Ok.
Jag inser att det nog ligger ett stort, uppdämt behov hos mina läsare att faktiskt få reda på exakt hur fantastisk jag egentligen är.
Så - en gång för alla: Listan över mina samlade superkrafter
1. Kan bedöma publikantal baserat på applåd.
2. Kan sova samtidigt som jag leker.
3. Jag kan höra i en bil om ett fönster inte är 100% stängt, ofta när alla andra tror det är stängt ber jag folk kolla - och när de gör det så blir det plötsligt snäppet tystare... någons fönster har då visat sig vara lite, lite, lite ostängt.
4. Jag kan äta och dricka starkt utan att göra några åthävor av det. Stark indisk mat slinker ner utan problem. Ja - jag må svettas en stund senare, och det har hänt att magen hatat mig i dagar efteråt, men jag berörs inte av stark mat. På samma sätt kan jag ta en ofattbart stor snaps utan att göra en min. Om jag gör en min så är det bara för att det hör till att man skall göra det, ackompanjerat av en eftertänksam "...fy fan!", följt av en nick till de bönder man skålat med. Men på samma sätt som starka kryddor inte får mig att hosta, får 45%:ig sprit inte mig att hosta. Jag inbillar mig att talangerna är relaterade.
5. Jag kan åstadkomma ett skithögt ploppljud genom att skapa ett slags vacuum mellan tungan och gommen. For real - om jag säger att jag har denna superkraft på en fest brukar andra säga att de också kan åstadkomma ett högt ploppljud. Sen visar de sitt ploppljud, jag visar mitt ploppljud, de blir tysta (någon kanske säger "OJ!") och sen försöker alla göra ett lika högt ljud - men misslyckas (jag har funderat på om detta är något jag kan tjäna pengar på, men har gradvist insett att det är av samma kaliber som när Joey i serien Vänner hittar sin identiske handtvilling i Las Vegas och tror han skall tjäna miljoner på det).
29 maj 2009
28 maj 2009
Superkraft 2
Jag har upptäckt ännu en superkraft hos mig själv. Den förra var mer jobbrelaterad.
Det senaste halvåret har jag förfinat olika tekniker för att leka och sova samtidigt.
Jag kan ex. halvslumra och "läsa" bok tillsammans med lilltjejen. Jag tar fram en bok och låter henne bläddra fram i sidorna. Själv ligger jag med henne innanför mig i soffan (så jag märker om hon tröttnar och går iväg) Sen ligger jag med hakan rätt långt ner mot halsen, så struphuvudet är lite lite lite belastat. Varje gång hon vänder blad så behöver jag bara röra tungan lite bakåt i munnen vid nästa utandning för att det skall höras ett tydligt "rrrrråååååårrrrhh" eller "hrrraaaaa". Hon märker inte riktigt att det inte är faktiska ord jag använder, utan är mest nöjd över att hon får peka på bilderna och att jag är med.
Eller som på bilden. Jag kan ta en liten tupplur och bygga klossar med henne. Knepet är att öva på att somna på rygg med ena underarmen vinklad uppåt, så hon kan placera klossar i mina händer och det verkar som om jag är med och greppar dem (det är egentligen en helt instinktiv gripreflex som gör att fingrarna sluter sig om klossen). Sen gäller det bara att ha andra handen vid hakan, för en indikation på att klossleken börjar närma sig sitt slut brukar vara att hon larmar till mig i ansiktet med klossarna. Ofta sover jag med ena handen över ansiktet, bara för att vara på säkra sidan (tänk er första Alienfilmen, så förstår ni hur handen måste vara placerad för att ge maximalt skydd).
Sen har jag en superkraft till, men den tar vi en annan gång. Måste skriva två små rapporter nu.
26 maj 2009
Den lyckligast lottade i världen
Alla pappor verkar ha lagom distans till sina barn. Vuxna och med känslor, men inte too much.
Själv reser jag för många dagar om året för att sedan kunna upprätthålla någon form av skyddsmur kring det känslobombardemang som sker varenda dag.
Min kärlek Reportermamman är iväg på något slags facklig klubbstyrelsetjosanmöte.
Så jag hämtade barnen, lekte intensivt med dem, lagade mat med dem, åt med dem, torkade av maten från dem och alla möbler inom tre meters radie, gjorde dem i ordning för natten, lade lite pussel med dem, läste två sagor - och nattade dem.
Sen ropade lillkillen efter mig när åskan small hårt och högt för en timme sedan. Jag rusade upp till hans rum, han satt upp i sängen med snuttefilten hårt tryckt mot bröstet.
- Det är bara åskan, säger han. Som om han försöker lugna mig. Han gör det ibland, när han vill stämma av med oss vuxna om det är något han själv är lite orolig över.
- Ja, svarar jag. Det är bara åskan. Det är riktigt vackert när det åskar och blixtrar utanför vårt stora och trygga hus. Är det ok om jag sitter i fåtöljen här precis utanför din dörr och tittar på åskan?
Han nickar så hårt att han nästan slår hakan i bröstet.
- Det är ok, pappa. Du får faktiskt sitta och titta på åskan här.
- Då gör jag det. Sov du vidare, så tittar jag till dig när det slutat åska.
Han lägger sig ner igen.
- Pappa.
- Mmmm?
- Jag älskar dig, faktiskt. Du är en cool kille.
Jag hummade något tillbaka, det stockade sig i halsen. Jag kände hur jag började gråta, och vände mig om. (Svårt att förklara känslosamma glädjetårar för en 3,5-åring. "Jo, du förstår *snörvel* pappa är lite emo just nu och behöver böla som en vattenspridare för att han *snyft* inser vilken flax han haft i livet med kärlek och barn och hela köret..." Nä. Det hade inte funkat...)
Så jag stängde dörren till lillkillens rum och satte mig i fåtöljen utanför. Utanför de stora panoramafönsterna blixtrade och åskade det. Regnet hamrade hårt mot rutorna.
Visst faaaan är det svårt emellanåt, ibland nästan outhärdligt jobbigt som småbarnsförälder. Ibland går vi på knäna och funderar på vad som hände med sömn och att hänga med polare och det där livet vi hade innan vi fick två barn och skaffade villa. Det har varit av och till ganska slitsamt i snart fyra år nu. Så som det är för alla att vara småbarnsföräldrar mitt uppe i karriären. I en tillvaro där två barn i olika faser av trotsåldern och samtidigt morgonpigga och båda föräldrarna med turbulenta och intensiva heltidsjobb och karriärer och vänner och villan med tusen små och stora projekt.... men vi fixar det. Vi njuter av de bra dagarna och hamrar oss igenom de jobbiga dagarna.
