Jag vill ha EXAKT vad hon äter!

Jag gillar att vara excentrisk med mat. Jag har ex. en vana att välja ett nummer innan jag går in på en restaurang, och sedan räkna mig fram till det numret på menyn. På så vis har jag lyckats äta ganska konstiga saker, och ganska otippat goda saker. Någon enstaka gång har jag fått beställa en rätt till och strunta i den som serverades - som den där tallriken kokt magsäck av ko på en restaurang i Andorra. Ibland har jag i efterhand insett att jag ätit saker jag inte velat äta, som den där mustiga grytan som visade sig vara gjord på marsvin, eller den där kryddiga kalopsen som visade sig vara hund. Eller det där som såg ut som en orm som visade sig vara... well... orm. (Ok, den där sista får jag nog skylla mig själv för att jag inte frågade vad det var när jag tyckte formen påminde om en bit av en orm, men en röst inom mig sa "näää, visst har de väl seg ål här på Thailändska bushen?!"

Nu har jag hittat ett kul sätt att beställa också. Jag tittar runt i restaurangen/caféet och försöker hitta den människa jag tycker verkar mest Sympatisk/Irriterad/Glad/Udda av alla gäster. Poängen är att jag bestämmer mig för ordet innan jag går in. OBS! Du får inte titta vad folk äter! Sen tar du ett bord, och när servitören kommer fram så pekar du på den du identifierat och säger "Jag vill äta och dricka EXAKT samma som vad han/hon har beställt."

Jag har testat det några gånger nu, och det är verkligen skitkul. Senast på Wiens flygplats på i lördags. Jag bestämde mig för att kopiera den som såg mest deprimerad ut. När jag kom in så fanns det MASSOR av ledsna människor (Wiens flygplats kl. 9 på morgonen en lördag, what's up with that?!). Men mest deprimerad av alla var en dam som satt i ett hörn, kanske i 60-65:årsåldern. Jag blev glatt överraskad av att se att hon även hade en tallrik framför sig, så jag skulle inte behöva stilla min morgonhunger med en slät kopp te.

Det fanns en ledig plats två bord bort, och jag satte mig med ryggen mot henne. När servitören kom fram och undrade vad jag ville ha så vände jag mig om, pekade på damen och sa i vanlig samtalston "I would like to have EXACTLY what she is having!"

Här vill jag varna - det finns ingen klämkäck poäng om att hon åt ren ister till frukost, eller att hon drack en vodkadrink på morgonen - och att det blev pinsamt eller så.
Kyparen höjde bara ena ögonbrynet och sa: "You want one coffee, one freshly squeezed orange juice and one portion of warm topfenstrudel with vanilla custard?"

Jag blev skitglad! Varm österrikisk kaka med vaniljsås, kaffe och en färskpressad apelsinjuice!
"Yes! It sounds perfect!" svarade jag, antagligen alldeles för överraskat entusiastiskt.

Grejen med samtalston är att det hörs säkert 4-5 bord, särskilt om den som beställer inleder med en rörelse - som att vända hela överkroppen 90 grader och peka med rak arm. Det får folk att rikta öronen omedvetet i rörelsens riktning. Så rätt många hade hört min och servitörens ordväxling. Inklusive den deprimerade damen. När servitören gick vände jag mig om igen för att försöka få en liten blick av topfenstrudeln, och mycket riktigt var det en alldeles lagom bit som låg i en halv centimeter vaniljsås i en stor, djup tallrik. Jag nickade för mig själv och sade "coolt" för mig själv (mina vänner vet att jag gör detta rätt ofta och utan att tänka på att jag säger det och inte bara tänker det).

Damen nickade tillbaka och såg märkbart stolt ut, när hon plötsligt hade rätt många intresserade blickar som nyfiket undrade vad hon beställt som jag bara måste ha.
"Ja. Sehr gut." svarade hon med ett litet finurligt leende.

Nästa gång skall jag beställa samma sak som den med mest hår av alla i lokalen. Eller den med rödast hår.
Det blir nog bra.