Måste fråga min designkille varför mitt företags logga är så lik tyska hållplatsskyltar...
30 januari 2007
Märklig likhet...
Måste fråga min designkille varför mitt företags logga är så lik tyska hållplatsskyltar...
det jag inte visste
Har nyss fått en insikt efter att ha kastat på mig min manchesterkavaj.
Jag visste att hela den här barn-grejen skulle leda till att jag en dag stod framför spegeln och såg det som en positiv surprise när det visade sig vara torkat snor istället för kräk på min manchesterkavaj. Torkat snor går att skrapa bort, kräk sitter mer på djupet.
Det jag inte visste var att jag skulle känna mig så barnsligt glad över att stå framför spegeln och se att det fanns en fläck på ena axeln - kräk eller snor.
Jag tror jag längtat länge efter just detta.
Jag visste att hela den här barn-grejen skulle leda till att jag en dag stod framför spegeln och såg det som en positiv surprise när det visade sig vara torkat snor istället för kräk på min manchesterkavaj. Torkat snor går att skrapa bort, kräk sitter mer på djupet.
Det jag inte visste var att jag skulle känna mig så barnsligt glad över att stå framför spegeln och se att det fanns en fläck på ena axeln - kräk eller snor.
Jag tror jag längtat länge efter just detta.
29 januari 2007
dagbok och mönster
Jag har skrivit dagbok sedan jag var en tvärhand hög.
Som vuxen blev det svårare och svårare att skriva en sida eller två varje dag, så plötsligt fanns det luckor på några år här och några år där.
Det gick emot en grundläggande princip för mig - om ett liv är värt att leva är det värt att dokumentera. Om du under några år varje dag skriver "Inget att notera idag" i din dagbok kanske det är läge att förändra saker och skaka om i kakburken. Eller hur? ;-)
Sen upptäckte jag den perfekta lösningen för dagböcker i vuxen ålder: Femårsagendan.
Det är en dagbok över fem år, där varje datum har sin sida. Fem år av den 29:e januari finns på en sida. Jag är mitt i en sådan nu, så på sidan står den 29:e januari 2005, 2006 och 2007. Om ett par år fyller jag i - på samma sida - vad jag gör den dagen.
Det är lite magiskt att kunna skriva två-tre rader (mer får inte plats) om vad man gjort under dagen... och sen höja blicken och se på samma sida vad jag gjorde eller kände exakt samma dag förra året, och året dessförinnan.
Jag har börjat se mönster i mina år.
Den här tiden på året är jag exempelvis ganska stressad, och gnällig. Det kombinerar en högsäsong på jobbet med en mörk vinter, och julsemestrar som är fina men inte direkt avkopplande.
Jag ser också att de saker jag ibland oroar mig för har en tendens att lösa sig.
Det är bra att se mönster. Man blir medveten om sina filter och vanemönster på ett spännande sätt.
Som vuxen blev det svårare och svårare att skriva en sida eller två varje dag, så plötsligt fanns det luckor på några år här och några år där.
Det gick emot en grundläggande princip för mig - om ett liv är värt att leva är det värt att dokumentera. Om du under några år varje dag skriver "Inget att notera idag" i din dagbok kanske det är läge att förändra saker och skaka om i kakburken. Eller hur? ;-)
Sen upptäckte jag den perfekta lösningen för dagböcker i vuxen ålder: Femårsagendan.
Det är en dagbok över fem år, där varje datum har sin sida. Fem år av den 29:e januari finns på en sida. Jag är mitt i en sådan nu, så på sidan står den 29:e januari 2005, 2006 och 2007. Om ett par år fyller jag i - på samma sida - vad jag gör den dagen.
Det är lite magiskt att kunna skriva två-tre rader (mer får inte plats) om vad man gjort under dagen... och sen höja blicken och se på samma sida vad jag gjorde eller kände exakt samma dag förra året, och året dessförinnan.
Jag har börjat se mönster i mina år.
Den här tiden på året är jag exempelvis ganska stressad, och gnällig. Det kombinerar en högsäsong på jobbet med en mörk vinter, och julsemestrar som är fina men inte direkt avkopplande.
Jag ser också att de saker jag ibland oroar mig för har en tendens att lösa sig.
Det är bra att se mönster. Man blir medveten om sina filter och vanemönster på ett spännande sätt.
28 januari 2007
Byta röster...
Jag försökte faktiskt köpa en röst i det förra presidentvalet i USA. Erbjöd att byta bort min egen röst i vårt riksdagsval.
Det blev ett mindre ståhej, och när A-ekonomi hörde av sig för att kolla om jag kunde tänka mig att ställa upp på en intervju så satte jag stopp.
Vissa grejer vill jag inte klä skott för.
Jag hade väldigt gärna haft en röst att lägga på Hillary Clinton nästa år.
Det kan behövas en kvinna vid rodret för en världsmakt.
Nej, Mona. Sverige räknas inte.
Det blev ett mindre ståhej, och när A-ekonomi hörde av sig för att kolla om jag kunde tänka mig att ställa upp på en intervju så satte jag stopp.
Vissa grejer vill jag inte klä skott för.
Jag hade väldigt gärna haft en röst att lägga på Hillary Clinton nästa år.
Det kan behövas en kvinna vid rodret för en världsmakt.
Nej, Mona. Sverige räknas inte.
27 januari 2007
Favorit i repris
Nu är det tydligen hon till höger som vill bli president.
Själv röstar jag på allt som inte är Bush.
Om jag nu hade kunnat rösta i det valet.
26 januari 2007
mer statistik om advokater
Fick just en jämförande statistik.
I USA finns det en advokat per 200 personer.
Det känns som om folk verkligen stämmer skiten ur varandra där.
Och inte alls här.
Trist. Jag hade ex. velat stämma skiten ur försäkringskassan :-)
Vem hade du velat stämma skiten ur?
I USA finns det en advokat per 200 personer.
Det känns som om folk verkligen stämmer skiten ur varandra där.
Och inte alls här.
Trist. Jag hade ex. velat stämma skiten ur försäkringskassan :-)
Vem hade du velat stämma skiten ur?
tyska advokater
Nyss hemkommen från Berlin vill jag bjuda på intressant statistik om tyskar vs svenskar.
I Sverige finns det en advokat per 2400 invånare.
I Tyskland finns det en advokat per 650 invånare.
Det tycker åtminstone jag är lite coolt.
I Sverige finns det en advokat per 2400 invånare.
I Tyskland finns det en advokat per 650 invånare.
Det tycker åtminstone jag är lite coolt.
Fröken Smillas känsla för snö...
...är inget mot småbarnsföräldrars känsla för bajs.
Visste ni att småbarnsföräldrar har 79 olika ord för bajs?
Det är nog statistiskt bevisat, typ.
Det skrämmer mig.
Visste ni att småbarnsföräldrar har 79 olika ord för bajs?
Det är nog statistiskt bevisat, typ.
Det skrämmer mig.
23 januari 2007
Cabaret!
