Sex år idag

Min kärlek.

För exakt sex år sedan intervjuade du mig för killpanelen i tidningen Hennes.
Efter det började vi e-posta varandra. Ett mail om dagen.

Efter en och en halv månad och drygt åttio mail träffades vi äntligen igen, och blev tillsammans. På riktigt. Den fjärde april.

Kanske blinkade jag, sen hade jag bjudit dig till Dublin och berättat att jag älskar dig.

Jag tror jag nös, sen hade du flyttat in i min lägenhet.

Efter mindre än ett år åkte vi på skidresa och jag hade en provisorisk ring i skidjackan hela veckan. Jag letade efter rätt tillfälle att fria. Men med en drös kompisar i sällskapet blev vi aldrig ensamma, så vår förlovningsdag blev den fjärde i fjärde, på årsdagen av vår första kyss.

Några månader senare gifte vi oss. Och några månader efter det väntade vi lillkillen.

Sen är det möjligt att jag tappade en penna eller något, för jag böjde mig ner för att plocka upp något - och när jag tittade upp igen var vi plötsligt tvåbarnsföräldrar, körde kombi och hade köpt ett stort hus. Det bara blixtrade till, och ibland måste både du och jag nypa oss i armarna för att förstå att vi har två barn tillsammans. Surrealistiskt.

Ibland oroar jag mig för vad som hänt om just denna internationella konsult INTE varit hemma den 17:e februari för exakt sex år sedan. Mitt i min mest extrema högsäsong. Sannolikheten var faktiskt minimal att jag skulle råka vara tillgänglig under en februarimånad. Då reser jag ju nonstop.

Ren slump.

Om inte han den andre killen i killpanelen hoppat av, eller om hon praktikanten på tidningen Hennes inte just då dejtat han den där killen som precis börjat hänga med min polare Otto som själv inte var intresserad av att bli intervjuad men som kände en konsult som kanske kunde ställa upp men som reste ganska mycket och antagligen inte var i landet....

Puh.

Men allt gick bra. Allt gick precis så bra som det kunde gå, den där dagen för exakt sex år sedan.

Och nu sitter du i soffan och pysslar med din blogg, och läser mitt inlägg här.

Helt ärligt - jag är nog inte den sortens kille som lite plikttroget köper med en ask choklad på ICA för 49:-, för att ge till "frugan" på alla hjärtans dag.

Lättköpta poänger har aldrig varit min stil.

Däremot svåra och komplicerade poänger, som tar ett tag att fundera ut och planera. Utförliga och förvirrande poänger som inte en människa blir klok på - det är min stil. Tack vare farfar Sven som förebild.

Så om du känner efter under dig, mellan soffkuddarna vid din höft, så ligger det en mycket liten bok om kärlek där. Den kan du läsa lite senare. Men inte just nu.

Om du istället tittar i köket, längst inne i det skåp som lilltjejen tycks ha annekterat för att förvara sina rispuffar och servetter - så står där en liten påse med en kaffekopp som är tillägnad din nya specialkunskap i episerver och bloggning. Den kan du ha med till ditt arbete nu när du i mars går upp till heltid igen.

Och om du sen känner efter i kylskåpet så hittar du - bakom löken och potatisen längst ner - en flaska Piper-Heidsieck Brut Champagne. Ta med den till ovanvåningen.

För när du tittar in i badrummet på ovanvåningen så finns där några levande ljus, ett hett bad, en enorm rosa badbrusbomb och två champagneglas. Och en konsultpappa som älskar dig.

Välkommen upp, min kärlek.

...och grattis på sexårsdagen av intervjun då vi träffades för allra första gången.