart - vi flyttar in i huset den 23:e maj.

53. Vilken är din mammas hemstad?
Alnarp

54. Din pappas hemstad?
Rüdesheim

55. Hur många timmar måste du sova för att kunna fungera?
Ooooh... innan jag blev pappa skulle jag svarat 8-9 h, men nu är jag ofattbart tacksam om det blir 6 h med bara en handfull avbrott.

56. Är dina dagar fullbokade och stressiga?
Tyvärr båda delar...

57. Hamnade du ofta i trubbel för att prata under lektionerna?
Aldrig

58. Vilken är din favoritfrukt?
Stångkorv. Eller är det en grönsak?

59. Bryr du dig om antalet kalorier i det du köper?
Ja. Jag vill ha så många som möjligt.

60. Hur gammal blir du nästa födelsedag?
38

61. Är du petig när det kommer till stavning och grammatik?
Rabiat

62. Tror du på liv på andra planeter?
Absolut


63. Vem var den senaste personen som gjorde dig arg?
Försäkringskassan. Alla där.

64. Tror du att Gud är man eller kvinna?
Återigen vill jag köra på stångkorv här. Eller är det en grönsak?

65. Vad var det senaste du åt?
Något med räkor och curry och ris.

66. Kommer du bäst överens med personer av samma kön eller motsatta?
Båda.

67. Hur valde dina föräldrar ditt namn?
Ingen aning!

68. Gillar du senap?
I alla dess former.

69. Vad säger du till dig själv när allt känns svårt?
Fan.

70. Skulle du någonsin hoppa fallskärm?
Tror inte det.

71. Vilken karaktär från en film påminner mest om dig själv?
Hugh Grant i Love Actually, enligt min kärlek.

72. Har du någonsin köpt något från eBay, vad var det senaste i så fall?
Nope.

73. Tycker du om att krama folk?
Mycket!

74. Skulle du säga att du är trendig?
Japp. :-)

72. Äger du en digitalkamera?
Några stycken, men använder bara mobiltelefonens inbyggda.

73. Vilka kändisar har du blivit jämförd med?
Mats Wilander, Colin Farell och... suck... David Silver i Beverly Hills 90210

74. Stör det dig om någon säger att dom ska ringa men inte gör det?
Ja.

75. Vilka böcker, om några har fått dig att gråta?
Tisdagar med Morris

76. Tycker du att du är attraktiv?
Jag gillar min skäggstubb, och min smilgrop på hakan.

77. Vad är du allergisk mot?
Stångkorv. Eller är det en grönsak?

78. Får du dåligt samvete efter du ätit kött?
Nej nej nej.

79. Om du var född av motsatt kön, vad hade du hetat?
Bobby McFerrin. Eller är det en grönsak?

80. Vem av dina bloggisar vill du helst veta allt detta om?
Puh. Jag blev så trött av att skriva listan att jag inte vill veta något mer om någon...

Manligt vs Kvinnligt

En favoritreklamfilm om män och kvinnor....

Leve Ninnibeth!

Så här... när det är jobbigt vill man inte vara ensam i världen.
På sistone har det ju varit oerhört mycket, och min kärlek och jag har med jämna mellanrum suckat och sagt "det är mycket nu".

Då känns det extra skönt att höra att andra också tycker föräldraskap tar ut sin rätt med jämna mellanrum. Särskilt när det är proffs som Ninnibeth.

Ämnena är olika, men oron och bördan är densamma.

Skönt att få påminnelser om att det inte bara är vi som tycker det är jobbigt emellanåt. :-)

Mer knark åt folket!

Nu är jag och lillkillen färdiga med läkarbesöket.
Resultat: Massor av knark.

Lillkillen skall ha Kåvepenin (sänkan hade gått upp, så nu blev det penicillin).
Dessutom skall han fortsätta med Mollipect. (Hostmedicin för att ta bort rosslandet i hostandet).

Själv fick jag Rinexin, Kåvepenin, Mollipect och en uppmaning att gå runt med en bambupinne i ändan och hockeyhjälm på huvudet.

Så nu kommer allt att bli bra. När jag drar till Tanzania nästa vecka skall hela familjen vara frisk. Annars jävlar.

Återstår bara att se hur tusan vi pusslar ihop veckan. Jag har ett viktigt jobb på fredag, skall vara i Stockholm på onsdag, och möten på tisdag och torsdag.

Puh.
Det hade nog varit lättare om jag jobbade på fabrik, vid ett löpande band.
Då skulle jag fist åt min chef och sagt: "Grabben är krasslig, jag går hem. Har du problem med det så snacka med facket".

Nu blir det lite mer komplext. Svårt att fisa åt sig själv.

Casa Blanca

Den stora solglimten mitt i allas krassligheter är ju ändå husbygget som fortskrider. Beräknad inflyttning den 23:e maj.
Vi åkte förbi och tittade igår med. Och drömde oss dit.
Sen åkte vi hem till våra 75 utbombade kvadrat på Bergsgatan och konstaterade att det inte var någon mening med att städa just då.

