Yes!
Linda och Niklas kommer över i morgon kväll för att göra oss sällskap i årets grillpremiär.
Jag har tagit fram grillen. Sett till att vi har massor av grillkol redo och väger nu mellan hamburgare deluxe och ryggbiff. Svårt beslut.
Klädmässigt tänker jag att linneskjortan skall fram, sommarsemesterns attiralj primo.
Fördrink blir nog något slags romdrink. Något som svalkar i värmen.
Åh, så roligt med sommarfest!!!
27 februari 2009
Att krossa någons tillvaro
CitronSirap har fått säga upp en medarbetare.
Det här med att säga upp människor som man egentligen vill behålla... eller att bara säga upp någon överhuvudtaget - det är då man förlorar sin oskuld som chef. Tycker jag mig ha märkt.
Efter det blir inget sig likt. Plötsligt landar en osynlig mantel av Ansvar på ett lite tydligare sätt över ens axlar. Man ser på andra medarbetare på ett annat sätt, börjar tänka på organisationens intjäningsförmåga i ett längre perspektiv. En del fixar inte det, utan nöjer sig med att ha testat det. Sen fyller de sin och andras hjärna med andra bortförklaringar. "Nä, fan. Skyffla papper hela dagen... jag gillar att vara specialist. Chef får andra vara."
För hur skulle det låta om man sa: "Chef? Jag testade det, men sen första gången jag sade upp någon så blev jag helt förstörd, grät och grät varje kväll flera veckor och hade en krystad mask av trygghet på mig på kontoret. Fick säga upp vår originalare Åke; de hade just skrivit på papprena för ett nytt hus och väntade sitt andra barn. Chef? Fy fan - aldrig mer."
Jag tänker på det där ibland. När jag hör människor raljera om att det sitter psykopatchefer högst upp i våra storföretag.
Ibland undrar jag om det hade fungerat om en kännande empatisk människa kunnat känna den där känslan av att något "nästan krossar mitt hjärta" gånger femtusen. Femtusen ansikten som tydligt syns framför ens ögon, där man på riktigt kan känna känslan av att de nu måste gå hem och samla familjen runt köksbordet och säga att mamma/pappa inte längre har ett jobb, att arbetsmarknaden är riktigt kass, att de kanske måste sälja huset.
Det GÅR ju bara inte. Chefen som säger upp 5000 och verkligen KÄNNER med dem - skulle inte kunna härbärgera den känslan. Att krossa någons tillvaro, gånger 5000.
Jag får inte ihop det i mitt huvud. Måste vi ha psykopater i våra organisationer, som kan kompensera för oss som lever med känslorna som små tunna, skira spröt på utsidan huden?
26 februari 2009
Världens blödigaste konsultpappa
Jag är hemma och VAB:ar nu, och jag inser att en mild feber hos lillkillen förvandlat mig till en värdelös förälder.
- Pappa. Jag vill ha ett äpple.
- Absolut.
- Skala det.
- Ok.
- Sen måste jag nog ha det i små bitar.
- Visst.
- Nej, inte klyftor. BITAR.
- Ah. Sorry. Varsågod.
I morse blängde jag irriterat på min kärlek när hon i ett svagt ögonblick lovade lillkillen en yoggiglass (frusen yoghurt). Jag tror jag muttrade något om att det skickar fel signaler att man blir belönad när man är sjuk. Hade jag kopplat på jobbhuvudet hade jag sagt att "belöningsstrukturen tenderar att skapa suboptimerande incitament för medarbetarbeteendet". Men - hey - klockan var kvart över sex i morse. Ok?
Hursomhelst.
Han fick sin glass.
Och i linje med min stränga och korrekta uppfostringspolicy sitter han nu mätt vid matbordet efter att ha ätit en stor portion av min prisbelönta köttfärssås (Butlers kokbok; da bomb) direkt ur plastboxen ("Klart du får, min underbare påg"), ätit den chokladboll han valde ut när jag cyklade med honom till konditoriet tidigare idag ("Vill du börja äta chokladbollen samtidigt som du slevar köttfärssås ur plastbyttan? Klart du får, min vän") samt ätit halva min fastlagsbulle ("Vad? Klart du får smaka... öh... ok... halva min fastlagsbulle").
Nu sitter han i en vuxenstol vid matbordet och ser på sina favoritavsnitt av Alfons Åberg. Om och om igen. Spökavsnittet börjar 20,34 minuter in i filmen, for future reference.
Han frös lite, så jag svepte den tjocka, gråa filten runt hans axlar.
Det såg så ynkligt ut, den späda lilla kroppen i den bylsiga filten.
Jag vet att jag blir lite väl känslosam med sånt här, men jag fick tårar i ögonen, lutade mig ner, gav honom en kram och viskade "Jag älskar dig, och du kommer snart att vara frisk igen.
Han satt tyst kvar. Det gick kanske fyra-fem sekunder.
Sen tittade han upp på mig med stora, vattniga ögon och frågade:
- Man får inte en glass till, kanske?
Smart kille.
Riktigt smart.
- Pappa. Jag vill ha ett äpple.
- Absolut.
- Skala det.
- Ok.
- Sen måste jag nog ha det i små bitar.