Har precis varit med deltagarna på musikalen Cabaret här i Berlin. Om det är någonstans man skall se den så borde det ju vara här, eftersom den utspelas här i Berlin. Right?
Wrong.
Det man INTE vill se är ett lustfyllt skådespel på tyska. Jag tror det är ett oxymoron, ett lustfyllt skådespel på tyska. Språket lämpar sig inte för annat än korta, hackande utskällningar. Tycker jag. Å andra sidan är språket skitbra för just sådant.
Jag gillar inte musikaler. Ej heller denna. Någonstans får det ses som ett lackmustest om man som kille VERKLIGEN inte gillar musikaler när man sett Cabaret. Jag menar - det är en musikal med massor av tjejer i underkläder. (Ok - en och annan kille också, men det är nog bara bra för många att testa kalibreringen i en trygg miljö).
I pausen kom den ende manlige underklädesdansaren fram till mig och ville att jag skulle dansa med honom. Jag hade precis skojat med deltagarna som satt vid mitt bord om att jag på något sätt tycks attrahera gaykillar, så det blev aningen muntert.
Så här gick den spända konversationen. Jag kan bara tala turisttyska - knappt det - och verkligen inte stava, så ni som kan får ursäkta:
- Nein. Ich kann nicht dansen. (Nej. Jag kan inte dansa.)
Han lutade sig fram mot mig och plutade med sina rödmålade läppar.
- Sicher? (Säker?)
Jag lutade mig bakåt i stolen.
- Ja. Ich bin sicher. (Ja. Jag är säker.)
Han satte upp ett av sina nätstrumpeförsedda ben på min stols armstöd, så hans skrev viftade med sin kusliga närhet blott 20 cm från mitt ansikte.
- Gantz sicher???? frågade han. (Helt säker????)
Jag viftade med min vänsterhand med vigselringen och svarade i vild panik:
- Ja. Meine fraulein würste mich nicht vergessen. (Ja. Min fröken korv mig inte glömma.)
Det jag hade VELAT säga där var "Ja. Min fru skulle aldrig förlåta mig." - för att på ett lagom lättsamt avsluta diskussionen. Men försök själv hitta rätt ord på ett språk du inte behärskar när en hårt sminkad man i nätstrumpor har en högklackad sko på ditt armstöd och juckar med sitt skrev på en stångkorvs avstånd från ditt ansikte.
- Ja. Min fröken korv mig inte glömma.
Han såg förvirrad ut, slutade jucka och gick vidare till någon annan som inte heller ville, men som inte kunde motstå grupptrycket vid bordet.
Själv hanterade jag grupptrycket, men inte språket.
Hellre så.
Mycket hellre så.
Berlin efter 48 h - fortfarande tummen ner, men intressant.
Wrong.
Det man INTE vill se är ett lustfyllt skådespel på tyska. Jag tror det är ett oxymoron, ett lustfyllt skådespel på tyska. Språket lämpar sig inte för annat än korta, hackande utskällningar. Tycker jag. Å andra sidan är språket skitbra för just sådant.
Jag gillar inte musikaler. Ej heller denna. Någonstans får det ses som ett lackmustest om man som kille VERKLIGEN inte gillar musikaler när man sett Cabaret. Jag menar - det är en musikal med massor av tjejer i underkläder. (Ok - en och annan kille också, men det är nog bara bra för många att testa kalibreringen i en trygg miljö).
I pausen kom den ende manlige underklädesdansaren fram till mig och ville att jag skulle dansa med honom. Jag hade precis skojat med deltagarna som satt vid mitt bord om att jag på något sätt tycks attrahera gaykillar, så det blev aningen muntert.
Så här gick den spända konversationen. Jag kan bara tala turisttyska - knappt det - och verkligen inte stava, så ni som kan får ursäkta:
- Nein. Ich kann nicht dansen. (Nej. Jag kan inte dansa.)
Han lutade sig fram mot mig och plutade med sina rödmålade läppar.
- Sicher? (Säker?)
Jag lutade mig bakåt i stolen.
- Ja. Ich bin sicher. (Ja. Jag är säker.)
Han satte upp ett av sina nätstrumpeförsedda ben på min stols armstöd, så hans skrev viftade med sin kusliga närhet blott 20 cm från mitt ansikte.
- Gantz sicher???? frågade han. (Helt säker????)
Jag viftade med min vänsterhand med vigselringen och svarade i vild panik:
- Ja. Meine fraulein würste mich nicht vergessen. (Ja. Min fröken korv mig inte glömma.)
Det jag hade VELAT säga där var "Ja. Min fru skulle aldrig förlåta mig." - för att på ett lagom lättsamt avsluta diskussionen. Men försök själv hitta rätt ord på ett språk du inte behärskar när en hårt sminkad man i nätstrumpor har en högklackad sko på ditt armstöd och juckar med sitt skrev på en stångkorvs avstånd från ditt ansikte.
- Ja. Min fröken korv mig inte glömma.
Han såg förvirrad ut, slutade jucka och gick vidare till någon annan som inte heller ville, men som inte kunde motstå grupptrycket vid bordet.
Själv hanterade jag grupptrycket, men inte språket.
Hellre så.
Mycket hellre så.
Berlin efter 48 h - fortfarande tummen ner, men intressant.
22 januari 2007
Freaky German Porno
Mitt rum är mörkmurrigt. Det är ett ord jag uppfunnit för att beskriva de där färgerna jag har lite svårt för.
Mörka varianter av rött tillhör dem.
I mitt rum här på Hotel Savoy har de inrett i mörkmurrig stil. Man får lite en känsla av att de vill förmedla "olde english mansion meets freaky german porno".
Jag kan inte respektera den mörkmurriga heltäckningsmattan med gråa (bruna? blåa?) medaljongmönster på.
Jag kan inte respektera jugendlamporna som känns mer hitler än jugend.
Jag kan inte respektera de tunga draperierna vid fönsterna som nästan tarvar att man skall ha på sig helkroppsdräkter i latex när man med ett obehagligt leende drar ihop dem så ingen kan se in.
Men framför allt kan jag inte respektera att min säng står kloss intill en vägg som täcks från golv till tak av en fet spegel - jag skrämde skiten ur mig själv två gånger när jag vaknade igår natt och trodde en orakad man låg bredvid mig. (Spegeln var dock användbar när jag plåtade mig själv i min filthatt i förra inlägget.)
Spegeln blev droppen över i:et. Berlin efter 24h får tummen ner. Återkommer efter ännu ett dygn med en ny bedömning.
Mörka varianter av rött tillhör dem.
I mitt rum här på Hotel Savoy har de inrett i mörkmurrig stil. Man får lite en känsla av att de vill förmedla "olde english mansion meets freaky german porno".
Jag kan inte respektera den mörkmurriga heltäckningsmattan med gråa (bruna? blåa?) medaljongmönster på.
Jag kan inte respektera jugendlamporna som känns mer hitler än jugend.
