I truly dislike Google/Blogger, so from now on you can easily and comfortably find me here:
http://lastexitinsweden.wordpress.com/
AND... I also have another blog:
http://tangoleadership.wordpress.com/
Bye, bye Google/Blogger
27 juli 2010
23 maj 2010
wtf?
Got an enthusiastic e-mail a few days ago.
One of the first lines were:
"I have some good news, we finally got a new EB!!! Yeah, that also means a new LCP!"
I have tried to reply, but I don't know how to say the following without losing just a tad face:
"Cool! I am totally psyched about it and love how happy you are about it! Just a tiny question: What is an EB, and what is an LCP which the EB obviously brings along?"
One of the first lines were:
"I have some good news, we finally got a new EB!!! Yeah, that also means a new LCP!"
I have tried to reply, but I don't know how to say the following without losing just a tad face:
"Cool! I am totally psyched about it and love how happy you are about it! Just a tiny question: What is an EB, and what is an LCP which the EB obviously brings along?"
15 maj 2010
01 maj 2010
25 april 2010
Glasögon
Vissa saker är lite märkliga.
I morgon skall jag till optikern en snabb vända, för att skaffa nya glasögon.
Min kärlek och jag var där i fredags för att se ut rätt modell.
Det kommer att bli rätt radikalt annorlunda feja på denna managementkonsult framöver, kan jag redan nu avslöja.
Kul - säger en sida av mig. Jag har inte bytt glasögon på 6-7 år, berättade vi när vi fikade med Linda och Niklas idag.
Och sen blev jag lite tyst. Ungarna har alltid sett mig i mina tunna och diskreta Gucci-bågar. Tänk om de får helt fel vibbar av ett par fläskiga Ray Ban bågar?! Tänk om de tycker att "pappa ser konstig ut" eller något.
Jag vet att det är tramsigt och onödigt att få upp detta på en radar. Men så är det. För 20 år sedan ville jag "se snygg ut". För 6-7 år sedan ville jag att "min kärlek skall tycka att jag ser bra ut".
Nu vill jag bara att barnen skall vara trygga även med pappa i nya glasögon.
Tramsigt, sade Bill.
I morgon skall jag till optikern en snabb vända, för att skaffa nya glasögon.
Min kärlek och jag var där i fredags för att se ut rätt modell.
Det kommer att bli rätt radikalt annorlunda feja på denna managementkonsult framöver, kan jag redan nu avslöja.
Kul - säger en sida av mig. Jag har inte bytt glasögon på 6-7 år, berättade vi när vi fikade med Linda och Niklas idag.
Och sen blev jag lite tyst. Ungarna har alltid sett mig i mina tunna och diskreta Gucci-bågar. Tänk om de får helt fel vibbar av ett par fläskiga Ray Ban bågar?! Tänk om de tycker att "pappa ser konstig ut" eller något.
Jag vet att det är tramsigt och onödigt att få upp detta på en radar. Men så är det. För 20 år sedan ville jag "se snygg ut". För 6-7 år sedan ville jag att "min kärlek skall tycka att jag ser bra ut".
Nu vill jag bara att barnen skall vara trygga även med pappa i nya glasögon.
Tramsigt, sade Bill.
22 mars 2010
Ledarskap i Star Wars
Jag insåg två saker i helgen.
1. Min son har förstått organisatoriska hierarkier. (Note to self: mindre jobbsnack hemma)
2. Min son har spelat för mycket Lego Star Wars.
Vi satt och åt middag i lördags. Ungarna hade beställt "Fiskpinnar med Köttbullar", och själv åt jag en ljuvligt medium Limousinentrecote med sauterade grönsaker.
Plötsligt frågade han, lite eftertänksamt:
- Pappa... Är Darth Maul chef över Darth Vader?
- Mja - jag tror Darth Vader är chef över Darth Maul.
- Men är inte Darth Maul starkare än Darth Vader?
- Det kanske han är. Men Vader är chef ändå. Han är kanske inte lika bra på ljussvärd, men han har nog starkare kraft. Typ.
- Men vem vinner om de fajtas? Vinner chefen då? För i så fall är nog Darth Maul chef.
