F'låt...

Min kärlek satte sig för en stund sedan bredvid mig här i soffan.
Vi har varit på studentfest, båda ungarna däckade i bilen på väg hem.

Jag var designated driver, så nu sitter jag med en liten cognac i en stor kupa. (Det ser mindre knarkigt ut än det omvända).

Hon tittade på min skärm, där bloggen var uppe. Jag är själv rätt stolt över den nu. Notera ex. hur fint bilden fadar över från mig och lillkillen till mig och lilltjejen. En komplimang är nog på ingång, tänkte jag, när hon "mmm...":ade.

- Jag tycker inte om när du skriver på engelska, sade hon.

Nu har hon gått och lagt sig. Jag skall kolla lite Twitterpolare innan jag gör mig i ordning.

Men jag klurar på det där med språk. Det är faktiskt svårt för mig. 80% av mina uppdrag är på engelska. 80% av mina kunder talar engelska och inte svenska. Av mina läsare gissar jag på att 4-500 av dem är gamla internationella kursdeltagare som håller kontakten med mig genom att läsa min blogg. Och i ärlighetens namn händer det oftare att jag har svårt att hitta ett specifikt ord eller uttryck på svenska (vad heter förresten designated driver på svenska???).

Jag är kluven. För mig är det viktigt att vara konsekvent och inte spreta.
Samtidigt har jag läsare som är engelsktalande och läsare som är svenskar - och vi svenskar talar bra engelska.

Så jag fortsätter nog mixa språken, min kärlek.
F'låt.

For y'all international folks - the text above is a sharp and witty remark on leadership. You'd be shit impressed if it had been written in English.