Jag kan inte respektera de tunga draperierna vid fönsterna som nästan tarvar att man skall ha på sig helkroppsdräkter i latex när man med ett obehagligt leende drar ihop dem så ingen kan se in.
Men framför allt kan jag inte respektera att min säng står kloss intill en vägg som täcks från golv till tak av en fet spegel - jag skrämde skiten ur mig själv två gånger när jag vaknade igår natt och trodde en orakad man låg bredvid mig. (Spegeln var dock användbar när jag plåtade mig själv i min filthatt i förra inlägget.)
Spegeln blev droppen över i:et. Berlin efter 24h får tummen ner. Återkommer efter ännu ett dygn med en ny bedömning.
Filthatten och jag
Jag äger en hatt sedan tidigare, en Tilley hatt som varit med mig i djupa regnskogar och på Matterhorns topp. Men det är en äventyrshatt, som inte är särskilt estetisk, så jag har den bara på semestrar. ;)
Idag blev det bara så skitkallt här i Berlin idag, jag vart helt enkelt tvungen att gå in i första bästa butik och köpa mig en hatt.
Det blev en filthatt, och någon av deltagarna här tyckte att jag ser ut som någon i bluesbrothers-filmen.
Är inte helt säker på att det är en komplimang.
Men jag gillar min Berlinhatt.
Toalettstol i Berlin
Jag hade högre förväntningar om hotellrummets badrum.
What's up med tyskar egentligen? Varför vill de ha toaletter med en liten hylla för avföringen? Vill de kunna resa sig efteråt, peka på sitt bajs och säga: "DAS hat ich gemacht!"
Ok. Tyska är inte min starka sida.
Funktionalitet är mer av min "forté". Hylla i toalettstolen är inte funktionellt.
Å andra sidan gillar jag det bättre än det jag upplever i många länder långt ifrån hemma - hålet i golvet på toaletten hos kunden i Dar es Salaam är ex. sämre.
Mycket sämre.
Nästa gång jag sitter i fosterställning där och inser mitt taskiga balanssinne skall jag minnas de fina toaletterna i Tyskland. Hylla eller ej.
Jag antar att det här var för mycket detaljer för er, vänner och bloggers. Och mamma.
Jag skall hålla mig till att skriva om ledarskap, va? Och om kärleken och lillkillen, och någon enstaka bild av saker som blir kul i blöja.
What's up med tyskar egentligen? Varför vill de ha toaletter med en liten hylla för avföringen? Vill de kunna resa sig efteråt, peka på sitt bajs och säga: "DAS hat ich gemacht!"
Ok. Tyska är inte min starka sida.
Funktionalitet är mer av min "forté". Hylla i toalettstolen är inte funktionellt.
Å andra sidan gillar jag det bättre än det jag upplever i många länder långt ifrån hemma - hålet i golvet på toaletten hos kunden i Dar es Salaam är ex. sämre.
Mycket sämre.
Nästa gång jag sitter i fosterställning där och inser mitt taskiga balanssinne skall jag minnas de fina toaletterna i Tyskland. Hylla eller ej.
Jag antar att det här var för mycket detaljer för er, vänner och bloggers. Och mamma.
Jag skall hålla mig till att skriva om ledarskap, va? Och om kärleken och lillkillen, och någon enstaka bild av saker som blir kul i blöja.
21 januari 2007
20 januari 2007
Midsommarmaten
Shit, vad gott det var med nypotatis i dill, och gräddfil med gräslök, och massor av sill.
Malmöakvaviten var hyfsat smakrik, men jag är nog mer en linjeakvavitkille.
Verkligen kul med midsommarfirande i januari - jag är redan sugen på kräftskivan i mars!
19 januari 2007
märklig intervju
Jag intervjuade just en föreläsare jag vill ta in i ett uppdrag.
Hon ägnade de fem första minuterna av telefonsamtalet åt att tydligt betona vad hon INTE var och vad hon INTE kunde.
HON - Javisst. Genderperspektivet. Jo... alltså jag är inte en sådan som står och talar om vad som går att läsa i lagboken om minimikrav och så. Jag är med andra ord inte en expert på själva regeldimensionen.
JAG - Men du kan föreläsa om policies för jämställdhet, hur man kan tänka när man skall börja arbeta med att ta fram policies?
HON - Nja - jag brukar inte se mig som en föreläsare i traditionell mening. Jag tror inte jag kommer till min rätt om du är ute efter någon som bara kör en powerpoint och berättar om policyarbete från A till Ö.
JAG - Så du arbetar med gruppövningar istället, eller?
HON - Det beror helt på grupperna. Jag tycker det är viktigt att de inte känner att de bara sitter i smågrupper och inte blir sedda i det stora hela.
Efter att ha gissat vad hon kan och vad hon gör kom jag på att det var för mycket meck för att chansa med henne. Hon verkade inte riktigt veta, eller vilja berätta, vad hon kunde leverera.
Alltså - jag förstår ödmjukhet och hela det köret. Jag är själv jävligt ödmjuk och kan antagligen slå vem som helst på fingrarna i en ödmjukhetstävling.
Men ändå.
Borde det inte vara en mer framgångsrik strategi att börja snacka om vad man ÄR och vad man KAN?
Hon ägnade de fem första minuterna av telefonsamtalet åt att tydligt betona vad hon INTE var och vad hon INTE kunde.
HON - Javisst. Genderperspektivet. Jo... alltså jag är inte en sådan som står och talar om vad som går att läsa i lagboken om minimikrav och så. Jag är med andra ord inte en expert på själva regeldimensionen.
JAG - Men du kan föreläsa om policies för jämställdhet, hur man kan tänka när man skall börja arbeta med att ta fram policies?
HON - Nja - jag brukar inte se mig som en föreläsare i traditionell mening. Jag tror inte jag kommer till min rätt om du är ute efter någon som bara kör en powerpoint och berättar om policyarbete från A till Ö.
JAG - Så du arbetar med gruppövningar istället, eller?
HON - Det beror helt på grupperna. Jag tycker det är viktigt att de inte känner att de bara sitter i smågrupper och inte blir sedda i det stora hela.
Efter att ha gissat vad hon kan och vad hon gör kom jag på att det var för mycket meck för att chansa med henne. Hon verkade inte riktigt veta, eller vilja berätta, vad hon kunde leverera.
Alltså - jag förstår ödmjukhet och hela det köret. Jag är själv jävligt ödmjuk och kan antagligen slå vem som helst på fingrarna i en ödmjukhetstävling.
Men ändå.
Borde det inte vara en mer framgångsrik strategi att börja snacka om vad man ÄR och vad man KAN?
Berlin
Jag drar till Berlin på söndag för en fyradagarsworkshop.
Det känns skönt att inte vara för långt borta, om något skulle hända.
Det skall bli en kul workshop, med fokus på team- och förändringsledarskap.
Och sauerkraut.
Massor av sauerkraut.
Det känns skönt att inte vara för långt borta, om något skulle hända.
Det skall bli en kul workshop, med fokus på team- och förändringsledarskap.
Och sauerkraut.
