Normalt går jag till kontoret i kostym och skjorta, eller i svarta jeans och skjorta med väst.
Idag har jag på mig svarta jeans, en skitskön grå T-shirt och en roströd fleecejacka från Arcteryx. Kvalität rakt igenom.
Men när jag nu i morse radade upp ungarna vid ytterdörren för att köra iväg till dagis med dem... då sa lillkillen med sin myndiga fyraårslillgammalröst:
- Ska du ha på dig det där, pappa?
Jag tittade ner på mina kläder.
- Öh. Ja. Hurså?
Han skakade på huvudet och såg riktigt mästrande besviken ut.
- Du kan inte gå till kontoret i det där.
Jag tänkte "Skaffa dig en jävla modeblogg och irritera någon annan, grabben" - men kysste honom på pannan och gav mig in i en lång förklaring om hur man kan klä sig lite annorlunda när man inte har möten på jobbet. Jag fick stöd av lilltjejen som nickade hela tiden och flikade in saker som "Pappa HAR inga möten?", "TITTA - en katt!" och "Du MÅSTE ha mössa!"
På det hela taget en lyckad lämning på dagis.
Fast nu sitter jag på kontoret och känder mig horribly under dressed.
Klädsjälvförtroendet skjutet i sank av fyraårig klädkritiker. Vart är världen på väg?!
21 januari 2010
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Är det nu du ska behöva oroa dig för att fyraåringen om sisådär 10 år kommer ha en modeblogg med dagens outfit där han fotograferar sig själv varje dag i spegeln?
Ha ha helt underbart! Är det bara jag som ser 4 åringen om en sisådär 20 år tala ut om sin strålande modeorakelkarriär hos en åldrad Skavlan. Hur han redan som liten knodd började stalja upp pappa.. ;)
Skicka en kommentar