Visst är det väl märkligt.
Jag kommer inte ifrån det.
Hotellsängar är värdelösa. Jag ligger sömnlös och längtar hem.
Längtar längtar längtar.
30 mars 2009
Vilka serier följer du?
Jag följer de här serierna när jag inte kan somna på kursgårdar eller hotell runtom i världen. Talet efter anger vilken säsong och vilket avsnitt jag är på (så jag inte tappar bort mig). Om det ex. står 511 så innebär det att det senaste avsnittet jag såg var avsnitt 11 i femte säsongen. Om det står 600 så innebär det att jag sett färdigt säsong fem och inte börjat se säsong sex. Ibland läggs ju serier ner, och det gillar vi ju inte. ;-)
Men jag är alltid på jakt efter nya serier att följa. Min gode vän Niklas brukar exempelvis alltid leda mig till bra serier att följa. Senast tipsade han om Big Bang theory, men han ledde mig även till serien 24 (tillsammans med min kollega Maria).
Har du något tips till mig?
FÖLJER:
2,5 men 600
burn notice 300
Lipstick Jungle 200
starter wife 200
The middle man 100
Big Bang theory 100
Boston Legal 511
Lost 500
How I met your mom 413
Sky High 100
Fringe 110
Absolute Power 200
Eli Stone 209
Thirtysomething 100
Brothers & Sisters 312
Dirty Sexy Money 209
Life 206
The Unit 413
Californication 211
Dexter 300
Damages 200
Weeds 413
Heroes 300
Entourage 512
Shark 300
Eureka 308
My Name is Earl 405
House 511
The Office 511
Stargate atlantis 511
Battlestar Galactica 500
24 700
30 Rock 300
Terminator TSCC 212
HAR TRÖTTNAT:
Prison Break 300
Mad men 106
Painkiller Jane 107
True Blood 101
SLUTAT SÄNDAS:
The 4400 500
Tell me you love me 200
Swingtown 200
sleeper cell 300
Big Shots 200
Generation Kill 200
Thief 106
Commander in Chief 200
Threshold 200
Surface 200
Extras 300
Stargate SG1 1100
What about Brian 300
Studio 60 200
Blade 200
Jericho 300
Firefly 200
Men jag är alltid på jakt efter nya serier att följa. Min gode vän Niklas brukar exempelvis alltid leda mig till bra serier att följa. Senast tipsade han om Big Bang theory, men han ledde mig även till serien 24 (tillsammans med min kollega Maria).
Har du något tips till mig?
FÖLJER:
2,5 men 600
burn notice 300
Lipstick Jungle 200
starter wife 200
The middle man 100
Big Bang theory 100
Boston Legal 511
Lost 500
How I met your mom 413
Sky High 100
Fringe 110
Absolute Power 200
Eli Stone 209
Thirtysomething 100
Brothers & Sisters 312
Dirty Sexy Money 209
Life 206
The Unit 413
Californication 211
Dexter 300
Damages 200
Weeds 413
Heroes 300
Entourage 512
Shark 300
Eureka 308
My Name is Earl 405
House 511
The Office 511
Stargate atlantis 511
Battlestar Galactica 500
24 700
30 Rock 300
Terminator TSCC 212
HAR TRÖTTNAT:
Prison Break 300
Mad men 106
Painkiller Jane 107
True Blood 101
SLUTAT SÄNDAS:
The 4400 500
Tell me you love me 200
Swingtown 200
sleeper cell 300
Big Shots 200
Generation Kill 200
Thief 106
Commander in Chief 200
Threshold 200
Surface 200
Extras 300
Stargate SG1 1100
What about Brian 300
Studio 60 200
Blade 200
Jericho 300
Firefly 200
27 mars 2009
Pappa är hemma
Har varit på konferens ett par dagar.
Massor av gamla kollegor på vår motsvarighet till klassåterträff.
Själv är jag 40 nu, och började i gebitet för 14 år sedan.
Kollegorna har blivit gamla. De som var 50-55 och branschens äss när jag började är nu pensionerade eller nästan pensionerade. Fortfarande skarpa, men.... väldigt mycket äldre.
Jag tittade på mig själv i spegeln och funderade på de senaste fjorton åren.
Faktiskt.
Shit, vad mycket jag upplevt.
Jobbmässigt.
Privat.
Ibland behöver vi se åren ha passerat på andra för att reflektera över hur de passerar på oss själva.
Massor av gamla kollegor på vår motsvarighet till klassåterträff.
Själv är jag 40 nu, och började i gebitet för 14 år sedan.
Kollegorna har blivit gamla. De som var 50-55 och branschens äss när jag började är nu pensionerade eller nästan pensionerade. Fortfarande skarpa, men.... väldigt mycket äldre.
Jag tittade på mig själv i spegeln och funderade på de senaste fjorton åren.
Faktiskt.
Shit, vad mycket jag upplevt.
Jobbmässigt.
Privat.
