Förlåt om någons nästkusin jobbar på försäkringskassan.
Jag hatar institutionens inkompetens, inte individernas oförmåga att få något gjort.
Jag är lugn nu.
Ser på en sover herre som gör ett slags äggstanning på BBC food.
Det känns bättre nu.
16 januari 2007
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Jag brukar inte höra min mamma arg. Hon är för det mesta lugn och förstående. Så opererade hon foten. Och var tvungen att vara sjukskriven ett tag.
En dag ringde jag henne. Och plötsligt var hon arg. Arg så det riktigt rykte om luren.
Gissa vem hon pratat med?
Gissa vem som sagt åt henne att hon tyvärr inte kunde börja jobba tidigare om hon ville för de hade inte hunnit handlägga hennes ärende?
Gissa vem som skulle behöva vara hemma två veckor till - och på vems bekostnad?
Ibland känns Sverige som en trång, ful polyesterskjorta.
Om man ska omvandla min fina universitetstitel till något enklare så är jag utbildad byråkrat. Trimmad för den statliga förvaltningen. Som tur är hamnade jag inte där, utan någon helt annanstans. Men - redan när jag var klar och sökte jobb (och faktiskt sökte jobb inom den statliga förvaltningen) lovade jag mig själv att ALDRIG, ALDRIG jobba på Försäkringskassan. Redan jobbannonserna ser tråkiga ut när de beskriver jobbet (ledord: här får du ett montont arbete där du vänder papper hela dagen), och de betalar ingenting. Ingångslön på sisådär 17,000 om du har tur - efter 4 års universitetstudier. Konstigt att personalen inte är mer motiverade...?
Skicka en kommentar