Zlatko tyckte och Linda svarade
Så här tror jag det är... Ingen vet exakt hur det är att vara någon som inte är exakt den man själv är.
Och när någon lite för mästrande - som Zlatko - petar på någon annan och förklarar hur det "egentligen är" och hur de "egentligen borde vara", då smäller man av. Särskilt om man blir petad på, men för min egen del lika ofta om det petas i närheten av en själv.
Trust me - är det något jag kan så är det att mästra. Det är en konstform för mig.
Jag blir skitsur när någon förklarar för mig hur man skall uppfostra två småbarn på rätt sätt. Särskilt de som råkat få ett barn som är lika vilt som två liter långfil; De som säger att "lugna barn handlar bara om rätt attityd som förälder - vår lilla Esmahuldastina leker stillsamt hela dagen, somnar 19 och vaknar vid halv åtta-åtta på morgonen. Testa det med ungarna, så slipper ni trots och skrik".
Nu skall jag gå och vrida en kudde tills den dör. Långsamt.
För jag är ensam i Sarajevo med en tickande längtan hem till min kärlek och våra barn, och det är det fan ingen som vet exakt hur det känns.
28 augusti 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Jag är en superlugn plastmorsa, försöker vara pedagogisk osv, läser godnattsaga efter bolibomba pussas och kramas och myser.
Ändå vaknar jag halv fyra på morgonen av att 4åringen vrålar att han tänker gå och bajsa nu, följt av tvååringen kastar en leksaksbil i huvudet på mig.
En kvart senare sitter jag i ett kaos av plastbilar, krokodil-lekar, gråt, slagsmål och med "Varför det?" ringande i öronen.
Jag var nära att smälla till en sån där "lugna barn handlar bara om rätt attityd som förälder"-människa en gång.
Ah - två och fyra. Dear GOD!
Du har min största empati.
:-)
Skicka en kommentar