Nu är jag och lillkillen färdiga med läkarbesöket.
Resultat: Massor av knark.
Lillkillen skall ha Kåvepenin (sänkan hade gått upp, så nu blev det penicillin).
Dessutom skall han fortsätta med Mollipect. (Hostmedicin för att ta bort rosslandet i hostandet).
Själv fick jag Rinexin, Kåvepenin, Mollipect och en uppmaning att gå runt med en bambupinne i ändan och hockeyhjälm på huvudet.
Så nu kommer allt att bli bra. När jag drar till Tanzania nästa vecka skall hela familjen vara frisk. Annars jävlar.
Återstår bara att se hur tusan vi pusslar ihop veckan. Jag har ett viktigt jobb på fredag, skall vara i Stockholm på onsdag, och möten på tisdag och torsdag.
Puh.
Det hade nog varit lättare om jag jobbade på fabrik, vid ett löpande band.
Då skulle jag fist åt min chef och sagt: "Grabben är krasslig, jag går hem. Har du problem med det så snacka med facket".
Nu blir det lite mer komplext. Svårt att fisa åt sig själv.
05 februari 2007
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Då är vi kåvepenin-kompisar!
Det där med fisandet brukar Kåve fixa jättebra, så ställ dig du framför spegeln så ska du se att det ordnar sig... ;)
Normalt fnyser jag åt penicillin, men den som en gång oroat sig över sitt barn har ju en tendens att säga "jaja, sluta tjafsa - ge oss något som knockar bacillen... nej, jag skiter i om penicillinresistens riskerar att drabba tredje världen - grabben skall bli frisk nu".
Att se sitt barn sjukt. Det är en mardröm. Det snävar av fokuset på ett kusligt sätt.
Håller helt med! Att jag själv gått & hackat i 14 da'r, men först nu brytt mig om att be om Kåve är en sak, men om småmonstren är snörvliga mer än 3 da'r så sitter man där på vårdcentralen med dem...
Skicka en kommentar