På väg till mormor i fredags

Lillkillen satt i barnstolen till höger, jag plöjde oss igenom regnmassorna.
Sen hade vi en riktigt mysig helg, som antagligen hade blivit ännu mer avkopplande om vi inte går från förkylning till förkylning.

Jag fasar nästan för läkarbesöket. Som småbarnsförälder har jag upptäckt att läkare INTE har en enhetlig kompetens, och att deras livsviktiga råd ofta är motsatta och otydliga.

Vi har börjat bli lite luttrade med den där fina svenska vården som vi tydligen skall ha.

Yeah, right.

Sömnbutik?

Någon som vet var man kan köpa lite REM-sömn?
Jag ligger back.

Lillkillen är ju sjuk igen, så var tionde minut vaknade han och lät sig inte tröstas med annat än en upplyftning och en kram. Det är inte så mysigt som det låter när klockan är 04.30 och det har gjorts var tionde minut sedan 22.

Nu står jag i telefonkö till Citykliniken för att boka tid till honom under dagen. Vi har som vanligt gjort morgonens akutpusslande med vem som är vilka timmar på jobbet.

Fem

Jag hade gjort cirka fem inlägg under helgen, om Blogger hade funkat.
Nu tröttnade jag på att vänta på att inloggning eller uppladdning skulle funka.

Det är inte en förlåtande värld. Snart tröttnar jag på Blogger, och då finns det säkerligen många andra alternativ att gå till.

Internet är coolt på det sättet. Man kan välja bort saker ofattbart enkelt.

Men skärpning för fan!

1972: Ledande miljöforskare samlas och konstaterar "Det är en ordentlig miljökatastrof på gång!!!!"

2007: Ledande miljöforskare samlas och konstaterar "...och det är vi själva som är ansvariga!!!!"

Den sorterar vi in under kategorin "Stating the blindingly obvious".

Jag väntar med spänning på nästa dramatiska vändning i ärendet:

2032: Ledande miljöforskare samlas och konstaterar "...och vi bör göra något åt det!!!"

2057: Ledande miljöforskare samlas och konstaterar "...fast nu är det ändå försent!!!"

Ni med lösa cash - köp aktier i tillverkare av dykarutrustning och godisfabrikörer. Folk kommer att vada i smältvatten från iskalotterna, och jag vet att åtminstone jag kommer att vara nedrans ledsen och tröstäta lösgodis som fan.

Espresso

En espresso, sen ett jobbigt samtal till en klient, sen en taxi till kärlekens kontor för att hämta upp bilen, sen till dagis för att hämta lillkillen, sen till Helsingborg för att lämna honom hos mormor, sen hem för en kväll med restaurang och mys.

Every cloud has a silver lining. ;-)

Är det bara vi...

...som gått på knäna i januari?

Massor av jobb att göra eller förbereda för både mig och kärleken. Ständiga förkylningar, influensor och krassligheter för alla tre i familjen. Ständig oro över att de skall ringa från dagis och säga att lillkillen är sjuk igen, så vi måste pussla ihop ännu en dag med bitar här och där och kvällsarbete hit och dit för att få saker att funka.

Alla andra tycks hinna göra saker.

Är det bara vi som är lite spaka?

lillkillen krasslig igen

Feber igår kväll. Sov som en klubbad säl hela natten, förutom tre hostattacker.

Det känns som om han varit sjuk sedan innan jul, med enstaka dagar av faran över.

Jag och kärleken är rätt slitna vi med. Puh.

Märklig likhet...

Måste fråga min designkille varför mitt företags logga är så lik tyska hållplatsskyltar...

det jag inte visste

Har nyss fått en insikt efter att ha kastat på mig min manchesterkavaj.

Jag visste att hela den här barn-grejen skulle leda till att jag en dag stod framför spegeln och såg det som en positiv surprise när det visade sig vara torkat snor istället för kräk på min manchesterkavaj. Torkat snor går att skrapa bort, kräk sitter mer på djupet.

Det jag inte visste var att jag skulle känna mig så barnsligt glad över att stå framför spegeln och se att det fanns en fläck på ena axeln - kräk eller snor.

Jag tror jag längtat länge efter just detta.

dagbok och mönster

Jag har skrivit dagbok sedan jag var en tvärhand hög.

Som vuxen blev det svårare och svårare att skriva en sida eller två varje dag, så plötsligt fanns det luckor på några år här och några år där.

Det gick emot en grundläggande princip för mig - om ett liv är värt att leva är det värt att dokumentera. Om du under några år varje dag skriver "Inget att notera idag" i din dagbok kanske det är läge att förändra saker och skaka om i kakburken. Eller hur? ;-)

Sen upptäckte jag den perfekta lösningen för dagböcker i vuxen ålder: Femårsagendan.

Det är en dagbok över fem år, där varje datum har sin sida. Fem år av den 29:e januari finns på en sida. Jag är mitt i en sådan nu, så på sidan står den 29:e januari 2005, 2006 och 2007. Om ett par år fyller jag i - på samma sida - vad jag gör den dagen.

Det är lite magiskt att kunna skriva två-tre rader (mer får inte plats) om vad man gjort under dagen... och sen höja blicken och se på samma sida vad jag gjorde eller kände exakt samma dag förra året, och året dessförinnan.

Jag har börjat se mönster i mina år.
Den här tiden på året är jag exempelvis ganska stressad, och gnällig. Det kombinerar en högsäsong på jobbet med en mörk vinter, och julsemestrar som är fina men inte direkt avkopplande.

Jag ser också att de saker jag ibland oroar mig för har en tendens att lösa sig.

Det är bra att se mönster. Man blir medveten om sina filter och vanemönster på ett spännande sätt.

Byta röster...

Jag försökte faktiskt köpa en röst i det förra presidentvalet i USA. Erbjöd att byta bort min egen röst i vårt riksdagsval.

Det blev ett mindre ståhej, och när A-ekonomi hörde av sig för att kolla om jag kunde tänka mig att ställa upp på en intervju så satte jag stopp.

Vissa grejer vill jag inte klä skott för.

Jag hade väldigt gärna haft en röst att lägga på Hillary Clinton nästa år.
Det kan behövas en kvinna vid rodret för en världsmakt.

Nej, Mona. Sverige räknas inte.

Favorit i repris

Nu är det tydligen hon till höger som vill bli president.
Själv röstar jag på allt som inte är Bush.
Om jag nu hade kunnat rösta i det valet.

mer statistik om advokater

Fick just en jämförande statistik.

I USA finns det en advokat per 200 personer.

Det känns som om folk verkligen stämmer skiten ur varandra där.
Och inte alls här.

Trist. Jag hade ex. velat stämma skiten ur försäkringskassan :-)

Vem hade du velat stämma skiten ur?

tyska advokater

Nyss hemkommen från Berlin vill jag bjuda på intressant statistik om tyskar vs svenskar.

I Sverige finns det en advokat per 2400 invånare.
I Tyskland finns det en advokat per 650 invånare.

Det tycker åtminstone jag är lite coolt.

Fröken Smillas känsla för snö...

...är inget mot småbarnsföräldrars känsla för bajs.

Visste ni att småbarnsföräldrar har 79 olika ord för bajs?

Det är nog statistiskt bevisat, typ.

Det skrämmer mig.

Cabaret!

Har precis varit med deltagarna på musikalen Cabaret här i Berlin. Om det är någonstans man skall se den så borde det ju vara här, eftersom den utspelas här i Berlin. Right?

Wrong.

Det man INTE vill se är ett lustfyllt skådespel på tyska. Jag tror det är ett oxymoron, ett lustfyllt skådespel på tyska. Språket lämpar sig inte för annat än korta, hackande utskällningar. Tycker jag. Å andra sidan är språket skitbra för just sådant.

Jag gillar inte musikaler. Ej heller denna. Någonstans får det ses som ett lackmustest om man som kille VERKLIGEN inte gillar musikaler när man sett Cabaret. Jag menar - det är en musikal med massor av tjejer i underkläder. (Ok - en och annan kille också, men det är nog bara bra för många att testa kalibreringen i en trygg miljö).

I pausen kom den ende manlige underklädesdansaren fram till mig och ville att jag skulle dansa med honom. Jag hade precis skojat med deltagarna som satt vid mitt bord om att jag på något sätt tycks attrahera gaykillar, så det blev aningen muntert.

Så här gick den spända konversationen. Jag kan bara tala turisttyska - knappt det - och verkligen inte stava, så ni som kan får ursäkta:

- Nein. Ich kann nicht dansen. (Nej. Jag kan inte dansa.)
Han lutade sig fram mot mig och plutade med sina rödmålade läppar.
- Sicher? (Säker?)
Jag lutade mig bakåt i stolen.
- Ja. Ich bin sicher. (Ja. Jag är säker.)
Han satte upp ett av sina nätstrumpeförsedda ben på min stols armstöd, så hans skrev viftade med sin kusliga närhet blott 20 cm från mitt ansikte.
- Gantz sicher???? frågade han. (Helt säker????)
Jag viftade med min vänsterhand med vigselringen och svarade i vild panik:
- Ja. Meine fraulein würste mich nicht vergessen. (Ja. Min fröken korv mig inte glömma.)

Det jag hade VELAT säga där var "Ja. Min fru skulle aldrig förlåta mig." - för att på ett lagom lättsamt avsluta diskussionen. Men försök själv hitta rätt ord på ett språk du inte behärskar när en hårt sminkad man i nätstrumpor har en högklackad sko på ditt armstöd och juckar med sitt skrev på en stångkorvs avstånd från ditt ansikte.

- Ja. Min fröken korv mig inte glömma.

Han såg förvirrad ut, slutade jucka och gick vidare till någon annan som inte heller ville, men som inte kunde motstå grupptrycket vid bordet.

Själv hanterade jag grupptrycket, men inte språket.

Hellre så.

Mycket hellre så.

