Det kan ha varit det mest krystade leende jag någonsin presterat, när jag i morse försökte le åt lillkillen när jag stapplade ut i köket för att hämta mer vatten.
Det här halsontet har nu spridit sig så det dunkar i öronen och värker i lederna.
Men nu vid halv elva känns det bättre än hela natten och förmiddagen.
Jag tror jag har hittat en vinnande kombination av honungsvatten och Ipren.
Men shit - vad det river i svalget när jag hostar, och när jag försöker säga något så låter det som Ernst Hugo Järegård på crack.
18 september 2006
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
(varning för nödrim) jag säger bara, "hostmedicin med kodein"! Stor flaska. Halsa. Säger du Ernst Hugo på crack till din doktor ger han dig två flaskor.
Hostmedicin med kodein?
Hm... är det receptfritt?
Det låter skitgott.
Skicka en kommentar