Nyförälskad.

Man träffas, flyttar samman, och gifter sig innan man ens hinner blinka.
Ens nyblivna fru lägger kanske bröllopsklänningen i en påse för att ta den till kemtvätten.

Dagarna går, och veckorna.
Plötsligt väntar man kanske barn.
Barnet dyker upp, och ett hus figurerar i periferin. Snart är flytten igång, och tillvaron är hektisk.
Plopp, så är ett barn till på väg.
Det är kanske mycket med jobbet, och månader rusar förbi.

Sen går man kanske och rotar i klädkammaren en dag, och längst inne i ett hörn hittar man kanske en påse med en smutsig och skrynklig klänning i.

Man lämnar in klänningen till kemtvätten, tillsammans med en kostym. Lite i förbifarten.

Sen glömmer man bort det, och kommer på det en dryg månad senare när man kanske är på väg till ett möte.

Sen lägger man kanske klänningen över sin kontorsstol och stirrar på den, så där uppslukad som man kanske blir när man går förlorad i sina tankar. Man kanske upplever känslan av just den dagen igen.

Jag kom precis på att jag känner mig djupt nyförälskad just nu. Av att ha hämtat en klänning på kemtvätten.

Man kanske borde kemtvätta saker oftare.