Åh, så gött att vi i världen har institut som styr upp saker:
http://www.smittskyddsinstitutet.se/
Här läser vi idag att:
NYHET Svenska myndigheter har följt den europeiska smittskyddsmyndigheten ECDC:s rekommendation att byta namn från svininfluensan till ”den nya influensan”. Anledningen till namnbytet är att den nya influensan, till skillnad från den influensa som är vanlig bland grisar är en blandning av två typer av svininfluensa, fågelinfluensa och influensa hos människor. Viruset har sannolikt sitt ursprung hos grisar, men är nu ett virus hos människor. Det gamla namnet har bl.a. lett till en ogrundad rädsla för svinkött.
Hand upp, ni som likt jag ofta blir ogrundat rädda när ni närmar er bacondisken i matbutiken.
30 april 2009
28 april 2009
Nina på Sparbanken Finn
Jag har nu träffat min personliga bankkontakt på Sparbanken Finn. Hon heter Nina och har ett fast handslag och en rakt-på-sak:attityd som känns klockren.
Hon har hjälpt mig virtuellt ett halvår eller så, eftersom jag aldrig har tid att gå till banken. E-post och SMS har fått funka.
Men nu är det dags att lägga om lånen på banken, så då ville jag se henne i ögonen och skaka hand. To size up the person.
Nu tänker ni att hon är en ny Igor, och att affären är i hamn eftersom hon är en hyvens dam.
Och antagligen är det även så Nina tänker, för hon ÄR verkligen sympatisk och känns tydlig och med god integritet. Och jag ÄR verkligen nöjd med henne och den affärsmässighet hon förmedlar.
För tjugo eller tio år sedan hade det räckt för att behålla en kund. En bra historik och en bra relation.
MEN....
...det är inte så det funkar. Inte i dagens ekonomi. Det är jag som är kund. All makt åt mig. Och härligheten. I evighet. Amen.
För det handlar inte om att BARA ha de bästa medarbetarna som skakar hand och ser mig rakt i ögonen. Man måste OCKSÅ ha ungefär det bästa erbjudandet.
Det behöver inte vara exakt det bästa erbjudandet, men det måste spela på samma planhalva.
"Fan vad jobbigt", tänker företag nu. "Man måste BÅDE vara bra OCH ha bra folk".
Ja. Sorry.
Sparbanken Finn vill exakt idag ge mig 1,99% på den rörliga, 2,80% på tvååringen och 4,40% på femåringen.
Nu skall jag jämföra med konkurrenterna.
Om konkurrenterna erbjuder samma villkor +-0,05 så är det skit samma.
Om flera andra säger 1,85%, 2,60% respektive 4,20% så kommer jag att e-posta Nina och fråga varför jag får ett så kännbart sämre erbjudande än deras konkurrenters öppningbud. Då har hon skapat en förtroendeförlust som hon får arbeta sig upp ifrån, och som sänker tröskeln för mig att byta bank.
Fyra andra banker är kontaktade.
Game on.
Hon har hjälpt mig virtuellt ett halvår eller så, eftersom jag aldrig har tid att gå till banken. E-post och SMS har fått funka.
Men nu är det dags att lägga om lånen på banken, så då ville jag se henne i ögonen och skaka hand. To size up the person.
Nu tänker ni att hon är en ny Igor, och att affären är i hamn eftersom hon är en hyvens dam.
Och antagligen är det även så Nina tänker, för hon ÄR verkligen sympatisk och känns tydlig och med god integritet. Och jag ÄR verkligen nöjd med henne och den affärsmässighet hon förmedlar.
För tjugo eller tio år sedan hade det räckt för att behålla en kund. En bra historik och en bra relation.
MEN....
...det är inte så det funkar. Inte i dagens ekonomi. Det är jag som är kund. All makt åt mig. Och härligheten. I evighet. Amen.
