toppentoppen!!!

Tydligen är jag jordens whimp som berättar när jag mår dåligt. Jag förstår att det är lätt att inte se hela bilden utan bara fokusera på det jag skriver som är tjurigt. Själv tycker jag det är hyfsat balanserat mellan det som känns bra och härligt - och förkylningen. Men det är kanske mitt mindset som är sådant. Jag försöker se helheter. ;-)

Men jag kanske ÄR lite väl ärlig med när jag är ledsen, oroad eller känner mig krasslig.

Å andra sidan är det svårt om jag skall sålla det jag skriver här på bloggen genom ett slags "skrivbaraomfinasakerochvarextremtförsiktigmed
attklagasåvidaintedetärövernågotriktigtpolitisktkorrekt".

Då är det inte längre jag, ju.

Och jag vill jättegärna vara just mig själv.

Ibland jublande glad. Ibland ledsen. Ibland förbannad. Ibland jobb. Ibland ledig. Ibland gungor i folkets park. Ibland kursgård i Dar es Salaam.

Jag har inget emot att vara sjuk, särskilt som det bara är en förkylning som satt sig på halsen.

Det är det där att samtidigt ha mer än heltidsarbete där jag inte är utbytbar som gör att jag gnäller över en förkylning som satt sig på halsen. Jag tycker det är urbota fånigt med folk som går till jobbet när de inte är friska, särskilt när de inte måste utan bara gör det av någon Luthersk självspäkande vana.

Jag gillar inte att vara tvungen att jobba när jag inte är frisk. Om det inte vore för den kombinationen så vore allt toppentoppen.

Nu skall jag knapra ner en Ipren till, för jag måste låta motiverande och uppmuntrande när jag ringer min koordinator i Vietnam om 10 min för att fråga hur vi löser den spännande utmaningen att det inte verkar finnas någon personal som talar engelska på kursgården i Hoi An där jag skall vara nästa vecka. Det blir nog lattjolajban!

When life hands you a lemon - make a martini ;-)