- Nja. Nu när jag tänker på det så finns det något slags kejsare inblandad också. Jag tror varken Darth Vader eller Darth Maul är chef över den andre. Kejsaren är högsta chef. Sen är nog Darth Vader och Darth Maul mer som sektionschefer eller avdelningschefer med olika ansvarsområden... ungefär. Så de behöver inte bråka om vem som skall vara chef.
Där någonstans lät jag förnuftet segra och knep käft.
När jag berättade problemet för min lillebror Peter dagen efter förklarade han att det är en omöjlig fråga eftersom det utspelar sig i olika tider. Darth Maul kom ju FÖRE Darth Vader. Det är som att jämföra Björn Borg med Stefan Edberg.
Typ.
1. Min son har förstått organisatoriska hierarkier. (Note to self: mindre jobbsnack hemma)
2. Min son har spelat för mycket Lego Star Wars.
Vi satt och åt middag i lördags. Ungarna hade beställt "Fiskpinnar med Köttbullar", och själv åt jag en ljuvligt medium Limousinentrecote med sauterade grönsaker.
Plötsligt frågade han, lite eftertänksamt:
- Pappa... Är Darth Maul chef över Darth Vader?
- Mja - jag tror Darth Vader är chef över Darth Maul.
- Men är inte Darth Maul starkare än Darth Vader?
- Det kanske han är. Men Vader är chef ändå. Han är kanske inte lika bra på ljussvärd, men han har nog starkare kraft. Typ.
- Men vem vinner om de fajtas? Vinner chefen då? För i så fall är nog Darth Maul chef.
- Nja. Nu när jag tänker på det så finns det något slags kejsare inblandad också. Jag tror varken Darth Vader eller Darth Maul är chef över den andre. Kejsaren är högsta chef. Sen är nog Darth Vader och Darth Maul mer som sektionschefer eller avdelningschefer med olika ansvarsområden... ungefär. Så de behöver inte bråka om vem som skall vara chef.
Där någonstans lät jag förnuftet segra och knep käft.
När jag berättade problemet för min lillebror Peter dagen efter förklarade han att det är en omöjlig fråga eftersom det utspelar sig i olika tider. Darth Maul kom ju FÖRE Darth Vader. Det är som att jämföra Björn Borg med Stefan Edberg.
Typ.
11 mars 2010
Afrikansk dans. Ofattbart äkta.
Jag har ju jobbat en hel del i Afrika det senaste decenniet.
Så jag måste få förfasas lite.
Jag gick just förbi min kärlek, hon satt i vardagsrummet och såg på "Du är vad du äter".
Folk som skall komma i form, typ.
Nu skulle de testa afrikansk dans. En klämkäck blondin stirrade övertänd in i kameran och förklarade hur det ena och det andra frigjordes i kroppen, hur äkta och vackert det var.
Det var en grupp på 40-45 personer som deltog. Nästan bara kvinnor. Alla var så vita, så vita. De verkade vilja vara precis så där forcerat äkta som bara en viss kategori människor orkar vara. Antagligen är det samma gäng som för åtta år sedan satt på Koh Samui i Thailand, med forcerade dreads i håret, uppkrupna i en halv fosterställning på ett café och en "lokal örtdryck som bara är så jävla äkta" på bordet framför sig. Det där gänget som fnyste åt "vanliga" turister som aldrig vågade lära känna det Riktiga Thailand som de själva gjorde. Det där gänget som lite förvånat skulle säga att de inte ALLS läst boken "The Beach" tre sekunder innan de spontant och äkta bestämde sig för att sitta och hänga i den Thailändska arkipelagen efter att ha testat ormblod på Khao San road i Bangkok.
Samma gäng.
Fast nu var de plus 30/40 och nu handlade det om afrikansk dans.
Där fanns faktiskt två svarta i reportaget. En man och en kvinna. De spelade trummor och skrattade med stora leenden medans de svenska kvinnorna rörde sig äkta och frigörande. Några hade bylsiga kläder och autentiska halsband. Och den svarta mannen och den svarta kvinnan skrattade när de trummade.
