Gräsänkling

Min kärlek är iväg på något slags Kick Off på företaget.
- Don't wait up, sade hon igår kväll när vi planerade dagens kväll. (Kan man säga så? Dagens kväll?)

Men det tänker jag göra. Se det som träning inför när kidsen är tonåringar. Då tänker jag sitta med en bok och glasögonen på nästippen och titta upp lite lagom spelat förvånad när de kommer inramlande på nattkröken.

- Oj. Kommer ni nu? Skulle ni inte ut ikväll? Oj - är klockan redan halv tre? Minsann, minsann. Det visste jag inte, jag råkade bara sitta uppe här med en bra bok.

Sen, när de lagt sig, smyger jag upp på deras rum och norpar mobiltelefonerna och kör något ofattbart coolt trace-back program som visar EXAKT hur de rört sig i stan under kvällen. Sen samkör jag det resultatet med ett program som håller koll på var skolans bad apples rört sig under samma tidsrymd - mest för att utesluta att de håller på att hamna i dåligt sällskap.

Jag inser att rätt mycket av min framtida nattsömn hänger på tunga teknikinvesteringar och grova integritetsbrott. Men jag ÄR faktiskt en orolig själ och världen BLIR faktiskt råare och hemskare ju äldre jag upptäcker att mina barn blir.

Nu är det dags att inleda den timslånga görafärdigochnattabarnen-processen.

Peace out, amigos.