Berlin efter 48 h - fortfarande tummen ner, men intressant.

Freaky German Porno

Mitt rum är mörkmurrigt. Det är ett ord jag uppfunnit för att beskriva de där färgerna jag har lite svårt för.

Mörka varianter av rött tillhör dem.

I mitt rum här på Hotel Savoy har de inrett i mörkmurrig stil. Man får lite en känsla av att de vill förmedla "olde english mansion meets freaky german porno".

Jag kan inte respektera den mörkmurriga heltäckningsmattan med gråa (bruna? blåa?) medaljongmönster på.

Jag kan inte respektera jugendlamporna som känns mer hitler än jugend.

Jag kan inte respektera de tunga draperierna vid fönsterna som nästan tarvar att man skall ha på sig helkroppsdräkter i latex när man med ett obehagligt leende drar ihop dem så ingen kan se in.

Men framför allt kan jag inte respektera att min säng står kloss intill en vägg som täcks från golv till tak av en fet spegel - jag skrämde skiten ur mig själv två gånger när jag vaknade igår natt och trodde en orakad man låg bredvid mig. (Spegeln var dock användbar när jag plåtade mig själv i min filthatt i förra inlägget.)

Spegeln blev droppen över i:et. Berlin efter 24h får tummen ner. Återkommer efter ännu ett dygn med en ny bedömning.

Filthatten och jag

Jag äger en hatt sedan tidigare, en Tilley hatt som varit med mig i djupa regnskogar och på Matterhorns topp. Men det är en äventyrshatt, som inte är särskilt estetisk, så jag har den bara på semestrar. ;)

Idag blev det bara så skitkallt här i Berlin idag, jag vart helt enkelt tvungen att gå in i första bästa butik och köpa mig en hatt.

Det blev en filthatt, och någon av deltagarna här tyckte att jag ser ut som någon i bluesbrothers-filmen.

Är inte helt säker på att det är en komplimang.
Men jag gillar min Berlinhatt.

Toalettstol i Berlin

Jag hade högre förväntningar om hotellrummets badrum.

What's up med tyskar egentligen? Varför vill de ha toaletter med en liten hylla för avföringen? Vill de kunna resa sig efteråt, peka på sitt bajs och säga: "DAS hat ich gemacht!"

Ok. Tyska är inte min starka sida.
Funktionalitet är mer av min "forté". Hylla i toalettstolen är inte funktionellt.

Å andra sidan gillar jag det bättre än det jag upplever i många länder långt ifrån hemma - hålet i golvet på toaletten hos kunden i Dar es Salaam är ex. sämre.

Mycket sämre.

Nästa gång jag sitter i fosterställning där och inser mitt taskiga balanssinne skall jag minnas de fina toaletterna i Tyskland. Hylla eller ej.

Jag antar att det här var för mycket detaljer för er, vänner och bloggers. Och mamma.

Jag skall hålla mig till att skriva om ledarskap, va? Och om kärleken och lillkillen, och någon enstaka bild av saker som blir kul i blöja.

Kul i blöja - nr 11: Rioja

hur hur hur?!?

Hur tusan lyckades dessutom Linda och Niklas fixa så goda jordgubbar i januari?!?!

Midsommarmaten

Shit, vad gott det var med nypotatis i dill, och gräddfil med gräslök, och massor av sill.

Malmöakvaviten var hyfsat smakrik, men jag är nog mer en linjeakvavitkille.

Verkligen kul med midsommarfirande i januari - jag är redan sugen på kräftskivan i mars!

märklig intervju

Jag intervjuade just en föreläsare jag vill ta in i ett uppdrag.

Hon ägnade de fem första minuterna av telefonsamtalet åt att tydligt betona vad hon INTE var och vad hon INTE kunde.

HON - Javisst. Genderperspektivet. Jo... alltså jag är inte en sådan som står och talar om vad som går att läsa i lagboken om minimikrav och så. Jag är med andra ord inte en expert på själva regeldimensionen.
JAG - Men du kan föreläsa om policies för jämställdhet, hur man kan tänka när man skall börja arbeta med att ta fram policies?
HON - Nja - jag brukar inte se mig som en föreläsare i traditionell mening. Jag tror inte jag kommer till min rätt om du är ute efter någon som bara kör en powerpoint och berättar om policyarbete från A till Ö.
JAG - Så du arbetar med gruppövningar istället, eller?
HON - Det beror helt på grupperna. Jag tycker det är viktigt att de inte känner att de bara sitter i smågrupper och inte blir sedda i det stora hela.

Efter att ha gissat vad hon kan och vad hon gör kom jag på att det var för mycket meck för att chansa med henne. Hon verkade inte riktigt veta, eller vilja berätta, vad hon kunde leverera.

Alltså - jag förstår ödmjukhet och hela det köret. Jag är själv jävligt ödmjuk och kan antagligen slå vem som helst på fingrarna i en ödmjukhetstävling.

Men ändå.

Borde det inte vara en mer framgångsrik strategi att börja snacka om vad man ÄR och vad man KAN?