Ibland behöver vi se åren ha passerat på andra för att reflektera över hur de passerar på oss själva.
22 mars 2009
mitt liv som komihåglapp
SMS:utbyte med kärleken igår:
- Anders är dominerad av sin mor. De ska ha fisk till middag. Getost.
Här blev jag lite förvirrad, så jag svarade:
- Ok. Tack. Vem är Anders?
- Blogginlägg. Måste komma ihåg.
- Du vet att du kan SMS:a sånt här till dig själv istället, va?
Jag vågade inte ens föreslå något så fånigt okomplicerat som papper och penna, eller att åtminstone spara en femma i SMS:kostnader genom att använda mobiltelefonens anteckningsfunktion.
Hursomhelst - resultatet går att läsa på Reportermammans blogg.
- Anders är dominerad av sin mor. De ska ha fisk till middag. Getost.
Här blev jag lite förvirrad, så jag svarade:
- Ok. Tack. Vem är Anders?
- Blogginlägg. Måste komma ihåg.
- Du vet att du kan SMS:a sånt här till dig själv istället, va?
Jag vågade inte ens föreslå något så fånigt okomplicerat som papper och penna, eller att åtminstone spara en femma i SMS:kostnader genom att använda mobiltelefonens anteckningsfunktion.
Hursomhelst - resultatet går att läsa på Reportermammans blogg.
Astrid Lindgren
Pippi skrevs tydligen eftersom Astrid Lindgren stukade foten och därmed fick tid/möjlighet att sätta sagan på pränt.
Själv har jag en horribel nackspärr, vilket ger mig möjligheten att köra lönerna när barnen lagt sig i kväll.
Go figure.
Själv har jag en horribel nackspärr, vilket ger mig möjligheten att köra lönerna när barnen lagt sig i kväll.
Go figure.
21 mars 2009
men det coola
är givetvis att ugnen har inbyggd stektermometer. notera hur tempen är insatt och hur man ser gradantalet där uppe.
ni är kanske mer världsvana än jag - men jag är alltså jätteimponerad.
och det tog bara knappt två år i det nybyggda huset innan jag testade just den funktionen.
snart kanske jag rentav läser manualen för hur man justerar husets uppvärmning.
nackspärr och Bjärekyckling
Vaknade med nackspärr, så idag får min kärlek hoppa in istället för mig i lillkillens simskola.
Det känns lite trist, för det känns som om just simskolan på lördagen är något av en grabbrutin. Vi åker dit i god tid, snackar i omklädningsrummet, testar bastun 30-40 sekunder, står bredvid varandra i duscharna och snackar lite mer.
Sen efter simskolan brukar vi gå till en "korvalua" och ta varsin korv. Han brukade ta en vanlig, jag tog en french hotdog - men nu de senaste gångerna har han också gått över till "sån korv med ett brödrör" som jag tar.
Å andra sidan är jag hemma. Lilltjejen sover middag på uteplatsen. Jag tittar med ett öga på henne samtidigt som jag förbereder middagen. Jag har hittat en stor och fin Bjärekyckling (uppfödd på majs, så den är lite nötig och fylligare i smaken än vanlig kyckling). Nu har jag gjort en egen persillade (finhackad persilja, vitlök och charlottenlök som jag blandat ut i smör och tillsatt en nypa salt och peppar) som står på kylning i svalen. Sen skall jag peta in persilladen under skinnet på kycklingen och grilla den i långpanna i ugnen ca en timme.
Till det ris och min nya fetish - ångkokta grönsaker. Det är snuskigt gott med ångkokta grönsaker. I kväll blir det nog lite broccoli, morot och blomkål.
Kanske en klar vitvinsås med en liten liten liten nypa curry och ett par droppar honung till rätten.
Återkommer med rapport.
Det känns lite trist, för det känns som om just simskolan på lördagen är något av en grabbrutin. Vi åker dit i god tid, snackar i omklädningsrummet, testar bastun 30-40 sekunder, står bredvid varandra i duscharna och snackar lite mer.
Sen efter simskolan brukar vi gå till en "korvalua" och ta varsin korv. Han brukade ta en vanlig, jag tog en french hotdog - men nu de senaste gångerna har han också gått över till "sån korv med ett brödrör" som jag tar.
Å andra sidan är jag hemma. Lilltjejen sover middag på uteplatsen. Jag tittar med ett öga på henne samtidigt som jag förbereder middagen. Jag har hittat en stor och fin Bjärekyckling (uppfödd på majs, så den är lite nötig och fylligare i smaken än vanlig kyckling). Nu har jag gjort en egen persillade (finhackad persilja, vitlök och charlottenlök som jag blandat ut i smör och tillsatt en nypa salt och peppar) som står på kylning i svalen. Sen skall jag peta in persilladen under skinnet på kycklingen och grilla den i långpanna i ugnen ca en timme.
Till det ris och min nya fetish - ångkokta grönsaker. Det är snuskigt gott med ångkokta grönsaker. I kväll blir det nog lite broccoli, morot och blomkål.