Det hade nog jag också gjort. Om jag och Åsa Jinder hade suttit där i en gymnastiksal i Dar es Salaam och lirat nyckelharpa för 40-45 svarta män i yngre medelåldern. Särskilt åt den handfull som kommit dit i autentisk Sverigedräkt med knätofsar, som intervjuats av Tanzaniansk dokusåpa-TV och med flammande lågmäldhet förklarat hur polkan är äkta och frigör endorfinerna.
Oj. Vad jag hade skrattat tillsammans med Åsa Jinder. Stort och äkta!
Så jag måste få förfasas lite.
Jag gick just förbi min kärlek, hon satt i vardagsrummet och såg på "Du är vad du äter".
Folk som skall komma i form, typ.
Nu skulle de testa afrikansk dans. En klämkäck blondin stirrade övertänd in i kameran och förklarade hur det ena och det andra frigjordes i kroppen, hur äkta och vackert det var.
Det var en grupp på 40-45 personer som deltog. Nästan bara kvinnor. Alla var så vita, så vita. De verkade vilja vara precis så där forcerat äkta som bara en viss kategori människor orkar vara. Antagligen är det samma gäng som för åtta år sedan satt på Koh Samui i Thailand, med forcerade dreads i håret, uppkrupna i en halv fosterställning på ett café och en "lokal örtdryck som bara är så jävla äkta" på bordet framför sig. Det där gänget som fnyste åt "vanliga" turister som aldrig vågade lära känna det Riktiga Thailand som de själva gjorde. Det där gänget som lite förvånat skulle säga att de inte ALLS läst boken "The Beach" tre sekunder innan de spontant och äkta bestämde sig för att sitta och hänga i den Thailändska arkipelagen efter att ha testat ormblod på Khao San road i Bangkok.
Samma gäng.
Fast nu var de plus 30/40 och nu handlade det om afrikansk dans.
Där fanns faktiskt två svarta i reportaget. En man och en kvinna. De spelade trummor och skrattade med stora leenden medans de svenska kvinnorna rörde sig äkta och frigörande. Några hade bylsiga kläder och autentiska halsband. Och den svarta mannen och den svarta kvinnan skrattade när de trummade.
Det hade nog jag också gjort. Om jag och Åsa Jinder hade suttit där i en gymnastiksal i Dar es Salaam och lirat nyckelharpa för 40-45 svarta män i yngre medelåldern. Särskilt åt den handfull som kommit dit i autentisk Sverigedräkt med knätofsar, som intervjuats av Tanzaniansk dokusåpa-TV och med flammande lågmäldhet förklarat hur polkan är äkta och frigör endorfinerna.
Oj. Vad jag hade skrattat tillsammans med Åsa Jinder. Stort och äkta!
10 mars 2010
Hosta
Lilltjejen har påkallat min uppmärksamhet två gånger ikväll. Först en nappincident, sedan lite kissande på toaletten.
Lillkillen har däremot hostat och hostat - jag har varit uppe i hans rum 8-9 gånger, och klockan är inte ens midnatt.
För en timme sedan var han arg. Jag hade sagt att jag skulle titta till honom efter någon minut, och sedan hade det gått fem.
Så jag klappade honom över pannan, och sade: "Nu sitter jag här, så länge du vill".
Sen satt jag på golvet bredvid hans säng, säkert tio minuter, tills han hostade till och sa: "Du kan gå nu, pappa".
Jag älskar den grabben så mitt hjärta sprängs.
Men han fortsatte hosta, och nu senast var jag uppe hos honom och hade med en liten överraskning. En espressokopp med varmt honungsvatten. Jag berättade att det bästa för en hostande hals är att dricka lite varmt och lent honungsvatten. Sen varnade jag att det var lite varmt, lite sött och att han skulle dricka det försiktigt.
Han smuttade lite på espressokoppen. Sen satte han sig upp. Smuttade lite till. Och lite till. Snart hade han druckit halva koppen, och då föste han bort den mot mig med ett kort ord: "Kram".
När jag kramade honom viskade han i mitt öra: "Det var riktigt gott, pappa".
