Och då lade jag henne bredvid mig i soffan.
Och lade min hand på hennes lite varma panna.
Och viskade, precis som till hennes bror när han var sjuk: "Sov nu. Pappa skall skydda dig från allt ont i världen."
Sen fick jag tårar i ögonen. Måtte jag aldrig sluta vara så här blödig och känslosam. Jag tror det är viktigt.
3 kommentarer:
Det är det.
Ta det från någon som inte på långa vägar hade era barns uppväxt men som räddades av en fars blödiga hjärta...
Å. Till och med en cyniker som jag blir lite rörd...:)
Visst är det så.
Men det är stora saker att sakna när man jämt ligger på hotell och räknar prickar i taket.
Skicka en kommentar