För vi är en familj.
Min kärlek. Lilltjejen. Lillkillen. Och jag.
Vi har varandra. Barnen är friska. Vi vuxna har jobb.
Sen satt jag där i fåtöljen. Med tårar i ögonen. Tittade på blixtarna och regnet som rann längs fönsterrutorna. Efter varje åskknall harklade jag mig eller mumlade lite för mig själv, så att lillkillen skulle höra att jag fortfarande satt utanför dörren.
Sen slutade det åska. Jag gick in i hans rum igen. Drog upp täcket över hans axlar. Smekte hans ögonbryn som jag brukar göra. Släckte lampan, och gick nerför trappan till bottenvåningen.
Den lyckligast lottade i världen.
Själv reser jag för många dagar om året för att sedan kunna upprätthålla någon form av skyddsmur kring det känslobombardemang som sker varenda dag.
Min kärlek Reportermamman är iväg på något slags facklig klubbstyrelsetjosanmöte.
Så jag hämtade barnen, lekte intensivt med dem, lagade mat med dem, åt med dem, torkade av maten från dem och alla möbler inom tre meters radie, gjorde dem i ordning för natten, lade lite pussel med dem, läste två sagor - och nattade dem.
Sen ropade lillkillen efter mig när åskan small hårt och högt för en timme sedan. Jag rusade upp till hans rum, han satt upp i sängen med snuttefilten hårt tryckt mot bröstet.
- Det är bara åskan, säger han. Som om han försöker lugna mig. Han gör det ibland, när han vill stämma av med oss vuxna om det är något han själv är lite orolig över.
- Ja, svarar jag. Det är bara åskan. Det är riktigt vackert när det åskar och blixtrar utanför vårt stora och trygga hus. Är det ok om jag sitter i fåtöljen här precis utanför din dörr och tittar på åskan?
Han nickar så hårt att han nästan slår hakan i bröstet.
- Det är ok, pappa. Du får faktiskt sitta och titta på åskan här.
- Då gör jag det. Sov du vidare, så tittar jag till dig när det slutat åska.
Han lägger sig ner igen.
- Pappa.
- Mmmm?
- Jag älskar dig, faktiskt. Du är en cool kille.
Jag hummade något tillbaka, det stockade sig i halsen. Jag kände hur jag började gråta, och vände mig om. (Svårt att förklara känslosamma glädjetårar för en 3,5-åring. "Jo, du förstår *snörvel* pappa är lite emo just nu och behöver böla som en vattenspridare för att han *snyft* inser vilken flax han haft i livet med kärlek och barn och hela köret..." Nä. Det hade inte funkat...)
Så jag stängde dörren till lillkillens rum och satte mig i fåtöljen utanför. Utanför de stora panoramafönsterna blixtrade och åskade det. Regnet hamrade hårt mot rutorna.
Visst faaaan är det svårt emellanåt, ibland nästan outhärdligt jobbigt som småbarnsförälder. Ibland går vi på knäna och funderar på vad som hände med sömn och att hänga med polare och det där livet vi hade innan vi fick två barn och skaffade villa. Det har varit av och till ganska slitsamt i snart fyra år nu. Så som det är för alla att vara småbarnsföräldrar mitt uppe i karriären. I en tillvaro där två barn i olika faser av trotsåldern och samtidigt morgonpigga och båda föräldrarna med turbulenta och intensiva heltidsjobb och karriärer och vänner och villan med tusen små och stora projekt.... men vi fixar det. Vi njuter av de bra dagarna och hamrar oss igenom de jobbiga dagarna.
För vi är en familj.
Min kärlek. Lilltjejen. Lillkillen. Och jag.
Vi har varandra. Barnen är friska. Vi vuxna har jobb.
Sen satt jag där i fåtöljen. Med tårar i ögonen. Tittade på blixtarna och regnet som rann längs fönsterrutorna. Efter varje åskknall harklade jag mig eller mumlade lite för mig själv, så att lillkillen skulle höra att jag fortfarande satt utanför dörren.
Sen slutade det åska. Jag gick in i hans rum igen. Drog upp täcket över hans axlar. Smekte hans ögonbryn som jag brukar göra. Släckte lampan, och gick nerför trappan till bottenvåningen.
Den lyckligast lottade i världen.
Köpmotstånd
Jag ville köpa ett par DVD:filmer om Solution Focused Brief Therapy (SFBT). Det är en terapiform för ex. dysfunktionella familjer, och jag har upptäckt att många verktyg i formatet är härligt användbara även i ledningsgrupper.
Eftersom jag vet att det ibland är svårt med frakter från USA så e-postade jag företaget som säljer DVD-filmerna och frågade:
Hi there!
I would like to order 2-3 of your DVD:s, and live in Sweden, Europe.
Will the shipping cost me an arm and a leg, or merely a knuckle? And
is there a fast alternative for shipping here (even if it then DOES
cost an arm and a leg)?
All the best,
/Konsultpappan
...varpå de svarade...
Hello Konsultpappan!
Thank you for contacting me.
You can order up to 3 DVDs for the low low shipping fee (Priority) of $30.00 USD. In my opinion, that is two arms and legs, knuckles and all. For that fee, the order should arrive in 6-10 days. If you want Express, the fee is $35.00 USD (plus a new Volvo).
If you should decide to order, after you order on our website, open your browser and enter the following link: http://www.sfbta.org/customshipping and press the Enter key on your computer. Once you have done that, you will see a button that is labeled "Donate." Press that button. When that page comes up, enter your choice of fee in the box. Then look down the left side of the same page under "Don't have a PayPal account?" and press "Continue." Then enter your credit card information and hit "Review Donation and Continue." Then complete the transaction. Thank you very much.
Best regards,
Dan Gallagher
Grejen är att jag å ena sidan tycker att de skapar ett oerhört köpmotstånd när de - säkert ovetande - gjort det så himla svårt att beställa och betala för deras produkter, och å andra sidan så tycker jag att han direkt snappat upp "min" sorts humor och svarar på ett skönt avslappnat sätt.
Resultatet är att jag som kund väljer att kliva över den höga tröskeln och handla ändå - bara för att den som svarar mig förmedlar en soft inställning och ett behagligt förhållningssätt.