Berlin

Jag drar till Berlin på söndag för en fyradagarsworkshop.
Det känns skönt att inte vara för långt borta, om något skulle hända.

Det skall bli en kul workshop, med fokus på team- och förändringsledarskap.

Och sauerkraut.
Massor av sauerkraut.

Midsommarafton

För att mota bort stormbyar och bisarrt vinterväder bestämde vi oss för att fira midsommarafton förra lördagen. Det blev inställt pga sjukdom.

I morgon kör vi ett nytt försök, midsommarfest med Linda och Niklas.

Sill och potatis. Malmöakvavit på kylning i frysen. Ägg. Gräslök.

Jordgubbar till efterrätt - om det går att fixa.

Jag måste hitta ett bra recept på sangria nu, och stryka min vita sommarskjorta i linne.


Ååååå... det är så kul med midsommar!!!

Saker som blir kul i blöja

Ducken var självklar.
Däremot var jag inte beredd på hur kul det skulle bli med den djupt råmande gummikossan jag använde som toastmaster på Linda och Niklas bröllopsfest. Klädnyporna fick tjänstgöra som lite råa piercings, men jag är inte säker på att lillkillen fattade komiken.

Han gillade blöjbiten dock.

mycket bättre

Puh.
Han sov bra inatt.
Kakig i ögonen när han vaknade, men sedan verkade han helt ok.

Puuuuh.... :-)

hoppas lillkillen blir bra i natt

Hoppas lillkillen är bra i morgon.
Han har varit krasslig så länge nu, och jag önskar bara att få vakna i morgon utan att han gråter förtvivlat för att han inte kan öppna sina ögon. Det där gojset jag och kärleken torkar bort hela dagarna hinner torka på nätterna, så när det är morgon kan han inte se. Det skär i hjärtat när han skriker förtvivlat samtidigt som man desperat försöker badda med saltlösning för att lösa upp de igenkakade ögonlocken.

Det har varit så sedan i söndags. Jag flyttar ut en madrass till vardagsrummet - bredvid hans säng - vid 23:tiden, eller ettiden eller tvåtiden, och sedan ligger jag där på golvet och försöker sova, försöker lyssna på hans rosslande, hans hostande, hans lilla lilla kropp som har ännu en förkylning att skaka bort. Jag ligger på golvet intill, och ibland ger jag honom vatten när han vaknar, ibland bara klappar jag honom och talar lugnande till honom. Det skär i hjärtat när jag vid tretiden måste ge honom en dos nezeril för att han skall kunna andas genom näsan. Han gallskriker och förstår inte varför jag gör det. Men om jag inte gör det så andas han genom munnen framåt småtimmarna, och då får han hostattacker av att ha andats genom munnen.

En stor del av det här med att vara förälder handlar om att göra obehagliga saker på kort sikt, bara för att det är bra på lång sikt.

Ibland är det ganska jobbigt.

kolla in

Kolla förresten in Mias blogg. Hon är baserad i Tyskland och reser precis som jag lite för mycket. (Min egen lilla tolkning, bara för att jag inte gillar resande ;)

byråkrati

Mia från Miasworld kommenterade till förrförra inlägget: "Om man ska omvandla min fina universitetstitel till något enklare så är jag utbildad byråkrat. Trimmad för den statliga förvaltningen."

Det tycker jag är coolt, och jag håller med henne om att till och med jobbannonser för Försäkringskassan känns gråa.

Själv gillar jag statlig förvaltning. Jag har bara ofta andra sätt att vilja organisera den än vad som är brukligt.

Jag blir lite ledsen när nerdragningar görs i de avdelningar där folk verkar må bra, eftersom det "nog är ett tecken på att det går att skära bort lite personal".

Det är faktiskt så att jag gillar om Försäkringskassan inte kan undvara en enda person till, och att alla går på knäna, och att alla är nära sammanbrott, och att det kommer ett statligt dekret att skära bort ytterliggare 1400 personer.

Då kanske man tvingas tänka på nya arbetssätt, snarare än vem som kan ta över de friställdas uppgifter.

Ni vet den där gamla: "Låna tio tusen och det är ditt problem. Låna tio miljoner och det är bankens problem"?

Det är faktiskt på samma sätt med nedskärningar - rent organisatoriskt. Skär ner personalstyrkan med fem procent och det är medarbetarnas problem. Skär ner personalstyrkan med femtio procent och det är chefernas problem.

Hoppas ni antecknar.

Marcus Birros bror?!

Jag vet att jag inte hänger med i saker...
...men visste ni att Marcus Birro har en bror?

Jag hade ingen aning, men tydligen är det ibland känsligt.

Jag borde läsa mer artiklar om current affairs, så jag hänger med.

puh... lugn och fin

Förlåt om någons nästkusin jobbar på försäkringskassan.
Jag hatar institutionens inkompetens, inte individernas oförmåga att få något gjort.

Jag är lugn nu.
Ser på en sover herre som gör ett slags äggstanning på BBC food.

