Honey I'm comin' home

Sitter och skriver detta inlägg på det enda fiket på Dar es Salaams flygplats. Bakom mig har jag en stor, gammal rostig fläkt som väsnas och ger marginell svalka. Jag har hängt av kavajen över stolen och dricker en kopp kaffe jag fått av fikets ägare. We go way back.

Mitt frequent flyer-kort på KLM/Air France ger mig visserligen tillgång till executive loungen, men jag har en särskild relation till detta fik och dess ägare. Första gången jag flög hem från Dar var det en ofattbart viktig fotbollsmatch för Sverige i något EM eller VM. Matchen visades här på fiket, och alla satt som klistrade. Tanzanierna är galna i sport, och killen som har fiket förklarade för mig EXAKT vad som var åt skogen med Sveriges backlinje. Han förstod inte varför inte tränaren lät N.N (här nämnde han ett par svenskar från allsvenskan) spela. Killen var insatt. Vi snackade lite om olika ölsorter i Tanzania, lite mer fotboll, lite om Tanzanias goda kaffe, lite mer fotboll. Sen försjönk han i sina tankar lite drömskt och sa: "Just imagine what it must be like to be there" och nickade mot skärmen.

Då slog det mig att Försäljningsingenjören skulle se matchen på plats. Han gör sån't. Det var kanske i Portugal, när jag tänker efter.

Hursomhelst, jag förklarade för fikets ägare att min polare var där och att han är en sådan som alltid har mobilen på. Så jag ringde honom, och mycket riktigt svarade han. Jag satte mobilen på högtalarläge och bad honom beskriva var de satt och hur matchen kändes på plats. Och under en stund så hörde vi hur det jublades i mobilen en sekund innan det jublades på TV:n. Fikets ägare har nog detta som en av de coolaste grejerna han upplevt, för varje gång jag sedan kommit tillbaka här har han vinkat stort åt mig och sedan bjudit på öl eller kaffe (beroende på om jag flyger morgon eller kväll).

Anyhow.
Klockan halv sex i morse hämtades jag av min chaufför Jacobi som tog mig till flygplatsen här. Nu går jag till planet som skall ta mig från Dar till Nairobi, där jag skall byta till planet till Amsterdam, där jag skall byta till planet till Köpenhamn, där jag skall ta tåget till Malmö central, där jag skall ta taxi hem. Antagligen är jag hemma vid elva, halv tolv ikväll om allt klaffar. Ååååh, vad jag har längtat hem denna gång.

Samtidigt var det med vemod jag tog farväl av Mr A. Han är en helt ny människa nu när han vågar tro på att det han gör duger. Självförtroende är ren magi.

Jag skall försöka koppla upp mig i Amsterdam, och posta detta.
Snart hemma.
Mmmmm.......