Förra veckan körde jag en tvådagars workshop i Dragör, Danmark, på måndag-tisdag.
Sen var jag i Klippan onsdag-torsdag för en annan workshop. Fredag coachade jag en ledningsgrupp i Lund på förmiddagen och var reklamkille på eftermiddagen.
Igår drog jag till Helsingborg och sov på något hotell där för att köra workshop idag.
Sen körde jag hem vid 16.45 i 140 km/h och tänkte att om jag är hemma 17.30 istället för 17.45 så har jag en extra kvart innan lillkillen skall sova vid 19.30 och lilltjejen vid 20.00.
Jag fick min extra kvart. Lillkillen och jag låg i soffan och garvade åt tecknade fåglar på en DVD vi nyss fått hem, och lilltjejen dängde en bil i mitt ansikte och verkade bli riktigt genuint glad av det.
I morgon bitti flyger jag till Sarajevo för en 8-dagar lång workshop.
Femton extra minuter har aldrig förut varit så viktiga.
Det är extra jobbigt eftersom sommaren var så skön med massor av veckor med bara familjen.
Jag har redan ont i hjärtat av saknad.
26 augusti 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Jag vet vad du menar!
Det är lika tungt var gång jag är utan min lilla princessa!
har följt din blogg nu sen du skrev på expressen, fortfarande lika bra!
Tack!
Det är en saknad som är jäkligt svår att förklara för de som inte har problem att själva beskriva den.
Typ.
Ta det lugnt när du kör bara... bättre att pappan till lilltjejen och lillkillen finns kvar, du vet!
Och nä, den där saknaden kan jag (ännu) inte förstå, men du har en jäkla förmåga att beskriva den (i form av vackra kärleksförklaringar som jag tror är omedvetna när du skriver).
Skicka en kommentar