För det handlar inte om att BARA ha de bästa medarbetarna som skakar hand och ser mig rakt i ögonen. Man måste OCKSÅ ha ungefär det bästa erbjudandet.
Det behöver inte vara exakt det bästa erbjudandet, men det måste spela på samma planhalva.
"Fan vad jobbigt", tänker företag nu. "Man måste BÅDE vara bra OCH ha bra folk".
Ja. Sorry.
Sparbanken Finn vill exakt idag ge mig 1,99% på den rörliga, 2,80% på tvååringen och 4,40% på femåringen.
Nu skall jag jämföra med konkurrenterna.
Om konkurrenterna erbjuder samma villkor +-0,05 så är det skit samma.
Om flera andra säger 1,85%, 2,60% respektive 4,20% så kommer jag att e-posta Nina och fråga varför jag får ett så kännbart sämre erbjudande än deras konkurrenters öppningbud. Då har hon skapat en förtroendeförlust som hon får arbeta sig upp ifrån, och som sänker tröskeln för mig att byta bank.
Fyra andra banker är kontaktade.
Game on.
Pessimisten och Entreprenören
Jag vet att alla vill hoppas på en snabb vändning nu.
Att det skall bli lite ljusare.
Att varsel skall börja dras tillbaka.
Så vi kan andas ut och tänka att "tack och lov - det blev inte värre än så här".
Men jag tror inte det, och jag tror att alla tecken på vändning i den globala ekonomin är önsketänkande och/eller kortsiktiga återhämtningar.
Jag tror det kommer att bli mycket mycket mycket värre innan det mycket mycket mycket långsamt kommer att vända uppåt igen.
När vi tittar tillbaka på den "moderna" tiden så kommer vi att minnas depressionerna. Den lilla runt 1930-talet, och den stora runt 2010-talet.
Den där depressionen för 80 år sedan kunde vi ta oss ur genom tillgång på billig energi (galet billig olja). Innovationer gjorde dessutom att vi kunde öka produktionen med jättesprång gång på gång. Vi sörplade upp den billigaste och mest lättillgängliga oljan, och vi gled fram på de lågt hängande frukterna i teknisk innovation.
Men den tiden är över nu. Vår energi kommer att kosta mycket mer framöver. Råvarorna är begränsade, och den lättåtkomliga oljan är slut. Det finns massor kvar, men den ligger inte längre i jättepölar strax under jordskorpan.
Maten är plötsligt begränsad. 1930 var vi under två miljarder på klotet, nu är vi snart sju miljarder. Utan tillgång till billig energi. Utan tillgång till billiga råvaror. Utan tillgång till billig mat. Då är det genast lite lurigare att expandera och producera oss ut ur en depression.
Vi löser inte någon global kris genom att trycka upp pengar från ingenstans och hoppas att det blir bättre. Om det hade funkat så borde vi gett det som råd till varje land i tredje världen. "Starta sedelpressarna, så skall ni se att alla får jobb".
Därför blir jag lite beklämd när vi letar efter tecken på "vändningen". Leta gärna efter tecken på det som funkar, på det som går bra. Men Vändningen? ...jag tror det kommer att bli en lång resa dit.
Det var pessimisten. Låt oss glömma honom nu.
Entreprenören däremot ser att det nu börjar hända saker. Om vi någonsin skall hitta läget för en New Deal så är det nu. Jag tror corporate social responsibility kommer att få en ordentlig setback på kort sikt när alla säger "du, jag skiter i miljön - jag vill bara att mitt företag/jobb/familj skall överleva just nu". Om man går på A-kassa eller besparingar är det svårare att motivera de där tomaterna som kostar 40% mer för att de är coola mot miljön.
Men Entreprenören vet att det är i kriser som de mest underbara tillfällena uppenbarar sig. Om Entreprenören hör att det kommer att gå åt helvete och att alla kommer att få panik, då tänker Entreprenören: "Vad kan man sälja då? Vilken produkt eller tjänst kan jag leverera då? Vilken sorts företag skall jag starta då?".