Det känns bättre nu.

försäkringskassan

De säger på nyheterna att det kommer att bli längre behandlingstider på försäkringskassan när de skall dra ner på 1400 tjänster.

ARE-YOU-FUCKING-KIDDING-ME?!?!?!?!?!

Det finns en ren lyteskomik i att ha sju ärenden som väntar på utbetalning eftersom man sedan den 6:e maj 2006 inte riktigt klarat av att komma fram till ett beslut om min SjukpenningGrundandeInkomst.... och sedan förklara att väntetiderna nog kommer att bli längre.

Jag plockade bort lite ludd från min navel nu.
Jag håller den i handen nu, mellan tummen och pekfingret.
Det är en vacker bit ludd.
Den har högre IQ än den sammanslagna intelligenskvoten för alla - låt mig upprepa så ni förstår - ALLA anställda på Försäkringskassan.

1400 färre handläggare på försäkringskassan ser jag inte som ett hån.
Jag ser det som en lättnad.

BBC Food vs Civilisation

Jag minns när jag var lite (ok, något drygt decennium) yngre. Jag spelade ett datorspel som gick ut på att bygga en värld och ha ihjäl alla andra folkslag som befann sig där. Spelet hette Civilisation, och det är väl en fan så konstig signal att skicka till våra yngre - att civilisation handlar om att ensam triumfera och behärska världen.

Hursomhelst, jag minns att jag på kvällen kunde tänka "bara ett drag till", och sedan hade plötsligt fyra timmar gått.

Precis så är det med BBC Food. "Bara ett program till" - och *poff* så har fyra timmar gått. Ett program är ju så kort, och ibland visar sig programmet bara vara en tiominutersgrej, och då kan man lika gärna se ett till, eller också visar sig programmet EFTER det program man bara skulle se vara ett grillspecialprogram eller en konceptgrej om hummer.

Både BBC Food och datorspel borde säljas av skumma snubbar i gathörn. Det hade varit ärligare.

BBC Food

Vi har drygt 130 kanaler på kabel-TV:n. Leverantören vill att vi skall testa allt, för att sedan börja ta betalt.

Själv skiter jag i alla filmkanaler och sportkanaler - jag är inte ens taggad av Al Jazeera, eller vad nu kanalen heter.

Den enda nya kanal jag gillar är BBC Food.
Jag ÄLSKAR matlagningsprogram.

BBC Food är som knark.

Lillkillen blir bara geggigare i ögonen, och snorigare. Nu tror jag vi kan glömma dagis imorgon.

lillkillen förkyld

gult gojs i ögonen, snorig och gnällig...

vi turas om att punktmarkera honom 15 minuter var, så vi inte blir galna av det hela

det gör vi några gånger i veckan även när han är frisk, för när han är frisk är han ibland ganska krävande. vi brukar se tiden 17-20 som ett maraton där vi måste härda ut och ignorera värkande leder och mjölksyra för att nå fram till mål.

vi har märkt att de som inte har krävande barn ofta har fina teorier som skall hjälpa de som har krävande barn. det är sött och omtänksamt, men inte särkilt kul. ofta är det baserat på en liten detalj de tror sig kunna fixa. vi måste leva med helheten.

ex

givetvis blir han glad mellan 17-20 om han får sova ordentligt vid 16. men det är VI som måste hantera hur han då vaknar två på natten och är pissförbannad och utvilad.

små barn blir ordentligt förkylda ganska ofta. 7-8 gånger per år under småbarnsåren skall tydligen vara normalt, och tydligen är det jättebra för barnen eftersom detta får deras immunförsvar att bli starkt. de har tydligen igen detta tusen gånger om när de är vuxna.

kul som fan för dem, då ;-)

nu har han gallskrikit i en kvart till, och det är min tur att passa honom nästa gallskrikande kvart.

hoppas han blir bättre inatt, så vi slipper panikimprovisera för att ha honom hemma från dagis imorgon.

Självmordsbombare och Bush?

När jag var liten lekte jag med ett fort, satte upp tumshöga cowboyfigurer längs balustrader och hustak. Motståndarna var indianer, jag hade sett tillräckligt många westernfilmer för att fatta att cowboys var good guys och indianer var bad guys.

Ibland slängde jag in min barbiestora machodocka "Big Jim" som var klädd i camokläder och kunde veva med armen om man tryckte in en knapp som utgjorde halva hans ryggtavla. Det blev inte rättvist när Big Jim var med, han var sju gånger så hög som indianerna och brukade kunna veva bort fem-sex åt gången med sin mäktiga arm.

Ibland körde jag gisslandraman i syrrornas dockhus.

När vi småkillar lekte var man cowboy eller indian. Indian var alltid sämst, för man fick inte ha pistoler med knallpulverband. Och de var ju badguys, som sagt.

Hursomhelst. Min kärlek och jag har ibland funderat på var lillkillen kommer att leka för lekar med kompisarna om några år. Vilka är de moderna protagonisterna och antagonisterna? Vilka är polariteterna som barnen behöver utforska i sin uppfattning av världen?

