Det var samma visa idag.
Parkerar bilen vid dagis. Börjar gå mot grindarna. Jag lovar - jag försökte verkligen gå steg för steg i vanlig takt. Men sen börjar jag längta så det fysiskt knyter sig i magen, och sen bara måste jag springa de hundra meterna från grinden över gården till dagisets port. Jag hinner möta två andra föräldrar. Den ene hojtar glatt åt mig "ta't lugnt - hon är bara kvart över fyra". Jag springer förbi föräldern och undrar om de är sådana som bara springer över dagisgården om de är sena med upphämtningen.
Och jag ser hans rygg där de sitter runt ett bord. Någon buffar till lillkillen, pekar på honom och säger "Din pappa är här".
Han vänder sig om och ryter:
- "Jag SKA äta en frukt!"
Jag kontrar:
- "Vi skall handla på vägen hem. Vi kan handla frukt och äta när vi kommit hem. Ok?"
Jag ser hur han brottas med tanken en sekund. Sen återtar han initiativet:
- "Vi SKA handla blanblaner! Vi SKA handla averkados! Vi SKA handla melon! Tretton, femton FYRA blanblaner! Kanske äpple. Ja. Kanske äpple. Sen ska VI äta frukt pappa. Och bada. Massor av blubbor!"
Jag älskar honom så det gör ont i hjärtat. Det går inte att sluta springa till dagisporten.
26 november 2007
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar