- Vad är det du äter? frågade jag lillkillen.
- Bössär.
Jag tittade i hans tallrik.
- Ah, du äter dessert?
Då log han mot mig, som om jag sagt något lustigt.
- Nej, pappa. Det heter faktiskt BÖssÄÄÄR.
Sen skakade han på huvudet och fortsatte äta.
Mästrande. Lite von oben.
Jag blev stolt över grabben.
21 februari 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Det låter onekligen som han också kan växa upp till en "very important konsult"* istället för någon dussinkonsult som bara reser land och rike runt...
Måste vara en lättnad!
Helt rätt, Mona. Man måste se till att kvaliteterna finns där redan som ung.
Jag skall be honom gå fram till fröken Kajsa på dagis och säga med bekymrad min att: "Ledarskapet här känns inte helt klockrent", men samtidigt förklara att hon säkert kan hitta lösningar för att förbättra situationen.
Sen måste grabben ha några riktigt riktigt dyra kostymer.
Ha ha det ska börjas i tid...
Fast i den åldern är von oben attityd bara ursött. Du får styra upp hans umgänge bara. Så han inte viker från den rätta kursen :)
Skicka en kommentar