- Visst.
- Nej, inte klyftor. BITAR.
- Ah. Sorry. Varsågod.
I morse blängde jag irriterat på min kärlek när hon i ett svagt ögonblick lovade lillkillen en yoggiglass (frusen yoghurt). Jag tror jag muttrade något om att det skickar fel signaler att man blir belönad när man är sjuk. Hade jag kopplat på jobbhuvudet hade jag sagt att "belöningsstrukturen tenderar att skapa suboptimerande incitament för medarbetarbeteendet". Men - hey - klockan var kvart över sex i morse. Ok?
Hursomhelst.
Han fick sin glass.
Och i linje med min stränga och korrekta uppfostringspolicy sitter han nu mätt vid matbordet efter att ha ätit en stor portion av min prisbelönta köttfärssås (Butlers kokbok; da bomb) direkt ur plastboxen ("Klart du får, min underbare påg"), ätit den chokladboll han valde ut när jag cyklade med honom till konditoriet tidigare idag ("Vill du börja äta chokladbollen samtidigt som du slevar köttfärssås ur plastbyttan? Klart du får, min vän") samt ätit halva min fastlagsbulle ("Vad? Klart du får smaka... öh... ok... halva min fastlagsbulle").
Nu sitter han i en vuxenstol vid matbordet och ser på sina favoritavsnitt av Alfons Åberg. Om och om igen. Spökavsnittet börjar 20,34 minuter in i filmen, for future reference.
Han frös lite, så jag svepte den tjocka, gråa filten runt hans axlar.
Det såg så ynkligt ut, den späda lilla kroppen i den bylsiga filten.
Jag vet att jag blir lite väl känslosam med sånt här, men jag fick tårar i ögonen, lutade mig ner, gav honom en kram och viskade "Jag älskar dig, och du kommer snart att vara frisk igen.
Han satt tyst kvar. Det gick kanske fyra-fem sekunder.
Sen tittade han upp på mig med stora, vattniga ögon och frågade:
- Man får inte en glass till, kanske?
Smart kille.
Riktigt smart.
Min indiske anställde stressar skiten ur mig
Jag blir ganska ofta stressad av min anställde i Bangalore. Michael.
Han hör av sig i princip varannan dag och tjatar om att jag skall skicka fler arbetsuppgifter till honom, fastän han sitter på andra sidan jorden - så han skulle egentligen kunna bluffa och säga att han har tillräckligt att göra. Jag har bett honom sluta med att på eget bevåg skicka tidrapporter där han en gång i veckan redovisar i femminutersintervaller vad han lagt sin tid på. Det blev bara pinsamt att se hur underutnyttjad han är.
Han är supernöjd med sin lön. Why?!
Han är ofattbart klämkäck och positiv, och skickar ett mail varje morgon (ja, varje morgon) med märkligt uppmuntrande visdomsord som skall ge min dag en bra start.
Som chef är man bara inte van vid sådana som Michael.
Han skickade just följande:
Hi there,
Good day! Hope you are doing well at your end!
To be honest, I always would like to assist you the best way I can; nonetheless, I might have not been able to live up to your expectation at sometimes. I am glad if you could kindly give me your suggestions, perhaps every month so that I get to know what my plus points as well as improvement areas are.
Ultimately, you are the winner when I am at my best assisting you.
Have a great day!
Ibland tror jag Michael är på låtsas.
Å andra sidan så sköter han ju sitt jobb.
Jag borde sluta klaga.
Men det ÄR faktiskt lite märkligt.
Han hör av sig i princip varannan dag och tjatar om att jag skall skicka fler arbetsuppgifter till honom, fastän han sitter på andra sidan jorden - så han skulle egentligen kunna bluffa och säga att han har tillräckligt att göra. Jag har bett honom sluta med att på eget bevåg skicka tidrapporter där han en gång i veckan redovisar i femminutersintervaller vad han lagt sin tid på. Det blev bara pinsamt att se hur underutnyttjad han är.
Han är supernöjd med sin lön. Why?!
Han är ofattbart klämkäck och positiv, och skickar ett mail varje morgon (ja, varje morgon) med märkligt uppmuntrande visdomsord som skall ge min dag en bra start.
Som chef är man bara inte van vid sådana som Michael.
Han skickade just följande:
Hi there,
Good day! Hope you are doing well at your end!
To be honest, I always would like to assist you the best way I can; nonetheless, I might have not been able to live up to your expectation at sometimes. I am glad if you could kindly give me your suggestions, perhaps every month so that I get to know what my plus points as well as improvement areas are.
Ultimately, you are the winner when I am at my best assisting you.
Have a great day!
Ibland tror jag Michael är på låtsas.
Å andra sidan så sköter han ju sitt jobb.
Jag borde sluta klaga.
Men det ÄR faktiskt lite märkligt.
Feber
Ah.... och bara för att jag hade liiiiiiite för kul igår kväll - så fick lillkillen feber i natt.
Så nu är jag hemma och VAB:ar, har nyss köpt en halvtimme arbetsro med en dinosauriefilm på TV:n.
Sitter och avbokar dagens coachingsession och även arbetsmötet kl. 13.
Men å andra sidan är det lite mysigt att passa honom. Vi har lagt lite pussel. Vi har tagit oss en kopp te. Vi skall se film tillsammans.
Men först skall jag avboka lite saker.
Så nu är jag hemma och VAB:ar, har nyss köpt en halvtimme arbetsro med en dinosauriefilm på TV:n.
Sitter och avbokar dagens coachingsession och även arbetsmötet kl. 13.
Men å andra sidan är det lite mysigt att passa honom. Vi har lagt lite pussel. Vi har tagit oss en kopp te. Vi skall se film tillsammans.
Men först skall jag avboka lite saker.
25 februari 2009
pilsner
Ikväll drack jag pilsner med mina goa kompisar Lars, Björn och Niklas.
Det är bra grabbar.
Hela högen.
Det är bra grabbar.
Hela högen.
Lön... jippi, typ.
Det här med att starta och driva egna företag har enorma fördelar och enorma nackdelar.
En bra grej är att mina egna utvecklingssamtal inte är kulmen av en tvåveckorsprocess då jag funderar på hur jag skall få min chef att fatta vad jag är värd. Istället handlar min utveckling om just min utveckling. Själva samtalet blir också bra, för jag tar in externa som kan ge mig bra stöd - snarare än att jag måste sitta med just den person som råkar ha linjeansvar över mig (och som sällan är bäst lämpad att prata utveckling med mig).
En mindre bra grej är att den 25:e förlorat all sin glans. Fick ett e-mail nu på morgonen av en kompis. "ÄNTLIGEN LÖNING! ÄNTLIGEN ÄNTLIGEN ÄNTLIGEN!"
Jag får det jag petar in. Jobbar jag häcken av mig så syns det mycket tydligt i lönen, som ibland kommer exakt den 25:e, ibland kommer en extralön ett par veckor senare om det varit stora utgifter som möbler eller privatresor. Och kopplingen till arbetet är stentuff, hade jag inte jobbat - då hade jag inte fått en spänn. Slappar jag så finns helt enkelt inga pengar att betala lönerna med. Och moms, arbetsgivaravgifter, skatter och andra system som skall ta pengar från mig och läggas på att ge stöd åt SAS och Swedbank... ibland tycker jag de är lite orättvisa.
För jag tillhör de där rätt pragmatiska som säger att jag gärna betalar 90% i skatt, om pengarna bara användes begåvat och klokt. Men så är det ju inte, och så har det nog aldrig varit.
Det är lite lurigt att beskriva, men den 25:e känns inte längre som arbetstransaktionens triumfdag då jag får lön för mödan. Jag ser bara hur tusen spänn på företagskontot blir 250:- i min hand, och känner mig lite, lite lurad.
Var tvungen att spilla ut denna galla, för dagen som ligger framför mig ser ut att bli riktigt riktigt riktigt kul!
Först ett niotimmarsmöte som är first contact med ett mycket stort företag. Sen pilsner med grabbarna för första gången sedan folk slutade göra pilsnerfilmer och filmerna fick färg.
En bra grej är att mina egna utvecklingssamtal inte är kulmen av en tvåveckorsprocess då jag funderar på hur jag skall få min chef att fatta vad jag är värd. Istället handlar min utveckling om just min utveckling. Själva samtalet blir också bra, för jag tar in externa som kan ge mig bra stöd - snarare än att jag måste sitta med just den person som råkar ha linjeansvar över mig (och som sällan är bäst lämpad att prata utveckling med mig).
En mindre bra grej är att den 25:e förlorat all sin glans. Fick ett e-mail nu på morgonen av en kompis. "ÄNTLIGEN LÖNING! ÄNTLIGEN ÄNTLIGEN ÄNTLIGEN!"
Jag får det jag petar in. Jobbar jag häcken av mig så syns det mycket tydligt i lönen, som ibland kommer exakt den 25:e, ibland kommer en extralön ett par veckor senare om det varit stora utgifter som möbler eller privatresor. Och kopplingen till arbetet är stentuff, hade jag inte jobbat - då hade jag inte fått en spänn. Slappar jag så finns helt enkelt inga pengar att betala lönerna med. Och moms, arbetsgivaravgifter, skatter och andra system som skall ta pengar från mig och läggas på att ge stöd åt SAS och Swedbank... ibland tycker jag de är lite orättvisa.
För jag tillhör de där rätt pragmatiska som säger att jag gärna betalar 90% i skatt, om pengarna bara användes begåvat och klokt. Men så är det ju inte, och så har det nog aldrig varit.
Det är lite lurigt att beskriva, men den 25:e känns inte längre som arbetstransaktionens triumfdag då jag får lön för mödan. Jag ser bara hur tusen spänn på företagskontot blir 250:- i min hand, och känner mig lite, lite lurad.
Var tvungen att spilla ut denna galla, för dagen som ligger framför mig ser ut att bli riktigt riktigt riktigt kul!
Först ett niotimmarsmöte som är first contact med ett mycket stort företag. Sen pilsner med grabbarna för första gången sedan folk slutade göra pilsnerfilmer och filmerna fick färg.
21 februari 2009
Mästrande lillkille
- Vad är det du äter? frågade jag lillkillen.
- Bössär.