Massor av sauerkraut.
18 januari 2007
Midsommarafton
För att mota bort stormbyar och bisarrt vinterväder bestämde vi oss för att fira midsommarafton förra lördagen. Det blev inställt pga sjukdom.
I morgon kör vi ett nytt försök, midsommarfest med Linda och Niklas.
Sill och potatis. Malmöakvavit på kylning i frysen. Ägg. Gräslök.
Jordgubbar till efterrätt - om det går att fixa.
Jag måste hitta ett bra recept på sangria nu, och stryka min vita sommarskjorta i linne.
Ååååå... det är så kul med midsommar!!!
I morgon kör vi ett nytt försök, midsommarfest med Linda och Niklas.
Sill och potatis. Malmöakvavit på kylning i frysen. Ägg. Gräslök.
Jordgubbar till efterrätt - om det går att fixa.
Jag måste hitta ett bra recept på sangria nu, och stryka min vita sommarskjorta i linne.
Ååååå... det är så kul med midsommar!!!
Saker som blir kul i blöja
Ducken var självklar.
Däremot var jag inte beredd på hur kul det skulle bli med den djupt råmande gummikossan jag använde som toastmaster på Linda och Niklas bröllopsfest. Klädnyporna fick tjänstgöra som lite råa piercings, men jag är inte säker på att lillkillen fattade komiken.
Han gillade blöjbiten dock.
mycket bättre
Puh.
Han sov bra inatt.
Kakig i ögonen när han vaknade, men sedan verkade han helt ok.
Puuuuh.... :-)
Han sov bra inatt.
Kakig i ögonen när han vaknade, men sedan verkade han helt ok.
Puuuuh.... :-)
17 januari 2007
hoppas lillkillen blir bra i natt
Hoppas lillkillen är bra i morgon.
Han har varit krasslig så länge nu, och jag önskar bara att få vakna i morgon utan att han gråter förtvivlat för att han inte kan öppna sina ögon. Det där gojset jag och kärleken torkar bort hela dagarna hinner torka på nätterna, så när det är morgon kan han inte se. Det skär i hjärtat när han skriker förtvivlat samtidigt som man desperat försöker badda med saltlösning för att lösa upp de igenkakade ögonlocken.
Det har varit så sedan i söndags. Jag flyttar ut en madrass till vardagsrummet - bredvid hans säng - vid 23:tiden, eller ettiden eller tvåtiden, och sedan ligger jag där på golvet och försöker sova, försöker lyssna på hans rosslande, hans hostande, hans lilla lilla kropp som har ännu en förkylning att skaka bort. Jag ligger på golvet intill, och ibland ger jag honom vatten när han vaknar, ibland bara klappar jag honom och talar lugnande till honom. Det skär i hjärtat när jag vid tretiden måste ge honom en dos nezeril för att han skall kunna andas genom näsan. Han gallskriker och förstår inte varför jag gör det. Men om jag inte gör det så andas han genom munnen framåt småtimmarna, och då får han hostattacker av att ha andats genom munnen.
En stor del av det här med att vara förälder handlar om att göra obehagliga saker på kort sikt, bara för att det är bra på lång sikt.
Ibland är det ganska jobbigt.
Han har varit krasslig så länge nu, och jag önskar bara att få vakna i morgon utan att han gråter förtvivlat för att han inte kan öppna sina ögon. Det där gojset jag och kärleken torkar bort hela dagarna hinner torka på nätterna, så när det är morgon kan han inte se. Det skär i hjärtat när han skriker förtvivlat samtidigt som man desperat försöker badda med saltlösning för att lösa upp de igenkakade ögonlocken.
Det har varit så sedan i söndags. Jag flyttar ut en madrass till vardagsrummet - bredvid hans säng - vid 23:tiden, eller ettiden eller tvåtiden, och sedan ligger jag där på golvet och försöker sova, försöker lyssna på hans rosslande, hans hostande, hans lilla lilla kropp som har ännu en förkylning att skaka bort. Jag ligger på golvet intill, och ibland ger jag honom vatten när han vaknar, ibland bara klappar jag honom och talar lugnande till honom. Det skär i hjärtat när jag vid tretiden måste ge honom en dos nezeril för att han skall kunna andas genom näsan. Han gallskriker och förstår inte varför jag gör det. Men om jag inte gör det så andas han genom munnen framåt småtimmarna, och då får han hostattacker av att ha andats genom munnen.
En stor del av det här med att vara förälder handlar om att göra obehagliga saker på kort sikt, bara för att det är bra på lång sikt.
Ibland är det ganska jobbigt.
byråkrati
Mia från Miasworld kommenterade till förrförra inlägget: "Om man ska omvandla min fina universitetstitel till något enklare så är jag utbildad byråkrat. Trimmad för den statliga förvaltningen."
Det tycker jag är coolt, och jag håller med henne om att till och med jobbannonser för Försäkringskassan känns gråa.
Själv gillar jag statlig förvaltning. Jag har bara ofta andra sätt att vilja organisera den än vad som är brukligt.
Jag blir lite ledsen när nerdragningar görs i de avdelningar där folk verkar må bra, eftersom det "nog är ett tecken på att det går att skära bort lite personal".
Det är faktiskt så att jag gillar om Försäkringskassan inte kan undvara en enda person till, och att alla går på knäna, och att alla är nära sammanbrott, och att det kommer ett statligt dekret att skära bort ytterliggare 1400 personer.
Då kanske man tvingas tänka på nya arbetssätt, snarare än vem som kan ta över de friställdas uppgifter.
Ni vet den där gamla: "Låna tio tusen och det är ditt problem. Låna tio miljoner och det är bankens problem"?
Det är faktiskt på samma sätt med nedskärningar - rent organisatoriskt. Skär ner personalstyrkan med fem procent och det är medarbetarnas problem. Skär ner personalstyrkan med femtio procent och det är chefernas problem.
Hoppas ni antecknar.
Det tycker jag är coolt, och jag håller med henne om att till och med jobbannonser för Försäkringskassan känns gråa.
Själv gillar jag statlig förvaltning. Jag har bara ofta andra sätt att vilja organisera den än vad som är brukligt.
Jag blir lite ledsen när nerdragningar görs i de avdelningar där folk verkar må bra, eftersom det "nog är ett tecken på att det går att skära bort lite personal".
Det är faktiskt så att jag gillar om Försäkringskassan inte kan undvara en enda person till, och att alla går på knäna, och att alla är nära sammanbrott, och att det kommer ett statligt dekret att skära bort ytterliggare 1400 personer.
Då kanske man tvingas tänka på nya arbetssätt, snarare än vem som kan ta över de friställdas uppgifter.
Ni vet den där gamla: "Låna tio tusen och det är ditt problem. Låna tio miljoner och det är bankens problem"?
Det är faktiskt på samma sätt med nedskärningar - rent organisatoriskt. Skär ner personalstyrkan med fem procent och det är medarbetarnas problem. Skär ner personalstyrkan med femtio procent och det är chefernas problem.
