Det här med att starta och driva egna företag har enorma fördelar och enorma nackdelar.
En bra grej är att mina egna utvecklingssamtal inte är kulmen av en tvåveckorsprocess då jag funderar på hur jag skall få min chef att fatta vad jag är värd. Istället handlar min utveckling om just min utveckling. Själva samtalet blir också bra, för jag tar in externa som kan ge mig bra stöd - snarare än att jag måste sitta med just den person som råkar ha linjeansvar över mig (och som sällan är bäst lämpad att prata utveckling med mig).
En mindre bra grej är att den 25:e förlorat all sin glans. Fick ett e-mail nu på morgonen av en kompis. "ÄNTLIGEN LÖNING! ÄNTLIGEN ÄNTLIGEN ÄNTLIGEN!"
Jag får det jag petar in. Jobbar jag häcken av mig så syns det mycket tydligt i lönen, som ibland kommer exakt den 25:e, ibland kommer en extralön ett par veckor senare om det varit stora utgifter som möbler eller privatresor. Och kopplingen till arbetet är stentuff, hade jag inte jobbat - då hade jag inte fått en spänn. Slappar jag så finns helt enkelt inga pengar att betala lönerna med. Och moms, arbetsgivaravgifter, skatter och andra system som skall ta pengar från mig och läggas på att ge stöd åt SAS och Swedbank... ibland tycker jag de är lite orättvisa.
För jag tillhör de där rätt pragmatiska som säger att jag gärna betalar 90% i skatt, om pengarna bara användes begåvat och klokt. Men så är det ju inte, och så har det nog aldrig varit.
Det är lite lurigt att beskriva, men den 25:e känns inte längre som arbetstransaktionens triumfdag då jag får lön för mödan. Jag ser bara hur tusen spänn på företagskontot blir 250:- i min hand, och känner mig lite, lite lurad.
Var tvungen att spilla ut denna galla, för dagen som ligger framför mig ser ut att bli riktigt riktigt riktigt kul!
Först ett niotimmarsmöte som är first contact med ett mycket stort företag. Sen pilsner med grabbarna för första gången sedan folk slutade göra pilsnerfilmer och filmerna fick färg.
25 februari 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Visst är det märkligt. Det är himla kul att fakturera, ibland känns beloppen svindlande.
Det är som tummetottsagan. Tänk vad man skulle kunna göra med alla pengarn. Så rök momsen. Nya reviderade planer. Så rök socavgiften och så drar vi prelskatten och det som är kvar täcker knappt tummen.
Det blir så märkligt för oss som är egenföretagare och säljer vår tid.
Om det kan vara till nå´n tröst så är det fasen inte särskilt fett i den offentliga sektorn heller...
och skattepengar till företag som inte bär sig? Näää. Inte om det samtidigt innebär att de riktiga drivkrafterna och entreprenörerna slås ut.
Redan i rubriken inser jag att du är i Sverige, blir lite tveksam när jag läser om utvecklingssamtalen, kanske är du kvar i Amsterdam... men blir övertygad om din vistelseort när gallan kommer!
Det enda som skulle varit mer svenskt än detta var om du la till något om Daniel och Vickan, påpekade att vintern varat tillräckligt länge nu och fick in jantelagen i samma mening. (Däremot inte sagt att svenskt är på något sätt dåligt, kolla bara på hur du kunde använda pilsner och få det att passa.)
Jag tillhör trots allt dem som genomlider medarbetarutvecklingssamtalen både uppåt och neråt och varje vår funderar på om det är värt det. Och jag blir inte klokare av ditt inlägg, värt det? Inte?
Men Mona - det enda jag har emot vintern är att ungarna kräver mer tid för att kläs på och av; I övrigt är jag ofattbart mer kreativ och därmed lönsam när det är höst och vinter!
Och Jantelagen är bara losers sätt att ursäkta att de inte klarar av att nå framgång. ;-)
Men absolut. Daniel och Vickan är ju goda nyheter för oss som tycker att monarki är en billig marknadsföring gentemot dollarstinna turister. I hear you, girl.
Skicka en kommentar