Detta är inte rocket science, amigos. Du kan göra det lätt för kunder att köpa, och du kan ha personal som förstärker det. De flesta företag lyckas varken med det ena eller det andra. Ett fåtal lyckas med det ena men inte det andra. Ett ultralitet fåtal lyckas med båda delarna.
Gissa var den höga lönsamheten finns? Givetvis i den sistnämnda kombinationen. Gör det lätt för kunden att köpa. Se till att personalen stöttar det beteendet.
Samma sak med hotellet i Amsterdam häromnatten. Park Plaza Victoria. Massor av stjärnor... MEN... Slitet hotell. Knappt godkänt i någon av kategorierna. Knappt godkänd mat. FAST i lobbyn fanns en concierge som var en ren dynamo; Dennis Hofstatter. Skämtsam, ändå lågmäld mot vissa. Lite mer högljudd och crazy när han skämtade med ett gäng japaner och deras barn (som skrattade tills de kiknade - och gick därifrån med bästa tipset på restauranger för barnfamiljer). Skojade med mig om att mina väskor såg ut att innehålla "weapons of mass destruction" och tillade med låtsad oro "sure you are not here to evaporate Amsterdam?".
Återigen. Halvbra produkt (hotellet) men klockren personal. Några av er är säkert nyfikna nu på den här Dennis. Om produkten också varit klockren så hade ni kanske rentav testat hotellet. Men nu var det bara - som så ofta - ett rätt av två möjliga.
Again - this is not rocket science.
Eftersom jag vet att det ibland är svårt med frakter från USA så e-postade jag företaget som säljer DVD-filmerna och frågade:
Hi there!
I would like to order 2-3 of your DVD:s, and live in Sweden, Europe.
Will the shipping cost me an arm and a leg, or merely a knuckle? And
is there a fast alternative for shipping here (even if it then DOES
cost an arm and a leg)?
All the best,
/Konsultpappan
...varpå de svarade...
Hello Konsultpappan!
Thank you for contacting me.
You can order up to 3 DVDs for the low low shipping fee (Priority) of $30.00 USD. In my opinion, that is two arms and legs, knuckles and all. For that fee, the order should arrive in 6-10 days. If you want Express, the fee is $35.00 USD (plus a new Volvo).
If you should decide to order, after you order on our website, open your browser and enter the following link: http://www.sfbta.org/customshipping and press the Enter key on your computer. Once you have done that, you will see a button that is labeled "Donate." Press that button. When that page comes up, enter your choice of fee in the box. Then look down the left side of the same page under "Don't have a PayPal account?" and press "Continue." Then enter your credit card information and hit "Review Donation and Continue." Then complete the transaction. Thank you very much.
Best regards,
Dan Gallagher
Grejen är att jag å ena sidan tycker att de skapar ett oerhört köpmotstånd när de - säkert ovetande - gjort det så himla svårt att beställa och betala för deras produkter, och å andra sidan så tycker jag att han direkt snappat upp "min" sorts humor och svarar på ett skönt avslappnat sätt.
Resultatet är att jag som kund väljer att kliva över den höga tröskeln och handla ändå - bara för att den som svarar mig förmedlar en soft inställning och ett behagligt förhållningssätt.
Detta är inte rocket science, amigos. Du kan göra det lätt för kunder att köpa, och du kan ha personal som förstärker det. De flesta företag lyckas varken med det ena eller det andra. Ett fåtal lyckas med det ena men inte det andra. Ett ultralitet fåtal lyckas med båda delarna.
Gissa var den höga lönsamheten finns? Givetvis i den sistnämnda kombinationen. Gör det lätt för kunden att köpa. Se till att personalen stöttar det beteendet.
Samma sak med hotellet i Amsterdam häromnatten. Park Plaza Victoria. Massor av stjärnor... MEN... Slitet hotell. Knappt godkänt i någon av kategorierna. Knappt godkänd mat. FAST i lobbyn fanns en concierge som var en ren dynamo; Dennis Hofstatter. Skämtsam, ändå lågmäld mot vissa. Lite mer högljudd och crazy när han skämtade med ett gäng japaner och deras barn (som skrattade tills de kiknade - och gick därifrån med bästa tipset på restauranger för barnfamiljer). Skojade med mig om att mina väskor såg ut att innehålla "weapons of mass destruction" och tillade med låtsad oro "sure you are not here to evaporate Amsterdam?".
Återigen. Halvbra produkt (hotellet) men klockren personal. Några av er är säkert nyfikna nu på den här Dennis. Om produkten också varit klockren så hade ni kanske rentav testat hotellet. Men nu var det bara - som så ofta - ett rätt av två möjliga.
Again - this is not rocket science.
25 maj 2009
Roadrunner at Schiphol
Sitter på Amsterdams flygplats Schiphol och tittar på folk. Oftast vill jag bara sätta mig i KLM-loungen och jobba fokuserat, men inte idag.
Jag sitter och filar på ett löfte till mina kunder, och jag gillar att se rörelserna och höra surrandet av röster. Alla är på väg någonstans, en del dästa och luttrade - andra spända och förväntansfulla. Det gillar jag med flygplatser; de är platser med inbyggt flöde och förändring - vissa mer än andra.
Vissa dagar gillar jag mitt kontor bättre än andra dagar.
Idag känns det helt ok att vara Roadrunner. Coolt rentav.
Jag sitter och filar på ett löfte till mina kunder, och jag gillar att se rörelserna och höra surrandet av röster. Alla är på väg någonstans, en del dästa och luttrade - andra spända och förväntansfulla. Det gillar jag med flygplatser; de är platser med inbyggt flöde och förändring - vissa mer än andra.
Vissa dagar gillar jag mitt kontor bättre än andra dagar.
Idag känns det helt ok att vara Roadrunner. Coolt rentav.
Sleepless in Amsterdam
Jag har verkligen haft en riktigt bra dag i Amsterdam idag. Lämnade hemmet vid 6.
Tre executive coaching sessioner. 12-14.30. 14.30-17.00. 17-19.30
Sen 30 min promenad och middag med potentiell kund.
Tillbaka på rummet. Jobbar undan lite e-post. Bara sju kvar i inkorgen.
Måste fixa lönerna också. Det är den 25:e i morgon.
Det har varit en lång lång dag. Jag är nöjd med sessionerna, och jag känner mig utmattad på ett bra sätt. I morgon har jag en session 8-12, och sedan skall jag masa mig ut till min favoritflygplats Schiphol och jobba i loungen tills planet hem går vid femsnåret.