Hoppas ni antecknar.
16 januari 2007
Marcus Birros bror?!
Jag vet att jag inte hänger med i saker...
...men visste ni att Marcus Birro har en bror?
Jag hade ingen aning, men tydligen är det ibland känsligt.
Jag borde läsa mer artiklar om current affairs, så jag hänger med.
...men visste ni att Marcus Birro har en bror?
Jag hade ingen aning, men tydligen är det ibland känsligt.
Jag borde läsa mer artiklar om current affairs, så jag hänger med.
puh... lugn och fin
Förlåt om någons nästkusin jobbar på försäkringskassan.
Jag hatar institutionens inkompetens, inte individernas oförmåga att få något gjort.
Jag är lugn nu.
Ser på en sover herre som gör ett slags äggstanning på BBC food.
Det känns bättre nu.
Jag hatar institutionens inkompetens, inte individernas oförmåga att få något gjort.
Jag är lugn nu.
Ser på en sover herre som gör ett slags äggstanning på BBC food.
Det känns bättre nu.
försäkringskassan
De säger på nyheterna att det kommer att bli längre behandlingstider på försäkringskassan när de skall dra ner på 1400 tjänster.
ARE-YOU-FUCKING-KIDDING-ME?!?!?!?!?!
Det finns en ren lyteskomik i att ha sju ärenden som väntar på utbetalning eftersom man sedan den 6:e maj 2006 inte riktigt klarat av att komma fram till ett beslut om min SjukpenningGrundandeInkomst.... och sedan förklara att väntetiderna nog kommer att bli längre.
Jag plockade bort lite ludd från min navel nu.
Jag håller den i handen nu, mellan tummen och pekfingret.
Det är en vacker bit ludd.
Den har högre IQ än den sammanslagna intelligenskvoten för alla - låt mig upprepa så ni förstår - ALLA anställda på Försäkringskassan.
1400 färre handläggare på försäkringskassan ser jag inte som ett hån.
Jag ser det som en lättnad.
ARE-YOU-FUCKING-KIDDING-ME?!?!?!?!?!
Det finns en ren lyteskomik i att ha sju ärenden som väntar på utbetalning eftersom man sedan den 6:e maj 2006 inte riktigt klarat av att komma fram till ett beslut om min SjukpenningGrundandeInkomst.... och sedan förklara att väntetiderna nog kommer att bli längre.
Jag plockade bort lite ludd från min navel nu.
Jag håller den i handen nu, mellan tummen och pekfingret.
Det är en vacker bit ludd.
Den har högre IQ än den sammanslagna intelligenskvoten för alla - låt mig upprepa så ni förstår - ALLA anställda på Försäkringskassan.
1400 färre handläggare på försäkringskassan ser jag inte som ett hån.
Jag ser det som en lättnad.
BBC Food vs Civilisation
Jag minns när jag var lite (ok, något drygt decennium) yngre. Jag spelade ett datorspel som gick ut på att bygga en värld och ha ihjäl alla andra folkslag som befann sig där. Spelet hette Civilisation, och det är väl en fan så konstig signal att skicka till våra yngre - att civilisation handlar om att ensam triumfera och behärska världen.
Hursomhelst, jag minns att jag på kvällen kunde tänka "bara ett drag till", och sedan hade plötsligt fyra timmar gått.
Precis så är det med BBC Food. "Bara ett program till" - och *poff* så har fyra timmar gått. Ett program är ju så kort, och ibland visar sig programmet bara vara en tiominutersgrej, och då kan man lika gärna se ett till, eller också visar sig programmet EFTER det program man bara skulle se vara ett grillspecialprogram eller en konceptgrej om hummer.
Både BBC Food och datorspel borde säljas av skumma snubbar i gathörn. Det hade varit ärligare.
Hursomhelst, jag minns att jag på kvällen kunde tänka "bara ett drag till", och sedan hade plötsligt fyra timmar gått.
Precis så är det med BBC Food. "Bara ett program till" - och *poff* så har fyra timmar gått. Ett program är ju så kort, och ibland visar sig programmet bara vara en tiominutersgrej, och då kan man lika gärna se ett till, eller också visar sig programmet EFTER det program man bara skulle se vara ett grillspecialprogram eller en konceptgrej om hummer.
Både BBC Food och datorspel borde säljas av skumma snubbar i gathörn. Det hade varit ärligare.
14 januari 2007
BBC Food
Vi har drygt 130 kanaler på kabel-TV:n. Leverantören vill att vi skall testa allt, för att sedan börja ta betalt.
Själv skiter jag i alla filmkanaler och sportkanaler - jag är inte ens taggad av Al Jazeera, eller vad nu kanalen heter.
Den enda nya kanal jag gillar är BBC Food.
Jag ÄLSKAR matlagningsprogram.
BBC Food är som knark.
Lillkillen blir bara geggigare i ögonen, och snorigare. Nu tror jag vi kan glömma dagis imorgon.
Själv skiter jag i alla filmkanaler och sportkanaler - jag är inte ens taggad av Al Jazeera, eller vad nu kanalen heter.
Den enda nya kanal jag gillar är BBC Food.
Jag ÄLSKAR matlagningsprogram.
BBC Food är som knark.
Lillkillen blir bara geggigare i ögonen, och snorigare. Nu tror jag vi kan glömma dagis imorgon.
lillkillen förkyld
gult gojs i ögonen, snorig och gnällig...
vi turas om att punktmarkera honom 15 minuter var, så vi inte blir galna av det hela
det gör vi några gånger i veckan även när han är frisk, för när han är frisk är han ibland ganska krävande. vi brukar se tiden 17-20 som ett maraton där vi måste härda ut och ignorera värkande leder och mjölksyra för att nå fram till mål.
vi har märkt att de som inte har krävande barn ofta har fina teorier som skall hjälpa de som har krävande barn. det är sött och omtänksamt, men inte särkilt kul. ofta är det baserat på en liten detalj de tror sig kunna fixa. vi måste leva med helheten.
ex
givetvis blir han glad mellan 17-20 om han får sova ordentligt vid 16. men det är VI som måste hantera hur han då vaknar två på natten och är pissförbannad och utvilad.
små barn blir ordentligt förkylda ganska ofta. 7-8 gånger per år under småbarnsåren skall tydligen vara normalt, och tydligen är det jättebra för barnen eftersom detta får deras immunförsvar att bli starkt. de har tydligen igen detta tusen gånger om när de är vuxna.
kul som fan för dem, då ;-)
nu har han gallskrikit i en kvart till, och det är min tur att passa honom nästa gallskrikande kvart.
hoppas han blir bättre inatt, så vi slipper panikimprovisera för att ha honom hemma från dagis imorgon.
vi turas om att punktmarkera honom 15 minuter var, så vi inte blir galna av det hela
det gör vi några gånger i veckan även när han är frisk, för när han är frisk är han ibland ganska krävande. vi brukar se tiden 17-20 som ett maraton där vi måste härda ut och ignorera värkande leder och mjölksyra för att nå fram till mål.
vi har märkt att de som inte har krävande barn ofta har fina teorier som skall hjälpa de som har krävande barn. det är sött och omtänksamt, men inte särkilt kul. ofta är det baserat på en liten detalj de tror sig kunna fixa. vi måste leva med helheten.
ex
givetvis blir han glad mellan 17-20 om han får sova ordentligt vid 16. men det är VI som måste hantera hur han då vaknar två på natten och är pissförbannad och utvilad.
små barn blir ordentligt förkylda ganska ofta. 7-8 gånger per år under småbarnsåren skall tydligen vara normalt, och tydligen är det jättebra för barnen eftersom detta får deras immunförsvar att bli starkt. de har tydligen igen detta tusen gånger om när de är vuxna.
kul som fan för dem, då ;-)
nu har han gallskrikit i en kvart till, och det är min tur att passa honom nästa gallskrikande kvart.
hoppas han blir bättre inatt, så vi slipper panikimprovisera för att ha honom hemma från dagis imorgon.