Kanske en klar vitvinsås med en liten liten liten nypa curry och ett par droppar honung till rätten.
Återkommer med rapport.
18 mars 2009
Nyförälskad.
Man träffas, flyttar samman, och gifter sig innan man ens hinner blinka.
Ens nyblivna fru lägger kanske bröllopsklänningen i en påse för att ta den till kemtvätten.
Dagarna går, och veckorna.
Plötsligt väntar man kanske barn.
Barnet dyker upp, och ett hus figurerar i periferin. Snart är flytten igång, och tillvaron är hektisk.
Plopp, så är ett barn till på väg.
Det är kanske mycket med jobbet, och månader rusar förbi.
Sen går man kanske och rotar i klädkammaren en dag, och längst inne i ett hörn hittar man kanske en påse med en smutsig och skrynklig klänning i.
Man lämnar in klänningen till kemtvätten, tillsammans med en kostym. Lite i förbifarten.
Sen glömmer man bort det, och kommer på det en dryg månad senare när man kanske är på väg till ett möte.
Sen lägger man kanske klänningen över sin kontorsstol och stirrar på den, så där uppslukad som man kanske blir när man går förlorad i sina tankar. Man kanske upplever känslan av just den dagen igen.
Jag kom precis på att jag känner mig djupt nyförälskad just nu. Av att ha hämtat en klänning på kemtvätten.
Man kanske borde kemtvätta saker oftare.
17 mars 2009
Men of Power
"Hotel manager"
Sug på den titeln. Tydligen attraherar den en viss sorts män.
Män med namn som är som hämtade ur en miniserie på HBO.
Ni minns väl alla Brett Castleman?
Och nu Bart Westerhout.
Bart Westerhout känns mer som den "andre hotellmagnaten", kanske inte en lika sympatisk och snövit hjältekaraktär som Brett Castleman. Bart är han som har en lite elak underton, lite som Richard Channing i Falcon Crest. Han är lite farlig och drar till sig långbenta blondiner som jag drar till mig ledningsgrupper med interna spänningar.
Jag tror minsann jag skall börja ta reda på vad de olika hotellmanagersarna heter under resten av vårens resande. Mest för att se om det verkligen ÄR så att de alla har coola namn.
Sug på den titeln. Tydligen attraherar den en viss sorts män.
Män med namn som är som hämtade ur en miniserie på HBO.
Ni minns väl alla Brett Castleman?
Och nu Bart Westerhout.
Bart Westerhout känns mer som den "andre hotellmagnaten", kanske inte en lika sympatisk och snövit hjältekaraktär som Brett Castleman. Bart är han som har en lite elak underton, lite som Richard Channing i Falcon Crest. Han är lite farlig och drar till sig långbenta blondiner som jag drar till mig ledningsgrupper med interna spänningar.
Jag tror minsann jag skall börja ta reda på vad de olika hotellmanagersarna heter under resten av vårens resande. Mest för att se om det verkligen ÄR så att de alla har coola namn.
små människor with tjänstemannamakt
"Could you please take off your shoes, sir"
Den här gången var jag nog lite för trött här på flygplatskontrollen i Amsterdam.
- Yes. Let me please take off my shoes, because my bloody hålfotsinlägg are a greater potential threat than the steel knifes they hand out freely to us in the executive lounge after I get through this hassle.
Jag insåg när jag sade det att det inte var rätt svar, och mycket riktigt behövde man tydligen titta noga noga noga i mitt handbagage.
Under tiden de gjorde det kommenterade jag artigt, eftersom jag var trött och irriterad och bara vill komma hem nu.
- Back home we call this tjänstemannamakt, sade jag leende.
- More precisely "små människor with tjänstemannamakt", tillade jag.
- Which actually is a compliment, because you have "en enorm kroppshydda", avslutade jag med.
Sen kände jag nöjd, att ha fått åtminstone för mig själv ha urladdat lite irritation över denna låtsassäkerhet som vi måste dansa och hoppa igenom varje gång.
Då upptäckte jag två saker:
1. Det var nog ett antal som talade svenska i kön bakom mig, för där stod ett par affärsmän som log lite för stort, och en kraftig kvinna som såg irriterad ut.
2. Min telefonkonferens var fortfarande på.
Snabb fundering, flashback till mig själv två minuter tidigare:
- Häng ni kvar i luren, jag skall bara gå igenom säkerhetskontrollen, så jag lägger inte på. Bli inte rädda när jag skickar er igenom röntgenmaskinen. Ha ha. Strax tillbaka.
Jag hade två hysteriskt skrattande klienter i mobiltelefonen när jag lyfte luren igen.
Bra start på dagen, kompis. Bra start.
Den här gången var jag nog lite för trött här på flygplatskontrollen i Amsterdam.
- Yes. Let me please take off my shoes, because my bloody hålfotsinlägg are a greater potential threat than the steel knifes they hand out freely to us in the executive lounge after I get through this hassle.
