Har precis varit med deltagarna på musikalen Cabaret här i Berlin. Om det är någonstans man skall se den så borde det ju vara här, eftersom den utspelas här i Berlin. Right?
Wrong.
Det man INTE vill se är ett lustfyllt skådespel på tyska. Jag tror det är ett oxymoron, ett lustfyllt skådespel på tyska. Språket lämpar sig inte för annat än korta, hackande utskällningar. Tycker jag. Å andra sidan är språket skitbra för just sådant.
Jag gillar inte musikaler. Ej heller denna. Någonstans får det ses som ett lackmustest om man som kille VERKLIGEN inte gillar musikaler när man sett Cabaret. Jag menar - det är en musikal med massor av tjejer i underkläder. (Ok - en och annan kille också, men det är nog bara bra för många att testa kalibreringen i en trygg miljö).
I pausen kom den ende manlige underklädesdansaren fram till mig och ville att jag skulle dansa med honom. Jag hade precis skojat med deltagarna som satt vid mitt bord om att jag på något sätt tycks attrahera gaykillar, så det blev aningen muntert.
Så här gick den spända konversationen. Jag kan bara tala turisttyska - knappt det - och verkligen inte stava, så ni som kan får ursäkta:
- Nein. Ich kann nicht dansen. (Nej. Jag kan inte dansa.)
Han lutade sig fram mot mig och plutade med sina rödmålade läppar.
- Sicher? (Säker?)
Jag lutade mig bakåt i stolen.
- Ja. Ich bin sicher. (Ja. Jag är säker.)
Han satte upp ett av sina nätstrumpeförsedda ben på min stols armstöd, så hans skrev viftade med sin kusliga närhet blott 20 cm från mitt ansikte.
- Gantz sicher???? frågade han. (Helt säker????)
Jag viftade med min vänsterhand med vigselringen och svarade i vild panik:
- Ja. Meine fraulein würste mich nicht vergessen. (Ja. Min fröken korv mig inte glömma.)
Det jag hade VELAT säga där var "Ja. Min fru skulle aldrig förlåta mig." - för att på ett lagom lättsamt avsluta diskussionen. Men försök själv hitta rätt ord på ett språk du inte behärskar när en hårt sminkad man i nätstrumpor har en högklackad sko på ditt armstöd och juckar med sitt skrev på en stångkorvs avstånd från ditt ansikte.
- Ja. Min fröken korv mig inte glömma.
Han såg förvirrad ut, slutade jucka och gick vidare till någon annan som inte heller ville, men som inte kunde motstå grupptrycket vid bordet.
Själv hanterade jag grupptrycket, men inte språket.
Hellre så.
Mycket hellre så.
Berlin efter 48 h - fortfarande tummen ner, men intressant.
23 januari 2007
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
Ahahaha! Min fröken korv mig inte glömma. Det är svårt med tyskan. Själv sa jag "warum laufst du" (varför springer du) till en tysk som skrattade. Sen skrattade han ännu mer. Men det var inte alls lika kul som din korv. Haha!
Är det det som kallas att hålla stången?
;)
hahaha....hoppas din fröken korv skrattade lika mycket som jag!! Tyskland är inte det roligaste landet att vara i....fast din upplevelse var iof sig väldigt rolig....att läsa om! ;)
Hu. Skönt att vara hemma hos kärleken igen. Inga män som raggar på mig längre.
;-)
Haha, din analys av Tyskland efter 48 h stämmer ganska bra ihop med min efter snart 48 månader - intressant, men inte direkt toppen.
Kolla in Xavier Nadoo eller Juli - det finns några människor som faktiskt klarar av att sjunga på tyska :)
Skicka en kommentar