Och kommer bilden av vilka som är goda och onda att vara lika bisarr som när jag var liten?

- Axel! Du får vara självmordsbombare denna gången.
- Men fan, jag var det förra gången. Nu vill jag vara Bush, eller åtminstone Condolezza Rice.
- Nej. Theo är Rumsfeld och sen är jag stealthpilot. Du får spänna på dig bombbältet och ställa dig där borta i hörnet. Sen när Theo ropar åt mig att använda en smartbomb och skjuta dig i bitar på säkert avstånd så måste du ropa "Allah är stor" och låtsas att du sprängs. Ada får vara gisslan som kanske klarar sig. Var är min F117-pilothjälm?

Det slår mig plötsligt - även denna gången verkar det som om amerikanerna är good guys. Ännu en generation kommer att växa upp och alfahannarna kommer att tvinga sina betahannar att vara Talibaner i leken "Osama äter bly".

Jänkarna har verkligen de vassaste PR-tjommarna.

inställt

Det blev ingen midsommarfest. Uppskjutet till nästa fredag. Inställt pga sjukdom. Inget dramatiskt, bara för säkerhets skull.

Istället rörde jag ihop hamburgersmet och stekte fyra stora jeevlar till burgare som jag och kärleken lade på bröd, med ost och ägg och the whole shebang.

Får spara linneskjortan till på fredag.

Midsommarfest

Jag minns inte längre om det var jag eller min kärlek som spikade det, antar att det började med att jag var sugen på den där burken matjessill som står i kylskåpet och blänger på mig.

"Kanske lite nypotatis till?" tänkte jag. "...och den där flaskan Malmöakvavit jag väntat på tillfälle att öppna."

"Och ägg, hmmmm...."

Vi bestämde oss för att bjuda in Linda och Niklas och köra en Mycket Liten Midsommarfest i morgon - denna mörka lördagskväll.

När man behöver en midsommar är det bara fånigt att vänta på ett visst datum.

Jag skall ha min vita linneskjorta från N.Y.A, och ett par knälånga piratshorts från North Face. Kanske min ljusa Gant-keps, eller min Tilleyhatt. Hoppas kärleken tar fram en fladdrig liten sommarklänning. Hon klär så bra i sådant.

hus och läsk

Jag blev kontaktad om två saker igår och i förrgår, på konferensen.

Dels skall jag göra en litenlitenliten kortis om några veckor, i Laholm, för ett ruskigt stort läskföretag.

Dels skall jag göra en lite längre insats för ett större byggbolag framåt sommaren.

Kul konferens :-)

Sen fick jag en uppdragspassning från mitt ex, och passade vidare den pronto. Tror jag har hittat helt rätt konsult att tipsa om...


*samtal*

...som just ringde och hade annan bokning.

Fan.

diskriminering

När vi flyttar in i vårt nya hus i maj vill jag ha en platt-TV. Frågan är om jag vågar göra mig av med vår gamla tjock-TV (fet-TV? kraftig-TV? fyllig-TV?), eller om jag då kommer att bli anmäld för att ha diskriminerat en utsatt elektronikgrupp som egentligen inte kan rå för sin vikt.

Man vill ju vara på säkra sidan, det finns ju så jäkla många aktivistgrupper nuförtiden.

Kompass

Som vanligt på kursgård tar jag upp den lilla kompass jag släpar runt jorden gång på gång, lägger den på nattduksbordet och tittar lite längtansfullt åt det håll som råkar vara hemåt.

Inatt skall jag sova med fötterna hemåt.

I min tillvaro är det ganska få saker jag betraktar som viktiga.

Vilken riktning som är hemåt känns alltid viktigt.

För att vara en globetrottande konsult är jag jordens sucker for home.

grupptryck

Är på årlig konferens på kursgård i Klippan.
Det plundrades en julgran, och dansades kring julgranen.

Jag tycker det är skitfånigt när femtio vuxna som inte kan texten försöker sjunga med och dansa utan att kunna stegen.

Å andra sidan är det bara en sak som är fånigare, och det är att vara den ende som står utanför och tjurigt hävda att han inte gillar ringdans runt granen.

Så jag dansade.

Fan ta grupptryck.

byrån

Skall på möte nu klockan tio med kul folk från den där kommunikationsbyrån jag ibland blir anlitad av.

Vissa möten drar jag mig för, andra längtar jag till. I detta fall längtar jag till det - de är kreativa och goa tjommar, och har nyligen skaffat en moccamaster. Bättre förutsättningar än så blir det sällan.

Jag vet inte hur ni har det, men själv bedömer jag företags kontor och möteslokaler lika krasst som första intryck av människorna. Ett slappt och fiskliknande handslag ger minus. En kaffekokare från -84 som harklande producerar oljigt kaffe är minus.

Kreativitet och glimt i ögat är stort plus. Moccamaster - då sänker jag fan mitt arvode i ren glädje.

helgens bästa

Ok... vi hade lillkillen hos mormor i fredags, och åt oxbringa på Brogatan tillsammans med Linda och Niklas (tack för installationen av dekodern - nu har vi 137 kanaler!).

