Madame Terror

Läste just ut Madame Terror av Jan Guillou.
Läste den mest för att jag läst de andra böckerna i Hamilton-serien, och ville se vad som hände efteråt.

Men jag är besviken.
Någonstans längs sin författarväg slutade Guillou att vilja berätta en tajt story, för att hellre visa hur mycket han kan om världen och - på ett ganska förmätet och mästrande sätt - berätta hur man egentligen borde agera som världens ledare.

Jag har plötsligt insett detta. Jan Guillou är en ganska patetisk baksätesförare vad gäller politik, och har dessutom fått för sig att han är för fin för action.

Det är lite synd.

Det som kunde varit en spännande bok blir nu en kartläggning av global terrorism och dess intrikata politiska konsekvenser.

Inte utan att man saknar den gamle Guillou, han som visste hur man inledde romaner med "Mannen i oljegropen hade trettio sekunder kvar att leva", och sedan inte släppte trycket förrän trehundra sidor spänning senare.