Jag viskade tillbaka: "Det är bra för din hosta. Jag kan göra hur mycket honungsvatten som helst inatt, och jag sitter och jobbar hela natten så det är bara att ropa på mig så kommer jag upp till dig med mer."
Nu har han varit tyst sedan dess, och jag sitter i arbetsrummet med tre små espressokoppar färdigpreparerade för 20 sekunder i mikrovågsugnen.
Jag var förberedd på hur jobbigt det skulle bli med små barn, men jag var faktiskt inte förberedd på hur mycket jag skulle vara kapabel att älska dem.
Gränslöst och bottenlöst. Varje sekund av varje dag.
Lillkillen har däremot hostat och hostat - jag har varit uppe i hans rum 8-9 gånger, och klockan är inte ens midnatt.
För en timme sedan var han arg. Jag hade sagt att jag skulle titta till honom efter någon minut, och sedan hade det gått fem.
Så jag klappade honom över pannan, och sade: "Nu sitter jag här, så länge du vill".
Sen satt jag på golvet bredvid hans säng, säkert tio minuter, tills han hostade till och sa: "Du kan gå nu, pappa".
Jag älskar den grabben så mitt hjärta sprängs.
Men han fortsatte hosta, och nu senast var jag uppe hos honom och hade med en liten överraskning. En espressokopp med varmt honungsvatten. Jag berättade att det bästa för en hostande hals är att dricka lite varmt och lent honungsvatten. Sen varnade jag att det var lite varmt, lite sött och att han skulle dricka det försiktigt.
Han smuttade lite på espressokoppen. Sen satte han sig upp. Smuttade lite till. Och lite till. Snart hade han druckit halva koppen, och då föste han bort den mot mig med ett kort ord: "Kram".
När jag kramade honom viskade han i mitt öra: "Det var riktigt gott, pappa".
Jag viskade tillbaka: "Det är bra för din hosta. Jag kan göra hur mycket honungsvatten som helst inatt, och jag sitter och jobbar hela natten så det är bara att ropa på mig så kommer jag upp till dig med mer."
Nu har han varit tyst sedan dess, och jag sitter i arbetsrummet med tre små espressokoppar färdigpreparerade för 20 sekunder i mikrovågsugnen.
Jag var förberedd på hur jobbigt det skulle bli med små barn, men jag var faktiskt inte förberedd på hur mycket jag skulle vara kapabel att älska dem.
Gränslöst och bottenlöst. Varje sekund av varje dag.
09 mars 2010
knivar och mera
Det började med att jag var lite irriterad över våra knivar hemma.
Sen köpte jag några riktigt bra knivar till hemmet.
Och en riktigt bra traktörpanna.
Ganska dyr, men min kärlek här hemma blev imponerad.
Och lillkillen - min främste medkonspiratör i köket.
Så idag köpte jag en stor stekpanna.
Och en liten.
I morgon skall jag titta lite på kastruller, för att sedan ta med lillkillen på lördag för att köpa tripp, trapp och trull. En liten, en större och en jättestor kastrull.
Det är riktigt riktigt riktigt kul att köpa köksredskap!
Sen köpte jag några riktigt bra knivar till hemmet.
Och en riktigt bra traktörpanna.
Ganska dyr, men min kärlek här hemma blev imponerad.
Och lillkillen - min främste medkonspiratör i köket.
Så idag köpte jag en stor stekpanna.
Och en liten.
I morgon skall jag titta lite på kastruller, för att sedan ta med lillkillen på lördag för att köpa tripp, trapp och trull. En liten, en större och en jättestor kastrull.
Det är riktigt riktigt riktigt kul att köpa köksredskap!
05 mars 2010
Utmaningen
Jag har hittat en utmaning.
Maj eller juni månad tänker jag laga mig igenom Butlers kokbok, den där som jag fick för säkert tjugofem år sedan.
Det är dags nu.
Igår köpte jag två nya knivar, idag ett nytt bryne och en ny traktörpanna. Det känns som om jag laddar för något.
En månad Butler.
Utan kompromisser.
Det känns som maj månad.
