Det här med föräldraskap är märkligt.
Jag vet inte om man vänjer sig, men jag har efter 3,5 år och två barn fortfarande inte vant mig vid att barn måste få ha småsjukdomar utan att hela min tillvaro skall skjuta upp i Defcon 5.
Lillkillen började hosta för 10 minuter sedan, och nu har jag stått tre gånger oroligt halvvägs upp i trappan och lyssnat. Jag har även hunnit stå med hostmedicinen i handen och resonera kring det där jag googlade upp senaste gången - var det inte något om att hostmedicin för barn är i princip värdelöst men att det ökar risken för någon sorts nervskada, och var det inte så att någon huskur var mycket bättre? Sen hann jag googla upp huskuren som gick ut på att värma vatten med pressad citron och honung i... och bestämde mig för att blogga detta innan jag bestämmer mig om jag skall koka upp en häxbrygd.
Men han har varit knäpptyst sedan jag började skriva inlägget.
Tänk om makterna vill att jag skall fortsätta blogga bara för att hålla barnen friska??? Hade jag varit religiös fanatiker hade min kärlek hittat mig utmattad vid tangentbordet när hon kommer hem ifrån Stockholm i morgon kväll. Med två asförbannade (men friska) barn vid min sida.
Äh.
Så fånig jag är.
Han hostade nog bara ett par gånger, så där som barn gör.
Nu har han ju varit helt tyst en lång stund.
Det var nog inget.
22 maj 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Ah. Undrade just vad DEFCON var efter att uttrycket använts av Top Gears Jeremy under ett av otaliga races. Men innebär inte, enligt Wiki, läge 5 det lägsta beredskapsläget?
Låter snarare som du är i DEFCON 1 ;)
Trevlig helg och oroa dig inte.
Tjoho!
DET borde bevisa min oskuld för den lustigt växande skara av mina vänner som fått för sig att jag är hemlig agent genom allt resande till suspekta länder.
Så var det med det!
Skicka en kommentar