Jag insåg när jag sade det att det inte var rätt svar, och mycket riktigt behövde man tydligen titta noga noga noga i mitt handbagage.
Under tiden de gjorde det kommenterade jag artigt, eftersom jag var trött och irriterad och bara vill komma hem nu.
- Back home we call this tjänstemannamakt, sade jag leende.
- More precisely "små människor with tjänstemannamakt", tillade jag.
- Which actually is a compliment, because you have "en enorm kroppshydda", avslutade jag med.
Sen kände jag nöjd, att ha fått åtminstone för mig själv ha urladdat lite irritation över denna låtsassäkerhet som vi måste dansa och hoppa igenom varje gång.
Då upptäckte jag två saker:
1. Det var nog ett antal som talade svenska i kön bakom mig, för där stod ett par affärsmän som log lite för stort, och en kraftig kvinna som såg irriterad ut.
2. Min telefonkonferens var fortfarande på.
Snabb fundering, flashback till mig själv två minuter tidigare:
- Häng ni kvar i luren, jag skall bara gå igenom säkerhetskontrollen, så jag lägger inte på. Bli inte rädda när jag skickar er igenom röntgenmaskinen. Ha ha. Strax tillbaka.
Jag hade två hysteriskt skrattande klienter i mobiltelefonen när jag lyfte luren igen.
Bra start på dagen, kompis. Bra start.
16 mars 2009
Uppskattning á la Swissôtel
"The Swissôtel Amsterdam team wishes you a very pleasant stay with us again.
Please accept this bottle of white wine as a token of our appreciation, which you can find in the minibar."
Bart Westerhout, General manager
Dear team,
I looked long and hard in the minibar, but could not find your appreciation in there. Is it perhaps behind the big bottle of white wine that is blocking the view, or is this merely what we in Sweden call "syftningsfel"?
Best regards,
/Konsultpappan
Please accept this bottle of white wine as a token of our appreciation, which you can find in the minibar."
Bart Westerhout, General manager
Dear team,
I looked long and hard in the minibar, but could not find your appreciation in there. Is it perhaps behind the big bottle of white wine that is blocking the view, or is this merely what we in Sweden call "syftningsfel"?
Best regards,
/Konsultpappan
15 mars 2009
Magic dragon, my foot.
Det har varit en magisk helg.
Båda barnen och vi vuxna rimligt friska, om än trötta trötta trötta.
Vi har gjort saker tillsammans och varit en liten familj. Våren har krupit fram lite och grannarna börjar lite nyvaket strosa runt på den gemensamma lekplats våra hus är byggda kring.
I eftermiddags var jag ensam ett par timmar med barnen och de var på sina värsta humör. Trotsiga och gnälliga och bråkade med varandra och med mig. Samtidigt försökte jag göra en trekilosvariant av Butlers köttfärssås för att äta och frysa in. När min kärlek kom hem efter sitt ärende blängde jag nästan på henne och gick upp och tog ett bad ensam, för att andas ut. (F'låt om jag verkade lite irriterad)
Barnen kan verkligen skapa en anspänning och en stress som bara aldrig tar slut, och vissa dagar så står det en upp till halsen och man nästan väntar på nästa sak som kommer att få en att skrika högt inombords av trötthet och arg frustration.
När de äntligen sov andades jag ut.
Nu sitter jag och planerar morgondagens möten i Amsterdam, och gick nyss ut till köket för att ta ett glas vatten. Då trampade jag på lillkillens gröna plastdrake, så det började blöda i fotvalvet. Det gjorde så ont att jag fick en tår i ögat. Men jag skrek inte till - då kunde ungarna ha vaknat.
Sen satt jag där på köksgolvet och torkade blod med hushållspapper, och tänkte på när vi köpte draken på Hansacompagniet för något år sedan. Jag mindes hur ofattbart stolt lillkillen var när han satt på Espressohouse efteråt, hur han demonstrativt satte draken mitt på bordet och såg sig lite stolt omkring för att se om andra såg att han valt ut den finaste draken av alla och köpt den alldeles själv.
Och då saknade jag honom. Och hans lillasyster. Så det gjorde ont i mitt hjärta. Bara någon timme efter att ha varit så infernaliskt irriterad och trött på dem båda. Jag saknade dem och tänkte att "han lär sova hela natten, men jag skall släcka lilla lampan i hans rum innan jag lägger mig, och har jag tur så gör hon sin vanliga grej där hon skriker till vid 23-blecket för att hon tappat nappen och inte kan hitta den. Då kan jag klappa dem båda två lite nätt på håret innan jag somnar ikväll." Och då kände jag mig belåten, där jag satt med blodigt drakbett i fotvalvet - mitt på köksgolvet.
Det här med att vara förälder är lite förunderligt. Minst sagt. Man går från svart till vitt utan att passera gråzoner.
Båda barnen och vi vuxna rimligt friska, om än trötta trötta trötta.