Maj eller juni månad tänker jag laga mig igenom Butlers kokbok, den där som jag fick för säkert tjugofem år sedan.
Det är dags nu.
Igår köpte jag två nya knivar, idag ett nytt bryne och en ny traktörpanna. Det känns som om jag laddar för något.
En månad Butler.
Utan kompromisser.
Det känns som maj månad.
26 februari 2010
My favorite Greek dude
Recently I realized most of what I do for a living has been described rather nicely by Epictetus (Greek dude, way back when, white robes 'n stuff, first slave then free).
"First, say to yourself what you would be.
Then do what you have to do."
"We are disturbed not by events, but by the views which we take of them."
"No thing great is created suddenly, any more than a bunch of grapes or a fig. If you tell me that you desire a fig, I answer you that there must be time. Let it first blossom, then bear fruit, then ripen."
"In theory there is nothing to hinder our following what we are taught; but in life there are many things to draw us aside."
"It is impossible for a man to learn what he thinks he already knows."
I think that captures very accurately a close encounter with me.
Suck on those for a while, amigos.
17 februari 2010
Vad är det för fel på kvinnorna?
Det handlar såklart om det årliga firandet av vår träffedag och om de där kvinnorna. Ja, vad är det med dem egentligen? De kan vara precis hur taktiska och strategiska som helst på sina jobb. Men de fattar inte att en så enkel grej som en sleten chokladkaka från Statoil kan plocka så sjukt många pluspoäng!
Det handlar kanske om fem minuters investering, max, i tid räknat. Dessa fem minuter kan sedan omvandlas till pluspoäng på kärlekskontot som räcker i veckovis! Så himla osmart att låta bli!
De där kvinnorna brukar alltid säga till sitt försvar att de inte kan avläsa vibbar, att man måste tala klarspråk. Så nu ska jag göra det!
Kvinnor, se hit så ska ni få veta en sanning. ALLA män vill ha något på sin träffedag. Alla. ALLTSÅ EXAKT ALLA. Även de som säger att de inte vill ha något.
Det kan vara något litet, men det får inte vara något praktiskt. Inget jäkla smycke eller blommor här inte. Tre säkra kort är whisky, choklad eller en ryggmassage.
Detta gäller inte bara ett år, utan alla år. (Ni som har barn kan lika gärna pricka för Fars dag i almanackan också, när ni ändå är i farten.)
Själv gav jag min fru ett egenhändigt tillverkat presentkort på ett bad i lugn och ro (som hon aldrig kommer att utnyttja), samt ett noga utvalt och komponerat bildspel med bilder från sju års underbara resor till tonerna av en låt vi hade under vår bröllopsceremoni. Hon råkade av misstag höra låten när jag precis letat reda på den för ett par veckor sedan (jag gillar ju att planera sådant här i god tid) – men jag tror effekten blir fin ändå. Dessutom korkade jag upp en flaska champagne när hon kom hem. Bara för att idag är en viktig dag.
När jag uppvaktat henne med gåvorna kände jag att hon var skamsen och att det låg en fråga i luften. Var jag besviken för att hon ännu ett år glömt bort vår träffedag? Jag svarade då att jag var lite besviken och att jag gärna vill ha något på vår träffedag framöver eftersom det är bra för barnen att se att mamma uppvaktar pappa.
Vilket skitsnack! Jag vet inte vad jag svamlade om! Självklart vill jag ha något av ren och skär egoism. Jag vill bli uppvaktad på vår träffedag för att jag vill känna mig uppskattad. (Och för att jag ska kunna berätta om vad jag fick för mina polare när de berättar om de fantastiska presenter de fått av sina kvinnor, och inte bara sitta där som ett fån och svara att jag inte fick något i år heller...)
Om detta nu mot förmodan blev för svamligt för de där kvinnorna så förtydligar jag ännu en gång:
Se hit, du kvinna. Alla män vill ha något på sin träffedag. Köp något till din kille. Bara bit ihop och gör det. (Så får du garanterat ligga.)