13 januari 2007
Självmordsbombare och Bush?
När jag var liten lekte jag med ett fort, satte upp tumshöga cowboyfigurer längs balustrader och hustak. Motståndarna var indianer, jag hade sett tillräckligt många westernfilmer för att fatta att cowboys var good guys och indianer var bad guys.
Ibland slängde jag in min barbiestora machodocka "Big Jim" som var klädd i camokläder och kunde veva med armen om man tryckte in en knapp som utgjorde halva hans ryggtavla. Det blev inte rättvist när Big Jim var med, han var sju gånger så hög som indianerna och brukade kunna veva bort fem-sex åt gången med sin mäktiga arm.
Ibland körde jag gisslandraman i syrrornas dockhus.
När vi småkillar lekte var man cowboy eller indian. Indian var alltid sämst, för man fick inte ha pistoler med knallpulverband. Och de var ju badguys, som sagt.
Hursomhelst. Min kärlek och jag har ibland funderat på var lillkillen kommer att leka för lekar med kompisarna om några år. Vilka är de moderna protagonisterna och antagonisterna? Vilka är polariteterna som barnen behöver utforska i sin uppfattning av världen?
Och kommer bilden av vilka som är goda och onda att vara lika bisarr som när jag var liten?
- Axel! Du får vara självmordsbombare denna gången.
- Men fan, jag var det förra gången. Nu vill jag vara Bush, eller åtminstone Condolezza Rice.
- Nej. Theo är Rumsfeld och sen är jag stealthpilot. Du får spänna på dig bombbältet och ställa dig där borta i hörnet. Sen när Theo ropar åt mig att använda en smartbomb och skjuta dig i bitar på säkert avstånd så måste du ropa "Allah är stor" och låtsas att du sprängs. Ada får vara gisslan som kanske klarar sig. Var är min F117-pilothjälm?
Det slår mig plötsligt - även denna gången verkar det som om amerikanerna är good guys. Ännu en generation kommer att växa upp och alfahannarna kommer att tvinga sina betahannar att vara Talibaner i leken "Osama äter bly".
Jänkarna har verkligen de vassaste PR-tjommarna.
Ibland slängde jag in min barbiestora machodocka "Big Jim" som var klädd i camokläder och kunde veva med armen om man tryckte in en knapp som utgjorde halva hans ryggtavla. Det blev inte rättvist när Big Jim var med, han var sju gånger så hög som indianerna och brukade kunna veva bort fem-sex åt gången med sin mäktiga arm.
Ibland körde jag gisslandraman i syrrornas dockhus.
När vi småkillar lekte var man cowboy eller indian. Indian var alltid sämst, för man fick inte ha pistoler med knallpulverband. Och de var ju badguys, som sagt.
Hursomhelst. Min kärlek och jag har ibland funderat på var lillkillen kommer att leka för lekar med kompisarna om några år. Vilka är de moderna protagonisterna och antagonisterna? Vilka är polariteterna som barnen behöver utforska i sin uppfattning av världen?
Och kommer bilden av vilka som är goda och onda att vara lika bisarr som när jag var liten?
- Axel! Du får vara självmordsbombare denna gången.
- Men fan, jag var det förra gången. Nu vill jag vara Bush, eller åtminstone Condolezza Rice.
- Nej. Theo är Rumsfeld och sen är jag stealthpilot. Du får spänna på dig bombbältet och ställa dig där borta i hörnet. Sen när Theo ropar åt mig att använda en smartbomb och skjuta dig i bitar på säkert avstånd så måste du ropa "Allah är stor" och låtsas att du sprängs. Ada får vara gisslan som kanske klarar sig. Var är min F117-pilothjälm?
Det slår mig plötsligt - även denna gången verkar det som om amerikanerna är good guys. Ännu en generation kommer att växa upp och alfahannarna kommer att tvinga sina betahannar att vara Talibaner i leken "Osama äter bly".
Jänkarna har verkligen de vassaste PR-tjommarna.
inställt
Det blev ingen midsommarfest. Uppskjutet till nästa fredag. Inställt pga sjukdom. Inget dramatiskt, bara för säkerhets skull.
Istället rörde jag ihop hamburgersmet och stekte fyra stora jeevlar till burgare som jag och kärleken lade på bröd, med ost och ägg och the whole shebang.
Får spara linneskjortan till på fredag.
Istället rörde jag ihop hamburgersmet och stekte fyra stora jeevlar till burgare som jag och kärleken lade på bröd, med ost och ägg och the whole shebang.
Får spara linneskjortan till på fredag.
12 januari 2007
Midsommarfest
Jag minns inte längre om det var jag eller min kärlek som spikade det, antar att det började med att jag var sugen på den där burken matjessill som står i kylskåpet och blänger på mig.
"Kanske lite nypotatis till?" tänkte jag. "...och den där flaskan Malmöakvavit jag väntat på tillfälle att öppna."
"Och ägg, hmmmm...."
Vi bestämde oss för att bjuda in Linda och Niklas och köra en Mycket Liten Midsommarfest i morgon - denna mörka lördagskväll.
När man behöver en midsommar är det bara fånigt att vänta på ett visst datum.
Jag skall ha min vita linneskjorta från N.Y.A, och ett par knälånga piratshorts från North Face. Kanske min ljusa Gant-keps, eller min Tilleyhatt. Hoppas kärleken tar fram en fladdrig liten sommarklänning. Hon klär så bra i sådant.
"Kanske lite nypotatis till?" tänkte jag. "...och den där flaskan Malmöakvavit jag väntat på tillfälle att öppna."
"Och ägg, hmmmm...."
Vi bestämde oss för att bjuda in Linda och Niklas och köra en Mycket Liten Midsommarfest i morgon - denna mörka lördagskväll.
När man behöver en midsommar är det bara fånigt att vänta på ett visst datum.
Jag skall ha min vita linneskjorta från N.Y.A, och ett par knälånga piratshorts från North Face. Kanske min ljusa Gant-keps, eller min Tilleyhatt. Hoppas kärleken tar fram en fladdrig liten sommarklänning. Hon klär så bra i sådant.
hus och läsk
Jag blev kontaktad om två saker igår och i förrgår, på konferensen.