Just nu är jag lite trött.
Har tittat på bilder av min lille son. Och bilder av min lilla dotter. Och bilder av min kärlek.
Jag längtar hem.
Men det går bra här.
Men ändå.
Men jag kan bara tänka på min kärleks blonda hår, och hur det doftar hem och trygghet när jag ligger tätt intill henne där hemma.
Sleepless in Amsterdam. Dags att köra lönerna.
Tre executive coaching sessioner. 12-14.30. 14.30-17.00. 17-19.30
Sen 30 min promenad och middag med potentiell kund.
Tillbaka på rummet. Jobbar undan lite e-post. Bara sju kvar i inkorgen.
Måste fixa lönerna också. Det är den 25:e i morgon.
Det har varit en lång lång dag. Jag är nöjd med sessionerna, och jag känner mig utmattad på ett bra sätt. I morgon har jag en session 8-12, och sedan skall jag masa mig ut till min favoritflygplats Schiphol och jobba i loungen tills planet hem går vid femsnåret.
Just nu är jag lite trött.
Har tittat på bilder av min lille son. Och bilder av min lilla dotter. Och bilder av min kärlek.
Jag längtar hem.
Men det går bra här.
Men ändå.
Men jag kan bara tänka på min kärleks blonda hår, och hur det doftar hem och trygghet när jag ligger tätt intill henne där hemma.
Sleepless in Amsterdam. Dags att köra lönerna.
22 maj 2009
Tack!
Jag glömde ju helt att tacka Fyra nyanser av rosa för den goa länken till Makemebabies.com.
F'låt.
Och tack.
Här är en bild av mitt och Vin Diesels kärleksbarn.
Again - tur man är straight. För ungen är f.u.l.
PTV
Och PTV *fniss* - har gått upp 13% sedan jag köpte dem för någon timme sedan.
It is gonna be a bumpy ride.
It is gonna be a bumpy ride.
just in case
Jag går och kokar vatten/citron/honung ändå.
Just in case.
Så det är lagom ljummet om han börjar hosta om en stund.
Just in case.
Så det är lagom ljummet om han börjar hosta om en stund.
Hosta
Det här med föräldraskap är märkligt.
Jag vet inte om man vänjer sig, men jag har efter 3,5 år och två barn fortfarande inte vant mig vid att barn måste få ha småsjukdomar utan att hela min tillvaro skall skjuta upp i Defcon 5.
Lillkillen började hosta för 10 minuter sedan, och nu har jag stått tre gånger oroligt halvvägs upp i trappan och lyssnat. Jag har även hunnit stå med hostmedicinen i handen och resonera kring det där jag googlade upp senaste gången - var det inte något om att hostmedicin för barn är i princip värdelöst men att det ökar risken för någon sorts nervskada, och var det inte så att någon huskur var mycket bättre? Sen hann jag googla upp huskuren som gick ut på att värma vatten med pressad citron och honung i... och bestämde mig för att blogga detta innan jag bestämmer mig om jag skall koka upp en häxbrygd.
Men han har varit knäpptyst sedan jag började skriva inlägget.
Tänk om makterna vill att jag skall fortsätta blogga bara för att hålla barnen friska??? Hade jag varit religiös fanatiker hade min kärlek hittat mig utmattad vid tangentbordet när hon kommer hem ifrån Stockholm i morgon kväll. Med två asförbannade (men friska) barn vid min sida.
Äh.
Så fånig jag är.
Han hostade nog bara ett par gånger, så där som barn gör.
Nu har han ju varit helt tyst en lång stund.
Det var nog inget.
Jag vet inte om man vänjer sig, men jag har efter 3,5 år och två barn fortfarande inte vant mig vid att barn måste få ha småsjukdomar utan att hela min tillvaro skall skjuta upp i Defcon 5.
Lillkillen började hosta för 10 minuter sedan, och nu har jag stått tre gånger oroligt halvvägs upp i trappan och lyssnat. Jag har även hunnit stå med hostmedicinen i handen och resonera kring det där jag googlade upp senaste gången - var det inte något om att hostmedicin för barn är i princip värdelöst men att det ökar risken för någon sorts nervskada, och var det inte så att någon huskur var mycket bättre? Sen hann jag googla upp huskuren som gick ut på att värma vatten med pressad citron och honung i... och bestämde mig för att blogga detta innan jag bestämmer mig om jag skall koka upp en häxbrygd.
Men han har varit knäpptyst sedan jag började skriva inlägget.
Tänk om makterna vill att jag skall fortsätta blogga bara för att hålla barnen friska??? Hade jag varit religiös fanatiker hade min kärlek hittat mig utmattad vid tangentbordet när hon kommer hem ifrån Stockholm i morgon kväll. Med två asförbannade (men friska) barn vid min sida.
Äh.
Så fånig jag är.
Han hostade nog bara ett par gånger, så där som barn gör.
Nu har han ju varit helt tyst en lång stund.
Det var nog inget.
rosétrams
Båda barnen lagda och sovande nu.
Har röjt undan en kvart.
Hällt upp ett glas rosé, och satt mig i soffan.
Nu har jag flyttat om lite i aktieportföljerna (jag tillhör den grupp som vill ha kontroll, så jag förvaltar innehållet i pensionsförsäkringar och sådant på egen hand).
Bland annat köpte jag på mig en liten högriskpost i ett kanadensiskt bolag som heter Petro Vista Energy Corp, med bolagsförkortningen PTV.
Det är ingen aktie jag rekommenderar som annat än exotisk krydda - så skit i aktien. Men alla ni sannolikt killar som drog lite på smilbanden åt bolagsförkortningen förstår varför jag sitter och känner mig ypperligt rosévintramsig när jag fnissar åt var och varannan mening i de olika prospekt/diskussionstrådar som behandlar bolaget.
"...as the farmout agreement gives PTV a full carry on 3 wells..."
"...which is why I seriously suggest PTV as a way to enter the energy market..."
Jag vet... jag vet... Rosévin gör mig omogen och tramsig.
Men så rullar jag.
Har röjt undan en kvart.
Hällt upp ett glas rosé, och satt mig i soffan.
Nu har jag flyttat om lite i aktieportföljerna (jag tillhör den grupp som vill ha kontroll, så jag förvaltar innehållet i pensionsförsäkringar och sådant på egen hand).