Jag ser fler och fler Entreprenörer som börjar skruva otåligt på sig nu. De är som travhästar bakom startbilen, som surfaren som ser en våg byggas upp vid horisonten, som Arne Weise på julaftonsmorgon. Redo att kanalisera den enorma energi de har - bara de hittar en riktning eller en linje.
Det är därför jag har så svårt i den här globala krisen. Jag är slutkörd och orolig, och jättetaggad och sprängfylld av kreativ energi. När någon säger att de ser ljuset i tunneln nu, så vill jag säga: "Du har fel, det är ett annalkande expresståg, det kommer att bli ofattbart mycket värre nu, och jag tycker det är skitspännande!!!"
Mixed emotions. No shit.
Men tänk vad intressant om det blir så. Tänk vilka möjligheter för nya ledare att kliva fram i kaoset. Vilka möjligheter för nya affärsmodeller att etableras, för nya organisationer att kliva fram som ljus i affärsmörkret. TÄNK vilken grogrund för nationell och global reflektion över var mänskligheten befinner sig och vilka värderingar vi väljer att bygga nutiden och framtiden på.
Jag tänker inte köpa ett skyddsrum och gräva ner i trädgården. Däremot vill jag fundera ärligt och öppet på vilka möjligheter som finns om allt vänder neråt inom ett år, om denna tillfälliga uppgång bara var just tillfällig. A dead cat bounce.
Jag kan givetvis ha fel. Då står jag där med företagets aktiekapital placerat i fysiskt guld i bankfacket, med skägget i brevlådan och en massa vänner som säger "Du som trodde det skulle bli så dramatiskt i framtiden."
Och det är helt ok. Då garvar jag tillsammans med er på min egen bekostnad. The beer's on me.
Men what if? I så fall är det ett ypperligt läge för oss alla att fundera och konstellera och positionera oss inför en turbulent och spännande framtid.
The future is yours.
27 april 2009
Igor på Bilia Jägersro
Jag lämnade in tjänstebilen på Bilia på Jägersro här i Malmö i morse.
Min personliga servicekille Igor är en klippa. Han noterar det jag VILL få fixat, och han förstår även det jag också BEHÖVER få fixat. Det är inte alltid samma sak. Sen ringer han och kollar det som behöver kollas med mig, och förstår direkt sådant som att jag inte hinner/orkar/kan byta glödlampor på halvljuset själv.
Jag blir glad över att folk fattar vad jag vill utan att jag skall behöva bokstavera varje detalj. Företag fattar inte att de blir allt mer beroende av sådana som Igor för att kunna behålla sina kunder. Företag fattar inte hur värdefulla deras Igor's är. Istället tänker de att det handlar om ett skitbra erbjudande som trycks upp på skitsnyggt papper med skitsnyggt typsnitt - och att det på något sätt skall funka som helhetsintryck.
De glömmer ibland att det är så himla lätt att skapa och presentera ett skitsnyggt erbjudande, och att det nuförtiden är konkurrensavgörande att individuellt kalibrera det erbjudandet så kunden blir glad och nöjd.
Den kalibreringen handlar inte om några extra procent rabatt eller ett ungdomligare anslag i copy:n, eller extra polertrasor till vindrutan.
Den kalibreringen handlar om att låta Igor syna mig när jag står där (i min kostym och försöker dölja min totala förvirring över allting tekniskt), sträcka fram kardan och säga "Du Patrick, du har glömt att vi borde slänga på dina sommardäck nu när du ändå är här, va? Men det har jag skrivit upp, så det är redan ordnat".
This is not rocket science, amigos. Not by far.
Min personliga servicekille Igor är en klippa. Han noterar det jag VILL få fixat, och han förstår även det jag också BEHÖVER få fixat. Det är inte alltid samma sak. Sen ringer han och kollar det som behöver kollas med mig, och förstår direkt sådant som att jag inte hinner/orkar/kan byta glödlampor på halvljuset själv.