Dels skall jag göra en litenlitenliten kortis om några veckor, i Laholm, för ett ruskigt stort läskföretag.
Dels skall jag göra en lite längre insats för ett större byggbolag framåt sommaren.
Kul konferens :-)
Sen fick jag en uppdragspassning från mitt ex, och passade vidare den pronto. Tror jag har hittat helt rätt konsult att tipsa om...
*samtal*
...som just ringde och hade annan bokning.
Fan.
Dels skall jag göra en litenlitenliten kortis om några veckor, i Laholm, för ett ruskigt stort läskföretag.
Dels skall jag göra en lite längre insats för ett större byggbolag framåt sommaren.
Kul konferens :-)
Sen fick jag en uppdragspassning från mitt ex, och passade vidare den pronto. Tror jag har hittat helt rätt konsult att tipsa om...
*samtal*
...som just ringde och hade annan bokning.
Fan.
11 januari 2007
diskriminering
När vi flyttar in i vårt nya hus i maj vill jag ha en platt-TV. Frågan är om jag vågar göra mig av med vår gamla tjock-TV (fet-TV? kraftig-TV? fyllig-TV?), eller om jag då kommer att bli anmäld för att ha diskriminerat en utsatt elektronikgrupp som egentligen inte kan rå för sin vikt.
Man vill ju vara på säkra sidan, det finns ju så jäkla många aktivistgrupper nuförtiden.
Man vill ju vara på säkra sidan, det finns ju så jäkla många aktivistgrupper nuförtiden.
10 januari 2007
Kompass
Som vanligt på kursgård tar jag upp den lilla kompass jag släpar runt jorden gång på gång, lägger den på nattduksbordet och tittar lite längtansfullt åt det håll som råkar vara hemåt.
Inatt skall jag sova med fötterna hemåt.
I min tillvaro är det ganska få saker jag betraktar som viktiga.
Vilken riktning som är hemåt känns alltid viktigt.
För att vara en globetrottande konsult är jag jordens sucker for home.
Inatt skall jag sova med fötterna hemåt.
I min tillvaro är det ganska få saker jag betraktar som viktiga.
Vilken riktning som är hemåt känns alltid viktigt.
För att vara en globetrottande konsult är jag jordens sucker for home.
grupptryck
Är på årlig konferens på kursgård i Klippan.
Det plundrades en julgran, och dansades kring julgranen.
Jag tycker det är skitfånigt när femtio vuxna som inte kan texten försöker sjunga med och dansa utan att kunna stegen.
Å andra sidan är det bara en sak som är fånigare, och det är att vara den ende som står utanför och tjurigt hävda att han inte gillar ringdans runt granen.
Så jag dansade.
Fan ta grupptryck.
Det plundrades en julgran, och dansades kring julgranen.
Jag tycker det är skitfånigt när femtio vuxna som inte kan texten försöker sjunga med och dansa utan att kunna stegen.
Å andra sidan är det bara en sak som är fånigare, och det är att vara den ende som står utanför och tjurigt hävda att han inte gillar ringdans runt granen.
Så jag dansade.
Fan ta grupptryck.
09 januari 2007
byrån
Skall på möte nu klockan tio med kul folk från den där kommunikationsbyrån jag ibland blir anlitad av.
Vissa möten drar jag mig för, andra längtar jag till. I detta fall längtar jag till det - de är kreativa och goa tjommar, och har nyligen skaffat en moccamaster. Bättre förutsättningar än så blir det sällan.
Jag vet inte hur ni har det, men själv bedömer jag företags kontor och möteslokaler lika krasst som första intryck av människorna. Ett slappt och fiskliknande handslag ger minus. En kaffekokare från -84 som harklande producerar oljigt kaffe är minus.
Kreativitet och glimt i ögat är stort plus. Moccamaster - då sänker jag fan mitt arvode i ren glädje.
Vissa möten drar jag mig för, andra längtar jag till. I detta fall längtar jag till det - de är kreativa och goa tjommar, och har nyligen skaffat en moccamaster. Bättre förutsättningar än så blir det sällan.
Jag vet inte hur ni har det, men själv bedömer jag företags kontor och möteslokaler lika krasst som första intryck av människorna. Ett slappt och fiskliknande handslag ger minus. En kaffekokare från -84 som harklande producerar oljigt kaffe är minus.
Kreativitet och glimt i ögat är stort plus. Moccamaster - då sänker jag fan mitt arvode i ren glädje.
07 januari 2007
helgens bästa
Ok... vi hade lillkillen hos mormor i fredags, och åt oxbringa på Brogatan tillsammans med Linda och Niklas (tack för installationen av dekodern - nu har vi 137 kanaler!).
Sen hade vi myskväll hemma igår, efter ett besök hos farmor och farfar i Staffanstorp.
Men bäst av allt är just nu.
Lillkillen sover. Vi sitter med rött vin och myser i soffan. Det är ofattbart mysigt!
Sen hade vi myskväll hemma igår, efter ett besök hos farmor och farfar i Staffanstorp.
Men bäst av allt är just nu.
Lillkillen sover. Vi sitter med rött vin och myser i soffan. Det är ofattbart mysigt!
05 januari 2007
Stärkande ord inför 2007
Our greatest fear is not that we are inadequate,
but that we are powerful beyond measure.
It is our light, not our darkness, that frightens us.
We ask ourselves, Who am I to be brilliant,
gorgeous, handsome, talented and fabulous?
Your playing small does not serve the world.
There is nothing enlightened about shrinking
so that other people won't feel insecure around you.
And, as we let our own light shine, we consciously give
other people permission to do the same.
As we are liberated from our fear,
our presence automatically liberates others.
Marianne Williamson
but that we are powerful beyond measure.
It is our light, not our darkness, that frightens us.
We ask ourselves, Who am I to be brilliant,
gorgeous, handsome, talented and fabulous?
Your playing small does not serve the world.
There is nothing enlightened about shrinking
so that other people won't feel insecure around you.
And, as we let our own light shine, we consciously give
other people permission to do the same.
As we are liberated from our fear,
our presence automatically liberates others.
Marianne Williamson
04 januari 2007
global bloggifikation
Det är lika kul varje gång jag bryter nya gränser.
Förutom mina goa vänners och bloggers i USA, Finland, Tyskland, Holland och Norge - stammisar som återkommer nästan varje dag - har jag idag nöjet att hälsa tre nya länder in i skaran.
Welcome to my humble abode, dear chums from Switzerland, Japan and Russia.
Hur i allsin dar har ni hittat hit?!
Förutom mina goa vänners och bloggers i USA, Finland, Tyskland, Holland och Norge - stammisar som återkommer nästan varje dag - har jag idag nöjet att hälsa tre nya länder in i skaran.
Welcome to my humble abode, dear chums from Switzerland, Japan and Russia.