Jag tittade i hans tallrik.
- Ah, du äter dessert?
Då log han mot mig, som om jag sagt något lustigt.
- Nej, pappa. Det heter faktiskt BÖssÄÄÄR.
Sen skakade han på huvudet och fortsatte äta.
Mästrande. Lite von oben.
Jag blev stolt över grabben.
- Bössär.
Jag tittade i hans tallrik.
- Ah, du äter dessert?
Då log han mot mig, som om jag sagt något lustigt.
- Nej, pappa. Det heter faktiskt BÖssÄÄÄR.
Sen skakade han på huvudet och fortsatte äta.
Mästrande. Lite von oben.
Jag blev stolt över grabben.
Liten besviken näverhatt
Jag kan förstå att jag hittas på Googlesökning för "snuskis", baserat på min incident i Hanoi.
Dessutom känner ni alla nog till min erfarenhet av "läderpung" i Sarajevo.
Däremot känner jag en stor besvikelse över att "Porr i Berlin" inte längre är den självklara sökningen för att hitta hit. Den var topp 5 för ett halvår sedan.
Dessutom har jag länge närt en dröm om att det vanligaste sökvägen för att hitta mig skulle vara att googla på "liten näverhatt".
Har ni inte märkt hur ofta jag försöker smyga in "näverhatt" i mina inlägg? Jag trodde att jag åtminstone skulle hamna på någon modebloggs radar. (Shit Pommesfrites - skärpning!)
Dessutom känner ni alla nog till min erfarenhet av "läderpung" i Sarajevo.
Däremot känner jag en stor besvikelse över att "Porr i Berlin" inte längre är den självklara sökningen för att hitta hit. Den var topp 5 för ett halvår sedan.
Dessutom har jag länge närt en dröm om att det vanligaste sökvägen för att hitta mig skulle vara att googla på "liten näverhatt".
Har ni inte märkt hur ofta jag försöker smyga in "näverhatt" i mina inlägg? Jag trodde att jag åtminstone skulle hamna på någon modebloggs radar. (Shit Pommesfrites - skärpning!)
Det gäller att kunna sin konsultpappablogg
Well.
Om man inte följt denna blogg skulle man blivit lite överraskad av de sökord som folk googlar hit på.
Ettan är ju självklar.
Men nian och tian.
C'mon....
19 februari 2009
Vilken världsdel är jag i?
Min kärlek visste inte riktigt var jag var igår och idag. Det blev ett inlägg på hennes blogg.
Till mitt eller hennes försvar så är det inte jordens enklaste grej att ha koll på. Själv vaknar jag allt oftare i ett hotellrum och tvingar mig att ligga kvar i sängen och stirra upp i taket för att besvara följande tre frågor:
1. Vilket land är jag i?
2. Vilket hotell är jag på?
3. Vilket uppdrag är jag här för att utföra?
I morse glömde jag sortera tankarna innan jag klev upp ur sängen, och tydligen måste jag ha drömt något om ett tidigare uppdrag eller haft en oavslutat tanke kring det - för jag stod i duschen när jag plötsligt kom på att jag inte alls var i Alexandria och skulle köra en workshop för arabiska nätverk, utan bara i Amsterdam för att coacha en tjomme från England och två från Jerusalem.
Järnkoll, konsultpappan. Järnkoll.
Till mitt eller hennes försvar så är det inte jordens enklaste grej att ha koll på. Själv vaknar jag allt oftare i ett hotellrum och tvingar mig att ligga kvar i sängen och stirra upp i taket för att besvara följande tre frågor:
1. Vilket land är jag i?
2. Vilket hotell är jag på?
3. Vilket uppdrag är jag här för att utföra?
I morse glömde jag sortera tankarna innan jag klev upp ur sängen, och tydligen måste jag ha drömt något om ett tidigare uppdrag eller haft en oavslutat tanke kring det - för jag stod i duschen när jag plötsligt kom på att jag inte alls var i Alexandria och skulle köra en workshop för arabiska nätverk, utan bara i Amsterdam för att coacha en tjomme från England och två från Jerusalem.
Järnkoll, konsultpappan. Järnkoll.
18 februari 2009
Holländare
Kanske är holländare det folk som jag bäst kan relatera till humormässigt.
Just nu är jag i Amsterdam och skall ha ett par möten. Jag tog en liten promenad nyss och köpte en flaska vatten på ett hak som i övrigt bara säljer olika versioner av pommes frites.
- How much is it?
- Let me see... one bottle of water with the price clearly marked on it right in front of your eyes.... that will be two hundred and forty Euros, please.
Jag skrattar till lite, noterar prislappen med 2 Euro på flaskan, och börjar rota i min högra ficka efter mynt. Drar upp en grabbnäve och konstaterar:
- Oh. Only Danish Kronor here. I must have put the Euro coins in my left pocket.
Han tittar entusiastiskt på mig.
- No hurry, my shift ends in seven hours.
Man måste älska den sortens humor. Det måste man. Annars är det något fel på en.
Just nu är jag i Amsterdam och skall ha ett par möten. Jag tog en liten promenad nyss och köpte en flaska vatten på ett hak som i övrigt bara säljer olika versioner av pommes frites.
- How much is it?
- Let me see... one bottle of water with the price clearly marked on it right in front of your eyes.... that will be two hundred and forty Euros, please.
Jag skrattar till lite, noterar prislappen med 2 Euro på flaskan, och börjar rota i min högra ficka efter mynt. Drar upp en grabbnäve och konstaterar:
- Oh. Only Danish Kronor here. I must have put the Euro coins in my left pocket.
Han tittar entusiastiskt på mig.
- No hurry, my shift ends in seven hours.
Man måste älska den sortens humor. Det måste man. Annars är det något fel på en.
17 februari 2009
Sex år idag
Min kärlek.
För exakt sex år sedan intervjuade du mig för killpanelen i tidningen Hennes.
Efter det började vi e-posta varandra. Ett mail om dagen.
Efter en och en halv månad och drygt åttio mail träffades vi äntligen igen, och blev tillsammans. På riktigt. Den fjärde april.
Kanske blinkade jag, sen hade jag bjudit dig till Dublin och berättat att jag älskar dig.
Jag tror jag nös, sen hade du flyttat in i min lägenhet.
Efter mindre än ett år åkte vi på skidresa och jag hade en provisorisk ring i skidjackan hela veckan. Jag letade efter rätt tillfälle att fria. Men med en drös kompisar i sällskapet blev vi aldrig ensamma, så vår förlovningsdag blev den fjärde i fjärde, på årsdagen av vår första kyss.
Några månader senare gifte vi oss. Och några månader efter det väntade vi lillkillen.
Sen är det möjligt att jag tappade en penna eller något, för jag böjde mig ner för att plocka upp något - och när jag tittade upp igen var vi plötsligt tvåbarnsföräldrar, körde kombi och hade köpt ett stort hus. Det bara blixtrade till, och ibland måste både du och jag nypa oss i armarna för att förstå att vi har två barn tillsammans. Surrealistiskt.
Ibland oroar jag mig för vad som hänt om just denna internationella konsult INTE varit hemma den 17:e februari för exakt sex år sedan. Mitt i min mest extrema högsäsong. Sannolikheten var faktiskt minimal att jag skulle råka vara tillgänglig under en februarimånad. Då reser jag ju nonstop.
Ren slump.
Om inte han den andre killen i killpanelen hoppat av, eller om hon praktikanten på tidningen Hennes inte just då dejtat han den där killen som precis börjat hänga med min polare Otto som själv inte var intresserad av att bli intervjuad men som kände en konsult som kanske kunde ställa upp men som reste ganska mycket och antagligen inte var i landet....
Puh.
Men allt gick bra. Allt gick precis så bra som det kunde gå, den där dagen för exakt sex år sedan.
Och nu sitter du i soffan och pysslar med din blogg, och läser mitt inlägg här.
Helt ärligt - jag är nog inte den sortens kille som lite plikttroget köper med en ask choklad på ICA för 49:-, för att ge till "frugan" på alla hjärtans dag.
Lättköpta poänger har aldrig varit min stil.
Däremot svåra och komplicerade poänger, som tar ett tag att fundera ut och planera. Utförliga och förvirrande poänger som inte en människa blir klok på - det är min stil. Tack vare farfar Sven som förebild.
Så om du känner efter under dig, mellan soffkuddarna vid din höft, så ligger det en mycket liten bok om kärlek där. Den kan du läsa lite senare. Men inte just nu.
Om du istället tittar i köket, längst inne i det skåp som lilltjejen tycks ha annekterat för att förvara sina rispuffar och servetter - så står där en liten påse med en kaffekopp som är tillägnad din nya specialkunskap i episerver och bloggning. Den kan du ha med till ditt arbete nu när du i mars går upp till heltid igen.
Och om du sen känner efter i kylskåpet så hittar du - bakom löken och potatisen längst ner - en flaska Piper-Heidsieck Brut Champagne. Ta med den till ovanvåningen.
För när du tittar in i badrummet på ovanvåningen så finns där några levande ljus, ett hett bad, en enorm rosa badbrusbomb och två champagneglas. Och en konsultpappa som älskar dig.
Välkommen upp, min kärlek.
...och grattis på sexårsdagen av intervjun då vi träffades för allra första gången.
För exakt sex år sedan intervjuade du mig för killpanelen i tidningen Hennes.
Efter det började vi e-posta varandra. Ett mail om dagen.
Efter en och en halv månad och drygt åttio mail träffades vi äntligen igen, och blev tillsammans. På riktigt. Den fjärde april.
Kanske blinkade jag, sen hade jag bjudit dig till Dublin och berättat att jag älskar dig.
Jag tror jag nös, sen hade du flyttat in i min lägenhet.
Efter mindre än ett år åkte vi på skidresa och jag hade en provisorisk ring i skidjackan hela veckan. Jag letade efter rätt tillfälle att fria. Men med en drös kompisar i sällskapet blev vi aldrig ensamma, så vår förlovningsdag blev den fjärde i fjärde, på årsdagen av vår första kyss.
Några månader senare gifte vi oss. Och några månader efter det väntade vi lillkillen.