Sen hade vi myskväll hemma igår, efter ett besök hos farmor och farfar i Staffanstorp.

Men bäst av allt är just nu.
Lillkillen sover. Vi sitter med rött vin och myser i soffan. Det är ofattbart mysigt!

Stärkande ord inför 2007

Our greatest fear is not that we are inadequate,
but that we are powerful beyond measure.

It is our light, not our darkness, that frightens us.
We ask ourselves, Who am I to be brilliant,
gorgeous, handsome, talented and fabulous?

Your playing small does not serve the world.
There is nothing enlightened about shrinking
so that other people won't feel insecure around you.

And, as we let our own light shine, we consciously give
other people permission to do the same.
As we are liberated from our fear,
our presence automatically liberates others.

Marianne Williamson

global bloggifikation

Det är lika kul varje gång jag bryter nya gränser.

Förutom mina goa vänners och bloggers i USA, Finland, Tyskland, Holland och Norge - stammisar som återkommer nästan varje dag - har jag idag nöjet att hälsa tre nya länder in i skaran.

Welcome to my humble abode, dear chums from Switzerland, Japan and Russia.

Hur i allsin dar har ni hittat hit?!

oro

Varför oroar jag mig alltid över svåra samtal?
Det brukar bara vara ett av tio som verklgen är jobbigt.

Det här var rätt behagligt.

Duck and Cover

Jag skall ringa ett jobbigt samtal, så jag flyr ifrån verkligheten. Hit.

Har jag berättat om när min kärlek och jag diskuterade Big Brother?

Vi kom fram till att den ultimata realityshowen vore att stänga in 10 människor i en liten enrumslägenhet - inredd som en vanlig etta för en person - och sedan säga "den som kommer ut sist får en miljon".

Sen skulle alla få en kost som bara var baserad på räkor.

All mat skulle vara räkor. Grillade, kokta, råa, stekta, marinerade. Räkor på spett med potatisräkmousse.
Vattnet skulle ha en vag bismak av räkor.
Allt allt ALLT ät- och drickbart skulle smaka räkor.

För att undvika bristsjukdomar skulle alla få dagliga multivitamintabletter (med räksmak) så produktionsbolaget inte blev stämt.

Hur länge skulle du ha stått ut?

Fan - får nog diska av det där telefonsamtalet nu...

När slutar vi bli riktigt jäkla påverkade av andra?

Märkligt vilken kraft det ligger i de ord - positiva som negativa - vi hör av våra lärare. Åtminstone när vi är små.

Jag brukar ibland köra kanelbulleuppdrag (mao betalningen är att få en kanelbulle till fikat) för gymnasieskolor och studenter vid mindre universitet bara för att jag vet att en timme med dem kan skapa fan så mycket mer förändring än en tiodagarsintensivgoddamnsuperduperworkshop för trettio mellanchefer som har det tillräckligt ok för att inte vilja förändra något.

Betalningen är av ett annat slag. Att ex. se tjugo studenter i 20-årsåldern från IPKO-institute i Prishtina lämna rummet med verktyg att släppa loss och fokusera sina massiva drivkrafter - det är hårdvaluta för själen.

Jag minns min galne kemilärare från högstadiet, han som råkade tutta fyr på sin slips när bensinångor rann ner längs bordet där hans slips nuddade och brann. Tio år senare var jag vikarie på samma skola och då berättade han att han alltid körde slipsbranden som ett sätt att illustrera att bensinångor är tyngre än luft.

Jag minns hur min idrottslärarinna på bruten svengelska satte grundläggande disciplin i mitt huvud, och lärde mig att fysisk hälsa är en plikt och något som är viktigare än livet själv (!).

Alla människor minns de lärare som påverkade oss när vi var yngre. De som vi svor att bevisa något för, antingen att vi verkligen hade den talang de trodde, eller att vi hade den talang de betvivlade.

När fan slutar vi som människor att låta andra människor slå rätt in i våra ryggrader och påverka oss så vi tappa andan? Är det när vi tar studenten? När vi får första jobbet? När vi grottat in oss i en krets av vänner och kollegor och inte riktigt "orkar" lära känna fler?

Kommentera gärna...

Men av någon anledning gillar jag inte när folk spammar i kommentarfunktionerna:

Anonymous said...
Just thought I'd say Hey!!!! We you the one who was asking me where I was working on the internet? Take it easy, I'm enjoying this California weather!!!! I just moved here from the east sooooo :)
I made an extra $2000 a Month Using this site!!

K-dude said...
Thank you mr Anonymous. I am so glad you got in touch and told me about this interesting opportunity.
I would love to make an extra 2000 a month. Please come here and deliver the cash to me in person. I could tuck the bills together into a hard roll and shove it up your hiney.
Wouldn't that bring a smile to both our lips?

vaffan?

2007.

2007?!

*poooof*

Vad hände med 2006, och varför ser jag så sliten ut på alla foton från julen?