Bland annat köpte jag på mig en liten högriskpost i ett kanadensiskt bolag som heter Petro Vista Energy Corp, med bolagsförkortningen PTV.
Det är ingen aktie jag rekommenderar som annat än exotisk krydda - så skit i aktien. Men alla ni sannolikt killar som drog lite på smilbanden åt bolagsförkortningen förstår varför jag sitter och känner mig ypperligt rosévintramsig när jag fnissar åt var och varannan mening i de olika prospekt/diskussionstrådar som behandlar bolaget.
"...as the farmout agreement gives PTV a full carry on 3 wells..."
"...which is why I seriously suggest PTV as a way to enter the energy market..."
Jag vet... jag vet... Rosévin gör mig omogen och tramsig.
Men så rullar jag.
Fakta om förbrukning
"Eniro Sverige använder ca 8500 ton telefonkatalogpapper per år"
8500. Smaka på den siffran.
Som ett lustigt sammanträffande är det exakt 8500 hjärnceller som behövs för att förstå att det inte är en klimatsmart sak att göra år 2009.
8500. Smaka på den siffran.
Som ett lustigt sammanträffande är det exakt 8500 hjärnceller som behövs för att förstå att det inte är en klimatsmart sak att göra år 2009.
Kära Eniro
Jag tackar för att ni nu skickat mig en tung och redan inaktuell pappersversion av det som redan fungerar så ypperligt på Internet.
Givetvis finns det bara fördelar med Internetversionen. Snabbare uppdatering och lättare sökning är bara två saker. Men jag tycker det är ett intressant initiativ av er att ändå envisas med att skicka ett kilo pappersmassa med tillhörande trycksvärta till mig och massor av andra nu i dagarna. Det känns riktigt riktigt Corporate Social Responsibility av er.
Jag skulle gärna vilja att ni nu skickar över den som är ansvarig för att skicka ut alla överflödiga kataloger till oss konsumenter. Denna representant kommer att få mitt exemplar av er katalog - grovt ihoprullad - uppkörd i ändalykten.
Syftet med detta är att på ett metaforiskt plan likställa er representant med moder natur. Det ni gör mot vår miljö vill jag göra mot er representant - med samma tillhygge.
Givetvis kommer er representant att bli arg, chockad och hysa ett djupt förakt mot mig. Även det är en passande liknelse för mina känslor gentemot Eniro nu.
Jag är ledsen om detta känns jobbigt för er, men det ÄR faktiskt ett nytt årtusende och det ÄR dags för företag att ta ansvar för sin verksamhet.
Vänligen,
/Konsultpappan
Givetvis finns det bara fördelar med Internetversionen. Snabbare uppdatering och lättare sökning är bara två saker. Men jag tycker det är ett intressant initiativ av er att ändå envisas med att skicka ett kilo pappersmassa med tillhörande trycksvärta till mig och massor av andra nu i dagarna. Det känns riktigt riktigt Corporate Social Responsibility av er.
Jag skulle gärna vilja att ni nu skickar över den som är ansvarig för att skicka ut alla överflödiga kataloger till oss konsumenter. Denna representant kommer att få mitt exemplar av er katalog - grovt ihoprullad - uppkörd i ändalykten.
Syftet med detta är att på ett metaforiskt plan likställa er representant med moder natur. Det ni gör mot vår miljö vill jag göra mot er representant - med samma tillhygge.
Givetvis kommer er representant att bli arg, chockad och hysa ett djupt förakt mot mig. Även det är en passande liknelse för mina känslor gentemot Eniro nu.
Jag är ledsen om detta känns jobbigt för er, men det ÄR faktiskt ett nytt årtusende och det ÄR dags för företag att ta ansvar för sin verksamhet.
Vänligen,
/Konsultpappan
20 maj 2009
intensiv vecka
Två fullpackade dagar i Düsseldorf, och idag en serie riktigt givande möten på kontoret i Malmö.
Den här veckan har bara varit tre dagar lång men känns som en maratonvecka. Fast på ett bra sätt. Inte som under själva maratonlöpningen, utan snarare som efteråt. Lite träningsvärk efter alla nya människor, tankar och idéer - men väldigt nöjd.
Lyckades äntligen få till en längre hang time med Mikael B, en av de vassaste ledarutvecklarna jag haft förmånen att jobba med (jag vet att du läser min blogg, Micke, men det är långt ifrån bara jag som tycker det - så anklaga mig inte för att smöra ;-)
"Hang time" är för mig möten som är viktiga men inte bråttom/akuta. Det är svårt att få till dem eftersom man aldrig kan säga att NU måste vi träffas för att den och den rapporten måste skickas in. Men hang time innebär också att det är mer än 20 minuter över en hastig fika. Det behöver vara 2-3 timmar, utan agenda och mål. Utan affärsfokus.
Hang time.
Nu vill jag få till hang time med två andra som länge varit viktiga men inte bråttom/akuta.
Paul och Janne - you're on my list. Be prepared for hang time ;-)
Den här veckan har bara varit tre dagar lång men känns som en maratonvecka. Fast på ett bra sätt. Inte som under själva maratonlöpningen, utan snarare som efteråt. Lite träningsvärk efter alla nya människor, tankar och idéer - men väldigt nöjd.
Lyckades äntligen få till en längre hang time med Mikael B, en av de vassaste ledarutvecklarna jag haft förmånen att jobba med (jag vet att du läser min blogg, Micke, men det är långt ifrån bara jag som tycker det - så anklaga mig inte för att smöra ;-)
"Hang time" är för mig möten som är viktiga men inte bråttom/akuta. Det är svårt att få till dem eftersom man aldrig kan säga att NU måste vi träffas för att den och den rapporten måste skickas in. Men hang time innebär också att det är mer än 20 minuter över en hastig fika. Det behöver vara 2-3 timmar, utan agenda och mål. Utan affärsfokus.
Hang time.
Nu vill jag få till hang time med två andra som länge varit viktiga men inte bråttom/akuta.
Paul och Janne - you're on my list. Be prepared for hang time ;-)
18 maj 2009
Konsultpappan och Zac Efron
Distraktion från arbetet nu. Flyr iväg från den Executive Brief jag måste få iväg inatt.
Kollade lite webbsidor. Fastnade på makemebabies.com
Inser nu varför jag och Zac aldrig skulle funka. Vår grabb skulle inte bli ens en tiondel så söt som min egen lillkille därhemma.
Antar att jag får förbli hetero.
Sorry Zac. Move on.