Jag blir glad över att folk fattar vad jag vill utan att jag skall behöva bokstavera varje detalj. Företag fattar inte att de blir allt mer beroende av sådana som Igor för att kunna behålla sina kunder. Företag fattar inte hur värdefulla deras Igor's är. Istället tänker de att det handlar om ett skitbra erbjudande som trycks upp på skitsnyggt papper med skitsnyggt typsnitt - och att det på något sätt skall funka som helhetsintryck.
De glömmer ibland att det är så himla lätt att skapa och presentera ett skitsnyggt erbjudande, och att det nuförtiden är konkurrensavgörande att individuellt kalibrera det erbjudandet så kunden blir glad och nöjd.
Den kalibreringen handlar inte om några extra procent rabatt eller ett ungdomligare anslag i copy:n, eller extra polertrasor till vindrutan.
Den kalibreringen handlar om att låta Igor syna mig när jag står där (i min kostym och försöker dölja min totala förvirring över allting tekniskt), sträcka fram kardan och säga "Du Patrick, du har glömt att vi borde slänga på dina sommardäck nu när du ändå är här, va? Men det har jag skrivit upp, så det är redan ordnat".
This is not rocket science, amigos. Not by far.
Gör det enkelt för kunden
Kära Posten.se,
Om ni vill att vi företagskunder skall köpa mängder av porto från er på nätet, så har jag ett litet tips till er.
Vad sägs om att göra det lätt för oss att hitta produkter.
Inte svårt.
Ni har säkert ett skäl till att inte låta oss hitta produkterna direkt, men låt oss i så fall åtminstone ex. kunna söka i ert sökfält på "Köpa porto" eller "Köpa frimärken" eller "Vill ni sälja något överhuvudtaget, era dumma jävlar???" och få upp ett relevant svar som.... here's the clincher.... HJÄLPER oss att köpa av er.
Jag vet att det låter skitkomplicerat, men det ÄR faktiskt ett kanontips. Det har funkat i massor av andra företag.
Testa det.
/Konsultpappan
Om ni vill att vi företagskunder skall köpa mängder av porto från er på nätet, så har jag ett litet tips till er.
Vad sägs om att göra det lätt för oss att hitta produkter.
Inte svårt.
Ni har säkert ett skäl till att inte låta oss hitta produkterna direkt, men låt oss i så fall åtminstone ex. kunna söka i ert sökfält på "Köpa porto" eller "Köpa frimärken" eller "Vill ni sälja något överhuvudtaget, era dumma jävlar???" och få upp ett relevant svar som.... here's the clincher.... HJÄLPER oss att köpa av er.
Jag vet att det låter skitkomplicerat, men det ÄR faktiskt ett kanontips. Det har funkat i massor av andra företag.
Testa det.
/Konsultpappan
20 april 2009
17 april 2009
15 april 2009
Nej nej nej
Jag tänkte konkurrensutsätta vår bank och ta in lite prisuppgifter från andra banker när en del av våra lån skall läggas om nu i maj.
Så jag e-postade lite.
Fick nyss ett snabbt (lite för snabbt?) svar från en av konkurrenterna:
"Det skulle vara ett nöje att få diskutera konkurrenskraftiga lånevillkor till dig. De två lån du vill lägga om uppgår till totalt 2,1 miljarder, och vi sätter oss gärna med dig för att ta en titt på helheten. När skulle det passa att träffas nästa vecka?"
Jag vet inte riktigt hur jag skall svara dem. Ibland lobbar folk så högt att jag inte vet vilken smash jag skall välja.
