Pessimisten och Entreprenören

Jag vet att alla vill hoppas på en snabb vändning nu.
Att det skall bli lite ljusare.
Att varsel skall börja dras tillbaka.

Så vi kan andas ut och tänka att "tack och lov - det blev inte värre än så här".

Men jag tror inte det, och jag tror att alla tecken på vändning i den globala ekonomin är önsketänkande och/eller kortsiktiga återhämtningar.

Jag tror det kommer att bli mycket mycket mycket värre innan det mycket mycket mycket långsamt kommer att vända uppåt igen.

När vi tittar tillbaka på den "moderna" tiden så kommer vi att minnas depressionerna. Den lilla runt 1930-talet, och den stora runt 2010-talet.

Den där depressionen för 80 år sedan kunde vi ta oss ur genom tillgång på billig energi (galet billig olja). Innovationer gjorde dessutom att vi kunde öka produktionen med jättesprång gång på gång. Vi sörplade upp den billigaste och mest lättillgängliga oljan, och vi gled fram på de lågt hängande frukterna i teknisk innovation.

Men den tiden är över nu. Vår energi kommer att kosta mycket mer framöver. Råvarorna är begränsade, och den lättåtkomliga oljan är slut. Det finns massor kvar, men den ligger inte längre i jättepölar strax under jordskorpan.

Maten är plötsligt begränsad. 1930 var vi under två miljarder på klotet, nu är vi snart sju miljarder. Utan tillgång till billig energi. Utan tillgång till billiga råvaror. Utan tillgång till billig mat. Då är det genast lite lurigare att expandera och producera oss ut ur en depression.

Vi löser inte någon global kris genom att trycka upp pengar från ingenstans och hoppas att det blir bättre. Om det hade funkat så borde vi gett det som råd till varje land i tredje världen. "Starta sedelpressarna, så skall ni se att alla får jobb".

Därför blir jag lite beklämd när vi letar efter tecken på "vändningen". Leta gärna efter tecken på det som funkar, på det som går bra. Men Vändningen? ...jag tror det kommer att bli en lång resa dit.

Det var pessimisten. Låt oss glömma honom nu.

Entreprenören däremot ser att det nu börjar hända saker. Om vi någonsin skall hitta läget för en New Deal så är det nu. Jag tror corporate social responsibility kommer att få en ordentlig setback på kort sikt när alla säger "du, jag skiter i miljön - jag vill bara att mitt företag/jobb/familj skall överleva just nu". Om man går på A-kassa eller besparingar är det svårare att motivera de där tomaterna som kostar 40% mer för att de är coola mot miljön.

Men Entreprenören vet att det är i kriser som de mest underbara tillfällena uppenbarar sig. Om Entreprenören hör att det kommer att gå åt helvete och att alla kommer att få panik, då tänker Entreprenören: "Vad kan man sälja då? Vilken produkt eller tjänst kan jag leverera då? Vilken sorts företag skall jag starta då?".

Jag ser fler och fler Entreprenörer som börjar skruva otåligt på sig nu. De är som travhästar bakom startbilen, som surfaren som ser en våg byggas upp vid horisonten, som Arne Weise på julaftonsmorgon. Redo att kanalisera den enorma energi de har - bara de hittar en riktning eller en linje.

Det är därför jag har så svårt i den här globala krisen. Jag är slutkörd och orolig, och jättetaggad och sprängfylld av kreativ energi. När någon säger att de ser ljuset i tunneln nu, så vill jag säga: "Du har fel, det är ett annalkande expresståg, det kommer att bli ofattbart mycket värre nu, och jag tycker det är skitspännande!!!"

Mixed emotions. No shit.

Men tänk vad intressant om det blir så. Tänk vilka möjligheter för nya ledare att kliva fram i kaoset. Vilka möjligheter för nya affärsmodeller att etableras, för nya organisationer att kliva fram som ljus i affärsmörkret. TÄNK vilken grogrund för nationell och global reflektion över var mänskligheten befinner sig och vilka värderingar vi väljer att bygga nutiden och framtiden på.

Jag tänker inte köpa ett skyddsrum och gräva ner i trädgården. Däremot vill jag fundera ärligt och öppet på vilka möjligheter som finns om allt vänder neråt inom ett år, om denna tillfälliga uppgång bara var just tillfällig. A dead cat bounce.

Jag kan givetvis ha fel. Då står jag där med företagets aktiekapital placerat i fysiskt guld i bankfacket, med skägget i brevlådan och en massa vänner som säger "Du som trodde det skulle bli så dramatiskt i framtiden."

Och det är helt ok. Då garvar jag tillsammans med er på min egen bekostnad. The beer's on me.

Men what if? I så fall är det ett ypperligt läge för oss alla att fundera och konstellera och positionera oss inför en turbulent och spännande framtid.

The future is yours.