Kollade lite webbsidor. Fastnade på makemebabies.com
Inser nu varför jag och Zac aldrig skulle funka. Vår grabb skulle inte bli ens en tiondel så söt som min egen lillkille därhemma.
Antar att jag får förbli hetero.
Sorry Zac. Move on.
Porrfaktorn är lägre
Jobbet här i Düsseldorf är väsentligt lägre än den där vändan i Berlin för ett par år sedan.
Någon som minns den?
Då var det hardcore hela vägen.
Särskilt nöjd var jag med citatet "...försök själv hitta rätt ord på ett språk du inte behärskar när en hårt sminkad man i nätstrumpor har en högklackad sko på ditt armstöd och juckar med sitt skrev på en stångkorvs avstånd från ditt ansikte..."
Någon som minns den?
Då var det hardcore hela vägen.
Särskilt nöjd var jag med citatet "...försök själv hitta rätt ord på ett språk du inte behärskar när en hårt sminkad man i nätstrumpor har en högklackad sko på ditt armstöd och juckar med sitt skrev på en stångkorvs avstånd från ditt ansikte..."
Dagens kontor: Hilton i Düsseldorf
Jag fattar inte varför jag kallar det "dagens" kontor, när min arbetsdag bara börjat nu vid 20.30-blecket.
Antagligen kommer jag att sitta och jobba till en bra bit in på småtimmarna. Måste göra en analys som är så Viktig och Bråttom att jag helt enkelt var Tvungen att blogga innan jag orkar börja.
Antagligen kommer jag att sitta och jobba till en bra bit in på småtimmarna. Måste göra en analys som är så Viktig och Bråttom att jag helt enkelt var Tvungen att blogga innan jag orkar börja.
Norgehistoria
Förra veckans snabbvisit i Oslo: Härlig grupp, fantastisk mat - och en vitfärgad whiteboardpenna.
Vi tar det där igen, ok?
Grupp. Mat. Vitfärgad whiteboardpenna.
Vad tänkte de? Tipp-ex?
Jag kan tänka mig att det skulle vara ofattbart coolt med en korallgrön glasvägg och en vit penna. Men jag hade personligen inte valt att kalla den Whiteboard-penna, eller ha den i ett konferensrum med endast vita tavlor (hence the name).
16 maj 2009
Spritkoncept
Jag har lite olika spritkoncept i mitt liv.
Ett av mina spritkoncept är att jag alltid köper den lagrade elitversionen av den lokala spriten. Det betyder att mitt barskåp är fyllt av udda saker som 20-30:årig armenisk brandy/tequila/genever/rom.
Men just nu vill jag berätta om ett annat spritkoncept; min skvättflaska whisky.
En särskild hylla i baren är tillägnad whisky. Där brukar ett tjugotal flaskor samsas om utrymmet. Och en mycket speciell karaff.
Karaffen är min skvättflaska. I den häller jag den sista decilitern av varje whiskybutelj som går åt i hushållet (och eftersom min vackra whiskysamling är vida känd i vänkretsen så går det åt en hel del, tack och lov).
Det innebär att skvättflaskan innehåller en ständigt förändrad whisky, en superblended variant av allt ifrån basic Jameson till exklusiv japansk single malt.
I julas smakade blandningen riktigt uschligt, och jag använde den mest till drinkbas med ginger ale och annat.
Just nu är den helt jäkla magisk. Jag är nästan rädd för att blanda i nästa skvätt. Den är djup, fyllig - lätt rökig men ändå med en elegans som är oerhört imponerande.
Om jag kunnat replikera denna så hade den varit värd sin vikt i guld.
Men det är det som är charmen med skvättflaskan. Den är levande. Ibland bättre, ibland sämre. Men levande.
Måste bara hitta ett bättre namn på den än skvättflaskan. "Skvatt Blend -09"? Och en passande etikett - kanske min überlayoutare Lasse kan göra en bra design...
11 maj 2009
Madness Inc - work in progress
I promised to keep you all posted, and my man in India replied this upon his return to the office:
Certainly..it is a challenging task again and hope to get around with some valuable info ultimately...
I will give a try on it this week and try my level best to emerge with what you are looking for.
I would certainly say that you are the oddest Boss I ever had and it's for that reason really interesting to work with you that you come up with innovative and challenging tasks every time unlike other bosses who usually give us some sort of monotonous works which is boring :-)
So let's see how it gets along.....
I will keep you posted!
Cheers,
Michael
Certainly..it is a challenging task again and hope to get around with some valuable info ultimately...
I will give a try on it this week and try my level best to emerge with what you are looking for.
I would certainly say that you are the oddest Boss I ever had and it's for that reason really interesting to work with you that you come up with innovative and challenging tasks every time unlike other bosses who usually give us some sort of monotonous works which is boring :-)
So let's see how it gets along.....
I will keep you posted!
Cheers,
Michael
09 maj 2009
Madness Inc
Just sent this to my executive assistant Mike in Bangalore, because I know a handful or so of you guys want to follow the whole process from crazy idea to complete confusion - and I have a complete faith in open source leadership development - so feel free to share and enjoy:
Ok Mike...
Now you'll probably think I am nuts - again.
I want you to spend 5-10 hours next week on creating a list of the top 5-7 business ideas that Nobody should want to touch.
It's like this: When I coach entrepreneurs they always rant about how they must wait until they find the perfect and unique business idea. I keep telling them that they don't NEED to invent a new business idea - all they have to do is take something that is already out there and do a good job. Like selling coffee - you could easily make an excuse and say: "Well, there is already a ton of café's, so it's no point." But then nobody would have started Starbucks. Then it would be easy to say "Well, there is already a ton of chains like Starbucks, so it's no point". But then nobody would have thought of combining a bookstore with a coffee shop. Etc. Even today we see new coffee franchises growing from one shop to hundreds or thousands.
My point is: You never need to WAIT for the original business innovation. The entrepreneurial underdog can ALWAYS find the edge and run circles around a large corporate behemoth. You just have to take any boring idea and start it. In the process of starting it - there will be innovation (IF you are an entrepreneur at heart).
This is what I want to create an innovative exercise about, which I can then sell to my clients. A workshop to find, nourish and support the entrepreneurs inside or outside a company.
For that I need:
- to define and describe 5-7 business ideas that are so common and established and everywhere that nobody should want to think of it if they want to start a new business. Like a coffee shop, like an Internet travel agency that sells airline tickets, like..... I don't know. The point is that the first response must be "No point, it's already been done a million times".