Sen är det möjligt att jag tappade en penna eller något, för jag böjde mig ner för att plocka upp något - och när jag tittade upp igen var vi plötsligt tvåbarnsföräldrar, körde kombi och hade köpt ett stort hus. Det bara blixtrade till, och ibland måste både du och jag nypa oss i armarna för att förstå att vi har två barn tillsammans. Surrealistiskt.
Ibland oroar jag mig för vad som hänt om just denna internationella konsult INTE varit hemma den 17:e februari för exakt sex år sedan. Mitt i min mest extrema högsäsong. Sannolikheten var faktiskt minimal att jag skulle råka vara tillgänglig under en februarimånad. Då reser jag ju nonstop.
Ren slump.
Om inte han den andre killen i killpanelen hoppat av, eller om hon praktikanten på tidningen Hennes inte just då dejtat han den där killen som precis börjat hänga med min polare Otto som själv inte var intresserad av att bli intervjuad men som kände en konsult som kanske kunde ställa upp men som reste ganska mycket och antagligen inte var i landet....
Puh.
Men allt gick bra. Allt gick precis så bra som det kunde gå, den där dagen för exakt sex år sedan.
Och nu sitter du i soffan och pysslar med din blogg, och läser mitt inlägg här.
Helt ärligt - jag är nog inte den sortens kille som lite plikttroget köper med en ask choklad på ICA för 49:-, för att ge till "frugan" på alla hjärtans dag.
Lättköpta poänger har aldrig varit min stil.
Däremot svåra och komplicerade poänger, som tar ett tag att fundera ut och planera. Utförliga och förvirrande poänger som inte en människa blir klok på - det är min stil. Tack vare farfar Sven som förebild.
Så om du känner efter under dig, mellan soffkuddarna vid din höft, så ligger det en mycket liten bok om kärlek där. Den kan du läsa lite senare. Men inte just nu.
Om du istället tittar i köket, längst inne i det skåp som lilltjejen tycks ha annekterat för att förvara sina rispuffar och servetter - så står där en liten påse med en kaffekopp som är tillägnad din nya specialkunskap i episerver och bloggning. Den kan du ha med till ditt arbete nu när du i mars går upp till heltid igen.
Och om du sen känner efter i kylskåpet så hittar du - bakom löken och potatisen längst ner - en flaska Piper-Heidsieck Brut Champagne. Ta med den till ovanvåningen.
För när du tittar in i badrummet på ovanvåningen så finns där några levande ljus, ett hett bad, en enorm rosa badbrusbomb och två champagneglas. Och en konsultpappa som älskar dig.
Välkommen upp, min kärlek.
...och grattis på sexårsdagen av intervjun då vi träffades för allra första gången.
16 februari 2009
Note to self
OM du har flowkänsla på kontoret, och betar av gammalt skröfs från Att Göra-listan, och börjar lyssna på iTunes med feta lurar...
...välj då inte att sjunga med i Kate Perrys "I kissed a girl" eller Beyonces "If I were a boy".
Det låter bara så fel.
humm...humm... I kissed a girl and I liked it - hope my boyfriend don't mind it....
knatter knatter
humm...mmmm....If I were a booooooy!!!
De andra på kontoret ler överseende.
De gör det ganska ofta när jag är här.
...välj då inte att sjunga med i Kate Perrys "I kissed a girl" eller Beyonces "If I were a boy".
Det låter bara så fel.
humm...humm... I kissed a girl and I liked it - hope my boyfriend don't mind it....
knatter knatter
humm...mmmm....If I were a booooooy!!!
De andra på kontoret ler överseende.
De gör det ganska ofta när jag är här.
14 februari 2009
skärpning jävla Telia
Jag kommer fram typ var femte gång jag ringde innan, och nu kommer jag inte fram alls.
Hoppas det är för att så oerhört många ringer och röstar på Måns.
Annars får ni fan spö, Televerket.
Hoppas det är för att så oerhört många ringer och röstar på Måns.
Annars får ni fan spö, Televerket.
röstningen avklarad...
Eller, whatever... jag har fan inte en susning om hur processen funkar.
Gick Måns vidare eller bara vidare?
Gick Måns vidare eller bara vidare?
Cara Mia
Lillkillen älskar när jag bär honom och vi dansar till Cara Mia. Därför ligger den låten överst på min "Mest spelat"-lista på iTunes.
Dessutom jobbar jag ju med grabbens morsa.
Dags att börja SMS:a åtav helvete....
Dessutom jobbar jag ju med grabbens morsa.
Dags att börja SMS:a åtav helvete....
Oväntat av Saabreklamstjejen
Plötsligt stoppar hon in handen innanför BH:n, och min löpsedelshjärna tänker: "PORRCHOCK!"
Men hon halar bara fram ett munspel och börjar flåsa.
Otippat, och oinspirerat.
Men hon halar bara fram ett munspel och börjar flåsa.
Otippat, och oinspirerat.
Cookies and Beans
Hur tänkte de? "Tjejer - vi tar ett gruppnamn som låter smarrigt, men som ändå har lite fispotential."?
Amy Diamond goes Dr Alban
SHIT - vad besviken jag blev när Amy visade sig INTE göra en cover på Dr Albans "It's my life".
Sjunger inte flickstackarn falskare än en kråka som råkat snedtända på hemrökt bananskal?