Vad tror ni om:
"Jag vill nog mest skriva på vad som helst snabbt nu, och när ni fört över de 2,1 miljonerna det rör sig om till huset vill jag att ni sätter in resten av de 2,1 miljarderna på mitt nummerkonto i Schweiz."
eller
"Är det ok om vi börjar med att förhandla om typ en promille av de summor du snackar om? Vårt hus är inte så enormt stort. Faktiskt."
eller
"Absolut. Men eftersom mina lån på 2,1 miljarder kommer att utgöra en ansenlig del av er totala lånestock så förväntar jag mig helt ofattbart generösa räntor."
eller
"Jag känner att ni är jättetaggade, men jag blir lite oroad över era räknekunskaper. Och just siffror känns som en banks kärnkompetens."
eller
"Om jag lånar så mycket borde jag väl räknas som en av era större ägare, och i så fall vill jag börja med att ge dig sparken."
Så jag e-postade lite.
Fick nyss ett snabbt (lite för snabbt?) svar från en av konkurrenterna:
"Det skulle vara ett nöje att få diskutera konkurrenskraftiga lånevillkor till dig. De två lån du vill lägga om uppgår till totalt 2,1 miljarder, och vi sätter oss gärna med dig för att ta en titt på helheten. När skulle det passa att träffas nästa vecka?"
Jag vet inte riktigt hur jag skall svara dem. Ibland lobbar folk så högt att jag inte vet vilken smash jag skall välja.
Vad tror ni om:
"Jag vill nog mest skriva på vad som helst snabbt nu, och när ni fört över de 2,1 miljonerna det rör sig om till huset vill jag att ni sätter in resten av de 2,1 miljarderna på mitt nummerkonto i Schweiz."
eller
"Är det ok om vi börjar med att förhandla om typ en promille av de summor du snackar om? Vårt hus är inte så enormt stort. Faktiskt."
eller
"Absolut. Men eftersom mina lån på 2,1 miljarder kommer att utgöra en ansenlig del av er totala lånestock så förväntar jag mig helt ofattbart generösa räntor."
eller
"Jag känner att ni är jättetaggade, men jag blir lite oroad över era räknekunskaper. Och just siffror känns som en banks kärnkompetens."
eller
"Om jag lånar så mycket borde jag väl räknas som en av era större ägare, och i så fall vill jag börja med att ge dig sparken."
14 april 2009
Barnpassning, daddy style
Sluta göra det komplicerat.
Vill man laga mat i lugn och ro, sätt ungen i diskhon och ge henne ett par köksredskap. Vid behov, tillsätt vatten.
Safetyless travel
Ok. Man blir av med minsta lilla pincett i säkerhetskontrollen.
MEN - om man flyger med Malmö Aviation så behöver man åtminstone inte visa legitimation någonstans.
Man drar bara sitt lilla frequent traveller-kort i incheckningsterminalen utanför säkerhetskontrollen, och sedan vid gaten drar man samma kort igen.
Känns det inte som om vi silar mygg och fiser ballonger samtidigt som vi låter elefanter klampa förbi?
Vad blir nästa steg i det selektiva säkerhetstänkandet? Totalförbud på små miniflaskor sprit i kabinen, men däremot får man med en liten bit trasselsudd när man köper literflaskor sprit, så man lättare bygger en brandbomb på toaletten? Complimentary service, for the discerning clients.
Tsss...
MEN - om man flyger med Malmö Aviation så behöver man åtminstone inte visa legitimation någonstans.
Man drar bara sitt lilla frequent traveller-kort i incheckningsterminalen utanför säkerhetskontrollen, och sedan vid gaten drar man samma kort igen.
Känns det inte som om vi silar mygg och fiser ballonger samtidigt som vi låter elefanter klampa förbi?
Vad blir nästa steg i det selektiva säkerhetstänkandet? Totalförbud på små miniflaskor sprit i kabinen, men däremot får man med en liten bit trasselsudd när man köper literflaskor sprit, så man lättare bygger en brandbomb på toaletten? Complimentary service, for the discerning clients.
Tsss...
13 april 2009
Crouching tiger, hidden dragon
Kära fru. Jag vet att du satte hennes hår i en tofs mitt på huvudet och tänkte "söt och lite flickaktigt gullig".