- it should ideally be different types of examples. Something from the service industry as well as something else from product sales, Internet as well as real world. Business to Consumer, Business to Business etc.
- Each business idea should be presented on one page maimum. It should consist of a description of the business idea, and also short bullet points of why it is a total waste of time to start it. (Too much competition, too low profit margins, too difficult to start, too generic, everybody thinks it is boring - you know, all the arguments the entrepreneur would get if they said "I am going to start a nnnnnnn-business)
What do you think? Time to let that mind of yours rock again :-)
Have a great weekend,
/Patrick
Ok Mike...
Now you'll probably think I am nuts - again.
I want you to spend 5-10 hours next week on creating a list of the top 5-7 business ideas that Nobody should want to touch.
It's like this: When I coach entrepreneurs they always rant about how they must wait until they find the perfect and unique business idea. I keep telling them that they don't NEED to invent a new business idea - all they have to do is take something that is already out there and do a good job. Like selling coffee - you could easily make an excuse and say: "Well, there is already a ton of café's, so it's no point." But then nobody would have started Starbucks. Then it would be easy to say "Well, there is already a ton of chains like Starbucks, so it's no point". But then nobody would have thought of combining a bookstore with a coffee shop. Etc. Even today we see new coffee franchises growing from one shop to hundreds or thousands.
My point is: You never need to WAIT for the original business innovation. The entrepreneurial underdog can ALWAYS find the edge and run circles around a large corporate behemoth. You just have to take any boring idea and start it. In the process of starting it - there will be innovation (IF you are an entrepreneur at heart).
This is what I want to create an innovative exercise about, which I can then sell to my clients. A workshop to find, nourish and support the entrepreneurs inside or outside a company.
For that I need:
- to define and describe 5-7 business ideas that are so common and established and everywhere that nobody should want to think of it if they want to start a new business. Like a coffee shop, like an Internet travel agency that sells airline tickets, like..... I don't know. The point is that the first response must be "No point, it's already been done a million times".
- it should ideally be different types of examples. Something from the service industry as well as something else from product sales, Internet as well as real world. Business to Consumer, Business to Business etc.
- Each business idea should be presented on one page maimum. It should consist of a description of the business idea, and also short bullet points of why it is a total waste of time to start it. (Too much competition, too low profit margins, too difficult to start, too generic, everybody thinks it is boring - you know, all the arguments the entrepreneur would get if they said "I am going to start a nnnnnnn-business)
What do you think? Time to let that mind of yours rock again :-)
Have a great weekend,
/Patrick
08 maj 2009
En av årets två Must See
Det har tydligen kommit en ny Star Trek film.
Med tanke på förra inlägget så är det en av årets två Must See för mig. Eller Can See.
Hoppas bara det kommer en tajt "Bamse - the saga continues" eller "Bamse Begins" till hösten.
Så jag maxar ut min filmkvot, liksom.
06 maj 2009
Sleepless in Düsseldorf
Jag vet att det är lite sent att publicera denna idag, men jag låg sömnlös på sjunde våningen på Hilton i Düsseldorf igår natt.
Ok, jag somnade till slut vid tre-blecket, men fram tills dess var det sömnlöst.
Just igår låg jag och funderade på alla de filmer jag inte längre kan se sedan jag blev småbarnspappa.
Förr i tiden har jag haft stor fobi och aggression kring filmer som innehåller våldtäkt och/eller kanyler och/eller människor som verkligen är oskyldiga men där fingerade bevis hopas och omgivningen-vänner-familj verkligen tror att människan gjort sig skyldig till vad det nu är. Den där sista kategorin brukar jag kunna undvika genom att de alltid benämns som "tät triller" och att formuleringen "fast i ett nät av lögner" brukar finnas i säljpitchen.
Nuförtiden har jag insett att en oerhörd mängder av filmer plötsligt blivit omöjliga att se, eftersom de berör på ett helt annat sätt än innan jag blev pappa.
Min kärlek och jag insåg i höstas att vi inte kunde se de romantiska komediernas okrönte härskare "Sleepless in Seattle". Vi hade bänkat oss med popcorn och myspys och började se filmen när båda ungarna somnat. Två minuter in i filmen säger min kärlek till mig att "Men fatta att han är ensam med sin son, mamman är död. Det har jag aldrig tänkt på. Alltså på det här sättet. Hon är ju... död. Jag kan nog inte se den här filmen nu."
Det var då vi insåg att vissa filmer kanske har en annan klangbotten nu.
Och igår hade jag tagit med mig Rain Man för att se på hotellrummet.
Jag satt med tårar i ögonen första gången Tom Cruise inser att Dustin Hoffman (Raymond) är hans autistiske bror som bott på hem sedan Tom var 2-3 år, och i scenen på motellet - när han inser att Raymond är den låtsaskompis (Rain Man) som sjöng för honom vid hans säng när han var 2-3 år gammal, som sedan blev placerad på hem för att inte skada honom av misstag...
Har ni sett filmen vet ni vad jag menar, och om ni har ett par barn i 1-3:årsåldern så förstår ni säkert att även en härdad internationell ledarskapskonsult extraordinaire inte på något sätt behöver kompromissa med sin manliga trygghet när han erkänner att han satt i skräddarsits på sängen och storbölade.
Sen stängde jag av filmen, för jag fixade bara inte att se slutet där han tar farväl på tåget.
Sen satt jag kvar i mörkret i hotellrummet en liten stund, högst två-tre timmar.
Från och med nu skall jag bara se filmer som inte innehåller:
Våldtäkt
Kanyler
"Fångad i ett nät av lögner"
En eller flera döda föräldrar.
Barn som har det jobbigt, eller skadas, eller mobbas (there goes Karate Kid)
Skilsmässor (Kramer vs Kramer går fetbort. And again, Karate Kid)
Och alla svenska filmer. Särskilt de där de talar DramatenStockholmska och försöker vara seriösa.
Kvar har vi då:
Star Trek
Bamse
Ser ut som om filmhösten 2009 blir lite torftig för konsultpappan.
Ok, jag somnade till slut vid tre-blecket, men fram tills dess var det sömnlöst.
Just igår låg jag och funderade på alla de filmer jag inte längre kan se sedan jag blev småbarnspappa.