Sjunger inte flickstackarn falskare än en kråka som råkat snedtända på hemrökt bananskal?
Markoolio skjuter en Uggla
Han tänkte nog göra som när Uggla överraskade alla med att faktiskt göra en kärlekssång som berörde folk, trots att den som vanligt gick nästan klockrent i marschtakt. Sjung efter mig:
...då är du de vackraste som finns, inte påmålad och falsk som andra....
Och nu till Markoolio. Sjung efter mig:
...bär NEEEER han till sjön...
Jag vet att det borde vara honom, men då hade det inte passat i textraden. Hade jag fått sånt att stämma hade jag kunnat ställa upp i schlagerfestivalen, ju. Men nu har jag självinsikt nog att inte ställa upp. Markoolio - skäms! Det borde du också fatta.
...då är du de vackraste som finns, inte påmålad och falsk som andra....
Och nu till Markoolio. Sjung efter mig:
...bär NEEEER han till sjön...
Jag vet att det borde vara honom, men då hade det inte passat i textraden. Hade jag fått sånt att stämma hade jag kunnat ställa upp i schlagerfestivalen, ju. Men nu har jag självinsikt nog att inte ställa upp. Markoolio - skäms! Det borde du också fatta.
Stackars trummis i HEAT
Han glömde dra på sig tischan.
Nu sitter han där och vevar i bar överkropp, och snart kommer vi att se hur blicken i hans ögon ändras från "Fan, vilken cool dröm - jag trummar naken inför en fullsatt arena!" till "Helvete. Ingen dröm."
Nu sitter han där och vevar i bar överkropp, och snart kommer vi att se hur blicken i hans ögon ändras från "Fan, vilken cool dröm - jag trummar naken inför en fullsatt arena!" till "Helvete. Ingen dröm."
Petra Mede
Hennes skämt är lite lite för smarta för en arena full av pruttfulla schlagerfans.
Det är inte bra rekryterat, liksom.
Det är inte bra rekryterat, liksom.
Jennifer Close
Jennifer Brown ser ut som Glenn Close i den där filmen där hon förföljer en man och kokar hans kanin.
Och på den negativa sidan så suger låten hästballe.
Och på den negativa sidan så suger låten hästballe.
Självreflektion
Jag blir för upprörd. Ni borde inte ha anlitat mig att recensera det här skitprogrammet.
Hellström
Lasse Lindh - köp en jävla sjömanskostym också, när du ändå försöker imitera både musikstil och dansstil.
nej nej nej...
Lili och Sussie borde behålla sin värdighet och inte göra någon jäkla reunion i folklighetens tecken.
Dessutom vill jag inte förstöra min minnesbild av dem från min hormonstinna tonårstid.
Dessutom vill jag inte förstöra min minnesbild av dem från min hormonstinna tonårstid.
Live from Melodifestivalen!
Nä.
Däremot ett slags lajvbloggande från soffan. Min kärlek och jag har gosat ner oss i soffa och fåtölj. Rödvin.
Jag är inte så besatt av festivalen. Egentligen föraktar jag de flesta galor som visas.
Ikväll ser jag detta eftersom jag jobbar med Måns mamma i ett rackans kul uppdrag, så jag känner en viss plikt att ringa tio gånger på jobbmobilen för att stötta honom.
Nu kör vi igång.
Däremot ett slags lajvbloggande från soffan. Min kärlek och jag har gosat ner oss i soffa och fåtölj. Rödvin.
Jag är inte så besatt av festivalen. Egentligen föraktar jag de flesta galor som visas.
Ikväll ser jag detta eftersom jag jobbar med Måns mamma i ett rackans kul uppdrag, så jag känner en viss plikt att ringa tio gånger på jobbmobilen för att stötta honom.
Nu kör vi igång.
13 februari 2009
12 februari 2009
Bullmamma?!
Ok. Jag skulle inte ha nappat.
Min kärlek gjorde testet och kom fram till att hon skulle ha 1,7 barn.
Så jag gjorde också testet, och fick följande resultat:
"Bullmamman
(37% av alla som gjort testet)Du ska ha en stor familj. Ju större desto bättre, kan vi säga att ditt motto är. Du gillar när det är tjo och stim, du störs inte av höga röster och skrik och du trivs bäst när du sitter nedmyst i en stor grop med människor du tycker om. Du är en generös, kärleksfull person som inte har några problem att dela med dig. Grattis till din framtid som bullmamma!"
Min kärlek gjorde testet och kom fram till att hon skulle ha 1,7 barn.
Så jag gjorde också testet, och fick följande resultat:
"Bullmamman
(37% av alla som gjort testet)Du ska ha en stor familj. Ju större desto bättre, kan vi säga att ditt motto är. Du gillar när det är tjo och stim, du störs inte av höga röster och skrik och du trivs bäst när du sitter nedmyst i en stor grop med människor du tycker om. Du är en generös, kärleksfull person som inte har några problem att dela med dig. Grattis till din framtid som bullmamma!"
10 februari 2009
Reportermamman & Konsultpappan
Reportermamman. Det är min fru.
Själv är jag ju Konsultpappan.