Själv såg jag henne hämta en stor pinne och gå med bestämda steg mot sandlådan. Jag tänkte "Någon från serien Shogun? Eller hon Yu Shu Lien från Crouching tiger, hidden dragon?"
Titta på bilderna av lilltjejen, och tänk dig hur hon tyst väser japanska ord mellan tänderna. Vår tjej kommer inte att ta skit från någon finnig tonåring när hon skall börja dejta. Det känns tryggt.
/Konsultpappan
PS. Den tajta posen hon har när hon plöjer genom ligusterhäcken är en ren ripoff från "tranan" i Karate Kid.
09 april 2009
07 april 2009
Tillit
Jag drog en nitlott på första bankomaten i Jerusalem. Tjänsten tillfälligt ur funktion, ingen kontakt med hemmabanken.
Vaffan - alla ställen tar VISA eller Mastercard, så det går nog bra ändå.
Gick inom ett apotek för att köpa lite malariamedicin (bra att ha hemma) eftersom det är receptfritt och mycket billigare här än hemma. Jag förklarade för tjommen på apoteket vad jag skulle ha, och att jag passade på att handla här och att jag skulle dra vidare i världen natten till torsdag.
Sex förpackningar á 18 NIS (knappt det dubbla i SEK) och när jag skulle betala de ca 200 SEK halade jag fram plånkan.
- VISA?
- no no no, svarade han med ett leende
- Mastercard?
- no no no, svarade han med ett leende. No cards, lade han till med en blinkning.
Sen lade han förpackningarna i en påse, räckte över dem till mig och sade:
- You come back tomorrow before you leave. No hurry, my friend. Pay tomorrow.
Plötsligt var jag såld på Jerusalem.
Det är precis som när jag och min kärlek hade gått vilse i Dublin och jag halade upp kartan när vi stod i en hårt trafikerad vägkorsning. Hela dagen hade varit en enda kavalkad av vänliga människor som tipsade om trevliga saker och platser och som verkade vara genuint glada över att vi valt att besöka just Dublin och Irland. Från andra sidan korsningen ropade en kille på cykel: "YOU GUYS OK?".
Då är det bara att ge upp och sluta kämpa emot. Vänligheten i Dublin var sådan.
Och tilliten här i Jerusalem är sådan. Jag gick igenom gamla stan i Jerusalem och ingen ryckte i mig för att sälja något till mig, och alla verkar bli genuint intresserade när de frågar varifrån jag kommer och får höra att jag är svensk. När jag skulle köpa ett par bitar av någon sockerdrypande dessertkaka i tusen lager så bad de mig smaka en variant som kanske också var intressant, och när jag berättade att den påminde om en dessert jag smakat i Sarajevo och Ryssland så blev de eld och lågor och lät mig inte gå förrän jag smakat och kommenterat ett par andra sorter. Inte för att sälja mer - jag är gammal nog att se skillnad på säljare och aficionados - utan för att de är genuint intresserade av paralleller och skillnader mellan deras och andras kakor.
Men att vara total främling, berätta att man lämnar landet nästa kväll och ändå få medicin för ett par hundra spänn på krita... Det blev min personliga tipping point.
Jerusalems människor: Två tummar upp. Fem saltgurkor.
Det får mig att stå ut med att sova i en krypta.
Vaffan - alla ställen tar VISA eller Mastercard, så det går nog bra ändå.
Gick inom ett apotek för att köpa lite malariamedicin (bra att ha hemma) eftersom det är receptfritt och mycket billigare här än hemma. Jag förklarade för tjommen på apoteket vad jag skulle ha, och att jag passade på att handla här och att jag skulle dra vidare i världen natten till torsdag.
Sex förpackningar á 18 NIS (knappt det dubbla i SEK) och när jag skulle betala de ca 200 SEK halade jag fram plånkan.
- VISA?
- no no no, svarade han med ett leende
- Mastercard?
