Jag och kärleken kör skytteltrafik mellan våra arbeten och dagis och hemmet. Barnen turas om lite att vara sådär gosigt snorkräkiga och att bara vara lagom höstmörkertrötta.
Hand upp, småbarnsföräldrar som är i samma träsk just nu. (Tack, Madde - och btw, respekt för hes trollröst och empati.)
Förresten. Jag har noterat hur min egen stringenta uppfostringspolicy blir alltmer släpphänt när barnen är sjuka. Igår gav jag en sötsak som muta för att lilltjejen skulle hålla sig lugn när jag skickade ett akutmail vid köksbordet (även den som VAB:ar har rätt att skicka mail till sin revisor).
När jag mutar med sötsaker har jag ett eget litet uttryck som jag brukar mumla triumferande mellan sammanbitna tänder:
- "Sugar me up, baby!"
Gud vet varifrån det kommer, jag bara insåg häromdagen att jag alltid säger så när jag sträcker fram en chokladbit eller en söt dryck.
Sen väntar man bara tills sockret kickar in. Ibland tar jag en dubbel espresso samtidigt och sätter mig sedan fnissande på huk bredvid det uppsockrade barnet - så väntar vi in våra kickar tillsammans.
02 december 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Haha, nu kommer "Sugar me up, baby!" ringa i öronen på mig varje gång jag mutar med en pepparkaka för att få gå på toaletten ifred.
Hoppas de blir friska snart så du slipper få snor på hela kinderna när ni pussas och kramas.
Håll i hatten. Vi är alla friska idag!
Skicka en kommentar