Jag ber till gud att det aldrig blir något vi kallar varandra i sängen.
Själv är jag ju Konsultpappan.
Jag ber till gud att det aldrig blir något vi kallar varandra i sängen.
09 februari 2009
Sleepless in Oslo
Jag har inte ens gått och lagt mig, och jag känner mig astrött, men vet redan i kroppen att det kommer att bli en sen kväll.
Det är en del jobb som måste göras, och jag behöver läsa igenom rätt många dokument.
Men Oslo är hästvägar bättre än Sarajevo, åtminstone vad gäller rökningen. Hotell Scandic i stadsdelen Skøyen är dessutom bara knappt två minuter från kundföretagets huvudkontor, så i morgon kan jag gå upp kl. 7.30 för att duscha, äta frukost och hinna dit innan mötet börjar kl. 8.
Ikväll åt jag middag med uppdragsgivaren. Jag brukade ha lite svårt för det där att vara social med kunder på kvällarna. Nu är det ibland rätt trevligt.
Jag är rätt nöjd med mitt jobb ibland. Det gick riktigt bra i Sarajevo förra veckan, och idag blev det riktigt bra igen. Det är dessa stunder jag gottar mig åt.
Även om det är några mil hem till min kärlek och våra barn.
Men jag är åtminstone bara i Oslo.
Och mitt arbete uppskattas av kunden samtidigt som jag känner att jag gör skillnad, gör nytta.
Det kunde varit fan så mycket värre.
PS. Mamma. Tack för att du SMS:ade nyss och tipsade om "en ganska bra hostmedicin: Cocillana-Etyfin". Jag håller mig nog ändå till artonårig Caol Ila som främsta botemedel när det gäller hostan. Dessutom har jag tänkt mig bli av med den till helgen, kanske sälja den på Tradera eller nåt.
Det är en del jobb som måste göras, och jag behöver läsa igenom rätt många dokument.
Men Oslo är hästvägar bättre än Sarajevo, åtminstone vad gäller rökningen. Hotell Scandic i stadsdelen Skøyen är dessutom bara knappt två minuter från kundföretagets huvudkontor, så i morgon kan jag gå upp kl. 7.30 för att duscha, äta frukost och hinna dit innan mötet börjar kl. 8.
Ikväll åt jag middag med uppdragsgivaren. Jag brukade ha lite svårt för det där att vara social med kunder på kvällarna. Nu är det ibland rätt trevligt.
Jag är rätt nöjd med mitt jobb ibland. Det gick riktigt bra i Sarajevo förra veckan, och idag blev det riktigt bra igen. Det är dessa stunder jag gottar mig åt.
Även om det är några mil hem till min kärlek och våra barn.
Men jag är åtminstone bara i Oslo.
Och mitt arbete uppskattas av kunden samtidigt som jag känner att jag gör skillnad, gör nytta.
Det kunde varit fan så mycket värre.
PS. Mamma. Tack för att du SMS:ade nyss och tipsade om "en ganska bra hostmedicin: Cocillana-Etyfin". Jag håller mig nog ändå till artonårig Caol Ila som främsta botemedel när det gäller hostan. Dessutom har jag tänkt mig bli av med den till helgen, kanske sälja den på Tradera eller nåt.
07 februari 2009
Vancouver??? Wtf
Tydligen har jag två återkommande läsare i Vancouver?!
What's up with that???
Träffas ni och pratar om den där bloggen som är skriven på ett främmande språk. I så fall är ni väl rätt upphetsade nu.
What's up with that???
Träffas ni och pratar om den där bloggen som är skriven på ett främmande språk. I så fall är ni väl rätt upphetsade nu.
06 februari 2009
A room with a view
Note to self: Bo inte på Hotel Grand i Sarajevo igen.
Jag bad om "a room with a view, if possible".
Detta är utsikten de tänkte smöra för konsulten med....
Ingen vidare utsikt.
Å andra sidan så får jag se den ganska mycket, eftersom gardinerna bara täcker 1/3 av fönsterytan i hotellrummet.
05 februari 2009
Almost sleepless in Sarajevo
Jag skulle skriva ett Sleepless in Sarajevo-inlägg igår kväll, men jag fastnade framför Lions for Lambs på datorn istället.
Men gosse - vilket inlägg jag skulle ha skrivit. Ni anar inte vad ni missade.
Men gosse - vilket inlägg jag skulle ha skrivit. Ni anar inte vad ni missade.
Sluta röka tips
Testa det här:
Varje gång du tar en cigg, knipsa av ett finger (vilket som funkar, men av praktiska skäl är det oftas bäst att börja med vänsterhandens fingrar - och spara gärna tummen till sist).
Jag lovar - du kommer att sluta efter två, högst tre, cigg.
Varje gång du tar en cigg, knipsa av ett finger (vilket som funkar, men av praktiska skäl är det oftas bäst att börja med vänsterhandens fingrar - och spara gärna tummen till sist).
Jag lovar - du kommer att sluta efter två, högst tre, cigg.
Kära Bosnien & Herzegovina,
Kan du sluta lukta inpyrd rök överallt, så är du snäll.
Tack,
/Konsultpappan
Tack,
/Konsultpappan
02 februari 2009
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
