LAST EXIT IN SWEDEN

Ledarskapskonsult och småbarnspappa. Bor vid sista avfarten innan man lämnar Sverige för Europa. Arbetar överallt i världen och längtar hem till kärleken, lillkillen och lilltjejen. Bloggar 60% på svenska, and 40% in English.

17 januari 2008

Harlequinhjälten i Afrika

Min indiska assistent Jasmine återkom just efter en faktajakt i Afrika. Hon hade ägnat någon dag åt att dammsuga Östafrikas länder på mest rekommenderade konferenshotell.

Det coola är killen som är föreståndare för det ställe hon rekommenderar att vi använder oss av framöver i Tanzania. Han låter som om han är den manlige hjälten i en tantsnuskroman.

Brett Castleman. Smaka på DET namnet.

Mmmm... Där har vi en hjälte som kör runt i sin landrover på plantagen för att hjälpa den lilla gasellen som fastnat i ett stängsel. En sådan som sitter på huk vid gasellen och vänder sitt väderbitna ansikte mot solen som går ner vid horisonten för att göra en avvägning om han hinner lägga ner ett lejon eller två på vägen hem om han tar sig tid att hjälpa den lilla gasellen loss. Tiden kommer inte att räcka till, men han väljer ändå att lägga om såren på den lille krabaten innan han klatschar den på baken och ser med sitt lite sneda leende när den skuttar iväg, fri igen.

Sen kör han hem, och på vägen hinner han nedlägga en lejonhanne som hotar fyra kvinnliga turister som är på safari med två guider som lejonet redan rivit ihjäl (men det är ok, för de var ena riktiga sluskar som was up to no good och den ene av dem hade tafsat på Tiffany och man hade låtits ana att det nog skulle hända värre saker). Han sitter på huk vid det dödade lejonet, med ena knät mot den varma, röda jorden. Han tittar upp på kvinnorna med sitt lite sneda leende och de ser ett vemod i hans ögon (kanske sluter han lejonets ögon här, eller så begrundar han något han hittat på marken eller någonstans).

"Jag minns en tid när lejonen fick springa fritt, när de var vänner med oss människor. Och gasellerna."

Kvinnorna känner hur det fladdrar till inombords. Särskilt Tiffany (som först nu förstår hur nära det varit att de alla strök med, och att Garvins - för så hette han - tafsanden nog hade kunnat leda till mycket mer obehagligheter).
---
Japp.
Sådan är han, Brett.

Brett Castleman.

Jag ser fram emot att ta ett foto på mig och Brett när vi kör konferens på det stället i Tanzania.

Kan det bli annat än skitkul???

Inga kommentarer: