LAST EXIT IN SWEDEN

Ledarskapskonsult och småbarnspappa. Bor vid sista avfarten innan man lämnar Sverige för Europa. Arbetar överallt i världen och längtar hem till kärleken, lillkillen och lilltjejen. Bloggar 60% på svenska, and 40% in English.

12 september 2009

Det svåra är att inte köpa prylar


Förlåt, lillkillen min.

Du är bäst i världen.

När jag säger nej i leksaksaffären så betyder det inte att jag inte älskar dig. Det betyder inte heller att vi inte har råd.

Du ville köpa den lilla modellbåten, och jag sa att vi bara var där för att köpa present till Filips kalas. Du såg så besviken ut, och jag hatade att behöva säga att man inte kan köpa leksaker till sig själv varje gång man går förbi en leksaksaffär.

Sen gick vi vidare och jag såg besvikelsen i dina ögon när du petade på olika saker du ville ha. Och jag hatade att inte bara vara vuxen utan att även behöva agera vuxet.

Jag hatade tanken på att du kunde plocka ihop tio-tolv leksaker i den prisklassen och att det inte hade varit ett problem att låta summan försvinna i de allmäna utgifterna i september månads budget.

När du sen fastnade framför den lilla TV:n som visade legoreklamfilmer gick jag bestämt tillbaks till modellhyllan och slet åt mig den största jävla modellbåten de hade, en Atlantångare, dryga metern lång, för tusen spänn. Jag tänkte att vad fan skall det vara för mening med att jobba hårt och tjäna pengar om man inte kan skämma bort sina barn.

Men sen lade jag tillbaka kartongen i hyllan. Du fyller år om ett par veckor, och vi har köpt en enorm borg till dig, med riddare och hästar. Dessutom har jag köpt fyra löjligt stora lådor med lego till dig, men det har jag inte vågat berätta för din mamma ännu. Och kanske även ett Star Wars rymdskepp, i ärlighetens namn. (Samma där med din mamma. Out of the loop). Men det är till din födelsedag.

Idag var jag tvungen att se din besvikelse när du inte fick den lilla modellbåten du pekade på. Jag var tvungen att lägga tillbaka en meterlång skalmodell av Queen Mary för att du inte skall bli en bortskämd unge som blir skitsur om du inte får allt du pekar på. "Men fan, fassan, vad snål du är - ALLA mina polare på sigtuna hum har ju fått en porsche av SIN pappa!!!"

Du förstår, älskade lillkille - det svåra är inte att vilja ge dig allt du pekar på.
Det svåra är att motstå frestelsen att göra det, så att en present är något spännande och överraskande när du fyller år. Så att du lär dig nöjet i att bestämma dig för att spara till den där stora grejen, och sedan att gå in i affären med ett triumfartat leende och säga: "DEN där skall jag köpa nu!"

Så vi väntar med den där lilla modellbåten, va? Du håller ju på att samla till ett sådant där stort lasersvärd som Yoda har i den tecknade Star Wars. Ok? Spara några veckor till, så är du där.

Jag vet att det dröjer några år innan du är gammal nog att läsa det här, men jag ville bara förklara mig för dig nu.

Vi kan ju ta ett snack om det efter din födelsedag också, när du sitter vid din borg och låter rymdskeppet anfalla riddarna. Tror ämnet är mindre laddat då. För oss båda.

5 kommentarer:

jonna sa...

nu får jag dåligt samvete för att jag faktiskt köper prylar även om det inte är födelsedag eller julafton. min unge kommer bli en spoiled brat som ingen orkar med. fan också.

Winnie The Pooh sa...

Bra gjort, pappan!

Konsultpappan sa...

Mja. Det gäller ju att markera där man har styrka nog att göra det.

Lillkillen ville smaka hummer häromdagen, när jag förklarade att det var som en jättestor kräfta, fast mildare i smaken.

Det tog tre timmar innan jag köpt hem en hummer för provsmakning.

Viljestyrka är relativt.

Unknown sa...

Ramlade in på din blogg när jag skulle hitta växelkursen på tanzaniska shilling. Har skrattat en hel del åt dina upplevelser i Bagamoyo och skulle vilja tillägga till ditt Africa wins - Africa sucks (ibland). Nyss hemkommen efter två månaders jobb och semester i Malwi och Tanzania....

Whimsical sa...

åh herregud. nu, när sonen är borta hos pappan en vecka blir jag som mamma lite blödig och ömhjärtad. å andra sidan innebär det väl att jag älskar och saknar mitt barn när jag gråter lite över ett sådant här inlägg.


jag försöker vara positiv här...