Spritkoncept

Jag har lite olika spritkoncept i mitt liv.

Ett av mina spritkoncept är att jag alltid köper den lagrade elitversionen av den lokala spriten. Det betyder att mitt barskåp är fyllt av udda saker som 20-30:årig armenisk brandy/tequila/genever/rom.

Men just nu vill jag berätta om ett annat spritkoncept; min skvättflaska whisky.

En särskild hylla i baren är tillägnad whisky. Där brukar ett tjugotal flaskor samsas om utrymmet. Och en mycket speciell karaff.

Karaffen är min skvättflaska. I den häller jag den sista decilitern av varje whiskybutelj som går åt i hushållet (och eftersom min vackra whiskysamling är vida känd i vänkretsen så går det åt en hel del, tack och lov).

Det innebär att skvättflaskan innehåller en ständigt förändrad whisky, en superblended variant av allt ifrån basic Jameson till exklusiv japansk single malt.

I julas smakade blandningen riktigt uschligt, och jag använde den mest till drinkbas med ginger ale och annat.

Just nu är den helt jäkla magisk. Jag är nästan rädd för att blanda i nästa skvätt. Den är djup, fyllig - lätt rökig men ändå med en elegans som är oerhört imponerande.

Om jag kunnat replikera denna så hade den varit värd sin vikt i guld.

Men det är det som är charmen med skvättflaskan. Den är levande. Ibland bättre, ibland sämre. Men levande.

Måste bara hitta ett bättre namn på den än skvättflaskan. "Skvatt Blend -09"? Och en passande etikett - kanske min überlayoutare Lasse kan göra en bra design...