För er som undrar varför jag inte skriver som vanligt så är detta ett svar på ett inlägg på min kärleks egen blogg, jag antar att det låter mer naturligt när det är kvinnor som klankar på män med samma ord… ;-) http://www.hemmetsjournal.se/blogg/blogg/Blogginlagg/?blog=99&entryid=4267
AND FOR THE RECORD, MIN KÄRLEK: FÖRRA ÅRET TRODDE DU OCKSÅ ATT JAG GLÖMDE BORT DIG PÅ ALLA HJÄRTANS DAG, MEN ÄVEN FÖRRA ÅRET TYCKTE JAG BARA ATT DEN DAG VI FÖRST TRÄFFADES – DEN 17:E FEBRUARI - VAR OCH ÄR OERHÖRT MYCKET VIKTIGARE ÄN EN PÅHITTAD KÖPMANNADAG - OCH OM DU REDAN GLÖMT HUR PINSAMT DET BLEV FÖR DIG FÖR 365 DAGAR SEDAN SÅ KAN DU LÄSA OM DET HÄR:
http://kdudesblogg.blogspot.com/2009/02/sex-ar-idag.html
Det handlar kanske om fem minuters investering, max, i tid räknat. Dessa fem minuter kan sedan omvandlas till pluspoäng på kärlekskontot som räcker i veckovis! Så himla osmart att låta bli!
De där kvinnorna brukar alltid säga till sitt försvar att de inte kan avläsa vibbar, att man måste tala klarspråk. Så nu ska jag göra det!
Kvinnor, se hit så ska ni få veta en sanning. ALLA män vill ha något på sin träffedag. Alla. ALLTSÅ EXAKT ALLA. Även de som säger att de inte vill ha något.
Det kan vara något litet, men det får inte vara något praktiskt. Inget jäkla smycke eller blommor här inte. Tre säkra kort är whisky, choklad eller en ryggmassage.
Detta gäller inte bara ett år, utan alla år. (Ni som har barn kan lika gärna pricka för Fars dag i almanackan också, när ni ändå är i farten.)
Själv gav jag min fru ett egenhändigt tillverkat presentkort på ett bad i lugn och ro (som hon aldrig kommer att utnyttja), samt ett noga utvalt och komponerat bildspel med bilder från sju års underbara resor till tonerna av en låt vi hade under vår bröllopsceremoni. Hon råkade av misstag höra låten när jag precis letat reda på den för ett par veckor sedan (jag gillar ju att planera sådant här i god tid) – men jag tror effekten blir fin ändå. Dessutom korkade jag upp en flaska champagne när hon kom hem. Bara för att idag är en viktig dag.
När jag uppvaktat henne med gåvorna kände jag att hon var skamsen och att det låg en fråga i luften. Var jag besviken för att hon ännu ett år glömt bort vår träffedag? Jag svarade då att jag var lite besviken och att jag gärna vill ha något på vår träffedag framöver eftersom det är bra för barnen att se att mamma uppvaktar pappa.
Vilket skitsnack! Jag vet inte vad jag svamlade om! Självklart vill jag ha något av ren och skär egoism. Jag vill bli uppvaktad på vår träffedag för att jag vill känna mig uppskattad. (Och för att jag ska kunna berätta om vad jag fick för mina polare när de berättar om de fantastiska presenter de fått av sina kvinnor, och inte bara sitta där som ett fån och svara att jag inte fick något i år heller...)
Om detta nu mot förmodan blev för svamligt för de där kvinnorna så förtydligar jag ännu en gång:
Se hit, du kvinna. Alla män vill ha något på sin träffedag. Köp något till din kille. Bara bit ihop och gör det. (Så får du garanterat ligga.)