Vi har gjort saker tillsammans och varit en liten familj. Våren har krupit fram lite och grannarna börjar lite nyvaket strosa runt på den gemensamma lekplats våra hus är byggda kring.
I eftermiddags var jag ensam ett par timmar med barnen och de var på sina värsta humör. Trotsiga och gnälliga och bråkade med varandra och med mig. Samtidigt försökte jag göra en trekilosvariant av Butlers köttfärssås för att äta och frysa in. När min kärlek kom hem efter sitt ärende blängde jag nästan på henne och gick upp och tog ett bad ensam, för att andas ut. (F'låt om jag verkade lite irriterad)
Barnen kan verkligen skapa en anspänning och en stress som bara aldrig tar slut, och vissa dagar så står det en upp till halsen och man nästan väntar på nästa sak som kommer att få en att skrika högt inombords av trötthet och arg frustration.
När de äntligen sov andades jag ut.
Nu sitter jag och planerar morgondagens möten i Amsterdam, och gick nyss ut till köket för att ta ett glas vatten. Då trampade jag på lillkillens gröna plastdrake, så det började blöda i fotvalvet. Det gjorde så ont att jag fick en tår i ögat. Men jag skrek inte till - då kunde ungarna ha vaknat.
Sen satt jag där på köksgolvet och torkade blod med hushållspapper, och tänkte på när vi köpte draken på Hansacompagniet för något år sedan. Jag mindes hur ofattbart stolt lillkillen var när han satt på Espressohouse efteråt, hur han demonstrativt satte draken mitt på bordet och såg sig lite stolt omkring för att se om andra såg att han valt ut den finaste draken av alla och köpt den alldeles själv.
Och då saknade jag honom. Och hans lillasyster. Så det gjorde ont i mitt hjärta. Bara någon timme efter att ha varit så infernaliskt irriterad och trött på dem båda. Jag saknade dem och tänkte att "han lär sova hela natten, men jag skall släcka lilla lampan i hans rum innan jag lägger mig, och har jag tur så gör hon sin vanliga grej där hon skriker till vid 23-blecket för att hon tappat nappen och inte kan hitta den. Då kan jag klappa dem båda två lite nätt på håret innan jag somnar ikväll." Och då kände jag mig belåten, där jag satt med blodigt drakbett i fotvalvet - mitt på köksgolvet.
Det här med att vara förälder är lite förunderligt. Minst sagt. Man går från svart till vitt utan att passera gråzoner.
Note to self
När jag håller föredrag för danskar skall jag aldrig aldrig aldrig mer använda uttryck som:
"Hårt arbete - för ibland räcker det inte att bara knäppa med fingrarna."
"Det är bland annat därför ni har mig här, för att kunna bolla lite krazy saker utan att direkt få höra NEJ."
För den som vill förstå: Knäppa och Bolla har lite annan innebörd för danskar.
"Hårt arbete - för ibland räcker det inte att bara knäppa med fingrarna."
"Det är bland annat därför ni har mig här, för att kunna bolla lite krazy saker utan att direkt få höra NEJ."
För den som vill förstå: Knäppa och Bolla har lite annan innebörd för danskar.
14 mars 2009
Svenskarna är fåniga
Grow the fuck up.
O Nessum dorma skrevs för skitlänge sedan.
La voix är en billig ripoff.
Men jag antar att man behöver mer än 30 i IQ för att känna till sådant.
Men visst - låt oss skicka den låten till Europafinalen.
Den är liksom representativt, va?
O Nessum dorma skrevs för skitlänge sedan.
La voix är en billig ripoff.
Men jag antar att man behöver mer än 30 i IQ för att känna till sådant.
Men visst - låt oss skicka den låten till Europafinalen.
Den är liksom representativt, va?
09 mars 2009
lättja...
...är att slippa googla fram de där långa inläggen...
Sleepless in Alexandria
Sleepless in Oslo
Sleepless in Sarajevo
Sleepless in Klippan
Sleepless in Alexandria
Sleepless in Oslo
Sleepless in Sarajevo
Sleepless in Klippan
Sleepless in Værløse
In the 1920s, Ernest Hemingway bet ten dollars that he could write a complete story in just six words.
He wrote: "For Sale: baby shoes, never worn."
He won the bet.
Själv är jag så pretentiös att jag tror mina sleepless-inlägg inte skulle rymmas på hela 140 tecken.
Konsultpappan von Oben. Minsann.
För övrigt skall jag gå och lägga mig nu, så detta inte blir något tre sidor långt inlägg. Sök själva på "Sleepless" här på min blogg. Jag blev rent paff när jag insåg hur långa inlägg jag brukar tröska fram på nätterna.
He wrote: "For Sale: baby shoes, never worn."
He won the bet.
Själv är jag så pretentiös att jag tror mina sleepless-inlägg inte skulle rymmas på hela 140 tecken.
Konsultpappan von Oben. Minsann.