Förr i tiden har jag haft stor fobi och aggression kring filmer som innehåller våldtäkt och/eller kanyler och/eller människor som verkligen är oskyldiga men där fingerade bevis hopas och omgivningen-vänner-familj verkligen tror att människan gjort sig skyldig till vad det nu är. Den där sista kategorin brukar jag kunna undvika genom att de alltid benämns som "tät triller" och att formuleringen "fast i ett nät av lögner" brukar finnas i säljpitchen.
Nuförtiden har jag insett att en oerhörd mängder av filmer plötsligt blivit omöjliga att se, eftersom de berör på ett helt annat sätt än innan jag blev pappa.
Min kärlek och jag insåg i höstas att vi inte kunde se de romantiska komediernas okrönte härskare "Sleepless in Seattle". Vi hade bänkat oss med popcorn och myspys och började se filmen när båda ungarna somnat. Två minuter in i filmen säger min kärlek till mig att "Men fatta att han är ensam med sin son, mamman är död. Det har jag aldrig tänkt på. Alltså på det här sättet. Hon är ju... död. Jag kan nog inte se den här filmen nu."
Det var då vi insåg att vissa filmer kanske har en annan klangbotten nu.
Och igår hade jag tagit med mig Rain Man för att se på hotellrummet.
Jag satt med tårar i ögonen första gången Tom Cruise inser att Dustin Hoffman (Raymond) är hans autistiske bror som bott på hem sedan Tom var 2-3 år, och i scenen på motellet - när han inser att Raymond är den låtsaskompis (Rain Man) som sjöng för honom vid hans säng när han var 2-3 år gammal, som sedan blev placerad på hem för att inte skada honom av misstag...
Har ni sett filmen vet ni vad jag menar, och om ni har ett par barn i 1-3:årsåldern så förstår ni säkert att även en härdad internationell ledarskapskonsult extraordinaire inte på något sätt behöver kompromissa med sin manliga trygghet när han erkänner att han satt i skräddarsits på sängen och storbölade.
Sen stängde jag av filmen, för jag fixade bara inte att se slutet där han tar farväl på tåget.
Sen satt jag kvar i mörkret i hotellrummet en liten stund, högst två-tre timmar.
Från och med nu skall jag bara se filmer som inte innehåller:
Våldtäkt
Kanyler
"Fångad i ett nät av lögner"
En eller flera döda föräldrar.
Barn som har det jobbigt, eller skadas, eller mobbas (there goes Karate Kid)
Skilsmässor (Kramer vs Kramer går fetbort. And again, Karate Kid)
Och alla svenska filmer. Särskilt de där de talar DramatenStockholmska och försöker vara seriösa.
Kvar har vi då:
Star Trek
Bamse
Ser ut som om filmhösten 2009 blir lite torftig för konsultpappan.
04 maj 2009
What the F?!
Ibland är Wikipedia en underbar källa:
1. What is this "fug"? I've never heard of it.
"Fug" comes from "fugly," which is a contraction of "fantastically ugly" (or an f-word more prurient, if you like, but we are clean and delightful young ladies who don't engage in that kind of filth, dammit).
Here's some etymology for you:
fug•ly (adj.)
frightfully ugly; of or pertaining to something beyond the boundaries of normal unattractiveness. Ex: "That 'Kabbalists Do It Better' trucker hat is fugly."
fug (n.)
1. A state of extreme ugliness. Ex: "The level of fug at the Video Music Awards is always hard to stomach."
2. A proper name for someone possessed of eternal heinousness, as Chloe Sevigny: "Oh look, there's Fug, looking all miserable and dour in her black turtleneck and white frilly farm dress."
fug•ging (v.)
The act of posting on one's blog in order to identify something excruciatingly ugly. Ex: "Hey, I am fugging Li'l Kim again for wearing only a tiny piece of cloth."
2. So "fugly" is like extreme ugliness?
Kind of -- we like to think of "ugly" as something that refers to an unchangeable condition, but also a condition above which people can rise.
Fugly, however, is a self-inflicted state, and no one seems to excel at dwelling in the depths of fug quite like pretty people with money to spare and little sense of how to spend it. Celebrities are always skipping around in public wearing things that are phenomenally perplexing; as these red-carpet dwellers are often considered trendsetters or bastions of Hip Present and Hip Future, we like to take them to task for careless choices. (Of particular concern: whomever got little girls thinking that miniskirts and Ugg boots were a stellar combination.)
1. What is this "fug"? I've never heard of it.
"Fug" comes from "fugly," which is a contraction of "fantastically ugly" (or an f-word more prurient, if you like, but we are clean and delightful young ladies who don't engage in that kind of filth, dammit).
Here's some etymology for you:
fug•ly (adj.)
frightfully ugly; of or pertaining to something beyond the boundaries of normal unattractiveness. Ex: "That 'Kabbalists Do It Better' trucker hat is fugly."
fug (n.)
1. A state of extreme ugliness. Ex: "The level of fug at the Video Music Awards is always hard to stomach."
2. A proper name for someone possessed of eternal heinousness, as Chloe Sevigny: "Oh look, there's Fug, looking all miserable and dour in her black turtleneck and white frilly farm dress."
fug•ging (v.)
The act of posting on one's blog in order to identify something excruciatingly ugly. Ex: "Hey, I am fugging Li'l Kim again for wearing only a tiny piece of cloth."
2. So "fugly" is like extreme ugliness?
Kind of -- we like to think of "ugly" as something that refers to an unchangeable condition, but also a condition above which people can rise.
Fugly, however, is a self-inflicted state, and no one seems to excel at dwelling in the depths of fug quite like pretty people with money to spare and little sense of how to spend it. Celebrities are always skipping around in public wearing things that are phenomenally perplexing; as these red-carpet dwellers are often considered trendsetters or bastions of Hip Present and Hip Future, we like to take them to task for careless choices. (Of particular concern: whomever got little girls thinking that miniskirts and Ugg boots were a stellar combination.)
01 maj 2009
Danny Kaye
Enbart pengar gör ingen lycklig. Man måste också ha aktier, guld och fastigheter.
Danny Kaye (1913-1987)
Oj oj oj ... det var ett gäng år sedan jag såg mina Danny Kaye-filmer. Det är verkligen på tiden att jag såg om dem.
Han var ju ett geni.
Jag glömmer bara bort det periodvis.
Danny Kaye (1913-1987)
Oj oj oj ... det var ett gäng år sedan jag såg mina Danny Kaye-filmer. Det är verkligen på tiden att jag såg om dem.
Han var ju ett geni.
Jag glömmer bara bort det periodvis.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