Hur i allsin dar har ni hittat hit?!
oro
Varför oroar jag mig alltid över svåra samtal?
Det brukar bara vara ett av tio som verklgen är jobbigt.
Det här var rätt behagligt.
Det brukar bara vara ett av tio som verklgen är jobbigt.
Det här var rätt behagligt.
Duck and Cover
Jag skall ringa ett jobbigt samtal, så jag flyr ifrån verkligheten. Hit.
Har jag berättat om när min kärlek och jag diskuterade Big Brother?
Vi kom fram till att den ultimata realityshowen vore att stänga in 10 människor i en liten enrumslägenhet - inredd som en vanlig etta för en person - och sedan säga "den som kommer ut sist får en miljon".
Sen skulle alla få en kost som bara var baserad på räkor.
All mat skulle vara räkor. Grillade, kokta, råa, stekta, marinerade. Räkor på spett med potatisräkmousse.
Vattnet skulle ha en vag bismak av räkor.
Allt allt ALLT ät- och drickbart skulle smaka räkor.
För att undvika bristsjukdomar skulle alla få dagliga multivitamintabletter (med räksmak) så produktionsbolaget inte blev stämt.
Hur länge skulle du ha stått ut?
Fan - får nog diska av det där telefonsamtalet nu...
Har jag berättat om när min kärlek och jag diskuterade Big Brother?
Vi kom fram till att den ultimata realityshowen vore att stänga in 10 människor i en liten enrumslägenhet - inredd som en vanlig etta för en person - och sedan säga "den som kommer ut sist får en miljon".
Sen skulle alla få en kost som bara var baserad på räkor.
All mat skulle vara räkor. Grillade, kokta, råa, stekta, marinerade. Räkor på spett med potatisräkmousse.
Vattnet skulle ha en vag bismak av räkor.
Allt allt ALLT ät- och drickbart skulle smaka räkor.
För att undvika bristsjukdomar skulle alla få dagliga multivitamintabletter (med räksmak) så produktionsbolaget inte blev stämt.
Hur länge skulle du ha stått ut?
Fan - får nog diska av det där telefonsamtalet nu...
03 januari 2007
När slutar vi bli riktigt jäkla påverkade av andra?
Märkligt vilken kraft det ligger i de ord - positiva som negativa - vi hör av våra lärare. Åtminstone när vi är små.
Jag brukar ibland köra kanelbulleuppdrag (mao betalningen är att få en kanelbulle till fikat) för gymnasieskolor och studenter vid mindre universitet bara för att jag vet att en timme med dem kan skapa fan så mycket mer förändring än en tiodagarsintensivgoddamnsuperduperworkshop för trettio mellanchefer som har det tillräckligt ok för att inte vilja förändra något.
Betalningen är av ett annat slag. Att ex. se tjugo studenter i 20-årsåldern från IPKO-institute i Prishtina lämna rummet med verktyg att släppa loss och fokusera sina massiva drivkrafter - det är hårdvaluta för själen.
Jag minns min galne kemilärare från högstadiet, han som råkade tutta fyr på sin slips när bensinångor rann ner längs bordet där hans slips nuddade och brann. Tio år senare var jag vikarie på samma skola och då berättade han att han alltid körde slipsbranden som ett sätt att illustrera att bensinångor är tyngre än luft.
Jag minns hur min idrottslärarinna på bruten svengelska satte grundläggande disciplin i mitt huvud, och lärde mig att fysisk hälsa är en plikt och något som är viktigare än livet själv (!).
Alla människor minns de lärare som påverkade oss när vi var yngre. De som vi svor att bevisa något för, antingen att vi verkligen hade den talang de trodde, eller att vi hade den talang de betvivlade.
När fan slutar vi som människor att låta andra människor slå rätt in i våra ryggrader och påverka oss så vi tappa andan? Är det när vi tar studenten? När vi får första jobbet? När vi grottat in oss i en krets av vänner och kollegor och inte riktigt "orkar" lära känna fler?
Jag brukar ibland köra kanelbulleuppdrag (mao betalningen är att få en kanelbulle till fikat) för gymnasieskolor och studenter vid mindre universitet bara för att jag vet att en timme med dem kan skapa fan så mycket mer förändring än en tiodagarsintensivgoddamnsuperduperworkshop för trettio mellanchefer som har det tillräckligt ok för att inte vilja förändra något.
Betalningen är av ett annat slag. Att ex. se tjugo studenter i 20-årsåldern från IPKO-institute i Prishtina lämna rummet med verktyg att släppa loss och fokusera sina massiva drivkrafter - det är hårdvaluta för själen.
Jag minns min galne kemilärare från högstadiet, han som råkade tutta fyr på sin slips när bensinångor rann ner längs bordet där hans slips nuddade och brann. Tio år senare var jag vikarie på samma skola och då berättade han att han alltid körde slipsbranden som ett sätt att illustrera att bensinångor är tyngre än luft.
Jag minns hur min idrottslärarinna på bruten svengelska satte grundläggande disciplin i mitt huvud, och lärde mig att fysisk hälsa är en plikt och något som är viktigare än livet själv (!).
Alla människor minns de lärare som påverkade oss när vi var yngre. De som vi svor att bevisa något för, antingen att vi verkligen hade den talang de trodde, eller att vi hade den talang de betvivlade.
När fan slutar vi som människor att låta andra människor slå rätt in i våra ryggrader och påverka oss så vi tappa andan? Är det när vi tar studenten? När vi får första jobbet? När vi grottat in oss i en krets av vänner och kollegor och inte riktigt "orkar" lära känna fler?
Kommentera gärna...
Men av någon anledning gillar jag inte när folk spammar i kommentarfunktionerna:
Anonymous said...
Just thought I'd say Hey!!!! We you the one who was asking me where I was working on the internet? Take it easy, I'm enjoying this California weather!!!! I just moved here from the east sooooo :)
I made an extra $2000 a Month Using this site!!
K-dude said...
Thank you mr Anonymous. I am so glad you got in touch and told me about this interesting opportunity.
I would love to make an extra 2000 a month. Please come here and deliver the cash to me in person. I could tuck the bills together into a hard roll and shove it up your hiney.
Wouldn't that bring a smile to both our lips?
Anonymous said...
Just thought I'd say Hey!!!! We you the one who was asking me where I was working on the internet? Take it easy, I'm enjoying this California weather!!!! I just moved here from the east sooooo :)
I made an extra $2000 a Month Using this site!!
K-dude said...
Thank you mr Anonymous. I am so glad you got in touch and told me about this interesting opportunity.
I would love to make an extra 2000 a month. Please come here and deliver the cash to me in person. I could tuck the bills together into a hard roll and shove it up your hiney.
Wouldn't that bring a smile to both our lips?
02 januari 2007
vaffan?
2007.
2007?!
*poooof*
Vad hände med 2006, och varför ser jag så sliten ut på alla foton från julen?
2007?!
*poooof*
Vad hände med 2006, och varför ser jag så sliten ut på alla foton från julen?
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
