hoppas lillkillen blir bra i natt

Hoppas lillkillen är bra i morgon.
Han har varit krasslig så länge nu, och jag önskar bara att få vakna i morgon utan att han gråter förtvivlat för att han inte kan öppna sina ögon. Det där gojset jag och kärleken torkar bort hela dagarna hinner torka på nätterna, så när det är morgon kan han inte se. Det skär i hjärtat när han skriker förtvivlat samtidigt som man desperat försöker badda med saltlösning för att lösa upp de igenkakade ögonlocken.

Det har varit så sedan i söndags. Jag flyttar ut en madrass till vardagsrummet - bredvid hans säng - vid 23:tiden, eller ettiden eller tvåtiden, och sedan ligger jag där på golvet och försöker sova, försöker lyssna på hans rosslande, hans hostande, hans lilla lilla kropp som har ännu en förkylning att skaka bort. Jag ligger på golvet intill, och ibland ger jag honom vatten när han vaknar, ibland bara klappar jag honom och talar lugnande till honom. Det skär i hjärtat när jag vid tretiden måste ge honom en dos nezeril för att han skall kunna andas genom näsan. Han gallskriker och förstår inte varför jag gör det. Men om jag inte gör det så andas han genom munnen framåt småtimmarna, och då får han hostattacker av att ha andats genom munnen.

En stor del av det här med att vara förälder handlar om att göra obehagliga saker på kort sikt, bara för att det är bra på lång sikt.

Ibland är det ganska jobbigt.