För er som undrar varför jag inte skriver som vanligt så är detta ett svar på ett inlägg på min kärleks egen blogg, jag antar att det låter mer naturligt när det är kvinnor som klankar på män med samma ord… ;-) http://www.hemmetsjournal.se/blogg/blogg/Blogginlagg/?blog=99&entryid=4267
AND FOR THE RECORD, MIN KÄRLEK: FÖRRA ÅRET TRODDE DU OCKSÅ ATT JAG GLÖMDE BORT DIG PÅ ALLA HJÄRTANS DAG, MEN ÄVEN FÖRRA ÅRET TYCKTE JAG BARA ATT DEN DAG VI FÖRST TRÄFFADES – DEN 17:E FEBRUARI - VAR OCH ÄR OERHÖRT MYCKET VIKTIGARE ÄN EN PÅHITTAD KÖPMANNADAG - OCH OM DU REDAN GLÖMT HUR PINSAMT DET BLEV FÖR DIG FÖR 365 DAGAR SEDAN SÅ KAN DU LÄSA OM DET HÄR:
http://kdudesblogg.blogspot.com/2009/02/sex-ar-idag.html
14 februari 2010
Sommarfest 2010
Det vart grillpremiär igår. Lördagen den 13:e februari i minus åtta grader - en hel månad tidigare än förra året.
Personbästa. Utan tvekan.
Det var en härlig sommarkänsla.
Linda och Niklas hade tagit med hemlagad sangria till fördrinken, och när jag grillade burgarna ute i snökaoset var det iförd min favvosommarlinneskjorta, shorts, solmössa och sandaler.
Skall det göras skall det göras ordentligt. Go hard or go home.
En eloge för våra övriga middagsgäster - Mariko och Magnus. De läser inte min blogg, så de visste inte att jag laddade för en grillpremiär. Ändå visade det sig att Magnus grundat med sill och nubbe till lunchen. Det måste ha legat i luften att sommaren är här.
Respekt.
09 februari 2010
Alien vs Rabbit
Ok. Lilltjejen lämnade följande mästerverk efter sig i soffan, efter femton minuters intensivt pysslande i morse.
Jag blir osäker. Är det bara jag som får vibbar från Alienfilmerna?
04 februari 2010
Sommarfest
Linda, Niklas, Mariko, Magnus.
Jag vet att ni trodde ni blev inbjudna till en vanlig middag hemma hos oss nästa helg. Det trodde min kärlek med när hon bjöd hit er.
Men frestelsen blev för stor.
Jag kom ihåg förra vinterns lyckade sommarbjudning den 2:e mars. Och då tänkte jag: Hm... Det ÄR snäppet hårdare att grilla i februari, stående i två decimeter snö.
Så nästa helg är det grillpremiär, banne mig. Först lite sill och nubbe. Sen drar jag ut i snömodden på uteplatsen och slänger på burgarna. Jag kommer att bära mina traditionsenliga shorts, kortärmad linneskjorta, flipflops och solglasögon.
Grillpremiär 2010 - den 13:e februari.
Game on.
Jag vet att ni trodde ni blev inbjudna till en vanlig middag hemma hos oss nästa helg. Det trodde min kärlek med när hon bjöd hit er.
Men frestelsen blev för stor.
Jag kom ihåg förra vinterns lyckade sommarbjudning den 2:e mars. Och då tänkte jag: Hm... Det ÄR snäppet hårdare att grilla i februari, stående i två decimeter snö.
Så nästa helg är det grillpremiär, banne mig. Först lite sill och nubbe. Sen drar jag ut i snömodden på uteplatsen och slänger på burgarna. Jag kommer att bära mina traditionsenliga shorts, kortärmad linneskjorta, flipflops och solglasögon.
Grillpremiär 2010 - den 13:e februari.
Game on.
Singing and dancing to the classics
So I was playing Bach's "Air" on all speakers in the house the other day. And the kids were playing in the livingroom.
Suddenly I noticed they had started singing along. After a few minutes of this strange chanting I decided to film it.
Please note how my son at the very end of the song gets up and does a short, slow motion dance as a grande finale.
Talanted kids.
Strange, but never boring.
Suddenly I noticed they had started singing along. After a few minutes of this strange chanting I decided to film it.
Please note how my son at the very end of the song gets up and does a short, slow motion dance as a grande finale.
Talanted kids.
Strange, but never boring.
03 februari 2010
wtf?!
Jag är alltså helt övertygad om att vi hade fem halvmeterhöga buxbombuskar framför de där två smidesgrejerna.
Och jag VET att det var tre lyktor på uteplatsen.
Snö? Wtf?