- no no no, svarade han med ett leende. No cards, lade han till med en blinkning.
Sen lade han förpackningarna i en påse, räckte över dem till mig och sade:
- You come back tomorrow before you leave. No hurry, my friend. Pay tomorrow.
Plötsligt var jag såld på Jerusalem.
Det är precis som när jag och min kärlek hade gått vilse i Dublin och jag halade upp kartan när vi stod i en hårt trafikerad vägkorsning. Hela dagen hade varit en enda kavalkad av vänliga människor som tipsade om trevliga saker och platser och som verkade vara genuint glada över att vi valt att besöka just Dublin och Irland. Från andra sidan korsningen ropade en kille på cykel: "YOU GUYS OK?".
Då är det bara att ge upp och sluta kämpa emot. Vänligheten i Dublin var sådan.
Och tilliten här i Jerusalem är sådan. Jag gick igenom gamla stan i Jerusalem och ingen ryckte i mig för att sälja något till mig, och alla verkar bli genuint intresserade när de frågar varifrån jag kommer och får höra att jag är svensk. När jag skulle köpa ett par bitar av någon sockerdrypande dessertkaka i tusen lager så bad de mig smaka en variant som kanske också var intressant, och när jag berättade att den påminde om en dessert jag smakat i Sarajevo och Ryssland så blev de eld och lågor och lät mig inte gå förrän jag smakat och kommenterat ett par andra sorter. Inte för att sälja mer - jag är gammal nog att se skillnad på säljare och aficionados - utan för att de är genuint intresserade av paralleller och skillnader mellan deras och andras kakor.
Men att vara total främling, berätta att man lämnar landet nästa kväll och ändå få medicin för ett par hundra spänn på krita... Det blev min personliga tipping point.
Jerusalems människor: Två tummar upp. Fem saltgurkor.
Det får mig att stå ut med att sova i en krypta.
05 april 2009
Saknad i Jerusalem
Just nu saknar jag min kärlek hemma i Sverige något rent ofattbart.
Samtidigt har jag ett jobb att göra här i Jerusalem.
Och mitt rum ser ut som en gravkatakomb från någon medeltida kyrka.
Dags att bita ihop och leverera.
04 april 2009
Ångestväskan
Jag har ju lite olika packsystem, som det så fint heter.
Bland annat en uppsjö olika varianter från HPRC (High Performance Resin Cases).
Jag har nämnt dem. Det är de som används av legosoldater och oss som ofta behöver få vårt bagage slängt upp på jeeptak i hårt regnväder.
Hursomhelst. Jag har en såndär klassisk stor väska i aluminium också. En Rimowa. Ni vet hur de ser ut; metall och rätt hårt slitna. Min ser ut som om ett gäng förvirrade skinheads gått loss på den med järnrör.
Min fru kallar den ångestväskan.
Den brukar åka fram vid femdagarsresor och uppåt.
Nu står den i vardagsrummet och blänger på min fru, och blänger på mig.
Vi hatar den.
Bland annat en uppsjö olika varianter från HPRC (High Performance Resin Cases).
Jag har nämnt dem. Det är de som används av legosoldater och oss som ofta behöver få vårt bagage slängt upp på jeeptak i hårt regnväder.
Hursomhelst. Jag har en såndär klassisk stor väska i aluminium också. En Rimowa. Ni vet hur de ser ut; metall och rätt hårt slitna. Min ser ut som om ett gäng förvirrade skinheads gått loss på den med järnrör.
Min fru kallar den ångestväskan.
Den brukar åka fram vid femdagarsresor och uppåt.
Nu står den i vardagsrummet och blänger på min fru, och blänger på mig.
Vi hatar den.
02 april 2009
Män och kvinnor väljer: Foto
Min kärlek bloggade om vår senaste fotosession.
Hon valde den här bilden.
Det kanske är manligt och kvinnligt, men jag hade en annan favorit från samma serie.
Denna.
01 april 2009
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