För övrigt skall jag gå och lägga mig nu, så detta inte blir något tre sidor långt inlägg. Sök själva på "Sleepless" här på min blogg. Jag blev rent paff när jag insåg hur långa inlägg jag brukar tröska fram på nätterna.
Hot stuff. Jag har börjat med Twitter.
Jag skall be min IT-tjomme Peter att lägga in koden här på bloggen, så ni kan ta del av min mer kortfattade visdom.
Det lär inte bli några "Sleepless in..."-twitter.
Sömnlöshet kräver mer utrymme än 140 tecken.
Jag skall be min IT-tjomme Peter att lägga in koden här på bloggen, så ni kan ta del av min mer kortfattade visdom.
Det lär inte bli några "Sleepless in..."-twitter.
Sömnlöshet kräver mer utrymme än 140 tecken.
Byte av anställd - usch....
För tredje gången på tre år skall jag nu byta min indiske anställde.
Först hade jag Kumar, som var sådär.
Sen hittade jag Jasmine, som var perfekt från start.
Sen klev hon vidare i karriären, och Michael dök upp. Lite långsam i starten, men nu är han klockren - efter ett halvår... och då skall han plötsligt starta upp ett eget företag.
Så det är dags att börja vaska fram en ny assistent som på heltid skall utöva sin magi från Bangalore.
Jag bävar. Förändring är inte min grej.
Först hade jag Kumar, som var sådär.
Sen hittade jag Jasmine, som var perfekt från start.
Sen klev hon vidare i karriären, och Michael dök upp. Lite långsam i starten, men nu är han klockren - efter ett halvår... och då skall han plötsligt starta upp ett eget företag.
Så det är dags att börja vaska fram en ny assistent som på heltid skall utöva sin magi från Bangalore.
Jag bävar. Förändring är inte min grej.
06 mars 2009
Sen somnade hon i min famn
Och då lade jag henne bredvid mig i soffan.
Och lade min hand på hennes lite varma panna.
Och viskade, precis som till hennes bror när han var sjuk: "Sov nu. Pappa skall skydda dig från allt ont i världen."
Sen fick jag tårar i ögonen. Måtte jag aldrig sluta vara så här blödig och känslosam. Jag tror det är viktigt.
Självinstruerande lek
Jag VAB:ade igår.
Lilltjejen var lite krasslig, och jag var hemma med henne.
Vi lekte en komplicerad lek, sådär som bara en överkreativ pappa kan göra med sin lite matta och trötta dotter när hon egentligen skiter i vad man leker bara man håller om henne när man leker det.
Så min ofattbart komplexa lek gick helt förlorad över hennes huvud.
Men JAG tyckte den var kreativ och stimulerande.
Testa själva. Jag bifogar en bild som jag upplever är självinstruerande.
04 mars 2009
the other guy blinked
Är på Heathrow nu och äter fish & chips.
Uppdatering kring Hilton Metropole-situationen:
Jag gick direkt fram till managern när jag skulle checka ut, och frågade - faktiskt väldigt artigt och snällt - om de hade hittat något sätt att kompensera för att de inte levererat det som de faktiskt utlovat på bokningsbekräftelsen.
Så nu har jag en voucher på Hilton Metropole, så nästa gång sover jag gratis där.
Uppdatering kring Hilton Metropole-situationen:
Jag gick direkt fram till managern när jag skulle checka ut, och frågade - faktiskt väldigt artigt och snällt - om de hade hittat något sätt att kompensera för att de inte levererat det som de faktiskt utlovat på bokningsbekräftelsen.
Så nu har jag en voucher på Hilton Metropole, så nästa gång sover jag gratis där.
Too little, too late
Jag hade inget internet på rummet igår. Inte förrän jag sent på kvällen kopplade in antennförstärkaren till datorn och snodde lite uppkoppling från kontoret tvärs över gatan (här är tipset: ganska många kontor har 3-4 olika trådlösa nätverk, och ofta är ett av dem för gäster/besökare och har då lösenordet "Guest" eller företagsnamnet....)
Grejen är att jag knatade ner till hotellreceptionen och sa:
- I have a small complaint about the Internet access in my room, and as much as I love chatting with you, this will inevitably end up with you calling your manager. Can we call her/him right away instead?
Förvirring, ett svagt "I am sure I could..." som jag svarade med ett vädjande "Pleeeease - I have very little time for this, so could you just call him/her?"
Managern kom.
Jag förklarade att jag vill byta rum, att jag behöver trådlös Internet, och att Hilton Metropole Londons personal utlovat detta vid bokningen - men att jag för säkerhets skull bokat ett executive room för att där brukar saker alltid vara först med snabbast uppkoppling. Jag avslutade som jag började, med att jag därför ville byta rum.
Managern tittade i sina papper, noterade mitt rumsnummer och sa: "Ah, your executive room is in the east wing. Then you have a normal broadband cable in the room."
Här fyllde jag i: "And not wireless internet access as promised on your web page, by your staff and in my booking confirmation".
Här såg han sur ut och kommenterade "But the cable is just as fast."