21 januari 2010
Everyone's a critic
Normalt går jag till kontoret i kostym och skjorta, eller i svarta jeans och skjorta med väst.
Idag har jag på mig svarta jeans, en skitskön grå T-shirt och en roströd fleecejacka från Arcteryx. Kvalität rakt igenom.
Men när jag nu i morse radade upp ungarna vid ytterdörren för att köra iväg till dagis med dem... då sa lillkillen med sin myndiga fyraårslillgammalröst:
- Ska du ha på dig det där, pappa?
Jag tittade ner på mina kläder.
- Öh. Ja. Hurså?
Han skakade på huvudet och såg riktigt mästrande besviken ut.
- Du kan inte gå till kontoret i det där.
Jag tänkte "Skaffa dig en jävla modeblogg och irritera någon annan, grabben" - men kysste honom på pannan och gav mig in i en lång förklaring om hur man kan klä sig lite annorlunda när man inte har möten på jobbet. Jag fick stöd av lilltjejen som nickade hela tiden och flikade in saker som "Pappa HAR inga möten?", "TITTA - en katt!" och "Du MÅSTE ha mössa!"
På det hela taget en lyckad lämning på dagis.
Fast nu sitter jag på kontoret och känder mig horribly under dressed.
Klädsjälvförtroendet skjutet i sank av fyraårig klädkritiker. Vart är världen på väg?!
Idag har jag på mig svarta jeans, en skitskön grå T-shirt och en roströd fleecejacka från Arcteryx. Kvalität rakt igenom.
Men när jag nu i morse radade upp ungarna vid ytterdörren för att köra iväg till dagis med dem... då sa lillkillen med sin myndiga fyraårslillgammalröst:
- Ska du ha på dig det där, pappa?
Jag tittade ner på mina kläder.
- Öh. Ja. Hurså?
Han skakade på huvudet och såg riktigt mästrande besviken ut.
- Du kan inte gå till kontoret i det där.
Jag tänkte "Skaffa dig en jävla modeblogg och irritera någon annan, grabben" - men kysste honom på pannan och gav mig in i en lång förklaring om hur man kan klä sig lite annorlunda när man inte har möten på jobbet. Jag fick stöd av lilltjejen som nickade hela tiden och flikade in saker som "Pappa HAR inga möten?", "TITTA - en katt!" och "Du MÅSTE ha mössa!"
På det hela taget en lyckad lämning på dagis.
Fast nu sitter jag på kontoret och känder mig horribly under dressed.
Klädsjälvförtroendet skjutet i sank av fyraårig klädkritiker. Vart är världen på väg?!
13 januari 2010
Jordgubbsmilkshake på SkiLodge
Ungarna älskar hela skidresekonceptet.
Särskilt after ski, med extravaganta drinkar.
De har det efter pappa.
Full fart på vårterminen!
Förra veckan var jag på SkiLodge i Sälen. Vi kom hem i söndags.
Min mjukstart på året kom lite av sig, eftersom jag ägnade måndag och tisdag åt ett kul gäng från Kooperation Utan Gränser (Bra folk och meningsfull verksamhet - stöd dem).
Nu är vårterminen igång igen. Vet inte varför jag envisas med att tänka i terminer, borde inte det ha gnuggats bort vid det här laget? Jag kan stå inför en ledningsgrupp, höra dem snacka Q1 resp Q2, och ändå ställa frågan: "Vad tror ni blir det viktigaste ni åstadkommer nu under vårterminen?"
Gamla hundar. Sitta. Njä.
Min mjukstart på året kom lite av sig, eftersom jag ägnade måndag och tisdag åt ett kul gäng från Kooperation Utan Gränser (Bra folk och meningsfull verksamhet - stöd dem).
Nu är vårterminen igång igen. Vet inte varför jag envisas med att tänka i terminer, borde inte det ha gnuggats bort vid det här laget? Jag kan stå inför en ledningsgrupp, höra dem snacka Q1 resp Q2, och ändå ställa frågan: "Vad tror ni blir det viktigaste ni åstadkommer nu under vårterminen?"
Gamla hundar. Sitta. Njä.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