Det där med att bli sur är inte något som funkar om man är i servicebranschen och har en besviken kund framför sig.
Särskilt inte om kunden är en Konsultpappa som alltid bär en klump mästrande översitteri inombords, som bara väntar på tillfälle att vädras.
Ungefär så här svarade jag, på min ganska dryga brittisk engelska:
- Ah, yes.... let's DO this song and dance, shall we? Yes - the cable is just as fast, but not as long. I can sit only by the desk, not on the couches or in bed - where I do most of my work. But let's ignore that fact for a moment, the point is moot anyway - because that cable does not work with my computer. "It is a standard cable", you are about to say. Yes - but I have a Macintosh, so in many hotels the cable fits but the system does not. "We can send up a technician", you are about to say. Yes - but then I go up to my room, wait 45 minutes for your technician to arrive and look baffled at my computer while mumbling "This is a mac, I only work with PC, but perhaps there is...mmm... there should be a network program somewhere.." which ends up with me guiding your technician to basic understanding of my computer and the realization that he cannot solve the problem. Which brings me back to this desk in an hour and a half, asking you to give me a room with wireless internet access. Is it ok with you if we skip directly to the room-part?
Nu såg han riktigt sur ut, men valde ändå att köra kompensationsmallen från manager guidelines.
- I can offer full access to our executive lounge where you get complimentary drinks and evening snacks, as a compensation for Internet not being to your liking in your room.
Här sken jag entusiastiskt upp, och ett kort ögonblick trodde han nog han landat processen.
- Oh, excellent! Do you mean the same executive lounge that is included in my stay in the executive room, the lounge specified on my booking confirmation right there? (Här pekade jag på utskriften jag gett honom och som låg framför honom.)
- We have no available rooms, so I cannot offer you a different room. I am sorry, but that is all I can do.
Här gav jag upp, och resignerade.
- It's ok. I understand it is not your fault, (här läste jag upp hans namn från namnbrickan). I am a bit picky with these things, because I log roughly 200 nights per year in hotels (ok, jag skarvade lite uppåt med antalet nätter) and this was my first stay at a Hilton. And - it seems - my last. Could you make sure my Hilton Honors account is cancelled by the time I check out tomorrow? I have no further use for it. By the way - is there a corporate feedback form in the room, not just for internal hotel use?
Det skall bli intressant att checka ut om en halvtimme... ;-)
Grejen är att jag knatade ner till hotellreceptionen och sa:
- I have a small complaint about the Internet access in my room, and as much as I love chatting with you, this will inevitably end up with you calling your manager. Can we call her/him right away instead?
Förvirring, ett svagt "I am sure I could..." som jag svarade med ett vädjande "Pleeeease - I have very little time for this, so could you just call him/her?"
Managern kom.
Jag förklarade att jag vill byta rum, att jag behöver trådlös Internet, och att Hilton Metropole Londons personal utlovat detta vid bokningen - men att jag för säkerhets skull bokat ett executive room för att där brukar saker alltid vara först med snabbast uppkoppling. Jag avslutade som jag började, med att jag därför ville byta rum.
Managern tittade i sina papper, noterade mitt rumsnummer och sa: "Ah, your executive room is in the east wing. Then you have a normal broadband cable in the room."
Här fyllde jag i: "And not wireless internet access as promised on your web page, by your staff and in my booking confirmation".
Här såg han sur ut och kommenterade "But the cable is just as fast."
Det där med att bli sur är inte något som funkar om man är i servicebranschen och har en besviken kund framför sig.
Särskilt inte om kunden är en Konsultpappa som alltid bär en klump mästrande översitteri inombords, som bara väntar på tillfälle att vädras.
Ungefär så här svarade jag, på min ganska dryga brittisk engelska:
- Ah, yes.... let's DO this song and dance, shall we? Yes - the cable is just as fast, but not as long. I can sit only by the desk, not on the couches or in bed - where I do most of my work. But let's ignore that fact for a moment, the point is moot anyway - because that cable does not work with my computer. "It is a standard cable", you are about to say. Yes - but I have a Macintosh, so in many hotels the cable fits but the system does not. "We can send up a technician", you are about to say. Yes - but then I go up to my room, wait 45 minutes for your technician to arrive and look baffled at my computer while mumbling "This is a mac, I only work with PC, but perhaps there is...mmm... there should be a network program somewhere.." which ends up with me guiding your technician to basic understanding of my computer and the realization that he cannot solve the problem. Which brings me back to this desk in an hour and a half, asking you to give me a room with wireless internet access. Is it ok with you if we skip directly to the room-part?
Nu såg han riktigt sur ut, men valde ändå att köra kompensationsmallen från manager guidelines.
- I can offer full access to our executive lounge where you get complimentary drinks and evening snacks, as a compensation for Internet not being to your liking in your room.
Här sken jag entusiastiskt upp, och ett kort ögonblick trodde han nog han landat processen.
- Oh, excellent! Do you mean the same executive lounge that is included in my stay in the executive room, the lounge specified on my booking confirmation right there? (Här pekade jag på utskriften jag gett honom och som låg framför honom.)
- We have no available rooms, so I cannot offer you a different room. I am sorry, but that is all I can do.
Här gav jag upp, och resignerade.
- It's ok. I understand it is not your fault, (här läste jag upp hans namn från namnbrickan). I am a bit picky with these things, because I log roughly 200 nights per year in hotels (ok, jag skarvade lite uppåt med antalet nätter) and this was my first stay at a Hilton. And - it seems - my last. Could you make sure my Hilton Honors account is cancelled by the time I check out tomorrow? I have no further use for it. By the way - is there a corporate feedback form in the room, not just for internal hotel use?
Det skall bli intressant att checka ut om en halvtimme... ;-)
03 mars 2009
Sleepless in London
Det regnade i London tidigare idag.
Det gör det nu med.
Klockan är ca 23 här nu, och jag har nyss beställt upp en Hiltonburgare till rummet. Jag insåg att jag glömt äta middag....
Golvet på rummet är täckt av papper och mappar. Mitt modus operandum är att få en överblick genom att bre ut mig över hela rummet, så jag kan promenera runt ibland uppdrag och coachingsessioner.
Dagens session gick mycket bra. Jag är lyckligt lottad som bara har bra uppdragsgivare! Det gör mitt jobb enklare. Därmed inte sagt att jag är beredd att gå ner i arvode, glöm det Mr Big MediCorp. Jag vet nog att du läser min blogg ;-)
Den här veckan var det bara en övernattning. Inatt. Skönt.
Jag tycker om att vara hemma mycket.
Jag tycker inte om att jag och min kärlek blivit proffs på att säga hejdå. Att stämma av när jag måste åka och huruvida det är så tidigt att jag måste sova på soffan eller om det räcker att jag smyger upp från sängen utan att väcka henne och barnen. Att nicka mot varandra klockan sex på morgonen och viska "vi ses imorgon".
Det är jobbigt. Jag önskar det slet i hjärtat och var fullständigt omöjligt jobbigt att ens hantera. Att vi kanske pratade för högt så barnen vaknade, bara för att vi inte visste hur det skall göras, det här att någon måste åka iväg på affärsresa tidigt på morgonen. Samtidigt som jag inser att det måste vara så här under några år, att vi är proffs på att ta farväl, för att skapa trygghet för våra barn.
Så måste det vara.
Under tiden härdar vi ut med mitt resande, och njuter av de stunder vi har tillsammans.
Även om jag längtar hem. Varje jäkla natt iväg.
Oh - nu kommer burgaren. Jäää!
Det gör det nu med.
Klockan är ca 23 här nu, och jag har nyss beställt upp en Hiltonburgare till rummet. Jag insåg att jag glömt äta middag....
Golvet på rummet är täckt av papper och mappar. Mitt modus operandum är att få en överblick genom att bre ut mig över hela rummet, så jag kan promenera runt ibland uppdrag och coachingsessioner.
Dagens session gick mycket bra. Jag är lyckligt lottad som bara har bra uppdragsgivare! Det gör mitt jobb enklare. Därmed inte sagt att jag är beredd att gå ner i arvode, glöm det Mr Big MediCorp. Jag vet nog att du läser min blogg ;-)
Den här veckan var det bara en övernattning. Inatt. Skönt.
Jag tycker om att vara hemma mycket.
Jag tycker inte om att jag och min kärlek blivit proffs på att säga hejdå. Att stämma av när jag måste åka och huruvida det är så tidigt att jag måste sova på soffan eller om det räcker att jag smyger upp från sängen utan att väcka henne och barnen. Att nicka mot varandra klockan sex på morgonen och viska "vi ses imorgon".
Det är jobbigt. Jag önskar det slet i hjärtat och var fullständigt omöjligt jobbigt att ens hantera. Att vi kanske pratade för högt så barnen vaknade, bara för att vi inte visste hur det skall göras, det här att någon måste åka iväg på affärsresa tidigt på morgonen. Samtidigt som jag inser att det måste vara så här under några år, att vi är proffs på att ta farväl, för att skapa trygghet för våra barn.
Så måste det vara.
Under tiden härdar vi ut med mitt resande, och njuter av de stunder vi har tillsammans.
Även om jag längtar hem. Varje jäkla natt iväg.
Oh - nu kommer burgaren. Jäää!
02 mars 2009
Sent skall grillaren vakna
Plötsligt är det mörkt, svinkallt och PERFEKT glöd. Jag rusar ut och grillar de sista fyra burgarna.
Frozen Margarita svalkar gott
Men glöden tar längre tid än väntat. Snart efter denna bild slängde jag undan mina solglasögon och stekte hamburgarna inomhus.
Fokus nu - pappa har tänt grillröret
Notera danske SASpilotens ungar i trädgården långt bakom grillen. Mössa och overall.
Take that, neighbours. ;-)
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
